Himmelriketgalan: Årets mål
I måndags gick fotbollsgalan av stapeln i Malmö Arena. Roland Nilsson fick ta emot priset för årets tränare och Ivo Pekalski utsågs till årets nykomling. För att hylla MFF-spelarna ytterligare bestämde sig Himmelriket för att anordna sin egen gala där ni läsare för ett tag sedan fick chansen att rösta fram era favoriter i olika kategorier. Först ut är "Årets mål".
Jag har sökt Daniel Larsson några gånger under dagen för att berätta att Himmelrikets läsare har röstat fram hans 1-0 mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi i april till årets mål. När han ringer tillbaka efter några timmar sitter jag just och tittar på det målet, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Det är ett fantastiskt mål, från Wiltons långa svepande passning till mottagningen av Daniel i steget och bortfintandet av IFK-backen med avslutningen: det stenhårda skottet upp, långt upp, bakom Kim Christensen. Jag ryser fortfarande. Jag berättar vad jag just ser på skärmen och Daniel skrattar och säger:
- Fan, vad härligt du verkar ha det då.
Vilket inte går att förneka. Daniel berättar att han har sett det några gånger, men håller inte med om att det är hans snyggaste mål i år. Inte heller var det en perfekt träff som han fick till. Vi återkommer till det.
När vi pratat SM-guld en stund gratulerar jag honom till vinnaren av årets mål, och berättar att det är läsarna som har röstat fram honom. Han är märkbart nöjd med detta och ber mig tacka alla. Målen som han tävlade mot var Guillermo Molins 2-0 mot Häcken borta och Jimmy Durmaz 1-0 mot Elfsborg, också det på bortaplan.
- Det är två bra pärlor det där, säger han. Överlag har det blivit rätt många kvalitetsmål i år. Vi har många i laget som har väldigt bra skott, och det gäller att våga skjuta ofta. Testar man 10 gånger kanske en eller två sitter. Vi har väl inte fått direkta order om att skjuta ofta, men det har ju visat sig att det ger utdelning.
Fast nu var det ett specifikt mål som vi skulle prata om. Ett som kom runt tjugo minuter över nitton, en vacker kväll som var gjord för att vara utomhus i med en värmande sol och en ljusblå himmel, den tjugonionde april. Malmö FF mot IFK Göteborg. I fiendens egen håla, Gamla Ullevi, på en gräsmatta som inte gjorde skäl för namnet utan mer liknade en sandåker. Där tog det himmelsblå laget direkt tag i taktpinnen och körde stora delar av matchen över hemmalaget med en aggressiv, men ändå så skön och passningsläcker, fotboll. 20 minuter in i matchen får Wilton Figueiredo bollen av Agon Mehmeti på mittplanen, rätt långt ut på vänsterkanten, ser ut att tappa den till en IFK-spelare men vinner på kraft tillbaka den, tittar upp och slår en cross över till Daniel.
- Och jag tar emot den ute på högerkanten. Jag kommer en mot en mot en back och får honom i sidled, åt vänster. Sen går jag åt andra hållet och jag skjuter. 1-0 till oss. Det var fantastiskt roligt att få göra det på den arenan inför familj och vänner på läktaren. Det var stort.
Att målet kom mot just IFK Göteborg spelar ingen större roll, verkar det som. Daniel menar, på frågan om det var extra speciellt för honom som göteborgare att göra mål mot stadens stora lag, att han aldrig känt avsky mot den föreningen.
- Fast gudarna ska veta att jag heller aldrig har varit ett fan på nåt sätt. Fast jag har heller aldrig varit någon riktig supporter, som många på våraläktare är, utan jag har spelat mest och inte tänkt på vilka lag jag ska heja på.
Var det en perfekt träff undrar jag, som fortfarande minns att jag efter målet tänkte på vad som hade hänt med Göteborgs målvakt om han hade haft oturen att få bollen på sig. Mina tankar då innehöll både blod och byte av keeper, så hårt var skottet. Till min förvåning säger Daniel att det inte var ett helt lyckat skott.
- Jag fick lite för mycket skruv på den för att betrakta skottet som perfekt. Å andra sidan gick det in bättre än vad jag trodde, så det är väl dumt att klaga.
I stället pekar han på ett skott mot Örebro hemma på Stadion som säsongens bästa. Tyvärr stod John Alvbåge i vägen så det perfekta skottet blev inte ett vackert mål. Vi enas att det var lite otrevligt gjort av ÖSK-målvakten.
Målet mot Göteborg var inte det perfekta skottet alltså. Men självklart var det åtminstone Daniels snyggaste, eller hur?
- Nej, det håller jag nog inte med om, säger han utan längre betänketid. Jag kan i och för sig förstå att det betraktas som det snyggaste när man står vid sidan av planen, men det jag är mest nöjd med är 1-0-målet mot Djurgården hemma. Om du kommer ihåg det?
Ulrich slår en kombinerad passning och inlägg in i straffområdet där Daniel kommer springande och smeker in bollen. Visst minns jag.
- Rent tekniskt är det ett mycket svårare mål än det jag gjorde mot Göteborg. Jag möter bollen och styr den i bortre hörnet med utsidan av foten, och det är nog det som jag tycker är mitt vackraste i år.
Jag hummar och ska precis säga något om att det målet borde ha fått mer uppmärksamhet i vår omröstning.
- Men det mot Göteborg var också väldigt snyggt.
Säger Daniel Larsson - han som gjorde det vackraste MFF-målet 2010 en aprilkväll mot IFK Göteborg enligt Himmelrikets läsare, han som gjorde sitt vackraste mål mot Djurgården enligt honom själv.
