La Batalla de Aragón: Que grande es - Manolo Jimenez!

Har hyllat Manolo Jimenez i Batalla tidigare, men efter gårdagens seger mot Sporting Gijon förtjänar han ytterligare uppskattning.

Han har tidigare visat att han besitter en egenartad förmåga att ingjuta tro i vad som mest verkat vara en bunt hopplösa tvivlare och eftersom gårdagens final var ett eldprov för nerverna förstod han att det skulle krävas något alldeles särskilt för att motivera spelarna, för att bibringa mod.

Så vad göra?

Motivationsvideor har varit på modet. Man klipper in spelarna som mäktiga krigare som vinner ära och berömmelse. Jag ska inte säga att jag är översvallande förtjust i det, tycker det blir lite väl mycket egosmekning, men det fungerar bevisligen och behövs helt säkert i flera fall; whatever works, works.

Manolo Jimenez hämtade inspiration ur den här trenden, men istället för att låta Zuculini beundra sitt näpna ansikte i CL-pokalens spegelglans på en ömsom öde, ömsom fullsatt arena visade han en film på supportrarna, som han satt ihop.

Hur de sjunger. Ale, Zaragoza, ale, ale. Firar. Gråter. Degraderingen 2007/08, avancemanget året därpå. Folkvandringen till Valencia.

Så att de ska veta för vilka de verkligen ska kämpa. Och vad den kampen betyder.

Har tyvärr inte tillgång till den filmen (än) men här har vi La Romareda at its finest. Titta på den videon, den är fantastisk.

 

Som zaragocistas vet vi bättre än de flesta hur skarpa fotbollens kontraster verkligen är, och vad de gör med en som människa.

På gott och på ont. 

Min vän Carlos, på plats i Gijon berättade:

- Mitt i euforin efter segern stötte vi utanför arenan på ett par gråtande sportinguistas. De var bara barnen, kanske är det första säsongen de har egna årskort. Vi försökte hitta någonting uppmuntrande att säga, något som kunde skänka dem tröst men lyckades inte riktigt. Det finns inga ord som riktigt passar i sådana här situationer. Men ena pojken tittade på mig genom tårarna och försökte le. Han sa "nu ser ni fan i mig till att klara det, så att det här inte var förgäves".

Ens hjärta kapitulerar inför sådant ädelmod.

 

Ale Zaragoza, ale ale.