Old Time Hockey: 2004-11 Åren efter lockouten (första delen)

En hel säsong spolierad, ett lönetak som gjorde ligan mycket jämnare och massor av nya regeltolkningar som skapade en explosion av mål i powerplay men det dröjde bara några säsonger innan spelare och domare anpassade sig.

Lockout – säsongen ställs in
Det som skulle bli NHL-säsongen 2004-05 inleddes i september med en World Cup turnering där Canada besegrade Finland med 3-2 i finalen. Två dagar efter WC-finalen den 16 september meddelade NHL:s kommissionär Gary Bettman att NHL lockoutade spelarna och sköt fram NHL-premiären. Det dröjde till den 16 februari innan NHL till slut meddelade att hela säsongen 2004-05 ställdes in, det innebar att det för första gången sedan 1919 inte delades ut någon Stanley Cup. Att NHL inte lyckades genomföra en säsong och därmed inte utse en vinnare av Stanley Cup orsakade en hel del protester framförallt i Canada eftersom trofén inte hade donerats till NHL utan till den kanadensiska befolkningen.

Bland annat föreslog den dåvarande guvernören i Canada Adrienne Clarkson att Stanley Cup trofén skulle ges till det bästa damhockeylaget men efter protester donerade hon istället Clarkson Cup som den kanadensiska damhockeyligan CWHL spelar om varje säsong. En organisation kallad ”Wednesday Nighters” stämde Stanley Cup pokalens två ”trustees” för att de överträtt sina befogenheter 1947 då de kom överens med NHL att bara NHL-lag kunde vinna Stanley Cup. Den 7 februari 2007 nåddes en överenskommelse utanför domstolen som betyder att om NHL hädanefter inte kan visa upp en segrare så kan/måste en annan Stanley Cup vinnare utses.

Disney var intresserade av att sälja Mighty Ducks of Anaheim och den 10 september blev det officiellt att Howard Baldwin som tidigare varit ägare av Hartford Whalers och delägare i Pittsburgh Penguins var intresserad av att köpa laget för att flytta det till Kansas City. Lockouten gjorde emellertid att hans intresse svalnade och i juni 2005 köptes Anaheim av Henry Samueli som fortfarande är lagets ägare. Det första Samuli gjorde som ny ägare var att anställa Brian Burke som ny GM och i augusti 2005 blev Randy Carlyle lagets nye coach. Under lockouten klagade Joe Thornton ganska högljutt eftersom hans kontrakt med Boston hade gått ut och under lockouten fick han inte förhandla med Boston om ett nytt, När konflikten var över var Thornton väldigt kritiskt till hur han behandlats av Bruins men i augusti kom parterna överens.

Den inställda säsongen berodde mest på att NHL och dess lag ville återinföra ett lönetak (NHL hade under större delen av sina första säsonger lönetak) och det motsatte sig spelarna. Det dröjde ända tills den 13 juli 2005 innan NHL och NHLPA kom överens och det stod klart att det skulle bli en säsong 2005-06 (hade även den blivit inställd skulle NHL antagligen blivit av med några lag eftersom vissa ägare hotade lägga ned sina lag). Den 21 juli röstade NHLPA och godkände överenskommelse och dagen efter godkände även NHL:s ”Board of Governors” avtalet som bland annat innehöll just ett lönetak.

Efter avtalet ordnades det ett lotteri om hur det årets draft skulle genomföras, lotteriet skedde genom att 48 bollar placerades i en tunna och därefter drog man en boll i taget. Fyra lag: Buffalo Sabres, Columbus Blue Jackets, New York Rangers och Pittsburgh Penguins fick tre bollar var, Mighty Ducks of Anaheim, Atlanta Thrashers, Calgary Flames, Carolina Hurricanes, Chicago Blackhawks, Edmonton Oilers, Los Angeles Kings, Minnesota Wild, Nashville Predators och Phoenix Coyotes fick två bollar var medan resterande 16 lag fick var sin boll. Pittsburgh Penguins vann lotteriet och den 30 juli valde laget Sidney Crosby och samtidigt skapades myten om att NHL räddade Pittsburgh som var nära både konkurs och flytt genom att fuska med lottdragningen. I draftens andra runda vändes ordning så att Tampa Bay som fick välja sist i den första rundan fick välja först i den andra rundan men från och med den tredje rundan gällde samma ordning som i den första. Förutom Crosby valdes bland annat Bobby Ryan, Carey Price, Anze Kopitar, Marc Staal och Tuukka Rask i den första rundan och i övriga rundor valdes spelare som James Neal, Marc-Edouard Vlasic, Paul Stastny, Kris Letang, Jonathan Quick, Ben Bishop, Keith Yandle, Niklas Hjalmarsson och sist av alla valde Nashville Predators Patric Hörnqvist. 58 spelare från Europa blev valda det här året och av dem kom 12 vardera från Ryssland, Sverige och Tjeckien.

Hockey Hall of Fame höll en mycket låg profil under lockoutsäsongen och valde endast in bara in tre personer, spelarna Cam Neely och Valeri Kharlamov plus Buildern Murray Costello som efter en kort NHL-karriär (162 matcher och 32 poäng) blev chef för CAHA 1979 där han fram till att han slutade bland annat var en av förgrundsgestalterna när det gällde erkännandet och utvecklingen av damhockeyn.
.
Under lockouten träffades en del spelare och ledare för att diskutera kommande regeländringar och när lockouten upphävdes i juni 2005 så bestämdes att flera av reglerna som hade provats i farmarligan AHL skulle börja gälla även i NHL från och med säsongen 2005-06. Här är några av de viktigaste förändringarna i reglerna:

Om förlängningen efter en seriematch slutade utan några mål infördes en straffläggning (3 skyttar per lag sedan en och en)
Mittzonen kortades med 1,2 meter
Laget som slog pucken till icing fick från och med nu inte byta spelare
Icingreglerna justerades något för att undvika skador pga. kappåkning
Red Line Offside avskaffades
En spelare som startar ett slagsmål under de fem avslutande minuterna av en match får hädanefter automatiskt matchstraff och blir avstängd i en match, dessutom får lagets coach böta $1,000
Storleken på målvakternas utrustning minskades med 11%
Spelare som skjuter pucken över sargen från egen zon får en automatisk utvisning för fördröjande av spel.
Den speciella zon som kallas trapezoid bakom målburen infördes, regeln kallas ibland Brodeur- eller Turco-regeln eftersom Martin Brodeur och Marty Turco var målvakterna som NHL på det här sättet ville försvåra för. Trapezoiden har sedan den infördes kritiserat för att den ökar risken för allvarliga skador och är en av orsakerna till att NHL 2013 införde hybrid-icing för att minska risken för en allvarlig skada.

Nya puckar eller åtminstone regler
När NHL i juni 2005 meddelade att man kommit överens med NHLPA om ett nytt avtal drog fans över hela världen en djup suck av lättnad. I besparingssyfte ändrades spelschemat så att lagen spelade nästan enbart mot lagen i samma Conference, varje lag spelade endast 10 matcher mot övriga lag, 5 bortamatcher mot lagen i en division och 5 hemmamatcher mot lagen i en annan division och lagen i den kvarvarande divisionen mötte man inte alls om man inte möttes i Stanley Cup finalen.

Det enligt både fans och media urkorkade spelschemat skulle gälla i tre säsonger för att det skulle bli rättvist för alla lagen. Till följd av att NHL även bestämt sig för att ha en tuffare bedömning vid framförallt interference, hooking och holding blev säsongen den mest målglada i NHL genom tiderna. På grund av alla utvisningar innan spelarna anpassade sig till de nya regeltolkningarna gjordes det 7443 mål under säsongens 1230 matcher däremot så slogs inte rekordet för antal mål per match. I snitt hade lagen i NHL 480 PP tillfällen, vilket var en rejäl höjning från 348 säsongen före lockouten och ett annat nytt rekord på grund av de många utvisningarna var att lagen gjorde hela 318 mål med en man mindre på isen.

Under sommaren valde Scott Niedermayer att lämna New Jersey och skrev istället på för Anaheim som nu meddelat att de från och med säsongen 2006–07 dumpade Mighty Ducks of Anaheim för det mindre Disneyartade Anaheim Ducks, Niedermayer återförenades därmed med sin lillebror Rob. Det var inte den enda chocken som New Jersey råkade ut för under sommaren, coachen Pat Burns meddelade dessutom att han insjuknat i cancer och därför inte skulle återvända som Devils coach och lagets assisterande coach Larry Robinson tvingades därför motvilligt ta över som headcoach. I augusti meddelade Phoenix och Wayne Gretzky att The Great One var Coyotes nye coach och han coachade sin första match i NHL den 5 oktober, Gretzky blev även utsedd till Canadas GM inför OS-turneringen i Turin och utan att överdriva så gjorde han ingen succé varken i Phoenix eller som GM för Canada.

Trots att lönetaket till stor del var en reaktion riktad mot Detroit som under åren före lockouten hade lönekostnader på drygt 100 miljoner per säsong klarade laget av förändringen lysande. Mycket berodde på att flera av lagets kontrakt gick ut 2004 och 2005 vilket ledde till att Red Wings inte behövde göra något radikalt för att klara av att komma under lönetaket. Förutom Detroit så var NY Rangers och Toronto de största ”bovarna” när det gällde löneinflationen i NHL under 1990-talet.

Den 23 augusti tradade Atlanta sin ena storstjärna Dany Heatley till Ottawa i utbyte mot Marian Hossa och Greg de Vries och inget av lagen kan vara alltför missnöjd med utfallet efter traden. En lite märklig sak är att traden skedde samma dag som Marian Hossa skrev på ett nytt kontrakt med Ottawa som lagets GM John Muckler inte alls var beredd att fullfölja. Det kan ha varit en av de mytomspunna ”sign and trade” affärerna som sägs ska ha förekommit i mängder men när man frågar kan ingen ge några exempel mer än just Hossa. Eric Lindros kunde äntligen uppfylla sin barndomsdröm och spela för Toronto Maple Leafs där han inledde säsongen lysande genom att göra 7 mål på 8 matcher men sen kom skadorna som vanligt och det gjorde att han bara kunde spela 33 matcher under säsongen.

Islanders sparkade sin coach Steve Stirling och ersatte honom med Brad Shaw och laget fick dessutom en ny lagkapten i Alexei Yashin. Philadelphia gjorde en rejäl satsning och värvade Peter Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje, man fyllde dessutom på i laguppställning med flera spelare från Philadelphia Phantoms som vunnit Calder Cup under lockoutsäsongen. Edmonton som hade gott om utrymme under lönetaket satsade och förstärkte laget med Chris Pronger från St. Louis och eftersom St. Louis satt i lönetaksknipa var priset inte speciellt högt (Eric Brewer, Jeff Woywitka och Doug Lynch). Oilers tradade dessutom till sig Michael Peca från NY Islanders och inte heller han blev dyr (Mike York + ett val i fjärderundan).

Säsongen inleddes den 5 oktober med 15 matcher vilket innebar att för första gången i historien så spelade samtliga 30 lag spelade under premiärdagen. NHL skippade dessutom All-Star matchen och gjorde istället ett uppehåll i februari för att spelarna skulle kunna delta i OS i Turin. I Denver tog Avalanche svit på 487 raka utsålda matcher slut den 16 oktober och de kommande säsongerna fortsätter publiken att minska i Pepsi Center. Nashville inledde säsongen lysande och var obesegrade under ordinarie tid på hemmaplan tills den tionde matchen i Gaylord Entertainment Center då laget förlorade med 1-5 till Edmonton, under de nio första hemmamatcherna hade laget 8-0-1 i statistik. I december slutade New Jerseys coach Larry Robinson pga. hälsoproblem och lagets GM Lou Lamoriello ställde sig återigen i båset och han fick ordning på laget mycket tack vare att Patrik Elias gjorde comeback efter att han fått Hepatit A under lockoutsäsongen då han spelade i Ryssland.

Under säsongen debuterade de båda hypade framtida superstjärnorna Alex Ovechkin och Sidney Crosby, båda två skulle göra mer än 100 poäng i serien och det hade bara hänt en enda gång tidigare att två rookies nått 100 poäng under samma säsong. De två blivande superstjärnorna möttes för första gången den 22 november och den 30 november tradade Boston Bruins sin lovande centerstjärna Joe Thornton till San Jose Sharks i utbyte mot Marco Sturm, Wayne Primeau och Brad Stuart. Resultatet blev inte vad Boston hade hoppats på eftersom Thornton gick och vann poängligan (som den förste genom tiderna som tradats under samma säsong) och Boston skulle missa slutspelet både 2006 och 2007. Peter Forsberg som under lockouten spelat i Modo valde att inte återvända till Colorado Avalanche, han skrev istället på för Philadelphia Flyers där han skulle bilda en målfarlig duo med Simon Gagne.

De nya reglerna bjöd på en del lustiga situationer bland annat så höll en shootout mellan NY Rangers och Washington Capitals på att aldrig ta slut, straffläggningen avgjordes inte förrän i den 15:e rundan då Rangers back Marek Malik avgjorde med att skjuta pucken mellan sina egna ben. Detroit Red Wings back Jiri Fischer fick under en match den 25 november hjärtstillestånd när han satt i avbytarbåset, han överlevde men tvingades givetvis avsluta sin hockeykarriär. I december passerade Ed Belfour legenden Terry Sawchuk när det gällde vinster i NHL och tog sig upp på andraplatsen bakom Patrick Roy.

När Buffalo besegrade LA Kings med 10-1 den 14 januari gjorde Jason Pominville och Jochen Hecht var sin hattrick, det var första gången sedan den 24 februari 1993 som Buffalo gjorde 10 mål i en seriematch i NHL. I Montreal fick coachen Claude Julien sparken i januari och lagets GM Bob Gainey ställde sig i båset under resten av säsongen. Den 24 januari meddelade Pittsburghs ägare Mario Lemieux att han la ned NHL-karriären för gott den här gången, Lemieux som hade Sidney Crosby som inneboende gjorde 22 poäng på 26 matcher innan han slutade.

OS-turneringen 2006 hölls i Turin och åtta lag var direktkvalificerade medan Lettland, Kazakstan och Schweiz tog sig till turneringen genom att kvala in och Italien var tofte lag i egenskap av arrangör.. De 12 lagen delades in i två grupper där fyra första lagen i varje grupp tog sig till kvartfinalerna. I kvartsfinalerna slog Sverige ut Schweiz med 6-2, Finland slog lite överraskande ut USA med 4-3, Tjeckien slog ut Slovakien med 3-1 och i den sista kvartsfinalen som var den som tilldrog sig störst intresse slog Ryssland ut Canada med 2-0. Sverige vann sin semifinal mot Tjeckien med 7-3 medan Finland fortsatte överraska genom att slå ut Ryssland med 4-0. Ryssarna blev nollade även i bronsmatchen som Tjeckien vann med 3-0 och i finalen blev Nicklas Lidström stor svensk hjälte när han slog in 3-2 efter bara tio sekunders spel av den tredje perioden. Resten av matchen blev mållös och Sverige vann OS-guld för andra gången genom tiderna. I Nordamerika var media och fans skoningslösa i sin kritik mot framförallt lagupptagingen av båda lagen där framförallt båda lagens åldriga och långsamma backar kritiserades men Canadas GM Wayne Gretzky fick antagligen mest kritik av alla.

Phoenix Coyotes assisterande coach Rick Tocchet blev i februari avslöjad i en spelskandal där även Wayne Gretzkys hustru var inblandad, Tocchet dömdes till två års fängelse villkorligt och blev avstängd från NHL under lika lång tid. Den 13 april blev Washingtons Alexander Ovechkin den andre rookien genom tiderna som nådde 50 mål och 100 poäng under sin rookiesäsong (Teemu Selänne var först 1992-93).I Rangers handlade det mest om Jaromir Jagr även om Henrik Lundqvist stal några rubriker när han blev den förste rookiemålvakten sedan 1985 som höll nollan i sin första match med Rangers, Jagr satte nya klubbrekord för Rangers gällande både mål (54) och poäng (123).

Edmonton slogs runt slutspelsstrecket under hela säsongen men när man tradade till sig Dwayne Roloson från Minnesota och Sergei Samsonov från Boston såg det bättre ut och laget höll sig resten av säsongen till på rätt sida strecket. Samsonov blev visserligen dyr eftersom Boston fick två spelare och ett draftval som Bruins använde till att drafta Milan Lucic.

I Nashville Predators näst sista match för säsongen blev lagets målvakt Chris Mason den nionde målvakten i NHL som gjort ett mål under NHL:s seriespel. Detroit Red Wings vann Presidents’ Trophy och när St. Louis Blues missade slutspelet var det för första gången sedan 1979, sviten på 25 raka slutspel räckte till tredje plats genom tiderna (Chicago Blackhawks och Boston Bruins har längre sviter). På tal om Chicago så missade laget slutspelet igen och en stor anledning var lagets usla spel i PP där laget bara gjorde mål på ynkliga 12,23% av sina PP-tillfällen. New Jersey avslutade serien med 11 raka vinster vilket var ett nytt NHL-rekord när det gällde hur ett lag avslutat säsongen.

Vinnarna av divisionerna rankades 1-3 i respektive Conference och de fem lag som hade flest poäng av de övriga fick de återstående slutspelsplatserna. Atlanta som nu hade flera offensiva stjärnor som Ilya Kovalchuk, Marc Savard, Marian Hossa, och Slava Kozlov i laguppställningen gjorde sin bästa säsong hittills och var med sina 90 poäng bara 2 poäng från en slutspelsplats i öst. Buffalo som inlett säsongen ganska svagt med bara 14 poäng på de 15 första matcherna, tangerade sin näst bästa säsong (1979-80) med 110 poäng och det var första gången på 23 år som Buffalo plockade över 100 poäng under en säsong.

Varken Kovalchuk eller Savard nådde 100 poäng men de båda kom åtta respektiv nia i poängligan bakom de sju spelare som nådde 100 poäng. Joe Thornton vann poängligan och han var faktiskt nära att bli den fjärde spelaren (efter Gretzky, Lemieux & Orr) genom tiderna som nådde 100 assist under en säsong men fick nöja sig med 96. Thornton som under säsongen tradades från Boston till San Jose gjorde 29 mål och 125 poäng vilket var två mer än vad Rangers Jaromir Jagr klarade av. Förutom Thornton och Jagr nådde Alex Ovechkin, Dany Heatley, Daniel Alfredsson, Sidney Crosby och Eric Stall 100 poäng under säsongen. Heatley blev både Ottawas förste 50-målskytt och den förste från Ottawa som nådde 100 poäng när han nådde drömgränsen före Alfredsson. Thorntons lagkamrat Jonathan Cheechoo vann oväntat målligan med 56 mål vilket var två mer än Jagr, förutom de båda kom Kovalchuk, Ovechkin och Heatley också över 50 mål under säsongen. Calgarys Miikka Kiprusoff var säsongens dominerande målvakt, han spelade hela 74 matcher och vann 42 av dem, han tillhörde dessutom toppen även när det gällde shutouts (10 bäst i NHL), GAA (2,07 bäst i NHL) och SAV% (tredje bäst i NHL). Säsongens stora överraskning var Tim Thomas som under säsongen konkurrerade ut både Andrew Raycroft och Hannu Toivonen och blev Bostons nye förstemålvakt, Thomas hade återvänt till NHL efter flera lyckade säsonger i Europa.

I öst ställdes åttan och de regerande Stanley Cup-mästarna Tampa Bay Lightning mot det bästa lagen i öst Ottawa Senators som ganska enkelt gick vidare efter 4–1 i matcher. Carolina Hurricanes ställdes mot sjuan Montreal Canadiens som tog ledningen med 2–0 i matcher men efter att lagkaptenen Saku Koivu råkat ut för en allvarlig ögonskada efter en hög klubba från Justin Williams gick Carolina vidare efter 4 raka segrar. New Jersey som vann den tredje divisionen ställdes mot sexan NY Rangers som var chanslösa mot Devils som vann med 4–0 i matcher. Det här var första gången genom tiderna som New Jersey slog ut Rangers i ett slutspel efter tre misslyckade försök. Avslutningsvis så ställdes fyran Buffalo Sabres mot femman Philadelphia Flyers och efter vissa problem gick Buffalo vidare efter 4–2 i matcher.

I väst ställdes Detroit mot åttan Edmonton Oilers som ledda av Chris Pronger mycket överraskande slog ut Detroit med 4–2 i matcher. Andrarankade Dallas Stars föll mot nederlagstippade sjuan Colorado Avalanche som gick vidare efter 4–1 i matcher. Även den tredje divisionssegraren i väst Calgary Flames föll i första omgången, sexan Mighty Ducks of Anaheim tog sig till andra omgången efter 4–3 i matcher. Fyran Nashville Predators föll mot femman San Jose Sharks efter 1–4 i matcher.

I andra omgången slogs Ottawa överraskande ut av Buffalo med 4–1 i matcher medan Carolina besegrade New Jersey med samma siffror. Efter att Ottawa blivit utslagna lovade lagets ägare Eugene Melnyk att laget snart skulle ta hem sin första Stanley Cup som skulle följas av flera. I väst var San Jose helt plötsligt det högst rankade laget men det hjälpte föga eftersom Edmonton fortsatte att skrälla när de besegrade San Jose med 4–2 i matcher. Anaheim krossade Colorado med 4–0 i den andra serien men var i sin tur chanslösa mot Edmonton i semifinalen som Oilers vann med 4–1 i matcher. I Öst kämpade Buffalo rejält men fick till slut ge sig mot Carolina som tog sig till sin första Stanley Cup-final efter 4–3 i matcher.

I Stanley Cupfinalen möttes med andra ord för första gången två gamla WHA-lag varandra, det var dessutom första gången två lag som missat slutspelet den föregående säsongen möttes i en Stanley Cupfinal. En sak till med den här finalen var historiskt, nämligen att Edmonton blev det första åttonderankade laget som nådde Stanley Cupfinalen (har skett två gånger till sedan dess viket är ett bevis på att NHL är jämnare än någonsin). Match 1 vanns av Carolina med 5–4 trots att Edmonton hade ledningen med 3–0, i match 2 blev Edmonton som fått sin förstemålvakt Dwayne Roloson skadad i den första matchen utspelade och föll med 0–5. Edmonton vann match 3 med 2–1 efter att Ryan Smyth avgjort sent i den tredje perioden.

Carolina vann match 4 med 2–1 och hade därmed tre matchbollar eftersom man ledde med 3–1 i matcher. Edmonton var tvungna att vinna match 5 och lyckades, matchhjälten hette Fernando Pisani som blev historisk när han avgjorde med ett mål i boxplay i den första övertidsperioden. I den sjätte matchen höll Oilers finske reservmålvakt Jussi Markkanen nollan när Edmonton vann med 4–0 och kvitterade till 3–3 i matcher, den sjätte Stanley Cupfinalen 2006 blev dessutom den sista slutspelsmatchen som spelades i Rexall Place eftersom det skulle dröja till 2016 innan Edmonton tog sig till slutspelet igen och då hade laget en ny arena. Den sjunde och avgörande matchen vann Carolina med 3–1 och rookiemålvakten Cam Ward som under slutspelet ersatt schweizaren Martin Gerber i Carolinas mål belönades med Conn Smythe Trophy.

Joe Thornton vann Hart och Art Ross medan tvåan i poängligan Jaromir Jagr som då spelade i NY Rangers fick Lester B. Pearson. Alexander Ovechkin som blev trea i poängligan belönades med Calder Trophy medan Sidney Crosby som blev sexa i poängligan blev utan trofé. Rocket Richard gick mycket oväntat till San Jose Sharks forward Jonathan Cheechoo som verkligen drog nytta av sin nye kedjekamrat Thornton. Carolinas veteran Rod Brind’Amour vann Selke samtidigt som Calgary Flames finske stjärnmålvakt Miikka Kiprusoff vann både Jennings och Vezina. Pavel Datsyuk fick Lady Byng medan hans lagkamrat Nicklas Lidström vann Norris för fjärde gången. Efter Buffalo Sabres överraskande bra säsong belönades coachen Lindy Ruff med Jack Adams medan seriens bästa lag Detroit fick Presidents’ Trophy.

Eftersom det inte blev spel under den föregående säsongen var det en stor kull med blivande stjärnor som spelade sina första matcher 2005-06. Förutom Crosby och Ovechkin debuterade bland annat Dustin Byfuglien, Jeff Carter, Ryan Getzlaf, Mike Green, Duncan Keith, Henrik Lundqvist, Zach Parise, Corey Perry, Mike Richards, Dion Phaneuf, Pekka Rinne, Ryan Suter och Shea Weber i NHL under säsongen. Samtidigt var det flera storstjärnor som slutade, Dave Andreychuk, Eric Desjardins, Brett Hull, Brian Leetch, Mario Lemieux, Alexander Mogilny, Zigmund Palffy, Keith Primeau, Luc Robitaille. Alexei Zhamnov och Steve Yzerman spelade samtliga sina sista matcher under säsongen.

Hockey Hall of Fame valde in två Builders, Calgary Flames ägare Harley Hotchkiss och Herb Brooks som coachade USA vid Miracle on Ice. Även det här året var HHoF snåla när det gällde att välja in spelare, bara Patrick Roy och Dick Duff bedömdes vara värdiga. Duff blev när han valdes in blev den siste som rekommenderades av den grupp som letade efter spelare som HHoF missat att välja in tidigare bland den äldre generationen spelare.

Det här årets draft hölls i Vancouver och där valde St. Louis Blues som blivit sist i NHL backen Eric Johnson med det första valet. Andra blivande storstjärnor som valdes i den första rundan var Jordan Staal, Jonathan Toews, Nicklas Bäckström, Phil Kessel och Claude Giroux. Dessutom valdes följande spelare i de sju rundorna: Kyle Okposo, Michael Grabner, Semyon Varlamov, Nick Foligno, Milan Lucic, Keith Seabrook, Steve Mason, Brad Marchand och Mathieu Perreault.

Precis före draften skedde en riktigt blockbuster då Florida Panthers tradade Roberto Luongo, Lukas Krajicek plus ett draftval till Vancouver Canucks i utbyte mot Todd Bertuzzi, Alex Auld och Bryan Allen. Under själva draften var dessutom Alex Tanguay, Pavol Demitra och Tuukka Rask inblandade i olika trader. Det valdes 70 europeiska spelare under draften och av dem kom 17 från Sverige, 15 från Ryssland och 14 från Finland.

California Dreamin’
Ett lag från Kalifornien vann Stanley Cup för första gången och fördubblade därmed antalet Stanley Cup vinster för de så kallade solstaterna. Lönetaket steg från 39 miljoner dollar till 44 miljoner dollar och lönegolvet steg med hela 8 miljoner upp till 28 miljoner dollar. I och med att Disney lämnade Anaheim och laget fick nya ägare så fick laget ny logo, nya färger och framförallt så försvann det löjliga namnet Mighty Ducks of Anaheim och ersattes av Anaheim Ducks. Inför säsongen spelade NY Rangers och Florida Panthers en historisk försäsongsmatch i Puerto Rico och Rangers besegrade Florida med 3-2 i den första match med NHL-lag som spelats i Latinamerika.

I Calgary slutade Darryl Sutter dubblera som GM och coach när han anställde Larry Playfair som ny headcoach. Eric Lindros skrev på för Dallas efter två säsonger i Toronto, han kunde bara spela 49 matcher och gjorde bara 26 poäng för Dallas och efter säsongen insåg han att hans kropp inte klarade av det längre (han slutade officiellt den 8 november 2007). Vancouver sparkade Marc Crawford och ny coach blev istället Alain Vigneault, i Los Angeles rensade ägarna i ledningen, Marc Crawford blev ny coach, Dean Lombardi ny GM och Ron Hextall ny ass. GM. I Colorado gick kvasten både i ledningen och bland spelarna, Pierre Lacroix ersattes som GM av Francois Giguere och på spelarsidan försvann Alex Tanguay och Rob Blake.

Fansen i Edmonton blev chockade när Oilers härförare i Stanley Cupslutspelet Chris Pronger begärde att bli tradad, anledningen var att hans hustru inte trivdes i staden. I juli tradade Oilers Pronger till Anaheim och fick tillbaka Joffrey Lupul, Ladislav Smid och några draftval. När dessutom Michael Peca valde att gå till Toronto som FA istället för att signa ett nytt kontrakt med Edmonton kändes det som lagets ledning gav upp den kommande säsongen. Ett bevis på det kom vid trading deadline då Oilers skickade Ryan Smyth till Islanders för två talanger och ett val i första rundan. Att stämningen i Edmonton inte var den allra bästa märktes när legenden Mark Messier fick sitt tröjnummer pensionerat eftersom Oilers GM och Messiers förre lagkamrat Kevin Lowe inte fanns på plats efter ett stort gräl dem emellan.

I Pittsburgh var det intensiva månader under sommaren och hösten när flera olika grupper kom med bud för att köpa Penguins, Jim Balsille var med i leken igen och bjöd 175 miljoner samtidigt som han lovande att laget skulle stanna i Pittsburgh. En grupp där medlemmarna ägde flera olika casinon (bland annat i Las Vegas) försökte också men deras bud var alldeles för lågt och förkastades i december. I januari besökte hela Penguins ägargrupp med Lemieux i spetsen Kansas City för att undersöka möjligheten att flytta laget dit och Houston, Oklahoma City, Portland och Winnipeg var också intresserade av Penguins. I mars meddelade till slut staten Pennsylvania, staden Pittsburgh och Mario Lemieux att de kommit överens om att bygga en ny arena i Pittsburgh och att laget inte längre var till salu. Lemieux städade dessutom i ledningen och lagets GM Craig Patrick fick sluta, han ersattes av Ray Shero som varit ass. GM i Nashville och Michel Therrien som fick hoppa in under den föregående säsongen då Eddie Olczyk fick sparken blev nu officiellt Penguins coach.

Ottawa hade ett svårt val eftersom laget bara hade råd att behålla en av Wade Redden och Zdeno Chara, Ottawa valde Redden som blev lagets bäst betalde spelare medan Chara blev FA. Toronto hade tröttnat på sin finske målvaktstalang Tuukka Rask och tradade honom till Boston mot den etablerade Andrew Raycroft, Raycroft gör en bra första säsong men sedan gick det brant utför och traden måste räknas bland de tio bästa genom tiderna för Boston. Guy Carbonneau blev Montreals nye coach när Bob Gainey återgick till att bara vara GM. Lou Lamorello utnämnde den nyligen sparkade Claude Julien till ny coach för New Jersey.

Islanders ägare Charles Wang hade storstädning i ledningen och Neil Smith blev lagets nye GM medan Ted Nolan tog över som coach. Smith överlevde bara några veckor på jobbet innan han fick gå efter en tvist med Wang och Garth Snow fick ta över. Pat LaFontaine som då precis återvänt till Islanders som special advisor lämnade omedelbart sin plats eftersom det var Smith som rekryterat honom. Snow gjorde sig direkt ett namn (inte i positiv mening) när han gav målvakten Rick DiPietro ett kontrakt på 15 säsonger värt 67,5 miljoner.

I Detroit blev legendaren Steve Yzerman ersatt som lagkapten av Nicklas Lidström som blev den nionde svenske lagkaptenen i NHL genom tiderna. Yzerman som under säsongen skulle få sitt tröjnummer pensionerat fick dessutom jobb som Red Wings vice-president. Detroit tappade dessutom Brendan Shanahan som valde att skriva på för Rangers.

Philadelphia blev av med både Keith Primeau och Eric Desjardins som slutade och när laget inledde säsongen uruselt (1 vinst och 3 poäng på 8 matcher) fick coachen Ken Hitchcock sparken och Bobby Clarke lämnade posten som GM. John Stevens tog över i båset medan Paul Holmgren tog över som GM. Flyers fortsatte spela uselt och när dessutom flera stjärnor med Forsberg som inför säsongen blivit lagets 15:e lagkapten genom tiderna (och den 10:e svenske lagkaptenen i NHL genom tiderna) i spetsen missade massor av matcher pga. skador var laget tidigt ute ur slutspelsdiskussionen.

Anaheim nöjde sig inte med att byta namn till Ducks de bytte ut arenanamnet, logon och tröjfärgerna och laget fick dessutom en rejäl förstärkning när laget tradade till sig Chris Pronger från Edmonton. Anaheim rivstartade säsongen och plockade poäng i de 16 första matcherna vilket var ett nytt NHL-rekord. Anaheim förlorade inte en match förrän den 10 november då Calgary vann med 3-0. Buffalo var ett annat lag som rivstartade, laget vann tio raka matcher och förlorade inte sin första match förrän i sin trettonde match, Buffalo satte dessutom ett NHL-rekord genom att vinna sina 19 första bortamatcher under säsongen..

Boston satsade rejält under sommaren då de signade både Zdeno Chara och Marc Savard men laget skulle drabbas av ett bakslag i december då lagets rookie Phil Kessel diagnostiserades för testikelcancer. Kessel återvände till laguppställningen efter en dryg månads behandling och gjorde under säsongen 11 mål och 29 poäng. När Alexander Ovechkin gjorde en hattrick den 15 december tangerade han ett NHL-rekord när han slog in det tredje målet efter bara sex sekunders spel i OT under en seriematch i NHL (Mats Sundin & David Legwand var spelarna som gjort det tidigare).

Den årliga All Star Matchen gjorde comeback efter två års uppehåll och systemet med att lagen i NHL inte spelade matcher mot samtliga lag i NHL fortsatte. Eftersom NHL beslöt sig för att låta fansen rösta fram en spelare i varje lag svarade fansen med att försöka få Vancouvers sjundeback Rory Fitzpatrick vald, ”Vote for Rory” misslyckades men de kommande säsongerna gjorde fansen vad de kunde för att driva med NHL:s omröstning inför All Starmatchen och 2015–16 lyckades fansen som väl alla vet få John Scott vald. I övrigt handlade säsongen mest om målvaktskampen mellan Roberto Luongo och Martin Brodeur som båda nådde 47 vinster (tangering av Bernie Parents rekord från 1973–74), Brodeur nöjde sig inte med det utan förbättrade senare rekordet med sina 48 segrar under säsongen.

Den 8 februari blev Detroit nollade när de fick stryk av St. Louis med 0–1 och det var första gången på över två år som Detroit fick lämna rinken utan att ha gjort mål (i seriespelet). Senaste gången det hände innan St. Louis lyckades med det var den 7 januari 2004 då Boston slog Detroit med 3–0 och Red Wings svit på matcher där laget inte blivit nollat i NHL stannade på 175 matcher. Edmonton blandade och gav under säsongen dels så satte man ett nytt negativt rekord genom att förlora tolv raka matcher (inkl. förlust i OT som NHL av någon anledning inte räknar som en förlust utom för målvakter). Det positiva var att Oilers vann sin 1000:e match i NHL och att Daryl Katz erbjöd sig att dels köpa laget men också att laget skulle stanna i Edmonton.

Under våren var Nashvilles dåliga publiksiffror på tapeten, trots att laget ledde sin division var det glest på läktarna och det spekulerades i att Preds skulle använda en klausul i hyreskontraktet med Nashville som skulle tvinga staden att köpa biljetter för ca 2 miljoner dollar för den kommande säsongen. Satsningen på att trada till sig Peter Forsberg från Philadelphia hade ett lyckosamt resultat när det gällde publiktillströmningen och laget passerade det publiksnitt som fanns i klausulen men lagets ägare var samtidigt ute efter att sälja 40% av sin andel och det stod knappast några investerare i kö för att köpa andelar i Predators.

Eftersom lagen efter en säsong anpassat sig till de nya regeltolkningarna (plus att domarna inte var lika strikta längre) minskade antalet PP drastiskt och därmed minskade även antalet gjorda mål i NHL. Antalet mål som gjordes i spel 5 mot 5 steg glädjande nog men inte tillräckligt för att motverka minskningen i spel med någon i utvisningsbåset men mindre mål betydde också att antalet hållna nollar av målvakterna steg till 150 under säsongen. Den 13 januari blev Yutaka Fukufuji historisk när han som den förste spelaren från Japan var backup i LA Kings match mot St. Louis, anledningen var skador på Mathieu Garon och Dan Clouitier (sammanlagt fick fem olika målvakter vakta LA Kings mål under säsongen)

Under säsongen blev sju spelares tröjor pensionerade av sina lag, Mario Lemieux, Brett Hull, Steve Yzerman, Luc Robitaille, Serge Savard, Mike Vernon och Mark Messier var de som fick se sina nummer bli upphissade i taket. Pittsburghs bägge rookies Evgeni Malkin och Jordan Staal presenterades sig med en knall, Malkin blev den förste rookien på 89 år som gjorde mål i sina sex första matcher och Staal blev den yngste spelaren någonsin i NHL som gjorde en hattrick när han den 10 februari 2007, 18 år och 153 dagar gammal slog in sitt tedje mål i matchen mot Toronto.

Colorados Paul Stastny var en annan rookie som slog NHL-rekord, Stastny slog Teemu Selännes rekord när han gjorde poäng i 20 raka matcher. Sidney Crosby slog ett av Wayne Gretzkys rekord när han blev den yngste spelaren genom tiderna som gjort 200 poäng (19 år och 207 dagar). Under säsongen passerade fem spelare (Mats Sundin, Teemu Selänne, Peter Bondra, Mark Recchi och Mike Modano) 500 mål i NHL, Sundin var förste svensk, Selänne den andre finländaren och Modano den andre amerikanen och Modano blev lite senare under säsongen den amerikan (född i USA) som gjort flest mål i NHL när han passerade Joe Mullen (Brett Hull är född i Belleville, Ontario och började spela för USA pga. att han inte fick spela för Canada i OS 1988).

Teppo Numminen blev den europé som spelat flest matcher i NHL (han är sedan dess passerad av Jaromir Jagr, Nicklas Lidström, Teemu Selänne och Roman Hamrlik) och Joe Sakic blev den 11:e spelaren genom tiderna som gjort över 1500 poäng. Jagr blev den tolfte med samma bedrift lite senare. Brendan Shanahan, Sakic och Jagr nådde dessutom alla tre 600 mål under säsongen och eftersom både Shanahan och Jagr spelade för Rangers så blev de historiska som de första lagkamraterna som nått drömgränsen 600 mål under samma säsong.

I början av januari tradade Ottawa till sig Mike Comrie från Phoenix mot den ryske talangen Alexei Kaigorodov som lämnat Ottawa och åkt hem till Ryssland för att spela där. När Toronto besegrade Boston med 10-2 den 4 januari var det första gången sedan november 1998 som Toronto gjorde 10 mål eller mer i NHL. Philadelphia tradade inte bara Forsberg, laget gjorde sig även av med Alexei Zhitnik och Kyle Calder.

Även målvakterna satte rekord och nådde milstolpar och då menar jag inte bara Brodeurs 48 vinster, den 1 februari 2007 gick Brodeur förbi Patrick Roy som den målvakt som vunnit flest matcher i OT (exklusive straffläggning) i NHL. Dominik Hasek höll nollan för 76:e gången och avancerade till en delad åttonde plats genom tiderna (Tony Esposito och Ed Belfour). Edmonton vann sin 1000:e match och den 22 februari gick hela 8 av matcherna som spelades till övertid och det var givetvis nytt rekord. När Hasek höll nollan för 76:e gången i karriären var det mot Columbus som därmed ”förbättrade” ett modernt NHL rekord när de blev nollade för sextonde gången under säsongen.

Den 7 februari utbröt ett jätteslagsmål när Ottawas Chris Neil tacklat Buffalos kapten Chris Drury, bland annat fick Ottawas målvakt Ray Emery matchstraff. Den 8 mars fick Islandfers Chris Simon matchstraff efter att han slagit en baseballsving med sin klubba mot Ryan Hollweg som bara fick en skråma på ena kinden. Simon som i sekvensen innan fått en tuff tackling av Hollweg (och troligen fått en hjärnskakning) blev avstängd i 25 matcher för förseelsen (idag är det den fjärde längsta avstängningen i NHLs historia).

Den 2 april fick New Jerseys coach Claude Julien överraskande sparken trots att laget ledde sin division och det bara var tre matcher kvar av seriespelet, Lamoriello återvände till båset för de tre återstående matcherna och slutspelet. Anledningen till att Julien fick sparken sägs vara att han och Devils stjärnor med Martin Brodeur i spetsen inte kom överens. Den 3 april vann Martin Brodeur sin 47:e match under säsongen och tangerade därmed Bernie Parents rekord från 1973-74 och två dagar senare vann han sin 48:e match och satte därmed ett rekord som står sig än även om Bryden Holtby tangerade det 2015–16. I säsongens sista match lyckades Islanders genom en seger i straffläggning mot New Jersey ta sig förbi både Toronto och Montreal och lägga beslag på den sista slutspelsplatsen i öst.

Sidney Crosby vann poängligan på 120 poäng (som den yngste spelaren genom tiderna), före Joe Thornton och Vincent Lecavalier. Sju spelare gjorde över 100 poäng och bara två spelare Vincent Lecavalier och Dany Heatley lyckades göra 50 mål eller mer. Bland målvakterna var det som jag nämnde tidigare en stenhård kamp mellan Martin Brodeur och Roberto Luongo men även Dominik Hasek, Niklas Bäckström, Jean-Sebastien Giguere och Miikka Kiprusoff hade riktigt bra säsonger.

Förra säsongens Stanley Cupvinnare Carolina Hurricanes missade slutspelet och det var första gången sedan New Jersey Devils gjorde samma sak 1995–96 som den regerande mästaren inte fick en chans att försvara pokalen. Även Edmonton missade slutspelet oh det var första gången genom tiderna som båda lagen i den föregående säsongens Stanley Cupfinal missade slutspelet. Philadelphia Flyers fick den tvivelaktiga äran att hamna sist i serien och det var första gången någonsin som Flyers inte hade något lag bakom sig i tabellen. Phoenix missade slutspelet för fjärde säsongen i rad och nu började fansens tålamod tryta med halvtomma läktare som resultat. Buffalo och Detroit hade lika många poäng men tack vare fler segrar var det Buffalo som tog hem Presidents’ Trophy för första gången och blev det tolfte laget genom tiderna som vunnit trofén. Förutom Buffalo som hade 113 poäng vann New Jersey (107), Atlanta (97), Detroit (113), Vancouver (105) och Anaheim (110) var sin division. Chicago som missade slutspelet igen lyckades otroligt nog vara ändå sämre i PP den här säsongen än den förra med bara 41 mål i PP och 11,81 i PP-procent. Philadelphia som plockade 56 poäng satte ett nytt NHL-rekord eftersom inget lag tidigare hade tappat 45 poäng från den föregående säsongen (101 poäng 2005–06 till 56 poäng 2006-07).

Den 23 maj mitt under det pågående slutspelet offentliggjorde Nashvilles ägare Craig Leopold att han tänkte sälja laget till Research in Motion och dess huvudägare Jim Balsille för lite drygt 220 miljoner dollar. Enligt Leopold skulle laget spela den kommande säsongen för att sedan troligen flyttas till Canada och Hamilton. NHL:s Board of Governors satte press på Leopold att inte sälja till Balsille och Leopold tvingades behålla laget men hade Predators publiksnitt inte nått upp till gränsen i klausulen hade NHL antagligen varit tvungna att antingen godkänna försäljningen eller själva ta över laget som de tvingades göra med Phoenix några år senare.

Samma regler gällde i slutspelet det här året och den västra Conferencen var betydligt mycket bättre än den östra, det nionde laget i väst Colorado hade blivit sexa i öst med sina 95 poäng, Colorado satte dessutom nytt NHL-rekord eftersom 95 var den högsta poängsumman genom tiderna för ett lag som missade slutspelet. Atlanta Thrashers vann southeast division i den östra Conferencen och gick därmed till slutspelet för första (och enda) gången). Vid trading deadline satsade Atlanta rejält (lagets GM visste att framtiden såg mörk ut om inte laget fick framgångar snart) och tradade till sig Alexei Zhitnik, Keith Tkachuk och Pascal Dupuis. Trots Bostons stora satsning under sommaren kom laget sist i den nordöstra divisionen och hade bara Washington och Philadelphia bakom sig i den östra Conferencen

Atlanta som rankades trea tack vare divisionssegern ställdes mot sexan NY Rangers som svepte Atlanta, bland annat så förnedrades Atlanta i den tredje matchen som Rangers vann med 7–0. Buffalo som lite överraskande vunnit Presidents’ Trophy slog ut åttan NY Islanders med 4–1 i matcher men alla matcherna var jämna. Näst bästa laget i öst New Jersey besegrade Tampa Bay med 4–2 i matcher men om inte Scott Gomez räddat Devils i den fjärde matchen då han avgjorde i den första övertidsperioden hade Tampa tagit ledningen i serien med 3–1 i matcher. Det fjärde bästa laget Ottawa slog ut Pittsburgh med 4-1 i matcher efter att Pittsburghs målvakt Marc-Andre Fleury darrat i avgörande lägen.

I väst hade bästa laget Detroit lite problem med åttan Calgary men gick vidare efter 4–2 i matcher efter att Johan Franzén avgjort den sjätte matchen i den andra övertidsperioden. Anaheim som var näst bäst i väst besegrade Minnesota med 4–1 i matcher. Femman San Jose slog ut fyran Nashville med 4–1 och det var ett stort misslyckande för Nashville som satsade rejält vid trading deadline genom att trada till sig Peter Forsberg. Trean Vancouver hade stora problem med Dallas som till slut fick ge sig efter sju matcher trots att Marty Turco höll nollan i tre av matcherna. Dallas vann bara de matcherna då Turco höll nollan och i tre av Vancouvers vinster krävdes övertid, den första matchen som avgjordes av Henrik Sedin efter 18:06 av den fjärde övertidsperioden är den sjätte längsta matchen i NHL genom tiderna.

I den andra omgången i öst fortsatte Buffalo att spela bra och slog ut Rangers med 4–2 i matcher efter sex hårda matcher där två av matcherna gick till övertid. Ottawa slog mycket överraskande ut New Jersey med 4–1 i matcher och det var mycket tack vare målvakten Ray Emery och lagkaptenen Daniel Alfredsson. I väst gick Detroit vidare efter sex mycket jämna matcher där San Jose till slut fick ge sig efter att Detroit gjort de sex sista målen i serien när de hämtade upp 0–1 till vinst 4–1 i den femte matchen och sedan vann med 2–0 i den sjätte. Anaheim slog ut Vancouver med 4–1 i matcher efter att tre av matcherna gått till övertid och i den femte matchen var det Scott Niedermayer som avgjorde i början av den andra övertidsperioden.

Ottawa fortsatte att överraska i Stanley Cup semifinalen när de gick vidare till Stanley Cupfinalen genom att slå ut Buffalo med 4–1 i matcher. Ottawa vann två av matcher efter förlängning och i den femte matchen var det Daniel Alfredsson som avgjorde efter 9:32 av den första övertidsperioden. I finalen fick man möta Anaheim som slog ut Detroit med 4–2 i matcher och där hette hjältarna Teemu Selänne som avgjorde den femte matchen på övertid och checkingkedjan med Travis Moen, Samuel Påhlsson och Rob Niedermayer. Efter den första matchen blev Anaheims back Chris Pronger avstängd i en match för en armbågstackling på Tomas Holmström som Rob Niedermayer blev utvisad för i matchen.

I finalen var det Anaheims försvarsspel med bröderna Niedermayer och Pronger i spetsen som såg till att Ottawa bara gjorde 11 mål när laget föll i finalen med 1–4 i matcher. Anaheims lagkapten Scott Niedermayer belönades med Conn Smythe men priset kunde lika gärna gått till någon av Moen-Påhlsson-Niedermayer i checkingkedjan som fick stopp på Ottawas målfarliga förstakedja Dany Heatley-Jason Spezza-Daniel Alfredsson. Alfredsson fick nöja sig med att vinna slutspelets poängliga före Spezza och Heatley. Det var första gången som ett lag från Kalifornien vann Stanley Cup och första gången sedan 1925 som ett lag (Victoria Cougars) från västkusten vann Stanley Cup 1925

Trivia: När Ottawa nådde Stanley Cupfinalen 2007 var det 80 år efter den senaste Stanley Cupfinalen spelades i Ottawa (gamla Ottawa Senators besegrade Boston Bruins efter 2 vinster och 2 oavgjorda matcher i bäst av fem matcher). På läktaren i den sista matchen i den finalen som spelades den 13 april 1927 satt en då 19-årig Russell Williams och när den tredje finalmatchen spelades i Ottawa den 2 juni 2017 fanns den nu 99 år gamle Russell återigen på läktaren.

Buffalo vann som sagt Presidents’ Trophy som seriens bästa lag samtidigt som Vancouvers coach Alain Vigneault belönades med Jack Adams. Minnesota Wilds målvaktsduo Niklas Bäckström och Manny Fernandez vann Bill Jennings samtidigt som New Jerseys Martin Brodeur vann Vezina med bara några få röster fler än tvåan Roberto Luongo från Florida. Luongo kom även tvåa i omröstningen om Hart som vanns ganska överlägset av Pittsburghs Sidney Crosby som även belönades med Lester B. Pearson och Art Ross eftersom han vann poängligan. Hans lagkamrat Evgeni Malkin fick som bäste rookie Calder medan Carolinas Rod Brind’Amour vann Selke för andra året i rad. Detroits stjärnor Pavel Datsyuk fick Lady Byng för andra säsongen i rad och Nicklas Lidström utsågs till bäste back igen och fick därmed sin femte Norris. Utan någon större konkurrens eftersom det bara var två spelare som gjorde 50 mål eller fler tog Tampa Bays Vincent Lecavalier hem Rocket Richard med sina 52 mål.

Om Hockey Hall of Fame varit försiktiga med att välja in spelare under de föregående åren så släppte man det här året på för fullt och välkomnade Mark Messier, Al MacInnis, Scott Stevens och Ron Francis bland spelarna och Jim Gregory som Builder.

Från och med 2007 hade reglerna för draften ändrats, de två Stanley Cup finalisterna fick välja sist dvs. som # 29 och 30, de lag som gick till konferensfinal #27 och #28. Lagen som gick till andra omgången placerades #23-27 och lagen som åkte ut i första slutspelsomgången fick välja som #15-22. De 14 lag som missade slutspelet deltog i ett lotteri där de kunde avancera fem platser och Chicago Blackhawks som hade femte valet från början vann lotteriet och fick därmed välja första av alla.

Chicago valde Patrick Kane och när Philadelphia valde James Van Riemsdyk som # 2 var det första gången som två amerikaner valts som de två första spelarna i draften. Sammanlagt tio amerikaner valdes i den första rundan vilket även det var ett nytt rekord. I den första rundan valdes även följande spelare Kyle Turris, Jakub Voracek, Logan Couture, Ryan McDonagh, Lars Eller, Kevin Shattenkirk, Alexei Cherepanov, Max Pacioretty och Mikael Backlund. I övriga rundor valdes bland annat PK Subban, Wayne Simmonds, Jaime Benn, Jake Muzzin och svenskar som Linus Omark, Johan Harju och Carl Hagelin. Det var med andra ord en draft med en rejäl spets men den var inte speciellt bra breddmässigt. Bland de 45 spelarna från Europa som valdes det här året hittar man 15 svenska, 9 ryssar och 5 tjecker.

Fortsättning följer nästa vecka då det handlar om åren 2007-09

Här hittar du länkar till de tidigare delarna i serien:

NHL:s historia Ye Olde Time Hockey