SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 7. Anaheim Ducks
En tyngre säsong står nog framför Anaheim, men det finns viss potential.
I flera år var Anaheim ett lag som tog hem den ena divisionstiteln efter den andra. Under Bruce Boudreaus ledning etablerade man sig i toppen av Pacific Division och sakta men säkert gick det bättre i slutspelet.
Några år in i Boudreau-eran, säsongen 14/15, var Anaheim i Conference-final. Winnipeg och Calgary hade viftats undan utan några större problem, men i Conference-finalen ställdes man mot Chicago. Ett Blackhawks som var mitt uppe i sin minivariant av en dynasti blev för svåra och Anaheim föll efter sju matcher.
Säsongen efter tog Ducks en ny divisionstitel, men fick ge sig mot Nashville redan i förstarundan av slutspelet. Det var inte tillräckligt bra för Bob Murray och Anaheim, som gjorde sig av med Boudreau. Fyra år i rad hade Anaheim förlorat en Game 7 på hemmais, vilket givetvis svider.
Att coachen då får lämna en organisation som ser sig själva som utmanare kan te sig naturligt – men det blir givetvis fundersamt när ersättaren heter Randy Carlyle.
Efter några sämre år i Toronto var det alltså dags för comeback i Anaheim, som han ledde – eller var det kanske snarare Scott Niedermayer och Chris Pronger? – till Stanley Cup-seger säsongen 06/07. Att allt inte stod helt rätt till i relationen mellan Murray och Boudreau var uppenbart när duon inte alltid var överens om vad laget till exempel behövde inför trade deadline.
Att ta tillbaka Carlyle var ett beslut som många var skeptiska till, men eftersom hockeygudarna mestadels verkar vilja motarbeta logik och sunt förnuft så gick Anaheim givetvis till en ny Conference-final. Där stötte man på Nashville, som än en gång blev för svåra.
Någon publikfriande och ”modern” hockey såg vi inte skymten av och i slutspelet 2018 blev man förnedrade av San José. Kalifornien-rivalerna vann med 4-0 i matcher, där 1-8-förlusten i Game 3 står ut. Utvecklingen hade blivit som väntat under Carlyle – även om den första säsongen blev chockerande bra – och under den gångna säsongen fortsatte förfallet.
Trots en storspelande John Gibson orkade inte ett visserligen skadeskjutet Anaheim hänga med. Från slutet av december och en bra bit in i februari rasade Ducks. Man förlorade 19 av 21 matcher – varav tolv raka nederlag – och i februari fick Carlyle sparken. Murray klev själv ner mellan båsen, men kunde inte uträtta några mirakel och Ducks missade slutspel för första gången sedan 2012.
Säsongen var förlorad redan när Murray klev ner så att han skulle rädda laget var det knappast någon som hoppades på. Däremot var han själv nyfiken på att få intryck från första parkett inför sommarens aktiviteter – och det kan ju tyckas vara en sund plan.
Nu sprängde Murray visserligen inte Anaheim över sommaren, men han satt inte sysslolös – och tog till och med ett hjärtskärande beslut.
Men vi börjar vid trade deadline. Brandon Montour antogs vara en viktig pusselbit i Anaheims framtidsplaner, men fick flytta på sig. Den spelskickliga försvararen hamnade i Buffalo i utbyte mot en 1st rounder och Brendan Guhle. Carlyle kunde föga förvånande inte utnyttja spelskickliga försvarare och Montour var snarare ett offer för ett uselt lag med uselt ledarskap, än en spelare som borde få ta ansvaret för förfallet.
Vill man desperat göra förändringar i ett lag med väldigt få attraktiva pusselbitar var Montour någon som man faktiskt kunde få något för. Guhle är däremot knappast någon som revolutionerar en försvarsbesättning och draftvalet blev nummer 29 (det var ursprungligen San Josés). Det känns snarare som en trade man gör för själva sakens skull istället för att faktiskt ha något signifikativt mål med utbytet.
Den stora förändringen var annars när man bestämde sig för att köpa ut Corey Perry. En av organisationens främsta spelare någonsin petades alltså undan med två år kvar på sitt monsterkontrakt. Att Perry har haft en negativ utveckling de senaste åren står utom allt tvivel, men att dumpa iväg organisationens näst bästa målskytt och tredje bästa poängplockare är givetvis ett känslosamt beslut.
Några anmärkningsvärda värvningar har Anaheim inte gjort, utan man står mestadels och stampar med i stort sett samma kärna som kraschade så våldsamt förra säsongen. Nu har visserligen dinosaurien Carlyle bytts ut mot en spännande Dallas Eakins – men räcker det för att Anaheim ska studsa tillbaka?
---
Målvakter:
Anaheim har det gott ställt på målvaktspositionen. John Gibson är en utomordentligt fin starter och trots att Ryan Miller numera är 39 år gammal är han en mycket kompetent backup. Det är knappast deras fel att det gick som det gick under den gångna säsongen.
Gibson tillhör ligans absoluta toppskikt och går nu in på sitt första år på det åttaårskontrakt han signade förra sommaren. Han lyckades avsluta den gångna säsongen med 92,79 Sv% och 1,37 dSv% i 5-on-5-spelet, vilket får ses som ett väldigt gott betyg med tanke på det sjunkande skepp som Anaheim var under Carlyles sista månad – och bland de 13 målvakterna med minst 2500 minuter är det bara tre namn som överträffar Gibsons räddningsprocent.
Har man återigen Gibson tillgänglig i 60-talet matcher kommer man i alla fall, i sämsta fall, få ett väldigt bra målvaktsspel under majoriteten av säsongen.
Det kan givetvis gå snabbt utför när man närmar sig 40-årsåldern, men om Miller bara återupprepar vad han gjorde under den gångna säsongen har man en trygg sista utpost även i honom. Veteranen, som signade ett nytt ettårskontrakt i somras, hade liknande 5-on-5-siffror som Gibson: 92,84 Sv% och 1,13 dSv%.
Det blev desto mindre tryggt när Chad Johnson fick sina matcher, men det blir ingen fortsättning i organisationen för 33-åringen. Istället har Anaheim hämtat in Anthony Stolarz för djupet. Stolarz får nog främst konkurrera med Kevin Boyle om rollen som tredjeval.
Backar:
För några år sedan hade Anaheim tillgång till ett mycket starkt försvar. Men nu har såväl Sami Vatanen som Brandon Montour försvunnit och Cam Fowler har inte riktigt lyckats etablera sig på den där toppnivån som man hade förhoppningar om tidigare i hans karriär.
27-åringen brukar lägga sig på en hyfsat stadig poängskörd, strax under en halv poäng per match, men helheten har inte riktigt lyft. Blickar vi mot Corsi-siffrorna ser vi till exempel att Fowler är Anaheims sämsta ordinarie försvarare när det kommer till såväl CF% (44,91) och Rel CF% (-3,14). Ska Fowler leva upp till sitt kontrakt – $6,5 miljoner per säsong i ytterligare sju år – behöver vi se en förbättring.
Fowlers vanligaste backpartner under den gångna säsongen var Josh Manson. Normalt sett är det en pålitlig och underskattad försvarare, men nu kommer han – likt hela Anaheim – från en svår säsong. Faktum är att 18/19 var Mansons sämsta i karriären och för första gången stod hans Corsi-siffror ut på ett svagt sätt (46,69 CF% och -0,97 Rel CF%).
Manson sitter på ett mycket gynnsamt kontrakt med ytterligare tre år kvar för $4,1 miljoner per säsong. På sikt skulle han mycket väl kunna användas för att föryngra lagbygget – att ge honom en kontraktsförlängning i 30-årsåldern skulle trots allt kunna vara riskabelt.
Manson har för vana att främst spela tillsammans med Hampus Lindholm och den duon borde nog återförenas kommande säsong, även om det innebär att Fowler står utan en självskriven partner.
Lindholm har länge varit en mycket kompetent och effektiv försvarare som ofta lyfts fram inom analytics-området. Anaheim bör inte ha några problem att betala 25-åringen $5,2 miljoner per säsong och man kan ha tillgång till betydligt sämre toppbackar – dock måste Lindholm börja producera respektabla siffror om han ska anses tillhöra något toppskikt. Då räcker det inte med 30-talet poäng per säsong.
Kanske finns det hopp om att Brendan Guhle kan vara en duglig partner för Fowler. Duon spelade nämligen ihop under slutskedet av den gångna säsongen och såg lovande ut tillsammans. Det blev visserligen inte mer än sex matcher tillsammans, men med en gemensam CF% på 52,76 var man ett av Ducks bästa par.
22-årige Guhle anslöt från Buffalo i Brandon Montour-traden och är en intressant om än inte revolutionerande del av Anaheims försvar. Han har ännu inte testats på riktigt i NHL, men såg alltså lovande ut med Fowler och nog är det något man borde experimentera vidare med?
Anaheims topp-4 har en del potential – i synnerhet om Fowler faktiskt går att luta sig mot fullt ut – men övriga försvaret är mestadels en axelryckning. Det börjar bli hög tid för 22-årige Jacob Larsson att etablera sig i NHL och även Josh Mahura, 21, kan ge sig in i kampen om en plats.
Bland veteranerna har Korbinian Holzer dragits med skadeproblem och Michael Del Zotto har misslyckats med att få stabilitet i sin karriär. Det är knappast rogivande alternativ för ett tredjepar. Vidare har 27-årige Jani Hakanpää anslutit från Finland och ska försöka ge sig på NHL-spel för första gången i karriären.
Den senaste tiden har det ryktats mycket om Anaheims intresse i Justin Faulk, Carolina. Efter värvningen av Jake Gardiner finns det kanske ett överflöd av backar i Hurricanes och Faulk sägs ha varit tillgänglig en tid. Skulle traden bli av – det sägs att man är överens men att det drar ut på tiden då Faulk vill ha en kontraktsförlängning på plats i samband med flytten – kan vi nog skriva in Faulk som Fowlers nya partner.
Forwards:
Anaheims forwardsbesättning är ett sorgligt kapitel – eller en lagdel med god potential, beroende på om ungdomarna utvecklas och hur säsongen ter sig. Det är däremot fortfarande Ryan Getzlaf som leder trupperna.
Lagkaptenen närmar sig 35-årsåldern men borde alltjämt vara en tillgång. Nu kommer han visserligen från karriärens näst sämsta säsong – enbart rookiesäsongen var sämre än hans 48 poäng – och man ställer sig frågande till om han har tillräckligt bra uppbackning. Om man kalkylerar för att spelare droppar av kring den här åldern borde Getzlaf inte utgöra något problem under återstoden av sitt kontrakt, där det återstår två år.
Under många år var Getzlaf och Corey Perry en giftig duo, men i takt med att Perry blev sämre och skadedrabbad särade man allt mer på dem – och i somras köptes så Perry ut. Även om Perrys förfall är odiskutabelt och beslutet att köpa ut honom var helt korrekt är det en anmärkningsvärd åtgärd med tanke på vad han har uträttat i Ducks.
När Getzlafs gamla radarpartner har försvunnit kan kanske Rickard Rakell ta den rollen istället och så småningom även ersätta Getzlaf högst upp i hierarkin. Duon har kamperat mycket ihop mot slutet och inför den gångna säsongen kom Rakell från två raka 30-målssäsonger.
Svenskens mångsidighet är en tillgång och för $3,8 miljoner i ytterligare tre år är Rakell ett fynd. Den gångna säsongen blev en missräkning även för Rakell, men kommer han tillbaka till föregående säsongers nivå bör Ducks återigen ha en giftig toppduo.
Hur forwardsbesättningen i övrigt formeras är en enda stor gissningslek. Dels har några spelare försvunnit från föregående säsong, dels beror kedjekonstellationerna säkerligen på hur unga spelare presterar under campen.
Klart är i alla fall att vare sig Ryan Kesler eller Patrick Eaves kommer att spela under 19/20, enligt Bob Murray. 35-årige Kesler har tre år kvar på nästan $7 miljoner men har haft extrema skadeproblem de senaste åren och kom bara upp i åtta poäng på 60 matcher under 18/19. Nu sätter alltså nya höftproblem stopp för hans medverkan kommande säsong och det skulle inte förvåna om hans karriär är över. Eaves har knappt spelat någonting alls de senaste åren på grund av sjukdom och förmodligen har vi även sett honom på isen för sista gången.
Det är givetvis tråkigt när karriären avslutas, eller i alla fall raseras, på det här sättet – men det kan mycket väl vara en blessing in disguise för Anaheim. Istället för två utslitna 35-åringar har man nu möjlighet att släppa fram ett gäng yngre förmågor, vilket rimligtvis passar Dallas Eakins bättre.
Maxime Comtois, Sam Steel, Troy Terry och Max Jones borde alla ha goda möjligheter att inte bara ta en plats på rostern utan även få framskjutna roller. Alla i kvartetten fick testa på NHL-spel under den gångna säsongen, där den förstnämnda gjorde störst avtryck med sju poäng på tio matcher.
De tre andra var framträdande spelare för Eakins i San Diego, där man tog sig till Conference-final i Calder Cup-slutspelet. Det skulle inte te sig allt för märkligt om Eakins & Co väljer att satsa på de yngre förmågorna. Kanske kan även Sam Carrick och Chase De Leo – de två poängbästa spelarna i San Diego förra säsongen – belönas med en plats, men det borde vara lite mer långsökt.
Etablerade veteraner som Jakob Silfverberg och Adam Henrique har självskrivna platser i laget, men ska Anaheim drömma om slutspel behöver man mer än 40-talet poäng från den duon. Ondrej Kase kommer från en skadefylld säsong men har fortfarande potential. Han ryktas dock vara spelaren som lämnar i utbyte för Justin Faulk och beroende på ungdomarnas utveckling kan det bli en kostsam förlust.
Nick Ritchie hade viss powerforward-potential när han var yngre, men ser inte ut att vara så värst mycket mer än en 30-poängsspelare. Daniel Sprong kan bidra med lite målskytte längre ner i hierarkin. Devin Shore borde kunna hålla en ordinarie plats som rollspelare. Behöver man lite fysiska inslag kan spelare som Carter Rowney, Kiefer Sherwood, Derek Grant och Nicolas Deslauriers bli aktuella.
Det finns alltså potential i Anaheims forwardsbesättning, men man är också beroende av att veteranerna studsar tillbaka samtidigt som de yngre spelarna tar ett kliv eller två. Får man maximal utväxling i målproduktionen samtidigt som John Gibson storspelar kan Anaheim mycket väl slåss om en wild card-plats in i slutet.
---
Tre styrkor:
Målvaktsspelet
John Gibson kan mycket väl gå in i säsongen och vara ligans bästa målvakt och trots att Ryan Miller är till åren är det en mycket kompetent backup. Anaheims målvaktsspel är en fin grund att stå på.
Ingen mer Randy Carlyle
Dallas Eakins är en intressant coach som nu är tillbaka i NHL. Men den stora faktorn är givetvis att han inte är Randy Carlyle.
En ny generation på väg
Vill det sig väl har Anaheim en ny generation på plats i NHL redan den här säsongen. Det ska helt klart bli intressant att följa.
Tre svagheter:
Spetsen
Nyckelspelarna, med John Gibson som undantaget, kommer från svaga säsonger. Klarar man av att studsa tillbaka?
Målskyttet
Det dräller inte av målskyttar i laget och en av dem med finast potential – Ondrej Kase – ryktas vara på väg bort. Anaheim var ligans sämsta offensiva lag under 18/19 och en klar förbättring måste nog till.
Betydelsen av att allt ska gå rätt
Anaheims felmarginal känns minimal. Men är förmodligen väldigt beroende av att precis allting fungerar för att hota om slutspel – och hur sannolikt är det att det sker?
---
Preliminär laguppställning:
Rickard Rakell – Ryan Getzlaf – Ondrej Kase
Maxime Comtois – Adam Henrique – Jakob Silfverberg
Max Jones – Sam Steel – Troy Terry
Nick Ritchie – Devin Shore – Daniel Sprong
Hampus Lindholm – Josh Manson
Brendan Guhle – Cam Fowler
Jacob Larsson – Michael Del Zotto
John Gibson (Ryan Miller)
---
Säsongens poängkung: Ryan Getzlaf
Var den gångna säsongen början på slutet eller en formdipp orsakad av Randy Carlyle? Får Anaheim tillbaka Ryan Getzlaf i god form borde han ligga bäst till för att ta hem den interna poängligan.
Säsongens viktigaste spelare: Ryan Getzlaf
Ryan Getzlaf måste leda laget, i synnerhet som det finns gott om frågetecken i forwardsbesättningen.
Säsongens unga spelare: Sam Steel
Flera yngre förmågor lär få chansen den här säsongen och Sam Steel har varit hypad i några år. Kan han ta fart på direkten kan vi mycket väl få se ett genombrott.
Säsongens doldis: Daniel Sprong
I brist på så värst många intressanta spelare utanför toppskiktet så får Daniel Sprong lite uppmärksamhet. Lite i skymundan stod han för klart respektabla 14 mål på 47 matcher under 18/19.
Säsongens besvikelse: Adam Henrique
Adam Henrique är en duglig middle-6-center, men han behöver förbättras om Anaheim ska åstadkomma något. Klarar han av det?
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Anaheim Ducks
8. Los Angeles Kings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Anaheim Ducks på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
