Nittiosju dagar... Nu kör vi!
Säsongen ligger där och väntar på en. Frågorna haglar och ännu har vi inga svar. Men det gör inget - det är goda tider kvar.
På lördag är det 97 dagar sedan Malmö FF senast spelade en match. Det är inte utan att uppehållet har varit skönt. Slutet var inte gott, som i sagorna, utan en enda lång golgatavandring innan vi äntligen fick blåst av allsvenskan 2006. Det var inte fel att få gå i ide.
Men nu är det som vanligt vid den här årstiden. Förhoppningarna stegras och suget efter fotboll med MFF är enormt igen. Det är oväsentligt att det är Stadslaget som står som motståndare i stället för Elfsborg eller Djurgården. Säsongen är äntligen igång på någorlunda allvar. Nu ska spelarna ut ur Kombihallen och visa upp sig för första gången för sig själva och oss supportrar detta 2007.
Vad kan vi vänta oss? Har vi fog för våra drömmar om ädla medaljer i år? Är nyförvärven komna för en direktplats in i startelvan i premiären mot Elfsborg på påskafton? Har Sören fått ordning på sitt manskap? Har han fått ordning på sina idéer? Har han idéer som kommer att fungera överhuvudtaget? Och kommer Malmös Universitetssjukhus ha tid för andra patienter i år än himmelsblå spelare på kryckor?
I ärlighetens namn kan jag inte nämna en enda spelare i Stadslaget. Och jag bemödar mig inte om att ta reda på det heller. Det är inte det viktiga om de har en -son i anfallet och en -vic i målet. Eller tvärtom. Eller var de spelar i vanliga fall. Det rör mig inte i ryggen. Det är hur MFF ställer upp sitt lag som jag är intresserad av. Fler frågor: Kommer Junior och Jonatan fortsätta att samarbeta? Är Yksel en man för startelvan i år? Kan Dixon och Theorin vara det mittbackspar som vi längtat efter några år? Kommer Johan Andersson ta ett steg till i sin utveckling om knäskålarna får ligga på sina platser?
På lördag är det 56 dagar kvar innan det är allvar. Då 11 spelare klädda i himmelsblått (eller om det blir i det randiga reservstället) ska springa ut på Borås Arena och visa de svenska mästarna var det berömda skåpet ska stå. Under dessa 56 dagar kommer en hel del att hända. Vi kan idag bara spekulera över en trolig startelva, men det gör vi mest på gamla meriter och Namnet. Och det är roligt. Det hör också till, precis som förhoppningarna och de isande vindarna. Men finns det några som är självskrivna? Finns det några vi med absolut säkerhet kan ta ut i ett allsvenskt premiärlag? Själv skulle jag bara tippa på Sandqvist och Daniel. Möjligtvis också Junior och Jonatan, men vad händer om Sören fortsätter med 4-4-2 (trots allt) och Niklas Skoog visar upp gammal riktigt god form? Får han inte spela då? Vem petar han i så fall? Jag vågar spekulera, men jag har inga svar.
Det bästa med en fotbollsmatch kan ibland vara tiden innan matchen börjar. Då man träffas på en pub, i en bil till arenan eller hemma hos någon framför teven. Spänningen finns där, och allt är möjligt. Matchen kan fortfarande vinnas, vi är bäst och sitter man där med en öl smakar det som allra bäst just då innan domaren blåser igång spelet.
Likadant nu. Säsongen ligger där och väntar på en. Frågorna är lika många som supportrarna, ingen har några egentliga svar än. Vi vet att i år kan det vara vår tur att vinna guldet. Vi vet att i år kan vi vinna mot Helsingborg med 3-0 på Olympia och 4-0 mot IFK Göteborg på vilken Ullevi det nu blir. Vi vet och hoppas att det kan hända. Än är vi oskulder. Några besvikelser har inte knäat oss på ömma ställen och allt kan bara bli bättre. Än 2006.
Det är en härlig tid. Även om det viner och drar och tröjorna ibland måste vara tredubbla så ligger den riktiga våren (inte den som vi hade i december) där och väntar. Och med den allsvenskan. Men först är det Stadslaget på lördag.
Igång. Nu kör vi.
