Luton - Brighton 2-0
En annorlunda match upplevelse i Luton..... Och en nagot annorlunda matchrapport.
I tisdags, vid strax efter fem, tog jag bussen till Farringdon Station, gick av och knatade in pa stationen och bad snallt tanten i biljett luckan om en tur och retur biljett till Luton. (For er som inte ar sa hemma pa den engelska kartan, sa kan jag beratta att Luton ligger cirka 40 minuters tag resa norr om London och staden ar mest kand for sin flygplats och sina industrier, charmigt eller hur?)
Tag resan upp var lugn och gick hur bra som helst. Det var egentligen forst nar jag klev av taget som jag insag att jag klantat mig. For dar stod jag ensam pa perrongen i en sliten industrie stad, pa gransen till Yorkshire, och insag att jag inte hade en ANING om var den javla fotbollsarenan lag! Jag hade ingen aning alls!
Efter att ha svurit ett par ganger over min daliga plannering, lommade jag snabbt ut ur stations byggnaden och tog mig en narmare koll pa staden Luton. Det var inte alls sa illa som jag tankt mig, nej staden var faktiskt rent av charmig, fast detta kan ju i och for sig ha berott pa att det var totalt kolsvart ute. Efter att ha lallat runt lite och sugit in alla intryck, gick jag fram till en polis och fragade snallt om vagen till Kenilworth Road (Lutons hemmaarena heter sa). Polismannen forklarade da pa en aning svarforstaelig engelsk dialekt vagen. Jag fattade ungefar halften, men lyckades i varjefall fatta att det var ca 15-20 minuters gangvag genom staden som gallde. Och en kille fragar ju ALDRIG om vagen 2 ganger, eller hur!?
Efter ca 10 minuters knallande, pa vissa minst sagt tvivelaktiga vagar och gator, stotta jag i varjefall pa ett gang riktiga rejala oldrickande engelsman (modell hamnarbetare). Jag insag snabbt att detta maste vara fotbolls supportrar och foljde darfor pa sakert avstand efter dessa gorillor. Jag blev djupt tveksam, nar gorillorna svangde in pa en gata fylld med typiska engelska radhus. Men tror ni inte att den jakla arenan lag dar, langst upp pa gatan?? Jo visst sorro, innbaddad mitt inne bland alla dessa bostadshus lag den dar, en av englands aldsta och mest mytomspunna arena!!
Helt salig traskade jag runt arenan och stod plotsligt utanfor den bortre kortside entren, som alltid ar reserverad for borta supportrarna. Och denna entre, ar verkligen vard att beskriva!! Tank er en vanlig gata hemma i Sverige, som ar fylld av rad hus. Mitt ibland dessa radhus mellan tva helt vanliga ytterdorrar som leder in till helt vanliga svenska hem, sitter 3 st vandkors insprangda i vaggen!! Precis sa ser borta entren till Kenilworth Road ut!! Bland det sjukaste och samtidgt det coolaste jag sett (ga in pa www.footballgroundguide.co.uk, klicka pa Luton Town, sa finns det en bild ganska langt ner).
Och det var har pa borta laktaren jag hade tankt att se matchen. Efter att ha koat och knoat mig in, var det en otroliga syn som motte mig. Har stod man pa kortsidan pa en trang sliten liten arena (rymmer bara 10 000) som verkligen andades fotboll. Arenan tycktes vara byggd i etapper, for det var inte en enda laktare som var lik den andra.
Efter som jag var ute i ganska god tid, tog jag tillfallet i akt att prova pa den matratt som mest forknippas med fotboll har i England. Nope, det ar inte hamburgare med kokt lok, (aven om det ocksa givetvis finnas att inhandla) utan Pukka-Pie!! Japp, det finns nog inget stalle i varlden som det ats sa mycket paj som pa engelska fotbollsarenor!! Sa sagt och gjort, ett stycke paj och en stor ol i (plastmugg) inhandlades och intogs glatt. Behover jag tillagga att pajen smakade skit!!??
Snart var hela borta laktaren fylld, och givetvis aven de ovriga delarna pa arenan. Det som skillde bortalaktaren, dar jag befann mig, fran ovriga arenan var att inte en enda person satt ner, trots att stolarna var riktigt skona (jag testade dom nar jag at min paj!!). Nix, inte en enda satt. Och nar sedan spelarna sprang in pa planen steg ett oerhort jubel mot himmlen och sen var det kort!!
For ar det nagot engelsman gillar, sa ar det fotboll. Och da menar jag att dom gillar det sa in i helvete!! Och ar det nanting engelsman ar bra pa, sa ar det att vara hogljudda!! Och dom ar hogljudda som satan!! De 3 000 ditreste Brighton supportrarna, kraftigt dopade med ol, overrostade med latthet resten av arenan (som dock inneholl fler kvinnor och barn i och for sig). Redan innan avspark borjade ett oronbedovande sjungande som skulle fa Black Army, White Lions, Anglarna och allt vad de svenska hejaklackarna heter att kissa pa sig och springa hem och gomma sig!!
Hela repurtuaren (hur det nu stavas) fran "Good old Sussex by the Sea" till "We are Brighton, super Brighton" averkades. Men aven hanande ramsor som "Your just a small town in Watford" (Watford ar en London forort!!) och "You suppose to be at home do da do da, but yaa cant sing a bloody song do da do da!!" hann man ocksa med.
Stammningen blev dock hatskare i takt med att mer ol intogs och i takt med att det gick upp for Brighton supportrarna att domaren hade glomt linserna i omkladningsrummet och antagligen ocksa hade ett forhallande med Lutons tranare!!
I mitten av forsta halvlek fick Brighton en horna, alldeles precis framfor oss!! Supportrarna vadrade mal och sangen och skriken blev om mojligt annu mera oronbedovande. Hornan slogs perfekt och fran den bortre delen kom Brightons Adam Virgo stormande.
Virgo kom perfekt mot bollen, men precis nar han skulle nicka blev fasthallen och nerdragen av en Luton spelare. Vilda scener utspelade sig nar supportrarna insag att domaren inte sett overfallet och aven kanslorna bland spelarna svallade!! Medans Brighton spelarna fortfarande klagade pa den korkade och blinda domaren, tog Luton helt enkelt bollen och sprang upp och gjorde mal!! Detta medforde att att alla de 3 000 medresta Brighton supportrarna (plus jag), tog i fran tarna och sjong:
"ONE-NIL TO THE REFEREE, ONE-NIL TO THE REFEREE" oavbruttet i fem minuter. Dessutom fullkomligt regnade det in 50 tallet, med ol fyllda, plast muggar over den stackars Luton malvakten, som numera fick noja sig med smeknamnet "WANKER!!"
Annu mera uppretat blev det nar Brightons skyttekung Leon Knight blev nersparkad i straff omradet, bara nagra metrar framfor oss, efter att forst ha lekt kurragomma med tva Luton backar, tunnlat en tredje och blivit nersparkad av en fjarde. Nar domaren forst blaste, steg jublet hos oss pa Brighton laktaren. Straffen var ju solklar, det visste vi alla. Gladjen blev dock kortare an kortvarig. For den blinda javla idioten till rattsskippare, stegade istallet fram och gav Knight ett gult kort for filmning och Luton en frispark.
Det var mer an vad flera av de blavita kladda supportrarna framfor mig klarade av!! Ett tjugotalet av dem borjade brottas med laktarvardarna, for att helt enkelt ta sig in pa planen och strypa domaren. Fler vakter skyndade till och ol muggarna borjade ater vina genom luften!! "Cheat, cheat, cheat" ekade fran laktaren. En av laktarvardarna traffades klockrent av en plastmugg, ratt i fejjan, och flera av supportrarna som sag det jublade. Den laktarvarden var nog glad over att glasflaskorna forbjods fran engelska arenor for drygt 10 ar sedan, och jag fattade plotsligt varfor ;)
Det lugnade dock snart ner sig