NHL100: Den enda livstidsavstängningen
I samband med NHL:s 100-årsfirande tittar SvenskaFans tillbaka på några stora ögonblick i ligans historia.
100 år ger många fina och ikoniska ögonblick. Men det ger också många mörka händelser. Fula tacklingar och rena överfall har satt sin prägel på ligan genom alla år. I begynnelsen var hockeyn ofta brutal och våldsam, men majoriteten av de stora avstängningarna hittar vi i modern tid.
Det var bara för några år sedan som Raffi Torres stängdes av i 41 matcher för sin tackling på Jakob Silfverberg. För tio år sedan stängdes Chris Simon av i 25 respektive 30 matcher för två olika situationer. Och vem kan glömma Marty McSorleys överfall – och 25 matcher långa avstängning – på Donald Brashear ytterligare sju år tidigare?
Men i ligans hundraåriga historia är det enbart en spelare som har stängts av på livstid. Den mindre smickrande äran tillhör Billy Coutu, aktiv under 20-talet.
En av sin tids främsta
Billy Coutu var en framträdande spelare under 20-talet. Han debuterade för Montreal redan innan NHL grundades och 1919 var han en av spelarna som insjuknade och fick läggas in på sjukhus när spanska sjukan gjorde att Stanley Cup-finalen fick ställas in.
Vidare var han lagkapten för Canadiens under säsongen 25/26 och vann Stanley Cup 1924. Under de tidiga åren – det var ett annorlunda regelverk då – gjorde sällan backarna allt för många poäng, men från säsongen 17/18 till 26/27 var det enbart sex försvarare som gjorde mer poäng än Coutus 56.
Det är alltså inte helt orimligt att hävda att Billy Coutu var en av sin tids främsta försvarare.
Coutu presenterar sig i Boston
Billy Coutu spenderade nio säsonger i Montreal. Säsongen 20/21 gjorde han en kort avstickare till Hamilton Tigers, där hans tolv poäng också blev karriärens bästa notering. Han byttes dock tillbaka till Canadiens efter säsongen i vad som var tidernas första multiple-player trade. Ytterligare några år senare lämnade han sedermera Montreal för andra gången.
Efter säsongen 25/26 – då han var lagkapten – bedömdes han som överflödig och skickades vidare till Boston. Tiden i Canadiens var framgångsrik och han hade redan där och då satt historiska avtryck. Men i Bruins tog han sina avtryck till en ny nivå.
Redan under sin första träning med Boston visade han upp sig från sin bästa – eller snarare värsta – sida. Coutu delade ut en så pass kraftfull tackling på Boston-rookien Eddie Shore att hans ena öra trasades sönder. flera läkare ville amputera Shore öra, men när man väl hittade en som var redo att sy fast det igen sägs Shore ha vägrat bedövning och följde operationen i en spegel.
Shore hävdade att Coutu hade använt sin klubba för att hugga av hans öra och Coutu bötfälldes med hela $50. Shore ångrade sig dock och bötesbeloppet betalades tillbaka.
Finalen spårar ur
Bill Coutu hade alltså gjort avtryck direkt i Boston. Men situationen med Eddie Shore var bara början. Några månader senare skrev han in sig i historieböckerna.
Säsongen 26/27 blev den första säsongen som NHL var den enda ligan vars lag utmanade om Stanley Cup-bucklan. Tidigare hade olika ligor kunnat utmana, men när WHL kollapsade 1926 stod NHL ensamma kvar. Stanley Cup-finalen 1927 blev alltså den första finalen mellan två NHL-lag och den första gången som ett amerikanskt NHL-lag nådde final – och finalserien kom sannerligen att gå till historien.
Boston tog sig till final via segrar mot Chicago och New York Rangers. I kvartsfinalerna och semifinalerna spelades två matcher där den sammanlagda ställningen avgjorde vinnarna. Bruins avancerade efter 10-5 mot Black Hawks och 3-1 mot Rangers. I Stanley Cup-finalen väntade Ottawa Senators, som faktiskt var framgångsrika på den här tiden.
Senators blev mästare efter två segrar och två oavgjorda matcher. Man tog därmed sin fjärde Stanley Cup-seger sedan 1920 – men Ottawa var inte tillbaka i finalen igen förrän 2007.
Boston tog inte finalförlusten allt för bra.
Livstidsavstängningen
0-0, 1-3, 1-1 och slutligen 1-3 igen uppskattades inte i Boston. Ottawas George Boucher och Bostons Lionel Hitchman gick ett så våldsamt slagsmål – där Eddie Shore dessutom blandade sig i – att domarna behövde polisens hjälp för att sära på duon. I slutminuterna gick Shore en ny fight mot Hooley Smith, men det var bara början.
När matchen blåstes av drog Billy Coutu igång ett gammalt klassiskt bench-clearing brawl och gick efter domarna Jerry Laflamme och Billy Bell i korridoren – enligt vad som ska vara coachen Art Ross order. Coutu ska ha knuffat omkull Laflamme och tacklat Bell när han kom till Laflammes undsättning.
”A rowdy free-for-all which rivaled gang warfare at its worst”, beskrev Montreal Gazette avslutningen.
NHL:s president Frank Calder lät hammaren falla bara ett dygn senare när han delade ut en livstidsavstängning och bötfällde Coutu $100.
Coutu tilläts spela vidare på en lägre nivå och var aktiv i ytterligare några säsonger, där det blev nya avstängningar och bötesbelopp. Inför säsongen 32/33 hävdes avstängningen efter påtryckningar från Montreals coach och ägare Leo Dandurand, men Coutu hade redan hunnit gå i pension. 85 år senare är Coutu alltjämt den enda NHL-spelaren som har stängts av på livstid.
