Shut up you southern muppet - Elake Daves Krönika (IV)
Arsene Wenger har alltid haft väldigt selektiv syn och har ytterst sällan kritiserat sina spelare offentligt. Likt den borna demagogen han är har han istället fokuserat på helt andra saker som FA, domare och nu Ruud van Nistelrooy. Konspirationsteorierna har haglat som spön i backen och man har snickrat kors efter kors att bära på sina ryggar.
Det lustiga ligger i att Wenger antagligen inte ens tror på en tredjedel av vad han själv säger. Orden är bara ett verktyg för att uppnå vad han själv anser vara den perfekta gruppdynamiken.
Denna gruppdynamik uppnås genom att systematiskt och minutiöst skapa en egen liten värld för Arsenalspelare. Genom befrielse från yttre ansvar och kritik har man skapat en väl sammanhållen grupp. Men sammanhållen grupp är bara början, ska en grupp bli riktigt framgångsrik behövs det gemensamma mål och framförallt fiender man kan enas runt. Även här har Wenger placerat in lämpliga kandidater. Målet är att genomföra maktskifte i Engelsk fotboll. All den ära Manchester United vunnit det senaste decenniet ska istället vinnas av Arsenal. Tyvärr för Arsenal har det här med måluppfyllnad inte gått så bra. Under sju säsonger av Wengers regim har Arsenal vunnit ligan två gånger och Man Utd fem. Det är dominans åt fel håll vad Arsenal anbelangar. Nu löper man också risken att bli förbisprungna av rubelstinna Chelsea vilka framstår som en mycket mer övertygande kandidat till Manchester Uniteds arvtagare.
Desto mer framgångsrik har Wenger & Co varit val i val av fienden. Historien lär oss att fiender ska som bekant utses på två nivåer. En närliggande, grannländer är särskilt populära när metoden används i politiska styren, och en mer abstrakt - här är förstås religion ett populärt val i andra sammanhang. Wenger har valt Manchester United, personifierat av Ruud van Nistelrooy som den första och FA med dess domare som den andra. Två utmärkta val som synes för det går inte en sekund utan att en Arsenalsupporter med närmast religiös intensitet klagande ropar ut att Ruud van Nistelrooy är en fuskis och att FA förföljer Arsenal.
Det man undrar nu är dock om inte Wenger med sitt påhopp på Nistelrooy har tagit en chansning för mycket. Man kan bara ignorera sina egna fel och påpeka andras så många gånger innan någon säger det väldigt laddade ordet hycklare. Jag nämnde redan i inledningen att det var märkligt att Wenger inte ville klandra sina spelare för uppträdandet efter slutsignalen utan envisades med att allting var Ruuds fel. Nog var, och är, han väl fullt medveten om att det var pr-mässigt självmord att agera som han gjorde?
Varför inte jämföra med Manchester United som är långtifrån guds bästa barn när det gäller att tappa kontrollen.
Vem har t ex inte sett bilderna på lynchmobben som förföljde domaren på Old Trafford säsongen 2000 efter det att han blåst straff mot hemmalaget Skillnaden är att Alex Ferguson direkt efter matchen kritiserade sina spelare offentligt och bötfällde samtliga. Roy Keane fick ställa sig i skamvrån och be världen om ursäkt. Han skriver dessutom i sin bok att han fylls av med avsmak när han ser bilderna av sig själv från händelsen, psykfallet med den pulserande blodådern i pannan är hans föga förskönade beskrivning. På så vis förvandlades vad som var en stor röd finne på näsan till en elegant liten skönhetsfläck. Manchester United hade agerat fel men man erkände sina misstag och vidtog åtgärder så att de aldrig skulle upprepas igen.
Men, som sagt. Hur många tror att Arsenal skulle vara villiga till samma självrannsakan? Skulle Wenger kritisera egna spelare offentligt efter en match? Skulle Vieira medge att någon utvisning mot honom var korrekt dömd? Skulle en snöboll klara sig i helvetet?
Det finns en annan aspekt på saken. Tänk om Wenger valde "Fy för Ruud" vägen väl medveten om vad konsekvenserna skulle bli? När FA slår ner som inkonsekventa hökar och brittisk press beter sig som bara brittisk press kan, så är det faktiskt inte särskilt svårt att få gehör för de mest bisarra konspirationsteorier. Det är trots allt en inte alls ovanlig teori att Lady Di blev mördad av MI6.
Men skulle verkligen Wenger kunna vara så manipulerande? Jag tror inte det men jag tror å andra sidan att Lee Harvey Oswald sköt JFK och att Christer Petterson mördade Olof Palme så vad vet väl jag?
Lasse Anrell på sportbladet skrev för några dagar sedan en krönika om att fotboll fördummar. Han radade upp flera talande exempel. De som greps för stureplansdådet var fotbollsdårar, de som sköt poliserna i Malexander var fotbollsdårar, mannen som lekte Soccerconny i Åkershov var fotbollsdåre, 35-åringen som var häktad för mordet på Anna Lindh är fotbollsdåre.
Att fotboll fördummar är måhända en alldeles för generell anklagelse, det är lika lätt att säga att fotboll gillas av fördummade människor. Fast när man ser agerandet från Keown, Parlour, Cole, Lauren efter slutsignalen så går det inte att komma ifrån att detta är inget annat än förvuxna skolpojkar från skolgården på jakt efter nya offer. Detta är fotbollsmiljonärer så uppenbart utan varje tillstymmelse till normal självkontroll eller ens folkvett att man blir förbluffad över hur de överhuvudtaget kan ha ett normalt liv vid sidan om fotbollen. Om de nu har det vill säga.
Martin Keown är 37 år gammal. Född 1966. Året England vann VM för dem som inte förstår hur långt bak i tiden vi är. Ändå beter han sig som ett dagisbarn.
Kanske Lasse Anrell har en poäng trots allt, men kanske det är utövarna som blir mest fördummade.
Det är inte direkt försonande för Keown och hans mobbinggäng att det är mindre än tre veckor kvar till Turkiet - England heller. Landskampen vilken avgör om England direktkvalificerar sig till EM. Om nu England inte lyckas bli omedelbart utkickade på grund av supportrarnas våldsamheter förstås.
Det är nästan värt en stunds eftertanke för att reflektera över varifrån engelska supportrar har fått sitt dåliga beteende. Apan gör vad apan ser och om apan i helgen såg Keown, Parlour och Cole ligger England inte bra till.
Och som i alla goda historier har även denna en smålustig udda twist. Det finns en risk att Vieira förutom att bli avstängd för sitt röda kort även riskerar böter för sitt beteende när han gick på jakt efter Ruud van Nistelrooy. Detta skulle resultera i att FA bötfäller samme man som så ivrigt kritiserade UEFA för att inte göra något åt det riktiga problemet när man bara sprang runt och bötfällde folk.
Är inte livets ironi egentligen något alldeles underbart underhållande?
