Högmod ger alltid en platt näsa - Elake Daves krönika (Del 1)
Ett nästan helt objektivt, ovinklat, och framför allt sant dokument kring den gångna omgången.
Låt oss börja veckans krönika med att konstatera att Liverpools mardröm fortsätter.
Under den gångna veckan lyckades man först bli utslagna ur FA-cupen genom 0-2 hemma mot Division 1 laget Crystal Palace. Efter detta fiasko tog man emot Middlesbrough hemma och alla såg fram emot ännu en ny vändning på denna kringelikrok-säsong. Jag menar, hur svårt kan det vara att slå ett lag som inte tagit poäng eller gjort mål borta sedan den 28 september 2002? Ni gissade rätt, mycket svårt. Owen huffade och puffade men mot tegelhus eller målvakter kom han ingenstans. Förvisso spelade man rätt bra men som väntat gjorde Middlesbrough mål på sin enda chans i första halvlek. Den inhyrde legosoldaten Geremi från Real Madrid slog in en snygg frispark och Liverpools supportrar sjönk ihop som en dålig sufflé.
I andra halvlek kvitterade dock Riise och lagen delade broderligt på poängen.
Houllier hade ont i magen redan innan matchen och var tvungen att avstå coachningsjobbet till andretränare Thompson. Inte för att det märktes någon som helst skillnad efter matchen då hans kommentarer var ett eko av Houillers standardtal:
”Vi borde ha vunnit, Vi spelade fantastisk fotboll, Allting är emot oss. Buhu”
Varför det ska vara så svårt att inse att man helt enkelt inte är bättre är för mig oförståeligt. Har man inte vunnit hemma på sju omgångar bör man någonstans inse att saker och ting inte fungerar och sluta hitta på ursäkter. Att stå på presskonferenser och gråta Lille Skutt tårar över världens orättvisa ger inga poäng, att göra fler mål ger poäng. Liverpool ligger nu fem poäng bakom en CL plats och det blir svårare och svårare att nå den ekonomiska jackpoten. Jag frågade min vän Liverpoolsupportern om Liverpools chanser att nå CL. Hans svar: ”Lika stora som att GH säger: - Vi spelade dåligt och förtjänade inte att vinna.” Det ser inte ljust för Liverpool…
Det blivande Division 1 gänget Sunderland besökte White Hart Lane och fick sig som vanligt en rejäl omgång. Enda plustecknet var att man lyckades undvika några självmål denna gång. Det hjälpte dock inte mycket eftersom Tottenhams Gus Poyet lyckades sätta in av sina drygt tretusen chanser i inledningen och därmed angav tonen för resten av matchen som slutade 4-1. Kevin Phillips har inte gett upp landslagsdrömmarna och svarade för Sunderlands enda mål. Notabelt är också att Teddy Sheringham svarade för sitt 300:de ligamål. Imponerande av en man som ansågs för gammal när han kom till Manchester United 1998. För Sunderland återstår nog bara att spela av resten av säsongen och mentalt förbereda sig för resor till Gillingham, Reading, Coventry och andra exotiska städer. Den som vill följa Premier League fotboll nästa säsong i Sunderland får helt enkelt köpa sig en TV och ett Sky Sports abonnemang.
Ett annat lag som ser ut att gå mot Division 1 fotboll är West Ham. Ännu en förlust, denna gång på bortaplan mot Leeds, och ännu ett steg närmre Division 1. Leeds har avslutat sin mellandagsrea och faktiskt har man nog med spelare kvar för att genomföra en match. Vi får se vad Ridsdale hittar på när sommaren kommer för att lösa den detaljen. Denna gång var det Seth Johnson som avgjorde med matchens enda mål. Lustigt nog är mittfältaren bara kvar i laget för att hans tänkta transfer till Middlesbrough stupade i sista minuten.
Birmingham spelade en hängmatch redan i tisdags mot Manchester United. Nu kan ju termen spelade vara en smärre överdrift då det vanligtvis står orangea plastkoner på planen när man ser något liknande. Manchester United sög åt sig bollen och lekte ”ni kan inte ta den” med ett Birmingham som såg desperat tafatt ut. 1-0 slutade kalaset sedan United återigen visat prov på sin beryktade titelform och försatt samtliga närvarande i sömn. Inte blev det bättre för Birmingham när Chelsea kom på besök heller. 3-1 var gästerna ofina nog att vinna med och Birmingham är ordentligt indragna i bottenstriden. Chelsea å sin sida ser ut att trivas riktigt bra med livet, det visar sig helt klart att Ranieri var något på spåret när han efter några säsonger bestämde sig för att lära sig språket…
West Bromwich tog emot Bolton i en match som ingen hade råd att förlora. Föga förvånande slutade matchen med delat resultat, 1-1, men det satt hårt åt för WBA. Först på stopptid lyckades man kvittera Boltons ledning och Boltons Sam Allardyce var måttligt förtjust sina egna spelares försvarsspel. Bonus dock för en coach som inte faller tillbaka på standardfloskler och ”världen är så orättvis”. Kanske något för storlagen att ta efter? Fast då skulle förstås denna krönika ha kronisk brist på material.
Manchester United skulle som bekant vinna derbyt mot Manchester City under söndagen. En hel vecka hade spelarna varje dag gått ut i media och pratat vitt och brett om hämnden, revanschen och botgörelsen… ja, helt enkelt hur mycket potatismos man skulle göra av City. Som alltid resulterar högmod i ett gigantiskt platt fall och United-spelarna fick lämna planen med svansen mellan benen efter en miserabel andra halvlek. Ruud van Nistelroy gjorde 1-0 redan i den 18 minuten och hela Old Trafford såg fram emot den utlovade botgörelsen. Vad som dock inte riktigt hade framgått innan match var att botgörelsen bestod i att be böner i stilla mak och broderligt dela med sig av bollen till City. När dessutom Veron huserade på mittfältet och slog ajdå-bollar (Där är en kille i röd tröja, honom ska jag passa. Ajdå, det var visst en blå tröja han hade på sig), Nistelroy tog evigheter på sig för sina nudå-avslut (Hmm, ska jag skjuta till höger eller vänster.. kanske lobba över målvakten eller är det bättre att lägga den under honom... eller… vänta,jag kan ju kanske passa… Näää, var tog bollen vägen nudå!?) och Roy Carroll körde sin ojdå-bollhantering (Ojdå, suck... jag hatar när killarna ska doppa handskarna i såpa innan match.. det är inte alls skoj. Efter matchen ska jag minsann berätta för Ferguson hur taskiga dom är) var upplösningen föga oväntad. City kvitterade Uniteds ledning sent omsider och matchen slutade 1-1. Praktfiasko för Uniteds tänkta botgörelse och titeldrömmarna fick sig en allvarlig smäll.
På grund av Daves återigen bristande förmåga att hålla sig inom givna ramar finns del 2 av krönikan här:
Del 2
