Anaheim Ducks säsongsanalys - Vad blir betyget?
Grundserien är över och nu börjar det roliga, fasansfulla, grymma, orättvisa, rättvisa slutspelet. Ja begreppen är många och alla har vi våra egna favoriter. Nu smäller det i alla fall. Men innan vi kör igång så ska såklart grundserien summeras. Vad gick bra och vad gick mindre bra? Redaktionen ger sina reflektioner...
Vad har varit bra respektive dåligt under säsongen?
Elfstrand: Det är svårt att komma på något dåligt med säsongen. Det mesta har fungerat bra, inte minst spelet i powerplay och boxplay. Målvaktsspelet har varit strålande säsongen igenom och Giguere och Bryzgalov har fått bra hjälp från backarna. Målskyttet har dessutom varit effektivare än väntat. Det enda dåliga jag egentligen kan komma på är lagets dåliga facit i straffläggningar.
Fransson: Man skulle väl kunna säga att det mesta har varit bra egentligen. Något jag skulle vilja flagga för är powerplay. Anaheim har två väldigt starka uppställningar och riktigt bra backar i den spelformen. Laget hamnade tillslut på en finfin 3e plats med 21.6% utdelning. Vidare så känns det som att laget är ihop-pusslat på bästa möjliga sätt. Det finns två riktigt bra förstaformationer som gör mycket poäng, men också en killerkedja i världsklass som leds av Samuel Påhlsson. En sådan kedja är minst lika viktig för ett lag som förstakedjan.
Negativt under säsongen har ju varit de djupa svackorna, och att det tog lång tid innan laget tog sig ur dem. Efter en strålande inledning hade vi två riktigt djupa svackor, missförstå mig rätt för alla lag har svackor, men som topplag måste man snabbt kunna lösa situationen och komma på rätt spår igen. Nu känns det i alla fall som att Anaheim är på rätt väg igen.
Vilken enskild spelare har imponerat mest?
Elfstrand: Hela laget har gjort ett strålande jobb hela säsongen och många har imponerat. Mitt val faller ändå på Teemu Selänne. "The Finnish Flash" blir bara bättre med åren och han har under säsongen gjort 48 mål vid en ålder av 36. Imponerande!
Fransson: Det finns ett par lysande stjärnor i klubben men den som lyser mest kommer från Finland och han heter Teemu Selänne. Selänne gjorde 48+46 = 94 poäng och hade +26 efter grundserien. Han slutade 11: a i den totala poängligan, en fantastisk prestation.
Teemu blev också under säsongen historisk då han som ende spelare över 35 år gjort minst 40 mål två säsonger i rad. Selänne har under säsongen också sällat sig till de spelare som lirat över 1000 matcher i NHL, han är nu uppe i fantastiska 1039 matcher.
Hur har samarbetet inom organisationen fungerat? Från spelarna till Carlyle vidare till Burke?
Elfstrand: Det har fungerat mycket bra, det gick många rykten kring Burke och Anaheim vid trading deadline. Burke gjorde ett klokt beslut då han valde att behålla lagets unga profiler. Spelarna fick en bekräftelse på att ledningen tror på dem och det finns en bra moral och trygghet i laget. Viktigt inför det kommande slutspelet.
Fransson: Samarbetet inom organisationen har fungerat utmärkt. Det finns ett stort ömsesidigt förtroende hos alla inblandade parter. Ett exempel är tiden under trade-deadline. Kan tänka mig att många av de yngre spelarna var nervösa för att behöva flytta på sig för någon äldre mer meriterad spelare, men Burke gav dem ett löfte om att få stanna och det löftet höll han. Det tyder på ett stort förtroende för alla yngre spelare, nu återstår det bara för dem att betala tillbaka med ett bra spel under slutspelet.
Målvaktsinsatserna?
Elfstrand: Jean-Sebastien Giguere har spelat sitt bästa spel sedan slutspelet 2003. Ilya Bryzgalov började säsongen en aning tveksamt men har nu på slutet funnit självförtroendet inför slutspelet. Det känns tryggt att gå in i slutspelet med två riktigt bra målvakter.
Fransson: Här trodde ju många inklusive undertecknad att någon av Giggy och Byzgalov skulle bli borttradade, men båda två blev kvar. Det är lite förvånande men riktigt skönt inför slutspelet nu. Giggy är den som övertygat mest och samtidigt fått störst förtroende av coach Carlyle. Han har gjort det väldigt bra också, 34-10-8 är hans matchfacit och 2.17 är hans insläppta mål per match. Nu säger ju inte statistiken allt, utan det viktigaste är att man vinner matcher åt sitt lag och det gör Jean-Sebastien Giguere väldigt ofta.
Men det känns även skönt att veta att ifall något händer med Giguere under slutspelets gång, en svacka, en skada eller vad som helst så finns Ilya Bryzgalov där redo att visa att fjolårets storspel inte var någon slump.
Slutsummering:
82 matcher med vackra mål, heta fighter och mycket glädje har nu spelats. Oron fanns ju där att Anaheim som för första gången var tippat som en av de absoluta favoriterna till årets Stanley cup titel bland experter och journalister inte skulle kunna hantera pressen. Främst var det lagets unga killar som kanske inte skulle palla trycket ifall det skulle gå snett inledningsvis.
Nu blev det istället tvärtom. Laget har gjort en fantastisk säsong och vinner Pacific Division i hård konkurrens av flera duktiga lag. Betyget blir därför 4 av 5.
