Tung seger mot Hull, därefter inställt
Portsmouth var på väg att verkligen etablera sig i toppen efter tre segrar och ett kryss mot topplag utan att släppa in mål. Sedan slog Covid till och två matcher har ställts in.
Portsmouth är tillbaka i nivå 4 och får inte ta in publik på Fratton Park. Det var roligt medan det varade. De åskådare som fått chansen i båda matcherna har tagit den, frågan är när den dyker upp igen. Den svåra bortamatchen mot Hull spelades inför tomma läktare, men med publikljud. Får man ha det även med publik? Frågar åt en annan klubb.
Hull hade ett bra passningsmönster utan att få ut något för det. Sean Raggett styrde in 0-1 tidigt i en situation där Hull ville ha frispark. Jacob Greaves drog ut en strut i Raggets tröja på en hörna och försökte nicka bort bollen i midjehöjd. Två meter långe Raggett använde förstås foten och styrde in bollen i krysset via Greaves panna. Greaves kom att noteras för ett självmål och fick ett sår i pannan av hopslaget med Raggetts fot. Eftersom tröjdragningen kom först och var mycket tydlig var det närmare straff än frispark. Hur som helst bedömde domaren det som låg nick och målet stod. Först till bollen väljer spelsätt, brukade det heta när jag spelade, men det är ganska längesedan.
Hull hade ett bra kvitteringsläge direkt efter 0-1, men en svag styrning av Mallik Wilks på ett lågt inlägg gick utanför och sedan bjöd inte Pompey på mer. Rasmus Nicolaisen ersatte förkylde Jack Whatmough utmärkt och Hull träffade målet med exakt ett skott som Craig MacGillivray kunde boxa undan.
Inte så att Portsmouth hotade heller. Man kontrollerade matchen och fick 0-2 efter ett självmål av Josh Magennis. Denna gång var det ingen tvekan. John Marquis var på väg att bryta sin måltorka när Magennis drog honom i tröjan och stötte in bollen i det egna målet. Magennis var sedan nära en sen reducering med en nick i ribban, men bortalaget hade god kontroll. Utan att ha träffat mål en enda gång enligt den officiella statistiken var känslan den att Portsmouth var bättre och vann rättvist.
Eftersom det här var en match mot seriens bästa lag blev det ett mer defensivt Portsmouth. Annars har vi sett ett lag som allt oftare försöker dryga ut ledningen, vilket syns i den fina målskillnaden som ligger på plus 17. Bara Doncaster kan matcha antal gjorda mål och Sunderland, med två matcher färre spelade, är enda lag med färre antal insläppta mål. Jackett har hörts uppmana spelarna att göra ytterligare mål, en klar skillnad mot förra säsongen då laget ofta tappade initiativet i ledning. Mot Hull tyckte Jackett att ett tredje mål hade behövts.
Whatmoughs förkylning visade sig vara Covid och några dagar senare var fem spelare sjuka. Klubben gjorde vad de kunde och skickade hem Whatmough så fort han hade fått ont i halsen och isolerade sedan de som suttit nära honom på bussen, och så fort nya positiva tester kommit tillbaka ställt in lagträningar. Matcherna mot Swindon och Bristol Rovers ställdes snabbt in. Portsmouth ledde serien över jul, men Lincoln blåste förbi med 5-1 mot Burton. Det är lite trist att avbrottet kommer nu efter 6-0 och tio poäng mot Peterborough, Ipswich, Fleetwood och Hull, men det skulle komma förr eller senare. Det återstår att se hur och om serien spelas färdigt med flera andra klubbar drabbade i liknande omfattning.
Härnäst väntar ett tufft schema i januari och ett transferfönster. Portsmouth vill ha en backup till Andy Cannon. Det kan också bli aktuellt att ersätta Pring och Nicolaisen, som båda två kan komma att återkallas från sina lån.
Matchfakta
Hull 0 - 2 Pompey (League 1)
Hull (4-2-3-1): Ingram; Emmanuel, Burke, Greaves, Elder; Smallwood (k), Docherty; Wilks, Slater (Eaves 62), Scott (Lewis-Potter 46); Magennis
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Raggett, Nicolaisen, Pring; Naylor (k), Cannon; Harness (Jacobs 88), Williams (Close 87), Curtis; Marquis
Mål: 0-1 (Greaves 6, självmål), 0-2 (Magennis 55, självmål)
Kommande matcher
2/1: Accrington - Pompey
10/1: Bristol C - Pompey (FA-cupen)
12/1: Peterborough - Pompey (EFL trophy)
16/1: Fleetwood - Pompey
