Albion överkörda av Crewe
Redan en blick på laguppställningarna gav Brightonsfansen onda aningar -- Steve Foster spelade i Crewes försvar! Visserligen en yngre kopia, utan hårband, men i alla fall...
Och det började inte särskilt bra. Efter åtta minuter fick Crewe en frispark strax utanför straffområdet i ett farligt läge sedan en Crewespelare ramlat för en plötslig vindpust. Kenny Lunt slog bollen runt muren utan chans för Kuipers, och Brighton befann sig hastigt och olustigt i underläge med 1-0.
Brighton kom tillbaka och hade ett par farliga nickar; Mayo nickade utanför på en hörna (Butters! Var är Butters?), och Virgo nickade över efter en frispark. Så långt hade inte Crewes mittförsvar verkat särskilt stabilt, men å andra sidan var Crewes kontringar farliga, och deras anfallspar Jones och White skapade många farligheter. Tre gånger blev Jones avblåst för offside, men den fjärde var det Hinshelwood som nickade bakåt och Kuipers fick göra en kanonräddning.
Men efter en dryg halvtimma var det dags igen: Jones fick skjuta en gång, två gånger och returen hamnade framför White, som hade gott om tid att sikta - 2-0 i fel kroppsdel.
Brightons bästa chans att komma in i matchen hade Leon Knight någon minut före halvtidsvilan då han kom ensam med målvakten, men han dröjde en smula för länge, och två försvarare hann stoppa honom. För tolv månaders sedan hade han gissningsvis satt en sådan chans...
I andra halvlek satsade Brighton framåt, men kom inte närmare än ett par nickar, av Oatway och Knight. I stället slog åskan åter ner i fel målställning. Mayo kapade den vindsnabbe Jones utanför straffområdet, Lunt slog en ny frispark mot bortre stolpen, Cochrane nickade, Kuipers räddade, Vaughan slog bollen tillbaka in i straffområdet, och Higdon, som kommit in i stället för White, petade in den. Vilda protester från Brightonspelarna med Kuipers i spetsen som tyckte bollen var ute, men linjemannen hade tyvärr andra idéer. 3-0, och spelet var naturligtvis slut.
Robinson kom in för Knight (som, som vanligt, var måttligt road över att bli utbytt), och eftersom Jarrett redan bytt av Hammond så fick vi se två av Brightons "påläggskalvar" i aktion. Båda skapade farligheter, och Jarrett gjorde sitt första mål i Brightontröjan då försvarare Jones (inte att förväxla med anfallare Jones) slog en huvudlös bakåtpassning som Jarrett snappade upp och säkert förpassade till nätmaskorna.
Trots en konstant press och flera chanser kom Brighton inte närmare än så. Sett till hela matchen var dock resultatet rättvist, om än något mål för stort. Crewes snabba kontringar satte försvaret på svåra prov, och ibland var det rena cirkusen framför Kuipers. Det är bara att hoppas att Butters och Cullip kommer tillbaka snart och återupprättar stabiliteten i försvaret.
