Ljusblå dominans från start till mål

Förutsättningarna inför matchen mot AIK var givna: seger och inget annat. Och även om gossarna från Solna i stort sett hela säsongen spelat som en samling pensionärer, så vet jag att MFF ibland har svårt att avgöra när det verkligen gäller. Därför var det inte utan viss bävan jag krängde mig in genom vändkorset för att inta min plats på ståplats.

Lyckligtvis visade sig min oro vara fullständigt obefogad. Redan efter matchens inledande tio minuter rådde det inga tvivel om att MFF skulle besegra AIK. Lugnt och metodiskt, och med konstant press på bollhållaren, bröt MFF fullständigt sönder de gulsvartas spel.

EFFEKTIV DEFENSIV
MFF:s fyrbackslinje med Concha, Höiland, Persson och Elanga, låg matchen igenom (ovanligt?) högt upp på banan, och arbetade ytterst väl samman då de avvärjde AIK-spelarnas angreppsförsök. Deras aggressiva och intensiva uppvaktning störde hela tiden AIK:s möjligheter att bygga upp ett fungerande spel. Tempot blev helt enkelt för högt för stockholmarna, som blev stressade och ofta fumlade bort bollen.

AIK:s täta passningsspel kom helt av sig, och istället försökte de komma igenom MFF:s fyrbackslinje med ett slags diagonalt djupledsspel. Men Persson & Co genomskådade även dessa försök, och svarade med att flytta upp försvarslinjen ytterligare ett par steg, med den konsekvens att de gulsvarta sprang offside gång på gång.
Efter ett tag övergick AIK till universallösningen med höga bollar upp mot anfallet, men även här var MFF för starka. Persson och Höiland hade inga problem med att styra undan stockholmarnas tafatta försök framåt, och efter tag gick luften helt ur AIK.

MFF:s välfungerande defensiv gjorde att laget kunna spela avslappnat helt från början, och steg för steg öka trycket mot AIK. Under första halvlek var det i stort sett spel mot bara ett mål, även om AIK kom till några avslutande skott från distans. Men trots sitt uppenbara spelövertag lyckades MFF inte få till några riktigt vassa chanser - samspelet mellan Ijeh och Skoog fungerar inte i ögonblicket. Därför är det symptomatiskt att det är en försvarsspelare som först hamnar i målprotokollet. På en hörna från Concha går Persson upp och nickar in 1-0 till MFF i halvlekens slutminuter. Helt rättvist, och kul för Persson som gör sitt första mål för säsongen.
1-0 är också siffrorna som gäller när Frisk blåser av för halvlek, och trots att jag normalt sällan tar ut något i förskott, känner jag att MFF har matchen som i en ask.

STRAFF GÅNGER TVÅ
När Yngvesson efter en genombrottslöpning i inledningen av andra blir omkulldragen i straffområdet, och Frisk blåser straff, är det egentligen inget annat än en logisk fortsättning på den ljusblå dominans som så långt präglat matchen.
Lugnt och säkert rullar Skoog in straffen, och anslagstavlan visar 2-0 till MFF.

Efter Skoogs mål blir spelet lite mer slumpartat, och tenderar att gröta ihop sig på mittfältet. AIK försöker någon gång att komma runt på kanterna, men deras spel är ineffektivt och leder endast till ett par enstaka inlägg som en lugn Asper tar hand om.

Ungefär i mitten av halvleken blir Ijeh neddragen i AIK straffområde och Frisk blåser åter för straff. Och liksom vid den förra gör Skoog inte heller nu något misstag. 3-0, som också blir matchens slutresultat.

Resten av matchen spelar MFF i stort sett felfritt. Backlinjen tar det lugnt, och söker konstruktiva spellösningar istället för de där långbollarna som vi ibland plågats med på stadion.
Också mittfältet gör ett bra arbete, och i synnerhet utmärker sig Olsson, Mattisson och Grahn. Yngvesson är inte helt lyckad i sina offensiva utflykter, men gör en stark defensiv insats. Överlag fanns det mycket positivt med mittfältsspelet idag - det snabba, konstruktiva spelet, viljan och det kollektiva ansvaret.

BELASTANDE TRÄNARSTRUL
Om AIK finns det inte så mycket att säga. Inför varje säsong tippas de som ett topplag, och lika ofta trillar de på röven. Det är egentligen ganska märkligt, med tanke på den trupp som Richard Money har, att de presterar en sådan stereotyp och förutsägbar fotboll. Kanske hänger det samman med den tränarturbulens som blivit AIK:s signum - de har helt enkelt inte hunnit bygga upp ett fungerande grundspel. Och utan den skadade Andreas Andersson - som väl är AIK:s mest kreativa spelare - blir denna brist än mer påtaglig. Att de sen har ett par fysiskt starka spelare som gillar att dela ut svidande tacklingar hjälper inte.

IJEH - HALLÅ!
Efter MFF:s strålande insats känns det surt att behöva vara kritisk. Men jag kan inte låta bli att förundras över Ijehs spel i nuläget. Visserligen är han spelare som ibland kommer på avvägar och istället verkar grunna på smarta bibelcitat, men nu tycks han fullständigt okoncentrerad och rent av ointresserad.
Kanske har jag fel, men det verkar som om han inte längre bryr sig. Det verkar som om han istället går och drömmer om kommande inköpsrundor i London och Paris. Men med det spel som Ijeh presterat under senare tid fruktar jag att han får nöja sig med ett enkelt besök nere i snabbköpsbutiken runt hörnet. Om den har öppet.

- - - - -

En del klackstrul har förföljt oss den senaste tiden. Igår visade klacken, med bland annat MT96 i spetsen, att vi också kan åstadkomma konstruktivt kaos!!! Suveränt!!!

0 kommentarer