Ye Olde Time Hockey: 1984-90 De sista dynastierna Edmonton Oilers (andra delen)
Alla lag som vann Stanley Cup från 1984 till 1990 kom från Canada och efter det har landet bara fått en enda Stanley Cup vinst på 26 säsonger.
Ett revanschsuget Edmonton återtar Stanley Cup pokalen och släpper inte ifrån sig den trots att laget fick strömavbrott i finalen 1988.
Oilers återtar tronen samtidigt som The Battle of Alberta blir allt hetare
I Chicago hittar man några gamla dokument, bland annat registreringen av namnet Chicago Blackhawks. Klubben hade med andra ord skrivit sitt egna namn fel under hela tiden laget existerat, både Blackhawks och NHL meddelade omgående att Black Hawks var fel och det var Blackhawks som gällde från och med nu.
Islanders framgångsrike coach Al Arbour meddelade överraskande att han lämnade båset för att istället jobba i kulisserna under lagets GM Bill Torrey, ny coach blev istället Terry Simpson, Torontos gamle coach Dan Maloney fick ta över jobbet som coach i Winnipeg, i Toronto tog den tidigare assisterande coachen och tuffingen John Brophy över. I Detroit förlorade coachen Brad Park en maktkamp med lagets GM Jimmy Devellano och fick sparken och ny coach blev istället Jacques Demers. Demers ersattes i St. Louis av Jacques Martin men i Rangers fick Ted Sator behålla jobbet vilket ledde till att stjärnbacken Barry Beck slutade i protest. När Demers tog jobbet som coach i Detroit blev han Red Wings 17:e coach på 18 år, inte underligt att laget hade stått och stampat på samma fläck sedan slutet av 1960-talet.
Den gamle superstjärnan Phil Esposito blev ny GM för NY Rangers och Harry Ornest som tre år tidigare gått in och räddat St. Louis sålde nu laget för 19 miljoner dollar (18 miljoner mer än vad han själv fått betala). Montreals hårdhudade RW Mario Tremblay slutade eftersom hans ena axel hoppade ur led jämnt och ständigt när han spelade och Börje Salming stängdes av 8 matcher för att han erkänt att han använt kokain tidigare under sin karriär. IIHF och IOK meddelade att NHL-spelare även var välkomna att delta i OS i Calgary som skulle avgöras 1988 men NHL var inte speciellt intresserade och även USA:s olympiska kommitté var skeptiska.
Som vanligt satte Wayne Gretzky en massa nya rekord, han gjorde sin 38:e hattrick tidigt under säsongen och redan i slutet av november gjorde han sitt 500:e mål i NHL och han behövde bara 579 matcher för att nå den siffran. Efter bara en månad av säsongen fick Bostons coach Butch Goring sparken och han ersattes av lagets mest utvisade spelare genom tiderna Terry O'Reilly. Scotty Bowman insåg till slut att det inte höll att vara både GM och coach och lät Craig Ramsay ta över som headcoach i Buffalo. Buffalo drabbades dessutom av ett dråpslag när lagets stora fixstjärna, lagkapten och legend Gilbert Perreault plötsligt slutade efter 20 matcher av säsongen.
Inte nog med att Salming blev avstängd i början av säsongen den 26 november träffades han av en skridskoskena i ansiktet och jag tror att alla hockeyintresserade har sett bilden efter operationen som krävde över 200 stygn. När Salming gjorde comeback använde han ganska förklarligt ett visir på hjälmen.
Dagen efter att Rangers coach Ted Sator bjudit sina vänner bland journalisterna på middag fick han sparken av Phil Esposito, middagen fick genast smeknamnet ”The Last Supper”. Esposito tog själv över som coach medan han valde vem av Terry Crisp och Tom Webster som skulle bli Rangers nye coach, efter några matcher i båset steg han åt sidan och utsåg Webster till Rangers nye coach. I december fick Buffalos ägare nog av den lynnige Scotty Bowman som fick sparken som GM, att Perreault slutade var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Hans ersättare Gerry Meehan sparkade Craig Ramsay och ersatte honom med den från Rangers sparkade Ted Sator.
I Boston fick stadens borgmästare nog av våldet på idrottsarenorna (efter en match mellan Boston och Montreal där slagsmålet hade spridit sig till läktaren) och hotade/lovade att ställa alla spelare/ledare eller fans som ställde till bråk inför rätta. I slutet av december blev Doug Jarvis NHL:s nye Ironman när han passerade Garry Ungers tidigare rekord på antal spelade matcher i följd. Samma månad avled fyra spelare i juniorlaget Swift Current Broncos då deras buss körde av vägen, en av de avlidna var Lindy Ruffs mycket lovande lillebror Brent och bland de som överlevde fanns Joe Sakic. I januari blev Flyers fans upprörda när lagets GM Bobby Clarke tradade målvakten Bob Froese till Rangers i utbyte mot Kjell Samuelsson, anledningen var inte spelarna som var inblandade utan det faktum att han gjorde affärer med ärkefienden Rangers. I Washington protesterade flera av spelarna bland annat 50-målsskytten Bobby Carpenter mot coachen Bryan Murray, bråket slutade med att Carpenter + ett draftval tradades till Rangers i utbyte mot 3 spelare.
Den fjärde januari 1987 inträffade den antagligen största skandalen någonsin inom internationell ishockey när spelarna för de kanadensiska och sovjetiska juniorlandslagen drabbade samman i det årets JVM (slagsmålet har fått namnet ”The Punch-up in Piestany”). Efter att spelarna slagits i 20 minuter i starten av den tredje perioden släckte arrangören lyset i hallen och först då lugnade det ned sig. Båda lagen diskvalificerades och alla spelare utom 2 kanadensare (Jimmy Waite och Pierre Turgeon) stängdes av i 18 månader, Sovjet lämnade frivilligt hallen och åkte hem samma dag, kanadensarna vägrade först lämna rinken men tjeckisk militär utrymde hallen och eskorterade lagets buss direkt till gränsen till Österrike. Don Cherry gick givetvis fullständigt bananas i kanadensisk TV och efter den här matchen blev han oerhört populär i vissa kretsar, det enda positiva med matchen var att intresset för JVM ökade något oerhört i Canada och i dag är turneringen en av sportårets höjdpunkter i Canada. I de båda lagen fanns många blivande stjärnor, här är några namn: Alexander Mogilny, Sergei Fedorov, Valeri Zelepukin, Vladimir Konstantinov, Vladimir Malakhov, Glen Wesley, Greg Hawgood, Luke Richardson, Mike Keane, Pierre Turgeon, Brendan Shanahan och Theo Fleury som antagligen är den som är mest ansvarig för det inträffade
Tillbaka till NHL där LA Kings coach Pat Quinn plötsligt befann sig på verkligt djupt vatten när det avslöjades att han trots att han hade kontrakt med Kings fått pengar av Vancouver Canucks som ett förskott eftersom han redan skrivit på för Vancouver för att bli lagets GM under den kommande säsongen. NHL stängde av Quinn med omedelbar verkan och Kings GM Rogie Vachon utsåg Mike Murphy till Quinns efterträdare. Detroit fortsatte försöka köpa ett lag men misstag som att trada bort John Ogrodnick och två andra forwards för tre mediokra spelare från Quebec gjorde att laget inte gjorde några större framsteg.
Efter en grundlig utredning meddelade NHL:s president John Ziegler Jr. att Pat Quinn stängdes från att coacha i NHL fram till sommaren 1990 och att Vancouver Canucks bötfälldes drygt 300 000 dollar för händelsen som ledde till skärpta regler angående kontakter mellan NHL-lagen och coacher/GM och andra ledare för andra lag från sommaren 1987. Den här säsongen skippade NHL den årliga All Starmatchen för två matcher mellan NHL All Stars och Sovjetunionen som spelades i Quebec, matcherna blev en succé och bland annat Wayne Gretzky ville se mer internationellt utbyte. NHL-laget som bestod av 2 svenskar (Tomas Sandström & Ulf Samuelsson), 2 finländare (Jari Kurri & Esa Tikkanen), 4 amerikaner och 17 kanadensare vann första matchen med 4–3 medan Sovjet tog hem den andra med 5–3.
I Toronto blossade fejden mellan media och Maple Leafs ägare Harold Ballard upp igen och Ballard förbjöd reportrar från att komma in i Torontos omklädningsrum. Både Islanders Bryan Trottier och Bostons GM Harry Sinden fick böta för att sagt vad de tyckte om Kerry Fraser och de andra domarna i ligan. Flera NHL-legender avled under säsongen: Aurel Joliat, Gordie Drillon, King Clancy och Red Dutton är nog de mest kända namnen. Mike Bossy tvingades gråtande ge upp jakten på sin tionde raka säsong med minst 50 mål när han efter 74 matcher av säsongen tvingades kasta in handduken efter ”bara 38 mål”.
Vid trading deadline ifrågasattes Rangers GM Phil Esposto efter att han tradad bort Bobby Carpenter och backen Tom Laidlaw för den 35-årige Marcel Dionne. I Minnesota tog ledningen det idiotiska beslutet att sparka coachen Lorne Henning när det bara återstod två matcher att spela av säsongen, åtgärden fick givetvis ingen effekt mer än att kritiken var hänsynslös och laget missade slutspelet. Pittsburgh missade slutspelet för femte säsongen i rad och coachen Bob Berry fick sparken men den stora anledningen till Pittsburghs misslyckande var att Mario Lemieux missade nästan en fjärdedel av säsongen pga. skador.
Tre rookies gjorde stora avtryck under säsongen, Flyers målvakt Ron Hextall dominerade bland målvakterna med 37 vinster på 66 starter, hans räddningsprocent på ,902 var dessutom bäst i NHL. LA Kings Luc Robitaille gjorde 45 mål och 84 poäng medan hans lagkamrat Jimmy Carson stod för 37 mål och 79 poäng. Eftersom Lemieux missade så många matcher vann Gretzky poängligan överlägset trots att han ”bara” gjorde 183 poäng, Jari Kurri blev tvåa på 108 medan Lemieux och Mark Messier båda hade 107. Bara sju spelare kom upp i minst 100 poäng medan bara fem spelare orkade med 50 mål. Den 4 april blev Islanders superstjärna till back Denis Potvin den förste backen i NHL:s historia som nådde 1000 poäng.
106 poäng räckte för att Edmonton skulle bli ligans bästa lag och det var bara Philadelphia Flyers av de övriga lagen som nådde100 poäng. Hartford Whalers vann mycket överraskande Adams och för St. Louis Blues räckte ynkliga 79 poäng för att ta hem ”Chuck Norris Division” där flera fans och journalister numera mest räknade utvisningsminuter och slagsmål och struntade fullständigt i mål och poäng. St. Louis 79 poäng hade bara räckt till en fjärdeplats i samtliga de andra divisionerna. Pittsburgh som blev femma i Patrick hade gått till slutspel i både Norris och Smythe med sina 72 poäng. Övriga lag som missade slutspelet var Minnesota, Vancouver, New Jersey och Buffalo, både Buffalo och New Jersey hade 60 poäng men Buffalo hade en seger mindre än New Jersey och fick däför välja först i draften.
I Smythe var Edmonton minst sagt revanschsugna och först avfärdades LA Kings med 4–1 i matcher och i divisionsfinalen svepte man Winnipeg Jets som mycket överraskande slagit ut Edmontons ärkefiende Calgary med 4–2 i matcher. I Edmontons andra match mot LA Kings satte man ett nytt Stanley Cup rekord för NHL-lag när man vann med 13–3, det finns lag som gjort fler mål i en Stanley Cupmatch men det är från tiden före NHL bildades.
I Norris slog Detroit ut Chicago med 4–0 i matcher samtidigt som fyran Toronto slog ut St. Louis med 4–2 i matcher. I divisionsfinalen vände Detroit underläge 1–3 i matcher till seger och tog sig vidare till Conferencefinalen där Edmonton väntade. Många anser att när Detroit inte vek ned sig under det här slutspelet var startskottet till Detroits pånyttfödelse (andra pekar på valet av Steve Yzerman i draften 1983).
I Adams slog fyran Quebec ut Hartford med 4–2 i matcher och även om ingen visste det just då så var det sista gången Quebec vann en slutspelsserie. I den andra serien fortsatte Montreal att upprätthålla traditionen när de svepte Boston Bruins (det var 18:e gången i rad som Habs slog ut Boston i slutspelet). De regerande mästarna Montreal kämpade till slut ned Quebec i divisionsfinalen men det krävdes sju matcher innan Montreal gick vidare.
I Patrick slog Philadelphia först ut NY Rangers med 4–2 i matcher medan det krävdes sju matcher mellan NY Islanders och Washington och den sjunde matchen avgjordes inte förrän i den fjärde övertidsperioden då Pat LaFontaine avgjorde med sitt 3–2 mål för Islanders. Washington vann skottstatistiken med 75–57 men lyckades inte göra mål efter att de tagit ledningen med 2–1 i slutet av den andra perioden. Om man trodde att Islanders brännt allt sitt krut trodde man fel, de kämpade till sig sju matcher även mot Philadelphia men i den sjunde matchen var det inget snack om saken när Flyers gick vidare efter 5–1 på hemmaplan i Spectrum.
Philadelphia vann den första matchen mot Montreal i Forum med 4–3 efter förlängning och det avgjorde Conferencefinalen eftersom lagen därefter vann sina hemmamatcher och Flyers gick till Stanley Cupfinalen efter 4–2 i matcher. Även Detroit vann första matchen på bortaplan mot Edmonton men det hade ingen betydelse eftersom Edmonton vann de nästa fyra matcherna och tog sig till sin fjärde Stanley Cupfinal på fem år.
Det blev med andra ord en repris från finalen 1985 när serien enda två lag som nådde 100 poäng möttes i Stanley Cupfinalen. När Flyers vann den tredje matchen blev Oilers Mark Messier historisk när han gjorde sitt åttonde shorthandmål i Stanley Cup slutspelet och satte ett nytt prydligt rekord. Edmonton vann de första två matcherna på hemmaplan och när de även vann den fjärde matchen trodde nog alla att det var klart att Oilers skulle vinna Stanley Cup för tredje gången. Philadelphia hade andra planer och vann både match fem och sex med uddamålet. I den sjätte matchen tog Edmonton ledningen med 2–0 och ledde med 2–1 innan Brian Propp kvitterade när det återstod knappt sju minuter. När J.J. Daigneault sedan gav Flyers ledningen bara drygt 80 sekunder senare höll taket på Spektrum att bokstavligt blåsa bort av jublande fans. Flyers kunde hålla undan även om Mark Messier var nära att kvittera när det återstod 10 sekunder, matchen/kvällen har i Philadelphia fått smeknamnet "The Night the Spectrum Shook" (sök på youtube efter loudest moment i Flyers history).
Finalens sjunde och avgörande match spelades den 31 maj i Edmonton och även om Flyers tog ledningen genom Murray Craven tidigt i den första perioden var ett skadedrabbat Flyers fullständigt chanslösa mot Edmonton. Att siffrorna bara blev 3–1 till Oilers var enbart tack vare en tappert kämpande Ron Hextall i Flyers mål, skottstatistiken var 43–20 i Oilers favör och Jari Kurri gjorde det matchavgörande målet när det återstod ca 5 minuter av den andra perioden. Glenn Anderson gjorde sedan 3–1 i den tredje perioden ungefär när Flyers coach Mike Keenan började fundera på att ta ut målvakten. Ron Hextall belönades med Conn Smythe och blev då den fjärde som fått priset trots att han inte spelade i det vinnande laget. Wayne Gretzky vann slutspelets poängliga på för honom ganska beskedliga 34 poäng och Kenta Nilsson blev den åttonde svensken som vann Stanley Cup. Ron Hextall blev dessutom avstängd i åtta matcher för den slashing han delade ut mot Edmontons Kenta Nilsson i den sista finalmatchen.
Edmonton tog hem Presidents' Trophy för andra året i rad och när Lemieux var skadad kunde ingen hindra Gretzky från att vinna Art Ross (sjunde året i rad), Hart (åttonde året i rad) occh Lester B. Pearson (femte gången). Luc Robitaille LA Kings blev årets rookie och belönades med Calder, Philadelphia centern Dave Poulin fick Selke och Lady Byng gick till Calgarys Joe Mullen. Bostons unge back Ray Bourque vann Norris och Detroits coach Jacques Demers belönades med Jack Adams. Philadelphias rookie Ron Hextall vann Vezina medan Habs målvaktsduo Patrick Roy och Brian Hayward delade på Bill Jennings.
Tre spelare Bobby Clarke, Ed Giacomin och Jacques Laperriere, en linjeman Matt Pavelich och en Builder nämligen NHL:s president John Ziegler Jr. valdes in i Hockey Hall of Fame det här året. Årets draft hölls i Detroit och där valde Buffalo Sabres som fick välja först tack vare en vinst mindre än New Jersey Devils Pierre Turgeon som #1. Devils valde i sin tur Brendan Shanahan och i övrigt valdes bland annat de här spelarna i den första rundan: Glen Wesley, Luke Richardson, Stephane Quintal, Joe Sakic, Bryan Marchment och Andrew Cassels.
I de senare rundorna draftades följande spelare: Stephane Matteau, John LeClair, Jeff Hackett, Eric Desjardins, Mathieu Schneider, Robert Nordmark, Peter Eriksson, Mike Sullivan, Joe Sacco, Shawn McEachern, Garth Snow, Rob DiMaio, Jim Dowd, Guy Hebert, Theo Fleury och Jarmo Myllys, Det här året ökade antalet européer igen, 35 styck valdes det här året och av dem var 15 svenskar.
Edmonton vinner för fjärde gången på fem säsonger
Buffalos gamle superstjärna Gilbert Perreault vänder sin gamla klubb ryggen besviken över de erbjudande han fått efter han slutade under den föregående säsongen och Perreault flyttar tillbaka till Quebec. Montreal stjärnback Larry Robinson tackar nej till att spela i Canada Cup bland annat för att han inte vill bli skadad, det hjälpte inte Robinson som tvingades till 3 månaders rehab efter han brutit vadbenet under en match i hästpolo.
Det gick minst sagt vilt till under Canadas träningsläger inför Canada Cup, Hartford Whalers stjärna Sylvain Turgeon anklagade Flyers målvakten Ron Hextall för att avsiktligt ha skadat honom, Turgeon bröt armen efter en slashing från Hextall och han svor att hämnas. Själva Canada Cupturneringen blev en styrkemätning mellan Mario Lemieux och Wayne Gretzky på ena sidan och KLM-kedjan understödd av Fetisov och Kasatonov på den andra. En rejäl skandal inträffade också när Calgarys back Gary Suter som spelade för USA slog en baseball swing mot Sovjets Andrei Lomakin som träffades i ansiktet, Lomakin behövde runt 30 stygn medan Suter hade spelat färdig för turneringen och han blev dessutom avstängd i 10 NHL-matcher (försäsongs- och seriematcher).
Den här Canada Cupturneringen är nog den turnering de senaste 50 åren där målvaktsspelet varit sämst, målvakterna fick visserligen inte mycket hjälp av backarna något som de tre finalmatcherna mellan Sovjet och Canada som samtliga innehöll 11 mål och slutade 6–5 till det ena eller andra laget bevisar. Canada vann turneringen efter 2–1 i matcher efter att Lemieux avgjort den tredje finalen framspelad av Gretzky. Under turneringen meddelade Sovjets coach att det var mycket troligt att hela Sovjets förstafemma skulle få komma till Nordamerika för att spela i NHL kanske så tidigt som under den kommande säsongen.
Toronto och Chicago genomförde under sommaren en blockbuster där Rick Vaive, Steve Thomas och Bob McGill lämnade Toronto och Al Secord och Eddie Olczyk lämnade Chicago. I New Jersey börjar man tro på en lyckosam framtid anledningen är Patrik Sundström som man tradat till sig från Vancouver och Brendan Shanahan som man valde som den andre spelaren i sommarens draft. I New York Islanders pekade däremot mungiporna nedåt efter att Mike Bossy bestämt sig för att ta ett sabbatsår och försöka fixa sina ryggproblem samtidigt som Denis Potvin meddelade att säsongen som kom skulle bli hans sista.
Edmonton var storfavoriter inför säsongen, 16 av 22 ”experter” tippade att de skulle vinna igen, övriga lag som fick röster var Flyers med 4 röster och Habs med 2 röster. Det var inte bara ljusa miner i Oilers, backupmålvakten Andy Moog lämnade laget ursinnig efter att Glen Sather vägrat att trada honom så att han fick en riktigt chans, Moog gick till det kanadensiska OS-laget som skulle spela tillsammans under hela säsongen inför OS i Calgary. Stjärnbacken Paul Coffey som klagade på sin lön strejkade och i november tradades han till Pittsburgh Penguins.
Som vanligt var det rejäl omsättning bland coacherna, Quebecs coach Michel Bergeron tradades till New York Rangers (Rangers fick betala 75,000 dollar och ett val i första rundan). Rangers gamle coach Herb Brooks blev ny coach i Minnesota, Terry Crisp i Calgary, Bob McCammon i Vancouver, Bob Murdoch i Chicago och Pierre Creamer i Pittsburgh. I ett försök att få stopp på slagsmål där alla spelarna lämnade avbytarbåsen införde NHL från och med den här säsongen att den förste spelaren som lämnade båset fick en automatisk avstängning på 10 matcher.
Den 11 oktober fick NHL:s Iron Man Doug Jarvis sin svit stoppad när han petades av Hartfords coach Jack Evans efter 964 raka matcher i NHL. Bostons back Gord Kluzak (den förste spelaren som valdes i draften 1982) gjorde återigen comeback, den här gången efter sin fjärde knäoperation (han missade hela den föregående säsongen och han hade dessutom missat hela säsongen 1984–85). Kluzak skulle spela en stor roll under Bostons sensationella säsong men efter den här säsongen kommer han enbart spela 11 matcher under tre säsonger innan han tvingas sluta efter ytterligare sju operationer.
Flyers Dave Brown blev avstängd i 15 matcher efter en crosschecking på NY Rangers Tomas Sandström. Förra säsongens finallag saknade Ron Hextall under inledningen och även när han kom tillbaka gick det trögt, Flyers vann bara 5 av säsongens 19 första matcher. I Boston gjorde Reed Larson som under sommaren varit med om en allvarlig bilolycka gjorde comeback i november men Larson som tidigare varit fruktad för sitt slagskott återfick bara 70% av sin rörelseförmåga i vänsterarmen.
Minnesotas Dino Ciccarelli blev den 25 november arresterad för ”Indecent exposure” efter att han gått ut naken för att hämta morgontidningen, han dömdes senare till 90 dagar villkorligt och 700 dollar i böter. När Phil Esposito hyllades i Boston den 4 december, drog Ray Bourque i samband med att Espositos tröjnummer hissades till taket av sig sin tröja med #7 och avslöjade att han hädanefter skulle spela med #77 på ryggen.
Den 5 december blev Darcy Wakaluk med smeknamnet ”Lotsa Luck” den förste målvakten i AHL som gjorde ett mål när han slog pucken över hela banan och in i Rochester Americans tomma målbur. Den 8 december blev Ron Hextall den andre målvakten i NHL med samma bedrift när han gjorde mål mot Boston Bruins. I januari är Ciccarelli i trubbel igen, han blev avstängd i 10 matcher i NHL och dessutom blev han arresterad av polisen i Toronto för misshandel efter att han slagit sin klubba i huvudet på Torontobacken Luke Richardson.
Vid årsskiftet hade LA Kings Mike Murphy och Quebecs Andre Savard fått sparken men det var ovanligt få coacher som sparkats. Snittet i NHL låg runt 6 sparkade coacher under en säsong och ca 9 coacher inför en säsong. I januari sålde Jerry Buss LA Kings till Bruce McNall och senare samma månad satte Toronto ett nytt klubbrekord efter 15 raka matcher utan vinst.
Under våren var det fler coacher och General Managers som lämnade NHL, i Toronto fick lagets GM Gerry McNamara sparken och en ledande agent sa att han rekommenderade alla sina klienter både spelare och coacher att inte ha något med Toronto och dess ägare Harold Ballard att göra. Minnesotas GM Lou Nanne slutade pga. hälsoskäl, i New Jersey fick Doug Carpenter sparken som coach och det fick även Jack Evans i Hartford. I Montreal tradades Chris Nilan till NY Rangers efter upprepade gräl med coachen Jeam Perron.
Både Hartfords GM Emile Francis och Wayne Gretzky kritiserade NHL:s playoff regler, bägge föreslog något som liknar dagens wildcard för att slippa att lag missade slutspelet trots att det kunde hamnat på andra eller tredje plats om de spelat i en annan division. Sovjet vann OS-guldet i Calgary lätt före Finland som tog silver och Sverige som tog hem bronset före Canada. I Canada fanns fler spelare med NHL-kontrakt men bara från de kanadensiska lagen (utom Quebec): Andy Moog och Randy Gregg Edmonton, Jim Peplinski och Brian Bradley från Calgary, Ken Yaremchuk från Toronto, Tim Watters från Winnpeg, Steve Tamellini från Vancouver och Serge Boisvert från Montreals farmarlag Sherbrooke. I USA var New Jerseys Chris Terreri den ende med NHL-kontrakt.
Calgary satsade stenhårt vid trading deadline då de offrade Brett Hull för Rob Ramage och Rick Wamsley, så här i efterhand kan man lugnt säga att det var ett ganska osmart val. Den 1 mars passerade Wayne Gretzky Gordie Howe och blev den i NHL-historien med flest assist genom tiderna och i samma match som han gjorde sitt 50:e mål för säsongen skadade Steve Yzerman sitt ena knä och tvingades till operation. Efter OS tradade äntligen Edmonton Andy Moog till Boston Bruins där han etablerade sig som en toppmålvakt, åt andra hållet gick målvakten Bill Ranford som kommer lyckas riktigt bra i Oilers.
LA King Jimmy Carson blev historiens näst yngste spelare som gjorde 50 mål under en NHL-säsong och den andre amerikanen efter sin lagkamrat Bobby Carpenter som nått drömgränsen 1984–85. Mario Lemieux vann poängligan med sin 70 mål och 168 poäng, Wayne Gretzky som missade 16 matcher pga skada blev tvåa med 149 poäng medan Chicagos Denis Savard blev trea med 131 poäng. Tolv spelare gjorde minst 100 poäng och Håkan Loob blev med sina 50 mål och 106 assist den förste och hittills ende svensken som gjort 50 mål under en säsong och den tredje svensken som gjort 100 poäng. Åtta spelare gjorde minst 50 mål under säsongen. Bland målvakterna satte Oilers Grant Fuhr ett mycket svårslaget rekord när han stod i 74 av säsongens 80 matcher. Börje Salming blev under säsongen den förste svenske och europeiske spelaren som kom upp i 1000 matcher i NHL.
Även den här säsongen var det bara två lag som nådde 100 poäng, Calgary blev seriens bästa lag med 105 poäng medan Montreal vann sin division på 103 poäng. Detroit som nu började ta sig loss från de andra lagen i Norris vann divisionen på 93 poäng medan NY Islanders tog hem den stenhårda och jämna Patrick division med sina 88 poäng: Islanders var bara sex respektive sju poäng före NY Rangers och Pittsburgh som missade slutspelet trots att deras poäng med råge räckt till en slutspelsplats i de övriga divisionerna. Minnesota blev ligans sämsta lag med 51 poäng och var bara en poäng från Toronto som tog den sista slutspelsplatsen i Norris trots att laget var näst sämst i NHL när det gällde poäng. Vancouver blev sist i Smythe med 59 poäng medan Hartford blev sist i Adams med 69 poäng.
I Smythe vann både Edmonton och Calgary sina första serier med 4–1 i matcher men när lagen möttes i divisionsfinalen vann Edmonton förvånansvärt enkelt med 4–0 i matcher och Calgarys forwardsstjärnor Håkan Loob, Mike Bullard, Joe Mullen och Joe Nieuwendyk fick mycket kritik för sitt svaga spel. I Norris besegrade Chicago Toronto med 4–2 i matcher och i den sjätte matchen hände det omöjliga nämligen att Maple Leaf Gardens inte var utsåld. I den andra serien fortsatte Chicago som avslutat serien med åtta matcher utan vinst att förlora, laget vann bara en match mot St. Louis som i divisionsfinalen föll med 1–4 i matcher mot Detroit som fortfarande spelade utan sin lagkapten Steve Yzerman.
I Patrick vände Washington ett underläge med 1–3 i matcher till seger med 4–3 matcher mot Philadelphia och lagets store hjälte var Dale Hunter som avgjorde den sjunde och avgörande matchen efter 5:57 spel på övertid. New Jersey som nådde slutspelet för första gången sedan laget flyttades från Colorado besegrade överraskande Islanders med 4–2 i matcher och i divisionsfinalen slog man sedan ut Washington med 4–3 i matcher. I den tredje matchen lagen emellan gjorde Patrik Sundström 3 mål och 5 assist för New Jersey, Sundströms notering är fortfarande ett rekord för poäng i en Stanley Cupmatch mellan NHL-lag.
I Adams skulle det skrivas historia efter att både Boston och Montreal vunnit sina inledande serier med 4–2 i matcher och framförallt Montreal hade stora problem med Hartford som var nära att hämta in 0–3 i matcher till 3–3 innan Stephane Richer avgjorde den sjätte matchen, Hartford reducerade visserligen och tryckte på för en kvittering utan att lyckas. I divisionsfinalen möttes alltså Montreal och Boston igen, det var det 19:e gången på 45 år som lagen drabbade samman i slutspelet och Montreal hade vunnit de tidigare 18 men nu bröts sviten. Boston krossade sina demoner och skrämde bort sina hjärnspöken genom att vinna med 4–1 i matcher.
I Conference finalerna var Detroit ganska chanslösa mot Edmonton trots att Steve Yzerman överraskande gjorde comeback i den tredje matchen som Detroit vann. När Edmonton sedan vann den fjärde matchen efter OT gick luften ur Detroit och flera spelare med Bob Probert i spetsen bröt mot coachen Jacques Demers order och festade kvällen innan den femte matchen som Oilers vann med 8–4.
I den andra Conferencen möttes de två överraskningslagen Boston och New Jersey och till slut var det Boston som gick vidare med 4–3 i matcher. Det är inte resultatet i serien som de flesta kommer ihåg utan den stora kontroversen efter den tredje matchen då New Jerseys coach skrek till domaren Don Koharski och vissa hävdar dessutom att han knuffade omkull honom. Det senare var inget NHL ville försöka reda ut men de stängde av Schoenfeld för de numera klassiska orden: ”You fell you fat pig. Have another doughnut." New Jersey vände sig då till en domstol för att förhindra att straffet verkställdes och domaren upphävde straffet men då vägrade NHL:s domare att döma den fjärde matchen och NHL fick kalla in tre domare från en amatörliga för att den fjärde matchen skulle kunna spelas. New Jersey vann den och kvitterade till 2–2 i matcher men till slut var det Boston som gick vidare till Stanley Cupfinalen.
Stanley Cupfinalen 1988 är mest känd för en enda sak nämligen att trots att det spelades fem matcher så vann Edmonton serien med 4–0 i matcher. Hur är det då möjligt, jo den fjärde matchen fick avbrytas vid ställningen 3–3 efter 16:37 i den andra perioden pga. av ett stort strömavbrott som mörklade större delen av Boston. Matchen räknades inte och hur NHL gjort om serien gått till sju matcher har jag ingen aning om men eftersom Edmonton enkelt vann även den femte matchen var saken klar. Wayne Gretzky belönades med Conn Smythe efter att han vunnit poängligan i slutspelet med 12 mål och 43 poäng, hans 31 assist var nytt rekord precis som hans 13 poäng i finalmatcherna.
Calgary Flames blev andra lag någonsin som vann Presidents' Trophy efter att Edmonton vunnit två år i rad. Pittsburghs Mario Lemieux gjorde rent hus med Art Ross, Hart och Lester B. Pearson. Calgarys Joe Nieuwendyk vann Calder, Ray Bourque vann Norris för andra året i rad och svenske Mats Näslund vann Lady Byng. Montreals center Guy Carbonneau vann Selke och Montreals målvaktsduo Patrick Roy och Brian Hayward tog hem Bill Jennings. Avslutningsvis så vann Detroits coach Jacques Demers Jack Adams medan Edmontons Grant Fuhr vann Vezina.
Spelarna Tony Esposito, Guy Lafleur och Brad Park fick sällskap i Hockey Hall of Fame av Buddy O'Connor som valdes in efter att han blivit föreslagen av kommittén som sökte efter glömda spelare. Dessutom valdes Philadelphias ägare Ed Snider och linjemannen George Hayes in i HHoF, Hayes som var förste domare att nå 1000 matcher i NHL vägrade 1965 att genomgå en ögonundersökning och NHL:s president Clarence S. Campbell tvingade honom då att sluta.
Draften hölls i Montreal och 39 européer och 84 amerikaner valdes i draften och för andra gången i historien valdes en amerikan först av alla. Minnesota North Stars som hade minst poäng i NHL säsongen 1987–88 valde Mike Modano med sitt och draftens första val. Trevor Linden, Curtis Leschyshyn, Martin Gelinas, Jeemy Roenick, Rod Brind'Amour och Teemu Selänne tillhörde också spelarna som valdes i den första rundan.
I senare rundor valdes bland annat: Mark Recchi, Tony Amonte, Rob Blake, Joe Juneau, Alexander Moginlny, Peter Popovic, Dmitri Khristich, Jonas Bergqvist, Valeri Kamensky, Tony Twist, Bret Hedican, Alexei Gusarov och Sergei Priakhin.
Fortsättning följer nästan vecka då handlar det om åren 1989-90.
Här hittar du länkar till de tidigare delarna i serien:
NHL:s historia Ye Olde Time Hockey
