Gästkrönikan: Sofie om "Supermatchen"

Fc Barcelona - Manchester United, Ullevi Stadium, Gothenburg, Sweden.
 

Det låter underbart. Men vart det egentligen så underbart? När jag fick veta att Scholesy & Co. Skulle till Norge blev jag först i extas. Det lugnade sig sedan när det visade sig att jag inte var hemma det datumet och kunde alltså inte se mitt United i Oslo. Istället fick jag se dem på Ullevi. Men inte mot IFK, nej, utan mot Barcelona.

Till en början kunde jag knappt vänta till biljetterna skulle släppas, när jag väl fick tag i biljetter så kunde jag inte vänta till den 8 augusti. Men där imellan hände någonting. Jag läste din/Gustaf Granqvists krönika på SvenskaFans och jag fick mig en tankeställare. Artikeln "It's all for a show" handlade om den så kallade "Supermatchen". United besökte ett antal länder och städer under deras pre-season tour det här året. I Norge mötte de norskar, i Sydafrika lag från Sydafrika, i Kina mötte i Shangai och i Tyskland kommer de senare möte Hannover 96. Men vad hände egentligen med Sverige? Senaste gången United besökte Sverige och Göteborg var det mot IFK Göteborg. Nu, Gamla Ullevi och Göteborg igen. Men inget IFK. Istället väljer man att köpa in Barcelona. Varför? Pengarna.

I en försäsong handlar det att få igång styrkan och spelet, inte att vinna. De möttes i USA förra året, pre-season då med. United vann med 2 mot 1 efter att Luis Nani och Michael Owen nätatade varsin gång för vår klubb. Det var en vanlig match för amerikanska folket, som Henrys New York Cosmos mot Beckhams LA Galaxy. Måste vi svenskar vara så speciella? Vi bildar en "Supermatch", eller ja, en låtsas Supermatch. Oavsett vilket namn matchen kallas för så är det bara en pre-season match. Vem trodde egentligen Vidic och Ferdinand skulle gå in lika hårt i tacklingarna som de gjorde i förlängningen av Champions League finalen 2008 mot Chelsea? Vem trodde Valencia och Nani skulle ta ner Scholes crossboll på bröstet göra en överstegsfint, en kroppsfint och sedan ett inlägg som Rooney nickar i krysset? Ingen, hoppas jag på.

 

Redan innan matchen så var jag lite skeptisk mot Supermatchen, jag var medveten om att det inte var mitt älskade Old Trafford eller en Premier League match. Det här var Göteborg och en hedlig träningsmatch. Trots de fina platserna så kunde jag inte se avbytarbåset på Ullevi. Det tog med flera minuter av letande tills jag insåg att avbytarbåset verkligen var ett bås. Jag hade föreställt mig Old Traffords avbytarbänk, inte Träkvistavallens och ett tiotal blåa stolar. Båset kunde lika gärna stått på Valhalla IP någon kilometer därifrån. Sen de två killarna som går omkring på planen och försöker få igång publiken. Det här är en träningsmatch, visserligen mellan två av världens bästa lag, men det är inte "Eurovision song contest".
 

Men värst av allt var när speakern berättar att ifall matchen slutar oavgjort efter 90+ tillägg så blir det straffar och sedan prisutdelningen. 

Jag har sagt det 100 gånger, men jag säger det en gång till. DET ÄR EN HIMLA TRÄNINGSMATCH! Jag tycker det är så löjligt, vinnaren får en pokal, tvåan en lite mindre. När United var i Kina fick de ett pris. Matchen spelare, Ingen straffläggning i Norge, inget fyrverkeri eller konfetti tillsammans med "We are the champions" songen i Sydafrika och inte heller några som försöker få folk taggade. Så varför måste vi i Sverige skämma ut oss totalt? De beter sig som vi aldrig arrangerat en fotbollsmatch, som om det var en premiär för fotboll i Sverige.

 

Matchbollen och den stors fina häftiga pokalen som alla lag drömmer om att vinna anländer i helikopter med två barn som sedan möts upp av Henrik Larsson som håller tal. Sedan kommer tillslut spelarna in på planen. Det var stort, ja det var det, men speakern glömde, eller om det helt enkelt ska vara så, att ropa upp avbytarna. När väl första halvlek började fanns det inte mycket att klaga på arrangörsmessigt, visserligen kunde jag inte sluta störa mig på avbytarbåsen, men det är ett avslutat kapitel nu. Båda lagen har ett par lägen var men jag tycker att matchen, spelet var godkänt för att vara träningsmatch.

 

Jag kollar till höger, där United klacken står. Eller får man kalla det klack? Uniteds klack är "Stretford End" inte några träplankor och stålpinnar som är tillställde på gräsmattan. Den enda chant de kunde var "Glory Glory Man United", och den kan mina kompisar som hejar på Barca. United, "United" var oxå med på läktarn men det var det enda. Vart tog "Take me home, Fergie sign him up, U-N-I Ted" och de andra chansen vägen? De fanns nog aldrig. Jag gissar på att det bara var ett fåtal på träplankssektionen som visste vilken melodi de chantsen har. Alla de har en gång vart på Old Trafford och sett United spela, en "riktig" tävlingsmatch. Klacken hade kanske tre banners, jag kan komma ihåg "UTD, kids, wife" bannern, men det är allt, och nästan allt som fanns.

 

Världens bästa United spelade Supermatchen med 2 backar och 2 mittfältare i fyrbackslinjen. Visserligen har både Carrick och AV7 spelat backar förut, men det hade blivit mer av en Supermatch med de på sina ordinarie positioner och tillexempel Rafael som spelade OS och Jonny Evans (skadad) där bak. 

 

Okej, tillbaka till verkligheten och arrangemanget. Matchen slutade 0-0 efter full tid och straffar skulle det bli. Suck. Varför kan inte matcher sluta oavgjort? Det är ju trots allt en vanlig match, eller egentligen inte en riktig match. Dessutom tre straffar, på riktigt ska det vara fem! Ännu löjligare. Matchen var ett stort skämt, att göra en träningsmatch till en, ja jag vet inte vad, Champions League final.

 

Barcelona vann straffarna och först fick Scholesy och Xavi ta emot pris för bästa spelare. Sen fick United komma upp och ta emot en liten pokal för att de kom två av två möjliga lag, herre gud vad coolt! Sen kom Barcelona upp och konfettit började falla från himlen samtidigt som "We are the Champions" spelades. Töntigt.

 

Jag är inte negativ för att mitt älskade lag förlorade. Jag säger som Kapten Marvel Vidic sa, det är bara en träningsmatch så resultatet spelar ingen roll. Det gör det inte för mig heller. Matchen, allt som hade med spelet och göra var jag glad över, det var bra. Det var ju inte Drömmarnas Teater eller den kända Stretford End och de älskade Enders men det var ju faktiskt United. Orsaken till varför jag var där. Men det saknades något, stämningen. Ett svagt "Glory Glory" och "United" var inte mycket. Bu-ropen för Busken (mitt smeknamn på Serigo) var tillochmed högre, det är inte bra. Heja ropen ska vara mycket högre än de negativa ropen. Ifall klacken ska vara spelare nummer 12 så tror jag att båda lagen spelade med varsin spelare utvisad. Det enda Barca kom med var "Barca, Barca!" Det fanns ingen stämning på arenan, inga chants och knappt något annat heller. På Old Trafford kan du höra massor av olika chants, chants som Ullevi End, Plank-Stand någonsin hört. Jag har vart på några GIF Sundsvall matcher, det är bättre tryck på Norrporten Arena när Giffarna möter Jönköping än det var på "Supermatchen."

 

Jag hade vart lika negativ oavsett resultat, för löjligare har jag aldrig vart med om. Ett stort skämt. En match ska behandlas som en match, inte särbehandling för att det är bra lag. Hade det var United - IFK hade inte något vart där, eller jo, låtsas läktarna och "Man of the Match" men ingenting annat och jag är nästan lite ledsen för att det inte vart mot IFK. Då hade jag fått sett United spela fotboll, inte fjollboll med särbehandlingsregler och fyrverkeri tillsammans med guldkonfettit. Då hade jag kunnat njuta av fotboll utan att behöva tycka resten av matchen är ett stort skämt. Spelarbåsen och låtsasklacken hade vart det samma, men jag hade kunnat njua av att se Scholesy, Vidic och Berbatov, mina tre bästa fotbollsspelare, spela.

 

Jag kunde njuta av fotboll när speakern höll tyst, de 90 minuterna som det var riktig fotboll, utan ett straffavgörande och prisutdelning. Det hade vart tillräckligt med fotboll och "Man of the Match." Jag förstår om Göteborg ville få matchen bra, men samtidigt förstörde de en, vad man trodde skulle bli en fantastisk match genom att hitta på egna regler. Allt jag, och många andra, ville göra var att se vårt älskade lag spela. Inte få se matchen bli förstörd av löjliga försök att få matchen bättre med hjälp av straffar, pokal och vad jag kallar för låtsas regler eller sär-regler.

 

Jag ville se mitt lag spela fotboll, jag fick se det. Upplevelsen blev oförglömlig, oförglömligt löjlig och hur matchen blev förstörd av arrangemanget. Jag kommer aldrig kunna glömma min besvikelse, matchen blev ett skämt och jag är ledsen för det.

 

/Sofie Björk, 14. Stenhamra