Flygande skor & Dubbelnonsens - Elake Daves Krönika (Del 2)
En studie i hur långt över mållinjen en boll måste vara för att räknas och Real Madrids nästa köp
Detta är en fortsättning på del 1 som finns här:
Del 1
Stackars Sunderland har verkligen ingen bra säsong. Fiaskot på White Hart Lane förra ligaomgången skulle tvättas bort med en övertygande hemmaseger mot Nationwide-knattarna Watford. Som så många gånger förr slutade dock det hela i ännu ett praktfullt fiasko. Kevin Phillips tycks ha bestämt sig för att sätta världsrekord i antal missade chanser under en säsong och trots stort spelmässigt övertag fick Sunderland aldrig någon utdelning. Men när sedan Watford fick en minst sagt tveksam straff i 65:de minuten och brände den kunde man ana ett visst hopp hos Sunderland. Straffräddningar är alltid moralhöjare och kanske fanns det en chans för Sunderland att plocka fram lite extra nu. Det kunde ju vara så att turen nu hade vänt och det var dags för lite medflyt. Denna illusion varade i exakt de 1,6 sekunder som förlöpte innan domaren beordrade att straffen skulle gå om… Sunderland hämtade sig aldrig utan förlorade med 0-1 och Wilkinson var en mycket bitter man: ”Jag känner väldigt arg, besviken och framförallt lurad då resultatet var orättvist.” Wilkinson kanske inte har ett lag som platsar i Premier League men ursäkterna gör det. Det enkla faktum att man aldrig gör mål tycks vara som bortblåst när han uttalar sig.
Leeds hade stora problem med Liverpools banemän Crystal Palace i en kontroversiell historia. Leeds vann en jämn match med 2-1 men det stora diskussionsämnet var hur domaren kunde missa att Crystal Palace, i slutfasen av första halvlek vid ställningen 1-1, hade en boll gott och väl en halvmeter över mållinjen som inte blev mål. En boll som på vägen in t o m passerade
Leedsbacken Michael Duberrys arm. Domaren Dermot blundade dock för bägge händelserna och lät spelet fortlöpa. Det är svårt att låta bli att undra hur det hade gått om målet godkänts. Kanske hade Leeds ändå vunnit matchen, kanske inte. Trevor Francis i Crystal Palace var dock alldeles skogstokig efter matchen och begärde domarens huvud på ett fat. Enligt honom rådde det inga som helst tvivel om att Crystal Palace med lätthet skulle ha bevakat sin ledning och antagligen gjort minst ett tiotal mål till om bara just detta mål hade godkänts.
Chelsea hade inga problem med sina motståndare Stoke. Också detta ett division 1 gäng. 2-0 skrevs segersiffrorna till i en match där det aldrig var någon tvekan om vem som skulle vinna. Inte bara är det mer glamour, berömmelse och ära i Premier League - man spelar betydligt bättre fotboll också.
Fulham hade även de ett Division 1 lag på sin lott - Burnley. Det stora samtalsämnet i denna match var publiksiffran: endast 13 069 tog sig till Loftus Road och då var 3000 Burnley supportrar. Skrämmande dåliga siffror av ett Premier League lag, fullt jämförbara med Liverpools 23 576 mot Vitesse Arnhem i UEFA cupen som länge var säsongens lågvattensmärke. De drygt 10 000 Fulhamsupportrar som var på plats fick se en tragisk tillställning där endast notoriske målskytten Steed Malbranque nådde upp till normal form för hemmalaget. Hans obligatoriska mål innebar 1-1 och ett omspel väntar.
Rochdales saga är nu över. Wolves på bortaplan blev en alltför övermäktig uppgift för det lilla division 3 laget som förvandlats till hela Englands kelgrisar. Wolverhampton hade dock oväntade bekymmer och det såg en kort stund ut som Rochdale skulle klara oavgjort när man kvitterat Wolves halvtidsledning. Den drömmen varade dock bara 20 minuter innan Kenny Miller på nytt gav Wolves ledningen i 79 minuten och på tilläggstid fastställde den taktiskt inbytte Adam Proudlock slutresultatet till 3-1.
Veckans irritationsraljering får gälla Expressen och Aftonbladet täckning av Premier League. Med iver och elegans värdiga elefanter i porslinsbutiker lyckas man få ihop illa sammanhållna texter så uppenbart stulna från engelsk media att t o m ordföljderna blir engelska. Att Aftonbladet sedan länge har ett väl utvecklat samarbete med The Sun är ingen nyhet. Tvärtom har man med all önskvärd tydlighet visat att fakta är oviktigt om det finns en känslomässig vinkel att tillgå. Expressen däremot är en nykomling i skvallerklubben. I bästa sensationsstil gör man sitt bästa för skapa kraftigt övertydliga artiklar där rubrik, ingress och text helst ska implicera tre av varandra oberoende saker med det enda gemensamma kravet att det ska handla om ungefärligen samma ämne, givetvis måste också artikeln också motsvara alla högt ställda krav på vantolkning. Allting som inte är direkt förnekat är givetvis en sanning och så länge Real Madrid inte uttryckligen har sagt att man inte ska köpa Kim Källström så är det en given och trolig möjlighet. Såg vi inte t ex Kim på semester i Spanien för ett tag sedan? Och hade han inte en vit tröja på sig? Hmm, ring till trycket och reservera förstasidan. Vi har ett scoop på gång.
Vad gör man inte för att höja upplagan när Mats Olsson inte skriver om engelsk fotboll?
