Millwall - Brighton 2-0
Trots en tapper insats förlorade ett Currielöst Brighton mot ett ganska blekt Millwall med 2-0. En träskallig kommentator får ta på sig skulden.
Matchen
Den största överraskningen i Brightons uppställning var att den inte innehöll några överraskningar. Currie ersattes, som förväntat, av Carpenter, och Virgo kom in i stället för Knight. Formationen var alltså som tidigare 5-3-2, eller, om man vill få vingbackssystemet att låta lite mer offensivt, 3-5-2.
Första kvarten var ganska jämn, och om man undantar diverse rop på straff då Nicolas försökte påpeka för Ward att skjortan hängde utanför så var det Brighton som skapade de vassaste chanserna. I båda fallen slutade tveksamma försvarsingripanden från Millwall med att Adam Virgo försökte lobba in bollen, en gång över och en gång bredvid.
Tyvärr hade Seagulls World en orutinerad bisittare, som menade att Millwall inte skapat någonting under de första tjugo minuterna. Jag hann knappt tänka "Ånej -- knacka dig i skallen, masonithuvud" så hade Millwall gjort mål. Dunne slog en lång frispark förbi en halvslumrande Harding, Dobie kom ensam med Kuipers och rullade enkelt in bollen.
Några minuter senare hade Brighton en dubbelhörna som båda var nära att resultera; på den första gjorde nästan hemmalaget självmål, och på den andra styrde Oatway och Claridge bollen i ribban.
Resten av halvleken hade Millwall det mesta av spelet, men utan att skapa några riktigt heta chanser.
I början av andra halvlek gjorde McGhee den ändring alla Brightonfans ville se -- Reid gick ut och Leon Knight kom in, samtidigt som man ändrade formation till 4-3-3. Brighton hade nu en fin period, med bra tryck, men tyvärr utan att skapa något riktigt farligt.
Millwalls spelande (eller snarare, bänkade) manager, Dennis Wise, ansåg tydligen att Brighton hade för mycket av spelet, och bestämde sig för att personligen göra något åt det. Och han lyckades tyvärr vända trenden. Inom fem minuter hade Millwall tre vassa chanser där Cullip och Kuipers fick visa sig på styva linan.
Brighton var inte ofarliga, och med dryga kvarten hade Knight en bra chans efter en nickskarv från Virgo, men målvakten gjorde sig stor, bollen studsade på honom, men tyvärr inte till en Brightonspelare.
Några minuter senare avgjordes matchen -- Paul Ifill fick bollen utanför straffområdet, och plywoodskallen, som uppenbarligen inte lärt sig av sitt misstag, tänkte "Ifill har ju inte gjort någonting sedan han kom in" (berättade han senare), varpå Ifill fintade lite med Harding, skaffade sig en lucka och avlossade stora kanonen förbi Kuipers. Hoppas SW i fortsättningen använder mer rutinerade bisittare som undviker att utmana ödet på ett så flagrant sätt...
I matchens sista minuter fick Brighton först en straff, som Knight missade, och sedan diverse frisparkar sedan domaren och Millwallspelarna varit oense om vem som bestämde på plan. Knight fick ännu en chans men lyfte frisparken över ribban.
Analys
Den gångna veckan har varit lätt omskakande för Brightonfansen; i synnerhet har försäljningen av Currie, och de kommentarer som fällts av klubbens ledare, gjort att fansen fått nya anledningar att oroa sig. Det talas om ett "ekonomiskt svart hål", och att pengarna som försäljningen av Currie inbringade ska slängas i detta hål. Om jag minns skolfysiken rätt blir ett svart hål bara större ju mer man slänger i det, men att jämförelsen haltar något minskar inte situationens allvar. Jag ska försöka sammanfatta hur läget på lite olika fronter är efter dagens match:
Brighton utan Currie? Trots förlusten är jag optimistisk. The Den är ingen lätt arena att besöka, och vi hade goda chanser att göra både ett och två mål idag. Personligen tror jag inte att Currie hade kunnat ändra på matchförloppet; vårt problem just nu är att vi inte sätter våra chanser. Att Currie varit en spännande krydda i den brightonska fotbollsanrättningen går inte att förneka, men vi visade idag, precis som mot West Ham, att vi kan skapa farligheter även utan honom.
Currie utan Brighton? Currie hoppar in vid ställningen 1-2; skapar kvitteringen till 2-2; sätter 3-2 själv; slutresultat blir 4-2. Som hämtat direkt ur Buster...
Ekonomin? Är naturligtvis ett stort frågetecken. Currie är såld för en kvarts mille (i pund), "Alive and kicking" har dragit in ungefär lika mycket, och bortamatchen mot Tottenham i FA-cupen bör också ge ett netto i de trakterna. Trots detta ryktas det att Dan Harding kommer att säljas i januari, och då är det antagligen en PL-klubb (Everton?) som är intresserad. Om det svarta hålet är av samma storlekordning som målet för "AAK-insamlingen" (dvs 2.3 miljoner) verkar det som vi fans kan se fram emot (ännu) en tuff vår utan större hopp om förstärkningar av spelartruppen.
Knight? Som vanligt står vårt hopp utanför planen till vår "riddare". Är det någon som kan få bukt med ekonomin är det Dick Knight.
Knight? Som vanligt står vårt hopp på planen till vår "riddare". Är det någon som kan få bukt med måltorkan är det Leon Knight.
Sammanfattning
Av lagen i botten var det bara Leeds som tog några poäng i den här omgången, om nu inte Rotherham skräller mot Sheffield United i den match som ännu inte är färdigspelad, så dagens förlust var ingen katastrof. Nästa fredag gäller det Stoke hemma, och då hoppas vi att flytet återvänder. Det vore till exempel roligt att vinna, och gärna med något annat än 1-0...
