Ye Olde Time Hockey: 1979-84 De sista dynastierna New York Islanders (första delen)
Striden med WHA är äntligen över och det är det dags för en dynasti att lämna över till nästa samtidigt som en tredje tar sina första stapplande steg bland oljeborrtornen i Alberta.
De fyra före detta WHA-lagen Edmonton Oilers, New England Whalers, Quebec Nordiques och Winnipeg Jets är nu upptagna i NHL. New England tvingas av Boston Bruins hämndlystna ägare att byta namn till Hartford Whalers och Hartford och de andra lagen är åderlåtna på sina talanger med undantag för Edmonton Oilers som fick behålla Wayne Gretzky tack vare att han hade ett personligt kontrakt med Oilers ägare Peter Pocklington. Jag skrev betydligt mer om det här i de två föregående delarna så om ni behöver en påminnelse om händelserna kring hur NHL absorberade 4 lag från WHA rekommenderar jag att ni läser om de båda delarna.
NHL:s fyra divisioner får behålla sina namn men det blir en hel del förändringar bland lagen som ingår i divisionerna:
I Norris flyttades Washington Capitals till Patrick samtidigt som nykomlingen Hartford Whalers anslöt till Detroit Red Wings, Montreal Canadiens, Los Angeles Kings och Pittsburgh Penguins.
I Adams blev Quebec Nordiques divisionens femte lag vid sidan av Boston Bruins, Buffalo Sabres, Minnesota North Stars och Toronto Maple Leafs som fanns där sedan tidigare.
I Patrick tillkom Washington som kom från Norris, övriga lag i Patrick var Atlanta Flames, New York Islanders, New York Rangers och Philadelphia Flyers.
I Smythe placerades två av de gamla WHA-lagen och Smythe blir med ankomsten av Edmonton Oilers och Winnipeg Jets NHL:s enda division med sex lag (övriga lag var Chicago Black Hawks, Colorado Rockies, St. Louis Blues och Vancouver Canucks.
Som ni ser av hur lagen är fördelade i divisionerna så brydde sig inte NHL speciellt mycket om de olika lagens resekostnader. Nu när NHL utökades från 17 till 21 lag ändrade man också antalet lag som gick till slutspelet, istället för 12 som det var under slutet av 1970-talet gick hädanefter 16 lag till Stanley Cup-slutspelet. Första slutspelsomgången som kallades preliminary round spelades i bäst av fem matcher men från och med kvartsfinalerna var det bäst av sju matcher som gällde.
Att man ökade till 16 lag sägs ha berott på att NHL-lagens ägare ville garantera att minst lika många lag (från gamla NHL) gick till slutspelet. Det låter märkligt om man vet att ”alla” i NHL ”visste” att WHA-lagen och spelarna därifrån var sämre än de ”gamla” lagen. Det blir däremot väldigt förklarligt om man vänder på resonemanget till att 16 av 17 ”gamla” NHL-lag fick chansen att tjäna lite extra pengar genom slutspelsmatcher.
En annan viktig sak som hände på NHL:s ägarsida var att Jerry Buss köpte LA Kings, LA Lakers och de båda lagens hemmaarena The Forum av Jack Kent Cooke som var den som skapade Kings inför expansionen 1967. Inför säsongen införde dessutom NHL hjälmtvång eller rättare sagt alla spelare som började spela i NHL efter den 1 juli 1979 var tvingade att bära hjälm. Det skulle dröja nästan 20 år innan den siste barhuvade spelaren (Craig MacTavish) slutade efter säsongen 1996–97. I Detroit flyttade Red Wings in i en ny arena eftersom gamla Olympia inte höll måttet länge, Red Wings spelade sin första match i Joe Louis Arena den 27 december 1979.
Mästarna detroniseras och en ny dynasti ser dagen ljus
En dynasti är slut men ett nytt skinande lagbygge är redo att ta över samtidigt som en ny utmanare börjar röra på sig i Alberta.
Montreal Canadiens som vunnit Stanley Cup fyra år i rad kom till den här säsongen rejält åderlåtna borta var coachen Scotty Bowman som gick till Buffalo Sabres där han blev GM, borta var också Ken Dryden och Jacques Lemaire som båda slutade spela. Backen Bill Nyrop som tradats till Minnesota meddelade också att han slutade och precis före säsongsstarten fick lagkaptenen Yvan Cournouyer ge upp sitt comebackförsök efter en ryggoperation och avsluta sin karriär. Ny coach efter Bowman blev legendaren Bernie ”Boom-Boom” Geoffrion som bland annat skulle coacha sin egen son Danny. Boom Boom blev inte långvarig, efter bara 30 matcher tvingades han lämna jobbet pga. av sin hälsa (magsår), han var dessutom kraftigt kritiserad för att han favoriserat sin son.
Flera gamla hockeyhjältar som hoppat av och spelat för lag i WHA återvände till NHL: Bobby Hull gjorde ett misslyckat försök till comeback i Winnipeg Jets och Hartford Whalers där han bildade kedja med legenderna Gordie Howe och Dave Keon. Howe som var NHL:s äldste spelare satte många nya rekord precis som NHL:s yngste spelare Wayne Gretzky men mer om det längre fram. Andra legender som tidigare slutat och gjorde misslyckade försök till comeback var Frank Mahovlich och Mickey Redmond.
Atlanta Flames var mycket illa ute ekonomiskt och ägarna meddelade att bara en stor publikökning plus ett lyckat slutspel skulle kunna rädda kvar laget i Georgia. Laget kommer att gå till slutspel där det blir utslaget av Rangers med 3–1 i matcher men inte ens ett succéslutspel hade kunnat rädda laget som efter säsongen såldes och omlokaliserades till Calgary. I Toronto fortsatte ägaren Harold Ballard att göra fansen förtvivlade, han plockade tillbaka sin gamle demoncoach/GM Punch Imlach vilket gjorde att Roger Neilson slutade direkt och förutom att han skeppade iväg Tiger Williams till Vancouver så tradades Lanny McDonald till Colorado Rockies. Traden av McDonald gjorde lagets lagkapten Darryl Sittler ursinnig, Sittler slet bort C:et från sin tröja och slutade som lagkapten, tvisten mellan Sittler och Ballard kulminerade några år senare när Sittler tradades till Philadelphia Flyers.
Colorado hade dessförinnan anställt Don Cherry som coach och laget gick in i säsongen med följande reklamslogan "Come to the fights and watch a Rockies game break out!". Roger Neilson gick till Buffalo där han blev associate coach tillsammans med Scotty Bowman. Torontos nye coach Floyd Smith som följde med Imlach till klubben från Buffalo orsakade under säsongen en dödsolycka när han berusad hamnade på fel sida av vägbanan. Han ställdes sedan inför rätta och dömdes för rattfylla och vållande till annans död, Smiths olycka skedde bara några kilometer från platsen där Maple Leafs backlegend Tim Horton körde ihjäl sig 1974.
Den 23 december 1979 invaderar Boston Bruins med Terry O'Reilly och Peter McNab i spetsen läktarna i Madison Square Garden. Mike Milbury ansluter efter ett tag och gör sig odödlig genom att slå ett Rangersfans i huvudet med dennes sko. Samtliga tre blir så småningom avstängda men inte förrän fyra fans hade stämt Boston och NHL, O'Reilly blev avstängd i 8 matcher medan McNab och Milbury fick 6 matcher var.
Det var en säsong fylld med rekord och Wayne Gretzky och Gordie Howe stod för de flesta av dem. Howe blev äldste spelare någonsin i NH och den förste som spelat i NHL under 5 decennier. Han blev tillsammans med sina barn Marty och Mark första far och son kombinationen som spelade i NHL samtidigt och när han under en match spelade center mellan sönerna blev de historiska som den första och hittills enda far och son kedjan genom tiderna. Gretzky slog nästan alla rekord när det gällde mål, assist och poäng för NHL:s yngsta spelare. Under våren vräkte han dessutom in poäng och blev tvåa i poängligan med sina 51 mål och 137 poäng efter Marcel Dionne som vann tack vare att han gjort två mål mer (53+84=137).
Islanders målvakt Billy Smith blev den 28 november 1979 den förste målvakten i NHL som krediterades för ett mål när han var siste Islandersspelare som rörde pucken innan Colorado Rockies Rob Ramage slog pucken i eget mål. En annan målvakt Gary Smith som fått smeknamnet ”Suitcase” blev historisk när han spelade för sitt sjunde NHL-lag. Montreals center Pierre Larouche blev historisk som den förste spelaren i NHL som gjort mer än 50 mål för två olika klubbar (den andra klubben var Pittsburgh).
För första gången sedan säsongen 1972–73 var det ingen spelare i NHL som gjorde 60 mål eller fler under säsongen men sammanlagt var det 9 spelare som passerade 50 mål. Charlie Simmer LA Kings, Danny Gare Buffalo Sabres och Blaine Stoughton Hartford Whalers delade vinsten i NHL:s målliga med 56 mål var. Simmer satte nytt modernt NHL-rekord när han gjorde mål i 13 raka matcher. St. Louis Blues forward Garry Unger tvingades under säsongen se sin svit på 914 raka matcher i NHL brytas, han är fortfarande den spelare i NHL som spelat näst flest matcher i rad.
Laget som imponerade mest under säsongen var Philadelphia Flyers som samlade flest poäng i NHL och så som de gjorde det. När laget den 7 januari förlorade mot Minnesota North Stars med 1–7 innebar det slutet på en svit på 35 matcher utan förlust (25 vinster + 10 oavgjorda). I Toronto var det så illa ställt under säsongen att Imlach övertalade den 40-årige gamle backlegenden Carl Brewer att göra comeback (senast Brewer spelade var i WHA under säsongen 1973–74), dessutom tvingades den 55-årige målvaktscoachen och målvaktslegenden Johnny Bower vara reservmålvakt under två matcher.
Säsongen 1979–80 är väl annars mest känd för det som hände i Lake Placid under OS-turneringen då USA lyckades besegra Sovjet med 4–3, två dagar senare säkrade USA OS-guldet genom att slå Finland med 4–2. NHL fick dessutom en rejäl näsbränna när Sovjet vann Challenge Cup som spelades under nyårshelgen istället för den traditionella All-Starmatchen. NHL-laget som bland annat innehöll svenskarna Börje Salming, Ulf Nilsson och Anders Hedberg vann första matchen med 4–2 och ledde den andra matchen med 4–2 innan Sovjet bestämde sig för att inte släppa in några mer mål. Med Vladimir Myshkin i storform gjorde Sovjet 3 mål i andra matchen som de vann med 5–4 och i den tredje och sista matchen utklassade Sovjet NHL-stjärnorna med 6–0.
Vid det här årets trading deadline skedde nog den trade som haft absolut störst effekt på det kommande Stanley Cup slutspelet genom tiderna. New York Islanders GM Bill Torrey tradade två av sina favoritspelare Billy Harris och Dave Lewis till LA Kings i utbyte mot centern Butch Goring. Islanders vann samtliga 12 matcher som återstod av serien och under slutspelet förlorade laget bara sex matcher på sin väg till sin första Stanley Cup triumf.
I slutspelet dit Edmonton Oilers överraskade tog sig som 16:e och sista lag mötte bästa laget i serien Philadelphia det sämsta Edmonton och så vidare. I den första omgången blev det inga sensationer, Tre av divisionssegrarna (Philadelphia, Montreal & Chicago) vann sin serie med 3–0 samtidigt som den fjärde Buffalo tog sig vidare efter 3–1 i matcher, övriga fyra lag som gick vidare var Minnesota som vann sin serie med 3–0, Islanders och Rangers som vann var sin serie med 3–1 och avslutningsvis Boston som efter vissa besvär med Pittsburgh gick vidare efter 3–2 i matcher.
När Islanders besegrade LA Kings med 8–1 i första slutspelsmatchen blev Bryan Trottier historisk när han gjorde 2 mål i boxplay under samma period. Vancouver Canucks Dave ”Tiger” Williams svor sig oskyldig när han blev avstängd för att han slagit Buffalo Sabres coach Scotty Bowman medvetslös med sin klubba. Händelsen skedde när ett bråk uppstod framför Buffalos bås, en klubba träffade Bowman i huvudet men Williams menade att han var oskyldig och det var en Buffalospelares klubba som träffade Bowman.
Resultaten i den först omgången betydde att seriens åtta bästa lag nådde kvartsfinalerna. Philadelphia, Buffalo och Islanders tog sig som väntat vidare till semifinalerna efter antingen 4–0 eller 4–1 i matcher men i den fjärde serien lyckades Minnesota överraskande slå ut ett skadedrabbat Montreal med 4–3 i matcher. I semifinalerna slog seriesegrarna Philadelphia ut Minnesota med 4–1 i matcher medan Islanders besegrade Buffalo med 4–2 i matcher. Under kvartsfinalerna blev Bowman den coach som vunnit flest matcher i Stanley Cup slutspelet och han kommer vinna många till under sin långa karriär. När Minnesota lite överraskande slog ut Montreal och tog sig till semifinalen hette den store matchhjälten Al MacAdam, MacAdam gjorde 3–2 till Minnesota när det bara återstod 86 sekunder av den sjunde och avgörande matchen.
Finalen mellan Flyers och Islanders blev en jämn historia men många anser att traden vid trading deadline där Islanders fick centern Butch Goring avgjorde eftersom Islanders då fick en väldigt bra andrakedja med Goring mellan Bob Bourne och Anders Kallur. Islanders vann första matchen med 4–3 efter att Denis Potvin avgjort i förlängningen. Flyers krossade sedan Islanders med 8–3 i den andra matchen innan Islanders vann två raka matcher på hemmaplan med 6–2 respektive 5–2. Flyers lyckades hålla sig kvar i finalen genom att hemma i Spectrum vinna den femte matchen med 6–3. Den sjätte matchen gick till förlängning där Islanders tredjekedja avgjorde genom Bob Nystrom som assisterades av John Tonelli och Lorne Henning.
I och med Islanders Stanley Cup vinst blev backen Ken Morrow som varit med om Miracle on Ice historisk som den förste som vunnit Stanley Cup och OS under samma säsong, Coachen Al Arbour blev den fjärde genom tiderna som vunnit Stanley Cup med 4 olika lag (som spelare med Detroit 54, Chicago 61, Toronto 1962 och 1964). Samtidigt blev Anders Kallur och Stefan Persson första svenskar och européer som vann Stanley Cup
Poängligan i sluspelet vanns av Islanders Bryan Trottier som gjorde 12 mål och 29 poäng på 21 matcher och det var även han som belönades med Conn Smythe. Gretzky blev som jag nämnde tidigare snuvad på Art Ross av Marcel Dionne men han tog både Lady Byng och Hart, Larry Robinson belönades med Norris medan Bob Gainey vann Selke för andra året i rad. Backsensationen Ray Bourque belönades med Calder som bäste rookie eftersom Gretzky var diskvalificerad efter sin säsong i WHA. Buffalos målvaktsduo Bob Sauve och Don Edwards vann Vezina medan Flyers coach Pat Quinn vann Jack Adams. Slutligen så röstade spelarna fram Marcel Dionne som även vann Art Ross till vinnare av Lester B Pearson (numera omdöpt till Ted Lindsay).
Hockey Hall of Fame valde in en Builder Jack Butterfield och tre spelare Harry Lumley, Gump Worsley och Lynn Patrick. I draften hade Montreals gamle GM Sam Pollock tradat till sig Colorados förstaval och därmed fick Montreal välja först av alla, Montreal valde när de tog den storväxte centern Doug Wickenheiser med hjärnan istället för att följa hjärtat som ville ha hemmasonen Denis Savard, Savard valdes istället som tredje spelare av Chicago Black Hawks. Hade NHL gjort som vissa konservativa journalister och ägare velat och tvingat Wayne Gretzky och andra underåriga spelare från WHA att avstå NHL-säsongen 1979–80 för att istället gå in i draften 1980 tror jag att det är ganska självklart vem Montreal valt med förstavalet. Legenden gör gällande att den i Montreal helgonförklarade och i resten av NHL mytomspunne Sam Pollock hade siktet inställt på Gretzky som precis som Wickenheiser föddes 1961 när han 1976 tradade två spelare och Montreals val i första rundan 1980 till Colorado för deras val i första rundan 1980. Wickenheiser som tragiskt avled i cancer bara 37 år gammal var kusin med damhockeyns svar på Wayne Gretzky Hayley Wickenheiser.
Andra spelare som valdes i förstarundan i draften 1980 var Wayne Babych, Larry Murphy, Paul Coffey, Mike Bullard och Brent Sutter. I senare rundor valdes bland annat Kelly Hruday, Don Beaupre, Craig Ludwig, Jari Kurri, Bernie Nicholls, Steve Kasper, Walt Poddubny, Aaron Broten, Reijo Routsalainen, Steve Larmer, Mike McPhee, Brian Mullen, Andy Moog, Doug Lidster, Patrik Sundström, Håkan Loob och Michael Thelvén. Sammanlagt nio svenskar och 4 finländare bröt som européer den nordamerikanska dominansen bland de 210 valda talangerna.
Andra raka Stanley Cupvinsten och är fler på gång
Alla utmanare försvann tidigt i slutspelet när det blev lättare än väntat för Islanders att ta upprepa sin triumf,
Colorado Rockies sparkade Don Cherry som istället fick jobb som bisittare i kanadensisk TV, ett jobb han heller inte fick behålla speciellt länge eftersom han var så fruktansvärt partisk speciellt när det gällde Boston Bruins och Toronto Maple Leafs. Inför säsongen 1981–82 skapade CBC och Hockey Night in Canada en speciell plats i programmet för honom nämligen Coach's Corner som fortfarande sänds varje lördag under NHL-säsongen. Våren 1981 hade Don Cherry sitt sista coachingjobb när han ledde Canada till en fjärdeplats i VM som spelades i Stockholm och Göteborg.
Det var inte bara Cherry som fick sparken bland coacherna, Jacques Demers fick lämna Quebec där han ersattes av lagets GM Maurice Filion, Billy MacMillan ersatte Cherry i Colorado medan Al MacNeil följde med Atlanta till Calgary. I Chicago sparkade GM Bob Pulford coachen Eddie Johnston och ersatte honom med Keith Magnuson, Johnstone fick omedelbart nytt jobb i Pittsburgh där han ersatte den nyss sparkade Johnny Wilson. I Boston blev samtidigt den gamle stjärnmålvakten Gerry Cheevers Bruins fjärde coach på 14 månader.
Gordie Howe slutade och började jobba för Hartford Whalers på dess PR-avdelning och en annan kanske inte känd utan snarare ökänd spelare som slutade var Dave ”The Hammer” Schultz som samlat på sig 2,294 utvisningsminuter under sina 8 säsonger i NHL. I Los Angeles blev Marcel Dionne ligans högst betalde spelare genom tiderna när han signade ett nytt sexårigt kontrakt som var värt 3,6 miljoner dollar (sammanlagt). I oktober signade Quebec de båda avhoppade tjeckerna Peter och Anton Stastny, Quebec hade hjälpt bröderna på varje steg av flykten och året efter anslöt också den tredje brodern Marian till Quebec.
Torontos GM Punch Imlach fick en hjärtattack i augusti och han ersattes av en tremannakommitté som bestod av coachen Joe Crozier och Imlachs gamla assistenter Dick Duff och Floyd Smith. Maple Leafs ägare Harold Ballard tog själv över förhandlingarna med Börje Salming och de kom till slut överens om ett nytt kontrakt på sex + fem år dvs totalt 11 år, Salming och Maple Leafs kommer dela på sig innan kontraktet går ut då Salming sommaren 1989 pga. nya regler blir FA och då väljer att gå till Detroit Red Wings. I ett rättsligt efterspel till en av 1970-talets otäckaste händelser fick Henry Boucha som tvingades sluta med hockey efter en allvarlig ögonskada 3,5 miljoner i en uppgörelse innan rättegången mot Dave Forbes hann börja.
Calgary Flames utsåg backen Brad Marsh till ny lagkapten och han blev då 22 år gammal den yngste lagkaptenen i NHL genom tiderna. Den 18 november avled Toronto Maple Leafs ”skapare” och tidigare ägare Conn Smythe. Efter 18 matcher av säsongen sparkade Edmontons GM Glen Sather coachen Bryan Watson och tog själv över som coach, i Rangers avgick Fred Shero pga. sina alkoholbesvär och ersattes av Craig Patrick som då blev den tredje generationen Patrick som varit headcoach för NY Rangers. Under våren blev sedan Winnipeg Jets coach Tom McVie ytterligare en i raden av sparkade coacher.
Mitt under säsongen bestämmer sig överraskande Phil Esposito för att sluta efter 717 mål och 1590 poäng i NHL och innan dess hade Hartfords stjärnback Mark Howe under en match mot New York Islanders råkat ut för en otäck olycka då han spetsades på målburen (designen på målburen ändrades efter säsongen till att mer likna dagens). Howe gör trots att han höll på att förblöda fantastiskt nog comeback redan i februari.
I februari gör Islanders stjärna Mike Bossy 2 mål i en match mot Quebec och blir då den andre spelaren genom tiderna som lyckats göra 50 mål på 50 matcher. Det var nära att han inte lyckades då hans andra mål i matchen kom när det bara återstod 1:29 av den tredje perioden. Los Angeles Charlie Simmer är nära att upprepa Bossys bedrift men han stannade på 49 mål på 50 matcher och senare under säsongen bryter han benet och får nöja sig med 56 mål och 105 poäng på 65 matcher.
I februari får ytterligare en coach sparken när Hartfords GM Larry Pleau ersätter Don Blackburn i Whalers bås, under Blackburn hade Hartford bara 2 segrar på sina 25 senaste matcher. Den 19 februari är det NY Rangers tur att storma en läktare och det är Nick Fotiu som leder laget upp på läktarna i Joe Louis Arena som invigdes 1979. Det tar bara elva dagar innan nästa skandal då Minnesota North Stars coach Glen Sonmor fastnar på ett fotografi när han klår upp en Bostonsupporter i korridorerna under Boston Garden. Philadelphia Flyers slår sitt gamla utvisningsrekord när de kommer upp i 2092 utvisningsminuter under en säsong (gamla rekordet från 1975–76 var 1980). Den 26 februari satte Boston Bruins och Minnesota North Stars ett nytt rekord när de tillsammans under matchen lyckades samla ihop ganska otroliga 406 utvisningsminuter
Många spelare nådde milstolpar under säsongen: Guy Lafleur blev den som snabbast nått 1000 poäng genom tiderna, Darryl Sittler nådde 800 poäng, Marcel Dionne och Garry Unger 400 mål och Brad Park blev den andre backen genom tiderna som nådde 500 assist. LA Kings unge back Larry Murphy satte nytt rekord för rookiebackar med sina 76 poäng. Målvakten Jimmy Rutherford som nu är Pittsburgh Penguins GM blev under säsongen den förste målvakt som spelade för tre olika klubbar under en och samma säsong (Detroit Red Wings, Toronto Maple Leafs och Los Angeles Kings).
När Buffalo Sabres den 19 mars 1981 besegrade Toronto Maple Leafs med 14–4 sattes flera NHL-rekord, Buffalo gjorde 9 mål i andra perioden = nytt rekord för mål av ett lag under en period, det gjordes sammanlagt 12 mål i den andra perioden vilket också det var nytt NHL-rekord och dessutom gjorde de båda lagen sju mål på bara 3:39 vilket givetvis också var nytt NHL-rekord. För Torontos del var resultatet dessutom den största förlusten i NHL genom tiderna (laget hade visserligen förlorat med 10 mål tidigare men aldrig släppt in 14) men tyvärr för Torontos del så kommer det här rekordet bara stå sig till början av 1990-talet.
I slutet av mars är det nära att Guy Lafleur blev ännu en NHL-stjärna som dött bakom ratten men han undkom mirakulöst när en metallbalk gick igenom vindrutan när han körde av vägen tidigt en morgon. Wayne Gretzky satte nytt NHL-rekord när han vann poängligan med 55 mål och 164 poäng. Hans 109 assist var också nytt NHL-rekord och han kommer göra fler än 100 assist tio gånger till under sin karriär. Gretzky fick dessutom 2,05 poäng per match och det var också nytt rekord, det gamla var från 1943–44 då Bill Cowley gjorde 1,97 poäng per match. Calgary Flames svensk Kenta Nilsson blev trea i poängligan med 49 mål och 131 poäng och med det blev han förste svensk över 100 poäng i NHL och hans 131 poäng är fortfarande den högsta poängen av en svensk i NHL.
Islanders vann serien på 110 poäng mycket tack vare att de avslutade serien med 13 obesegrade matcher, St. Louis med 107 och Montreal med 103 var de enda som förutom Islanders kom över 100 poäng. Winnipeg vann bara 9 matcher och kom sist på endast 32 poäng och övriga lag som missade slutspelet var Detroit 56 poäng, Colorado 57 poäng, Hartford 60 poäng och Washington 70 poäng. Bara 8 spelare nådde 50 mål eller mer den här säsongen: Bossy 68, Dionne 58, Simmer 56, Rick Kehoe & Gretzky 55, Wayne Babych 54, Jacques Richard 52 och Dennis Maruk 50. Peter Stastny blev bäste rookie i poängligan med sina 39 mål och 109 poäng.
Samma regler för slutspelet gällde den här säsongen men nu inträffar några sensationer direkt: Både trean i serien (Montreal) och fyran (Los Angeles) blev utslagna direkt, Montreal föll med 3–0 i matcher mot Edmonton medan Rangers besegrade LA Kings med 3–1 i matcher. Storfavoriten Islanders vann enkelt med 3–0 i matcher precis som Buffalo, Calgary och Minnesota medan sexan Philadelphia behövde fem matcher för att slå ut Quebec. Seriens näst bästa lag St. Louis behövde också fem matcher för att slå ut Pittsburgh som inte föll förrän i den andra övertidsperioden i den avgörande femte matchen.
I kvartsfinalerna fortsatte överraskningarna, det var bara Islanders av de bäst rankade lagen som gick vidare och de behövde sex matcher för att slå Gretzky och Oilers. Rangers besegrade överraskande St. Louis med 4–2 i matcher, Minnesota slog ut Buffalo med 4–1 och Calgary fortsatte sin succésäsong med att slå ut Philadelphia med 4–3 i matcher. I New York derbyt hade överraskningslaget Rangers inte en chans mot Islanders som svepte semifinalserien efter att ha gjort hela 22 mål under de fyra matcherna. Calgary kämpade bra mot Minnesota men fick ge sig efter sex matcher.
I Stanley Cupfinalen fortsatte Islanders att vräka in mål och även om Minnesota lyckades reducera till 1-3 i matcher var utgången av finalen given. Islanders som bara hade lite problem med Edmonton gjorde under lagets 18 slutspelsmatcher hela 95 mål dvs ett snitt på över fem mål per match. Mike Bossy vann poängligan i slutspelet efter 17 mål och 35 poäng men det var Butch Goring som belönades med Conn Smythe mest tack vare fantastiskt spel i boxplay även om han gjorde 10 mål och 20 poäng under slutspelet.
Förutom Art Ross vann Wayne Gretzky även Hart Trophy medan St. Louis målvakt Mike Liut röstades fram till vinsten av Lester B. Pearson Award. Pittsburghs Randy Carlyle tog lite överraskande hem Norris Trophy mycket beroende på alla poäng han gjorde i Power Play. Peter Stastny vann Calder som årets rookie samtidigt som Bob Gainey vann Selke för tredje året i rad. Lady Byng gick till Pittsburghs Rick Kehoe, St. Louis coach Red Berenson belönades med Jack Adams och Montreal trio Richard Sevigny, Denis Herron och Michel Larocque tog hem Vezina.
Hockey Hall of Fame valde 1981 in en domare John Ashley och tre spelare Frank Mahovlich, Johnny Bucyk och Allan Stanley. I draften valde Winnipeg Jets Dale Hawerchuk först av alla i en riktigt bra årgång. Övriga som valdes i det årets första runda var bland annat Bobby Carpenter, Ron Francis, Mark Hunter, Grant Fuhr, Tony Tanti och Al MacInnis, dessutom valdes en svensk Jan Ingman och en tjeck Jiri Dudacek i den första rundan. I de senare rundorna valdes bland annat Jan Erixon, Chris Chelios, Mike Vernon, Peter Sundström (som med andra ord valdes ett år efter sin tvillingbror Patrik), John Vanbiesbrouck, Clint Malarchuk, Kjell Dahlin, Peter Sidorkiewicz, Bruce Driver, Mats Thelin, Tom Kurvers, Petri Skriko, Alain Vigneault och Robert Nordmark. Sammanlagt valdes det i draften 32 européer, 2 tyskar, 4 tjecker, 12 finländare och 14 svenskar.
Fortsättning följer nästan vecka.
Här hittar du länkar till de tidigare delarna i serien:
NHL:s historia – Ye olde time Hockey
