Ernst rapporterar
...om en fantastisk Krister Nordin, en filmande exhelsingborgare och annat smått och gott från matchen mot Bröndby.
Jag åkte till Bröndby i lördags. Steg upp tidigt, baklarmad som en sodomit, blev hämtad av vänner med tomma ölbackar i backluckan för pantning på Fakta, la in mitt förhandsexemplar av Blådårar 2 i bilstereon och dirigerade bilen in på väg 22 mot Gammel Köge Landevej efter broöverfarten för att komma ut till Bröndy IF:s träningsplan.
Jag kan inte påstå att jag hade höga förväntningar, MFF är inne i en tung träningsperiod just nu medan Bröndby slipar på sista förberedelserna inför ligaomstarten om tre veckor. Ändå stod jag och huttrade i den storm som hemsökte den förvånansvärt jämna gräsplanen. Och efterhand som bollarna trillade in bakom vår marockan så tilltog huttrandet.
För det kan avslöjas direkt: Bröndby är det bästa lag vi mött sedan Inter 1989. Det finns inget lag i Norden, möjligtvis med undantag för Rosenborg, som har en chans mot Åge Hareides elva. Det var en magnifik uppvisning i tempo, styrka, iskall taktik, individuell precision och enastående one-touch-fotboll. De leder danska ligan med tio poäng och kommer att ha lekt hem seriesegern någon gång i början av maj.
De tre svenskarna i danskklubben utmärkte sig i varierande grad: Magnus Svensson sprang som vanligt mest omkring och var halslös, Mattias Johnsson var utmärkt, snabb, stark och driven, men visade också upp prov på sin helsingborgsbakgrund med straffilmning, efterslängar och ideligt bebisgnäll på domaren och Krister Nordin, ja, vad finns det att säga om honom mer än att det är helt otroligt att han kan hållas utanför landslagstruppen. Han regerade mittfältet på ett så självklart sätt att jag fick Thern-anno-1988-vibbar. Var verkligen Nordin så här bra i allsvenskan? Det var ett ursinnigt styrkebesked: passningsspelet, fysiken, den totala kontrollen. Är han till salu, månne?
Intervjun med TP som publicerades på mff.se för någon vecka sedan gav klara besked om vad det är Prahl vill åstadkomma med träningsmatchandet: "Jag vill möta bra motstånd på bortaplan. Det härdar spelarna och stärker gruppen". Själv tycker jag att det helt rätt inställning. Hellre stryk av topplag på bortaplan och lärdomar, insikter, revanschlusta än vinster mot skitlag på hemmaplan och upphaussning, avslappning, falska glädjebud. Det räcker med att kolla runt lite på de andra allsvenska lagens sidor här på svenskafans.com för att inse hur lätt respektive lags fotbollssupporters har för att bli rejält ivägburna.
Några exempel: efter HIF:s 1-0-vinst (på en feldömd straff) mot Öster så skriver man att "Cratz har stora möjligheter att bli mycket populär i Sundets Pärla!". ÖSK:arna tycker att "det kanske är dags att drabbas av en härlig dos hybris igen" efter 3-1 mot Gefle. "Det finns något stort på gång i Norrköping inför de kommande åren" tycker Pekings fans efter 4-1 mot ett hårt nertränat och skadedrabbat AIK. Eller det värsta exemplet: när HBK:arna tycker att det "ser lovande ut för HBK" efter 2-0 mot IFK Malmö.
Jag vill inte ha någon del av den sortens glädjespratt. Det är två månader till premiären mot Djurgården. Då ska vi ha ett slagkraftigt och samspelt lag. Idag ska vi väl vara ungefär halvvägs i våra strävanden. Är man på topp nu så finns det ingen möjlighet att vara på topp under säsongen. Jag är helt övertygad att Tom Prahl har, för att citera vår lagkapten, "styr på tingene". Det är mycket kvar att arbeta med. TP är långt från färdig med försvarsidéerna, positionsspelet eller taktiken. Jag sällar mig inte till de optimister som tror att vi vinner guld i år. Men TP kommer att skapa något stort av vårt älskade MFF, det är jag säker på.
Man ska alltså inte dra för höga växlar på den här träningsmatchen. Det förstår alla sansade fotbollsbedömare. På Bröndbys egen hemsida så är till exempel den återhållsamma rubriken "Det ser fornuftigt ud". Själv var jag ändock imponerad av att vi länge höll jämna steg med Bröndby. Positionsspelet såg oändligt mycket bättre ut än ifjol. Det finns också en klart mer positiv anda idag: man jobbar för varandra, ser ut att må mycket bättre och så är ju TP en vida överlägsen psykolog än de tidigare fyra, fem, sex tränarna vi haft.
Tilläggas måste också att det var en av de absolut sämsta domarinsatser jag sett under min tid som fotbollssupporter. Och det gäller hela domartrojkan. Straffen som resulterade i 1-0-målet var skrattretande, Mattias Jonsson gick flinande därifrån och skakade på huvudet åt att nån kunde vara så dum och gå på den lätte. Vid 2-0-målet var Peter Madsen offside med åtminstone tre meter, till och med danska internetsidan Sportslife skriver att "retfærdighedsvis skal siges, at Peter Madsen burde være dømt offside". För att inte tala om den nästan överdrivet tydliga kapningen av Elanga som föranledde 4-0-målet. Då slog Bröndby-supportern bredvid mig ut med armarna, sa "Sorry" och skämdes en aning.
Fast värsta fadäsen var nog när nämnde Madsen efter ett litet gruff med Jon tog ett regelrätt struptag på unge herr Jönsson och höll kvar det i fem-sex sekunder. Om jag någonsin sett en utvisning så var det här. Domaren viftade bort det och blåste inte ens frispark. Yeah, right.
Till sist kan noteras att:
1) när Kenneth dök upp i myskläder efter en kvart så gömde jag mig bakom en kompis, vem vet, kanske läser han träningskrönikorna här på svenskafans.com...
2) när Hans Mattison kom fem minuter senare så kunde man konstatera att unge herr Melvin Mattison har såväl MFF-mössa som MFF-napp...
3) när Samba gick ut i paus så hade han rejält ont i magtrakten, hoppas att det inte är för allvarligt...
4) vi saknade en forward som kan hålla i bollen, vänta in medspelare och fördela finfina passningar...just det: vi saknade Niklas Skoog...
5) Driss plockade ner samtliga Bröndbyhörnor och –inlägg som vore det mogna frukter, men släppte in de fyra frilägena rätt enkelt, vilket alltså bara stöder min tes att vi fått en Sebastiano Rossi-målvakt...
6) Jon Jönsson var bäste MFF:are, stark, modig och vässad, något sämre i andra halvlek, ändå klart godkänd...
7) Jussi Nuorela var nästbäste MFF:are, trygg, placeringssäker och vårdad i passningsspelet…
8) Daniel och Elanga var klart sämst, men jag är ganska säker på att de kommer att vara i 100%-igt slag till premiären...
9) Tom Prahl antecknade i sitt lilla block så att pennan glödde under samtliga nittio minuter...
10) Jeppe var något för långsam för att jag skall sova lugnt, visserligen spelade han upp sig i andra halvlek, men jag är ändå tveksam till om han verkligen petar Roth...
11) Samba hade bästa chansen efter ett ljuvligt anfall där han avslutade med att runda Mogens Krogh och bara skulle lägga bollen i tomt mål, men så kom ett långt förvarsben i vägen...
12) vi var ett hundratal MFF-supporters på plats, vilket får anses som godkänt...
