En ljusblå räv i Danmark
Spelare kommer och spelare går – det är så det ser ut. Men vissa spelare blir man liksom varse värdet på först när det är för sent.
Himmelriket träffade Olof Persson i ett hotellrum på Hotell Princess i Larnaca.
Lite hastig och lustigt bar det iväg till Danmark och AGF för Olof Persson i slutet av förra året. Ett snabbt och oväntat klubbyte för de flesta av oss, och kanske också för Olof Persson själv. Men en flytt är en flytt, och då handlar det förstås om att försöka falla på plats i sin nya miljö.
– Det har gått förvånansvärt lätt faktiskt. Jag har kommit bra in i laget och har hittat min roll. Här är bra lagkompisar och en bra stab kring laget. Det har gjort det lättare, så klart.
Och kanske är det så att steget från Malmö FF till AGF egentligen inte så stort om man tänker efter. Likheterna mellan klubbarna finns där. AGF är en av de riktigt traditionstyngda klubbarna inom dansk fotboll med en rad mästerskapspokaler i samlingen, och utom tvivel har klubben en mycket stark förankring i hemstaden Århus.
– Man förstår direkt att AGF är en stor och anrik klubb. Det räcker bara att gå en sväng i Århus så pratas det fotboll i stort sett överallt. Intresset är stort, och påminner lite om det hemma i Malmö. De senaste åren har varit tuffa för laget, och man får en känsla av att nu vill alla hjälpa laget tillbaka igen. Så visst finns det en fin fotbollskultur i stan, om än inte lika stor som i Malmö, men snäppet efter i alla fall. Nu har jag i och för sig bara varit här en kort tid, men man förstår ändå att laget engagerar otroligt många människor.
Trots sina blott 28 år är Olof ändå en av de äldre och mer rutinerade spelarna i ett ungt AGF. Och det är bland annat för just sin mångåriga erfarenhet som han nu finns i klubben.
– Jag skall vara med och bidra med lite rutin när det kärvar sig. Vi har ju många unga spelare som skall få chansen. I AGF har man som en policy att satsa på de unga. Klubben har en röd tråd som går från ungdomslagen till seniorlaget där man har samma spelsystem. Det innebär att många av de yngre spelarna efterhand slussas in i laget, och då behövs det en gammal räv i sammanhanget. Och den gamle räven är jag, säger Olof och skrattar.
Men även om det finns många likheter mellan AGF och Malmö FF om man ser till klubbarnas tradition och position i sina hemstäder, så är där också stora och högst påtagliga skillnader.
– Som det är nu så är Malmö en jätte. Klubben har ekonomiska muskler som knappt finns någon annanstans i Skandinavien, bortsett från FCK och kanske Rosenborg. Det är givetvis inget man kan mäta sig med i Århus för tillfället. Och tittar man på pappret, rent kvalitetsmässigt, så ligger Malmö FF före och skall göra så klart. En tydlig likhet är ändå att det finns en sund organisation i båda klubbarna. Och det är viktigt. Det är tryggt att ha en sådan bas att stå på. Både för oss spelare, och för klubben i sin helhet.
AGF spelar just nu i den danska andradivisionen. Förra säsongen hamnade de på sista plats i Superligan. Men alla är fast beslutna om att klubben skall upp direkt i dansk fotbolls finrum igen. Århusianerna drömmer på om att snart igen få banka upp FCK, Bröndby och de andra superligalagen hemma på NRGi Park inför 21 000 åskådare.
– Vår målsättning är att ta oss tillbaka den här säsongen, och med det material och den tränare vi har skall vi klara det. Även om vi ligger några poäng efter så är det trots allt 15 matcher kvar och 45 poäng att spela om. Vi är helt inställda på att vi skall klara det. Jag är handplockad hit för att hjälpa till, och för mig att det naturligtvis en väldig utmaning att kunna bidra till ett sådant lyft.
Och visst, att få ett sådant förtroende är naturligtvis stimulerande, och förmodligen omöjligt att inte haka på när det började hacka i maskineriet hemma i Malmö.
– Jag kände att jag stod lite still i min utveckling under det sista året i Malmö. Och nu vill jag få fart på den igen – jag är ju bara 28 år. Och tar vi oss tillbaka till Superligan så är det ju minst samma klass som i Allsvenskan.
När man pratar med Olof Persson är det ofrånkomligt att också säsongen 2006 förs på tal. En säsong som var mycket olycklig för Malmö FF. Det var inte mycket som fungerade, och framförallt defensiven fick mycket kritik. En kritik som stundtals vände sig främst mot Olof Persson.
– Jag tror att alla i laget var frustrerade över att det inte var så mycket som stämde. Jag var inte nöjd över min egen insats, men tyckte också att vi brast kollektivt. Det finns många förklaringar till att det blev så. Vi hade uttryckt en önskan i början på året att vi skulle försöka köra ihop en potentiell backlinje så tidigt som möjligt. Men det blev ju inte riktigt så. Man bytte ganska friskt, och det var nya mittbackskonstellationer hela tiden. Det skapar en otrygghet på något sätt. Personligen tycker jag att man skall känna den man spelar bredvid för att det skall fungera optimalt. Gör man inte det så tar man två steg hemåt istället – som ett säkerhetsavstånd – och då blir det plötsligt obalans i backlinjen.
– Jag kommer ihåg när jag spelade med Majsan och Patrik. Vi fick chansen att jobba tillsammans varje dag, och då vet man precis var man har varandra. Det ger en helt annan stabilitet. Jag tycker som sagt att kontinuiteten är viktig, så jag hoppas att man har lärt sig lite av de misstagen. Sen skall man ju inte skjuta ifrån sig ansvaret på någon annan. Som spelare måste du också rannsaka dig själv.
I modern fotboll kommer och går spelare snart lika ofta som postmannen. Det är så det ser ut, och det är förmodligen så det kommer att se ut i lång tid framöver. Någon gång kan det kvitta, men vid vissa tillfällen känns det som om det gick lite för fort. Det fanns liksom inte tid att säga farväl på ett ordentligt vis.
– Ända sedan det var definitivt att jag skulle byta klubb har jag på något sätt velat framföra ett slags budskap till fansen därhemma. Men det har inte riktigt getts något tillfälle. Men det jag nu skulle vilja göra, genom er, är att tacka för de hittills bästa åren jag har fått uppleva som fotbollsspelare och som människa. Så mycket roligt och så mycket som är bestående för resten av livet.
– Det är så mycket jag fått uppleva i Malmötröjan. Det har varit dalar också, men det har det varit värt. Det vi fick uppleva efter SM-guldet var fantastiskt, och ibland önskar man att de timmarna var eviga. Det är det absolut bästa jag har varit med om. Nu har jag inte blivit far ännu, men det är det enda jag kan tänka mig som kan konkurrera med den upplevelsen. Så ett stort, stort tack till alla därhemma, säger Olof med eftertryck.
– Jag har en förhoppning om att bli ihågkommen på ett positivt sätt, som en kille med fötterna på jorden och med rötterna i Malmö. Det är därför det känns så jävla konstigt att vara här nere på Cypern och se pågarna träna på planen bredvid.
– När jag beslutar mig för att vända hem igen, hoppas jag att jag fortfarande har ett gott anseende, och kan komma och titta på Malmö FF:s träningar utan att få en skopa skit. Va fan, jag älskar ju Malmö FF fortfarande.
