Ye Olde Time Hockey: 1990-96 Dynastin som kom av sig och Canadas senaste Stanley Cup triumf (första delen)
Isen låg blank och nyspolad och förväntningarna på en ny dynasti var höga men något hände med Pittsburgh Penguins eller rättare sagt Mario Lemieux
Var det början på en ny dynasti som såg dagens ljus?
Det sista seklet på århundradet hade inletts med att det gamla gardet med Mark Messier i spetsen för Edmonton Oilers tog hem sin femte Stanley Cup. Nu skulle NHL moderniseras i grunden och det innebar stora förändringar, en del till det bättre men några minst sagt tveksamma och kontroversiella beslut ledde så småningom fram till det som kom att kallas ”Dead puck eran”
Efter 6 timmars överläggningar godkände NHL:s Board of Governors till slut bröderna Gunds försäljning av Minnesota North Stars till en grupp affärsmän ledda av Howard Baldwin. Att det tog så lång tid att komma överens berodde på att säljarna ville ha garantier för att få köpa ett expansionslag som enligt planerna skulle hamna i norra Kalifornien. Gunds sålde Minnesota för lite drygt 38 miljoner samtidigt som de förband sig att köpa ett expansionslag för 50 miljoner under förutsättning att laget skulle debutera i NHL ett år före de övriga expansionslagen. Det var en lysande affär för bröderna Gund som i praktiken fick ett expansionslag för 12 miljoner, det var en usel affär för Minnesota eftersom Baldwin & Co. inte kunde finansiera köpet och en av Calgary Flames ägare Norman Green gick in och köpte 51% av Minnesota samtidigt som han sålde sin andel i Calgary.
Torontos ägare Harold Ballard hade testaminerat hela sin förmögenhet (minus 50,000 om året till hans livskamrat Yolanda Ballard) värd ca 125 miljoner (inkl. Toronto Maple Leafs) till en stiftelse och några välgörenhetsorganisationer. Ballards testamentsexekutor Steve Stavro blev Maple Leafs ordförande och han lät Floyd Smith fortsätta som GM och Smith utsåg Tom Watt till ny headcoach. I ett överraskande drag sparkade Philadelphias ägare Ed Snider Bobby Clarke som GM och ersatte honom med Russ Farwell. Clarke var inte arbetslös länge, Minnesotas nye ägare Green gav Clarke jobbet som GM och det första Clarke gjorde var att utnämna Bob Gainey till headcoach.
I Quebec skapade lagets nye GM Pierre Page en folkstorm genom att utnämna en coach Dave Chambers som inte kunde ett ord franska. Terry Crisp fick sparken som coach för Calgary efter vårens playoffiasko och ersattes av Doug Risebrough, Calgarys gamle coach Bob Johnson och Scotty Bowman rekryterades båda två till Pittsburgh Penguins där Johnson blev headcoach och Bowman ”super scout”. Chicago och Montreal stod för sommarens blockbuster till trade när Chris Chelios och Denis Savard bytte lag och flera europeiska spelare bröt sitt kontrakt och drog till NHL med Sergei Fedorov och Mats Sundin i spetsen. Fedorov hade hoppat av under sommarens Goodwill Games medan Sundin bara packade sina väskor och stack från Djurgården i protest mot svenska ishockeyförbundets regler angående agenter och kontrakt. Fedorov skrev på för Detroit Red Wings och Sundin för Quebec Nordiques, dvs lagen som draftat dem.
Slovaken Peter Bondra följde Sundins exempel och bröt sitt kontrakt med Kosice samtidigt som han stämde Kosice i domstol för kontraktsbrott och han skrev på för laget som draftat honom Washington Capitals. Några européer lämnade NHL, Mats Näslund gick till Lugano i den schweiziska ligan och Jari Kurri skrev på för det italienska laget Milano. Amerikanen och Winnipeg Jets talangen Tod Harple blev historisk som den förste spelaren från Nordamerika som spelade för ett lag i Sovjet när han skrev på för Sokol Kiev. Vladimir Krutov vantrivdes i Canada och Vancouver, han hade stora problem med att anpassa sig till den västerländska livsstilen och tröstade sig med alkohol.
När säsongen startade saknades två av ligans största stjärnor, Mario Lemieux var ännu inte återställd från sin ryggoperation och Grant Fuhr hade blivit avstängd ett år för överträdelse av NHL:s drogpolicy. Utan Lemieux var det en kedja som kallades ”The Option Line” eftersom alla spelarna i den spelade på sitt så kallade optionsår (kontrakt kunde gälla i t.ex. tre år + ett optionsår, de tre åren var fasta men antingen laget eller spelaren kunde skippa optionsåret och då blev spelaren fri från kontraktet) som ledde Pittsburgh, de tre spelarna var John Cullen, Mark Recchi och Kevin Stevens
I Minnesota var situationen verkligen illa eftersom fansen varken litade på eller gillade den nye ägaren Norm Green vågde de inte tro på en fortsättning i NHL för Minnesota, North Stars första hemmamatch hade en publiksiffra på 5,730 samtidigt som universitetslaget Minnesota Golden Gophers hade över 7,000 på sin första hemmamatch. När pucken släpptes mellan Detroit Red Wings och Washington Capitals blev Terry Murray och Bryan Murray som var Red Wings nye coach, de fjärde brödraparet som coachade lag i NHL mot varandra. Efter bara 3 poäng på 11 matcher fick Torontos coach Doug Carpenter sparken och den 26 oktober blev Wayne Gretzky den förste spelaren genom tiderna som passerade 2000 poäng i NHL. Edmontonbacken Kevin Lowe trodde att Gretzky skulle kunna nå 3000 poäng medan Gretzky själv var tveksam.
Det var inte bara Toronto som inledde säsongen uselt de regerande mästarna Edmonton vann bara 2 av säsongens 15 första matcher. Coachen John Muckler kunde peka på att laget saknade Grant Fuhr, Reijo Routsalainen, Jari Kurri och Mark Messier, Messier var skadad medan de övriga tre var antingen avstängda eller så spelade de i Europa. NHL:s två sämsta lag Toronto och Quebec tradade med varandra och Toronto skickade dessutom bort flera av sina stjärnor till andra lag, att Quebec gärna blev sist var inte så underligt eftersom de fortfarande hade sitt val i första rundan kvar och därmed chans att få välja Eric Lindros men Toronto som hade tradat bort sitt val i första rundan var mest intresserad av att rensa laguppställningen på spelare med dålig attityd eller dyra kontrakt i en ”retool on the fly” som man trots allt måste kallad lyckad om man ser på Torontos resultat 1992-93 och 1993-94.
När NHL:s Board of Governors skulle besluta om vilka städer som skulle få de nya lagen var det bara 8 av de ursprungliga 30 intressenterna kvar (resten hade blivit bortskrämda av prislappen). De åtta var grupper eller enskilda personer som ville skapa lag i Hamilton, Ottawa, Miami, St. Petersburg, Tampa Bay, Seattle och två ifrån San Diego. San Jose Sharks som var namnet på bröderna Gunds lag fick klartecken att debutera redan 1991–92 och tilldelades det andra valet i draften (snabba ryck det tog mindre än ett år från att bröderna sålde Minnesota till att deras nya lag deltog i draften för första gången). Den 6 december blev det klart vilka grupper/ägare som skulle få de två andra lagen och det blev affärsmannen Brian Firestone i Ottawa och gruppen ledd av bröderna Tony och Phil Esposito i Tampa Bay, Ottawa och Tampa Bay skulle debutera i NHL säsongen 1992-93
Pittsburghs Paul Coffey blev den 28 december den andre backen genom tiderna som nådde 1000 poäng i NHL och efter halva säsongen var Chicago NHL:s bästa lag med 53 poäng mycket beroende på rookiemålvakten Ed Belfour som var storfavorit att vinna både Calder och Vezina. Andra stjärnor som storspelade för Chicago var Steve Larmer och Chris Chelios, St. Louis Blues stjärna Brett Hull hade gjort 37 mål på 38 matcher och var på god väg att vinna målligan. Även om Belfour var storfavorit till att bli årets rookie var Sergei Fedorov, Mats Sundin, Johan Garpenlöv, Peter Bondra och Jaromir Jagr inte helt borta, en svacka hos Belfour och chansen fanns.
Bostons coach Mike Milbury skapade stora och negativa rubriker när han tog ut Bruins enforcer Chris Nilan till All Starmatchen. Nilan blev skadad och kunde inte delta men NHL:s president John Ziegler Jr. gick in och de kommande åren förlorade de utvalda coacherna makten över vilka spelare som skulle vara med i All Star matchen det skulle istället NHL göra. Ziegler bestämde dessutom att en spelare i varje All Star lag skulle vara en veteran som kanske inte förtjänade en plats för sitt spel under säsongen men som fick en plats som tack för lång och trogen tjänst, de två första var Guy Lafleur och Bobby Smith som båda sett sina bästa dagar.
Brett Hull blev den femte spelaren som lyckades göra 50 mål på 50 matcher när han gjorde två mål i sin 49:e match för säsongen. Mario Lemieux stod för tre assist när han gjorde comeback efter 11 månaders frånvaro den 26 januari och i februari hävde NHL Grant Fuhrs avstängning. Fuhr tackade med att hålla nollan i sin första match. I februari skaffade Pittsburghs GM Craig Patrick några viktiga byggstenar till sitt lagbygge när han tradade till sig Ron Francis och Ulf Samuelsson från Hartford i utbyte mot Joh Cullen och två andra spelare. Under säsongen hade han dessutom tradat till sig Bryan Trottier, Joey Mullen och Larry Murphy och helt plötsligt var Pittsburgh en av favoriterna till att vinna Stanley Cup.
I mars skedde ytterligare en blockbustertrade mellan Vancouver och St. Louis där sex spelare bytte lag och i efterhand kan man nog säga att St. Louis antagligen tradade bort åtminstone en Stanley Cup semifinal när laget skickade Geoff Courtnall och Cliff Ronning till Vancouver. Quebecs målvakt Ron Tugnutt hade en svettig kväll när han stoppade 70 skott från Boston när Quebec och Boston spelade 3–3 den 21 mars. Det är bara Roy ”Shrimp” Worters som hade lika många räddningar under en match med New York Americans 1925 och Pete LoPresti som stoppade 80 puckar i en match med Chicago 1941 som nått sådana höjder.
Under en ful och våldsam match mellan Los Angeles och Calgary slog LA Kings coach Tom Webster till Calgarystjärnan Doug Gilmour. Webster fick matchstraff och stängdes av i fyra matcher medan Gilmour fick böta för sitt uppträdande. Wayne Gretzky fortsatte sätta rekord, han gjorde under säsongen över 40 mål för tolfte raka säsongen och hans svit på 23 matcher i rad med en assist var också nytt NHL-rekord. Chris Nilan satte ett annat idag helt oslagbart rekord när han i en match mot Hartford samlade på sig 10 olika utvisningar: 6 st. 2 minuter, 2 st. 5 minuter, 1 st. 10 minuter och 1 st. matchstraff. Han nådde dock inte Randy Holts rekord från 1979 på 67 utvisningsminuter under en match. Den 30 mars spelade Guy Lafleur sin sista match i Forum (hans näst sista överhuvudtaget) och till Montrealpublikens stora jubel gjorde han sitt 560:e och karriärens sista mål.
Wayne Gretzky vann poängligan med 163 poäng, Brett Hull kom tvåa och hans radarpartner i St. Louis Adam Oates kom trea. 10 spelare gjorde 100 poäng eller mer och Hull gjorde otroliga 86 mål under säsongen, det var bara Hull och tre till (Theo Fleury, Steve Yzerman & Cam Neely) som kom över 50 mål den här säsongen (Hull gjorde 35 mål mer än säsongens näst bäste målskytt). Ed Belfour var säsongens överlägset bäste målvakt med 2,47 i GAA och ,910 i SAV% och eftersom det bara var Sergei Fedorov som höll hela säsongen (79 poäng) av Belfours utmanare som bäste rookie skulle ”Eddie the Eagle” vinna mer än ett pris.
Chicago blev NHL:s bästa lag med sina 106 poäng en poäng före divisionsrivalen St. Louis Blues, även i Smythe tog sig två lag över 100 poäng nämligen Los Angeles (102) och Calgary (100). Boston vann Adams med 100 poäng medan Pittsburgh vann Patrick på 88 poäng. För Pittsburgh och Los Angeles var det första gången något av lagen vann sin division. Quebec blev sämst i serien med 46 poäng 11 poäng bakom näst sämsta lag Toronto. Winnipeg blev sist i Smythe med 63 medan NY Islanders 60 och Philadelphia (76) missade slutspelet i Patrick. Philadelphia hade med sina 76 poäng tagit en slutspelsplats i alla de övriga divisionerna.
I Smythe slog Los Angeles ut Vancouver trots att Vancouver tog ledningen med 2–1 i matcher innan LA Kings förstakedja med Gretzky mellan Tomas Sandström och Luc Robitaille kom igång. I den andra serien vann Edmonton det här årets upplaga av the Battle of Alberta med 4–3 i matcher. I den sjätte matchen tvingade Calgarys Theo Fleury fram en sjunde match när han gjorde 2–1 till Calgary på övertid. Även den sjunde och avgörande matchen krävde förlängning och den här gången var det Oilers Esa Tikkanen som blev hjälte med sitt 5–4 mål. I divisionsfinalen vann Edmonton över Los Angeles med 4–2 i matcher, fyra av matcherna krävde övertid och Oilers vann tre av dem. Annars snackades det mest om Oilers back Craig Muni som under serien skadade två av Kings forwards (Tomas Sandström & Bob Kudelski) med stenhårda tacklingar.
I Norris blev Chicago överraskade av Minnesota som besegrade seriens bästa lag med 4–2 i matcher. Det var första gången på 20 år som seriens bästa lag åkte ut i den första slutspelsomgången och coachen Mike Keenan lade den största skulden på rookiemålvakten Ed Belfour. I den andra serien vände St. Louis ett underläge 1-3 i matcher till vinst med 4-3 över Detroit och det var när St. Louis kom på hur man skulle stoppa Sergei Fedorov och Steve Yzerman som serien vände (båda gick poänglösa under de tre avslutade matcherna). I divisionsfinalen var det Brett Hull och Adam Oates som blev neutraliserade av Minnesota som gick vidare till Stanley Cup semifinalen med 4–2 i matcher efter lysande försvarsspel
I Patrick behövde Pittsburgh sjumatcher för att slå New Jersey men i den avgörande matchen som Pittsburgh vann med 4–0 var det inget snack om saken. I den andra serien såg Washingtons veteraner Rod Langway och Dale Hunter till att NY Rangers besegrades med 4–2 i matcher. Hunter var seriens bäste poänggörare och Langway tog hand om Rangers målfarlige Mike Gartner. I divisionsfinalen var Pittsburgh det klart bättre laget och när Tom Barrasso gjorde en lyckad comeback i seriens tredje match var saken klar och Penguins gick vidare med 4–1 i matcher.
I Adams såg målvakten Andy Moog och målskytten Cam Neely till att Boston besegrade Hartford med 4–2 i matcher. I den andra serien lyckades Montreal trots att Patrick Roy var värdelös (18 insläppta på 4 matcher) i inledningen besegra Buffalo med 4–2 i matcher i en målglad tillställning (Montreal gjorde minst 4 mål i samtliga sex matcher). Som vanligt möttes Boston och Montreal och för andra året i rad var det Boston som drog det längsta strået och gick vidare efter en vinst med 2–1 i den sjunde och avgörande matchen.
I Campbell Conference fortsatte Minnesota North Stars att övertyga och överraska när Edmonton besegrades med 4–1 i matcher. I Minnesota var veteranen Brian Bellows bäst med 9 poäng mot en skadedrabbat Oilers där bland annat Mark Messier spelade med en tumme som var slagen ur led. I Prince of Wales tog Boston ledningen med 2–0 i matcher mot Pittsburgh men när Ulf Samuelsson sänkte Cam Neely med en knätackling (något som han fortfarande är hatad i Boston för) i den tredje matchen vände serien. Samtidigt som Boston saknade Neely exploderade trion Mario Lemieux, Mike Recchi och Kevin Stevens som tillsammans gjorde 26 poäng under Pittsburghs fyra raka vinster när laget besegrade Boston med 4–2 i matcher.
Överraskningslaget Minnesota vann final #1 och #3 men ju längre serien led desto mer överlägsna blev Pittsburgh. Den sjätte finalmatchen slutade 8–0 i Pittsburgh (största vinsten i en Stanley Cupfinal under NHL-eran) och Pittsburgh vann Stanley Cup efter 4-2 i matcher. Efter en lite seg start på slutspelet vann Mario L Lemieux slutspelets poängliga med 16 mål och 44 poäng, en siffra som bara Wayne Gretzky slagit. Mark Recchi kom tvåa i poängligan med 34 poäng och Kevin Stevens kom trea med 17 mål och 33 poäng och Ulf Samuelsson blev den tionde svensken att vinna Stanley Cup.
Mario Lemieux vann givetvis Conn Smythe, Gretzky vann Art Ross för nionde gången sammanlagt och han belönades även med Lady Byng. Chicago Blackhawks tog hem Presidents' Trophy och St. Louis coach Brian Sutter vann Jack Adams. Chicagos Dirk Graham vann Selke medan Bostons Ray Bourque vann Norris för andra året i rad och fjärde gången sammanlagt. Brett Hull St. Louis Blues tog hem både Hart och Lester B. Pearson medan Chicagos målvakt Ed Belfour vann tre priser: Calder, Vezina och Bill Jennings.
Inför det här årets draft som hölls i Buffalo var den stora frågan om Quebec som kommit sist i NHL skulle välja Eric Lindros trots att denne sagt att han vägrade skriva på för Quebec. San Jose Sharks som skulle debutera i NHL den kommande säsongen fick välja som #2 trots att Toronto blivit näst sämst den föregående säsongen. Quebec valde att välja Lindros som omedelbart meddelade att han inte skulle skriva på för Quebec utan istället spela kvar i sitt juniorlag och sikta på en plats i Canadas OS-lag där han skulle komma att hjälpa Canada till en silvermedalj (han blev dessutom uttagen till Canada Cup 91).
Andra spelare som valdes i den första rundan var: Pat Faloon, Scott Niedermayer, Scott Lachance, Aaron Ward, Peter Forsberg, Martin Lapointe, Brian Rolston, Philippe Boucher, Alex Kovalev, Markus Näslund, Glen Murray och Martin Rucinsky. I de senare rundorna valdes bland annat: Ray Whitney, Zigmund Palffy, Sandis Ozolinsh, Jozef Stumpel, Yanic Perreault, Chris Osgood, Michael Nylander, Igor Kravchuk, Alexei Zhitnik, Mariusz Czerkawski, Dmitri Yuskevitch, Oleg Petrov, Mikael Johansson, Andreas Johansson, Janne Laukkanen, Dmitri Mironov och Brian Savage, 55 européer valdes det här året och 24 av dem kom från Sovjet och 11 var svenskar.
1991 valde Hockey Hall of Fame in följande spelare Mike Bossy, Denis Potvin, Bob Pulford och Clint Smith, Smith valdes in efter rekommendation från ”legendkommittén” och om Pulford inte valts in som spelare hade han garanterat hamnat i HHoF som Builder. Linjemannen Neil Armstrong blev också invald tillsammans med Scotty Bowman som givetvis fick en plats som Builder.
Ett nytt lag i NHL för första gången sedan införlivandet av lagen från WHA
San Jose Sharks gjorde sin första säsong samtidigt som NHL firade sin 75-årsdag. Mario Lemieux insjuknade i cancer men Pittsburgh upprepade Stanley Cup vinsten.
Floyd Smith slutade som Torontos GM och ersattes av Cliff Fletcher som tidigare under sommaren lämnat Calgary Flames där han var president och GM. Calgarys coach Doug Risebrough blev ny GM och Bill Hay som tidigare varit president för Hockey Canada blev Flames nye president. Pittsburghs coach Bob Johnson tvingades lämna sitt jobb eftersom han skulle opereras för cancer och ersättare blev Scotty Bowman. San Jose Sharks fick redan i slutet av maj välja spelare från alla lag i en expansionsdraft och från Minnesota i en kontroversiell dispersal draft (NHL hade en överenskommelse med bröderna Gund om att San Jose skulle få välja några spelare från Gunds tidigare lag så att San Jose skulle vara konkurrensmässigt redan första säsongen). Bland San Joses första spelare hittade man spelare som Jeff Hackett, Bob McGill, Brian Hayward, Neil Wilkinson, Rob Zettler och Shane Churla.
Årets Canada Cupturnering blev ingen succé, den omgavs av mängder med kontroverser och negativa rubriker. Eric Lindos som vägrade skriva på för Quebec blev utbuad under en träningsmatch i Montreal inför turneringen och i en paus hamnade han nästan i slagsmål med en supporter. Att både Mario Lemieux, Ray Bourque och Patrick Roy tackade nej till turneringen pga av skador gjorde att bara två franskkanadensare blev uttagna till det kanadensiska laget något som bidrog till negativa rubriker i franskspråkig media och usla publiksiffror över lag.
Det var inte bara franskkanadensarna som var besvikna Steve Yzerman blev inte uttagen för andra turneringen i rad och både fans och media undrade vad den kanadensiska ledningen (Mike Keenan, Pat Burns, Brian Sutter, Tom Webster & Tom Watt) sysslade med som inte tog ut spelare som Yzerman, Adam Oates, Joe Sakic, Cam Neely, Ron Francis, Joe Nieuwendyk, Doug Gilmour, Mike Gartner, Denis Savard och Glenn Anderson. Canada vann visserligen turneringen efter att slagit USA i finalen med 2–0 i matcher men fick göra det utan Wayne Gretzky som blev skadad i den första finalmatchen, då han blev fult crosscheckad i ryggen av Gary Suter. Gretzky kom att missa inledningen av NHL-säsongen medan Suter varken blev utvisad eller avstängd.
Den 27 september spelade LA Kings och NY Rangers en träningsmatch utomhus på parkeringsplatsen till Ceasars Palace i Las Vegas inför lite drygt 13000 åskådare. Publiksiffran imponerade inte men av någon anledning fastnade idén om ett NHL-lag i Las Vegas i huvudet på en del personer i NHL:s ledning. Tolv år senare bildades Las Vegas Wranglers som spelade i ECHL som ett farmarlag till Calgary Flames. Laget blev framgångsrikt och vann Brabham Cup 2007 (flest poäng under en säsong) och tog sig till två finaler i Kelly Cup (2008 & 2012) men laget lades ned 2014 då laget inte längre fick spela på rinken som tillhörde The Orleans Hotel och Casino.
Många tror att matchen i Las Vegas är den första matchen ett NHL-lag spelat utomhus men under NHL-lagens Europaturnéer före det andra världskriget spelade lagen ofta utomhus. Den första utomhusmatchen i Nordamerika där ett NHL-lag medverkade spelades den 2 februari 1954 på ett fängelse (Marchette Branch Prison) i Michigan när Detroit Red Wings spelade en match mot ett lag bestående av fångar, efter den första perioden som Detroit vann med 18-0 slutade man hålla räkningen.
Jari Kurri återvände till NHL från Italien för att återigen spela med Wayne Gretzky i LA Kings, i Detroit gjorde två europeiska backar debut och både Nicklas Lidström och Vladimir Konstantinov tog för sig redan från början. Pittsburgh Penguins valde att matcha Boston Bruins erbjudande till Kevin Stevens (1,1 miljon per säsong) samtidigt som Montreal tradade sitt 50-målsskytt Stephane Richer till New Jersey mot Kirk Muller. Philadelphia tradade sin lagkapten Ron Sutter och Murray Baron till St. Louis i utbyte mot Rod Brind'Amour och Dan Quinn, en trade som bara kan beskrivas som ren stöld av Flyers.
I Edmonton fortsatte nedmonteringen av dynastin när Grant Fuhr och Glenn Anderson tillsammans med Craig Berube skickades till Toronto mot Vincent Damphousse, Luke Richardson och Peter Ing. När Edmonton några veckor senare tradade Mark Messier till NY Rangers sa Oilers stjärnback Kevin Lowe så här: "I'm just glad he's not i our division. If he went to LA. I'd probably retire", Eftersom St. Louis Blues signat Brendan Shanahan krävde New Jersey Devils kompensation, en ”domare” avgjorde tvisten genom att ge Scott Stevens till New Jersey. Egentligen skulle St. Louis ge New Jersey fyra val i förstarundan men eftersom St. Louis redan betalat Washington fyra val i förstarundan för just Scott Stevens så ville New Jersey ha Stevens, St. Louis ville istället ge New Jersey spelarna Curtis Joseph och Rod Brind'Amour plus två val i förstarundan (fem resp. sex år framåt). ”Domaren” gav New Jersey rätt när St. Louis misslyckats skaffa fram de fyra val som enligt reglerna var kostnaden för att signa en FA på den här tiden.
NHL-säsongen inleddes i grandios stil när de sex Original Six lagen var de enda som spelade under den första kvällen som en hyllning till att NHL fyllde 75 år. De sex lagen bar dessutom retrojerseys från ”the glory days” och bortalagen åkte tåg till matchen precis som lagen gjorde under de 25 säsonger NHL bara bestod av 6 lag. Trots en lite fiaskoartad Canada Cup inleddes alltså NHL-säsongen i feststämning men under säsongen kommer det bevisas flera gånger att NHL inte längre bara handlade om ishockey NHL var numera en affärsrörelse med allt vad det innebär. Sherry Ross blev den här säsongen den första kvinnan som jobbade som analytiker under en TV-sänd NHL-match när hon blev en i New Jersey Devils kommentatorsteam.
Att San Jose Sharks första mål i NHL gjordes av den i Kalifornien födde Craig Coxe var minst sagt en fullträff för den nya NHL-klubben men resten av säsongen hade laget inte mycket att glädjas åt. Paul Coffey passerade Denis Potvins som den back i NHL som gjort flest poäng genom tiderna och Mike Gartner blev den 16:e spelaren som nådde 500 mål i NHL. Pat LaFontaine som hade ett kontraktsbråk med NY Islanders tradades till Buffalo Sabres tillsammans med Randy Hiller, Randy Wood, och ett draftval mot Pierre Turgeon, Uwe Krupp, Benoit Hogue och Dave McLlwain och samma dag fortsatte Islanders att bygga om laget genom att trada lagkaptenen Brent Sutter och Brad Lauer till Chicago för Steve Thomas och Adam Creighton.
I Detroit var tragedin ett faktum när Slava Kozlov krockade med en buss och hans passagerare Kirill Tarasov avled, Kozlov blev själv allvarligt skadad och även om han senare vann Stanley Cup och gjorde över 1100 matcher i NHL så gjorde skadorna att han aldrig blev den storstjärna som många förutspådde. Pavel Bure skrev på för Vancouver Canucks och betalade 50,000 dollar ur egen ficka till CSKA Moskva för att de skulle släppa honom (Vancouver betalade 200,000).
Efter en fjärdedel av serien var det mycket överraskande Vancouver Canucks och Washington Capitals som ledde NHL, samtidigt var Patrick Roy och Montreal Canadiens på väg mot en rekordsäsong när det gällde få insläppta mål, efter 20 matcher hade Habs bara släppt in 33 mål. NHL godkände att Howard Baldwin som misslyckats köpa Minnesota nu istället fick köpa Pittsburgh Penguins som trots Stanley Cup vinsten var en gigantisk förlustaffär. Manon Rheaume blev den 19 november den första kvinnliga ishockeyspelaren som var med i laguppställningen för ett lag i någon av de kanadensiska juniorligorna. En vecka senare avled ”Badger Bob" Johnson av en hjärntumör, Johnson hade den föregående säsongen lett Pittsburgh till lagets först Stanley Cup vinst. San Jose Sharks visade NHL att man med nya friska idéer och mod kunde sälja prylar i en av NHL sällan skådat mängd, vid jul stod varor med San Jose Sharks logo för 24% av hela NHL:s försäljning av julklappar av olika slag.
Den 2 januari genomförde Toronto Maple Leafs och Calgary Flames NHL:s största trade genom tiderna när Toronto fick Doug Gilmour, Jaime Macoun, Rick Natress, Wamsley och Kent Mandeville i utbyte mot Gary Leeman, Jeff Reese, Alexander Godynyuk, Michel Petit och Craig Berube. Rekordtraden där hela 10 spelare var inblandade hjälpte Toronto att gå från botten till toppen av NHL (men inte förrän nästa säsong). Brett Hull blev andre spelare genom tiderna som lyckades göra 50 mål på 50 matcher minst 2 gånger (den förste var givetvis Gretzky) men bara dagar efter Hulls prestation tradades hans radarpartner Adam Oates till Boston i utbyte mot Craig Janney och Stephane Quintal.
Februari blev rekordens månad, Al Arbour gick upp som tvåa i vinster för coacher med sin 691:e vinst, Steve Larmer spelade sin 777:e match i rad och gick upp på tredje plats genom tiderna och den som spelat flest matcher i rad för en klubb. Linjemannen Ron Finn blev värst bland domare och linjemän när han gjorde sin 1745:e match i NHL. Den 29:e februari (rätt datum eftersom 1992 var skottår) blev Bostons Ray Bourque den tredje backen genom tiderna som nådde 1000 poäng. I OS-turneringen det här året tog Canada silver vilket var landets första OS-medalj i ishockey sedan 1968, laget leddes av Eric Lindros, Joe Juneau och Sean Burke i målet.
Pittsburgh som bara låg fyra i Patrick där NY Rangers med Mark Messier i spetsen gick som tåget gjorde förr i tiden genomförde en trade där tre lag var inblandade (de andra lagen var LA Kings och Philadelphia Flyers). Pittsburgh blev av med Paul Coffey och Mark Recchi och fick in Kjell Samuelsson, Rick Tocchet och Ken Wreggett och de flesta experter ansåg att Pittsburgh återigen såg ut som en Stanley Cup utmanare. Vid det här årets trading deadline genomfördes 11 trader men den där Kelly Kisio skulle lämna San Jose för Chicago blev inte godkänd eftersom Chicago missade att registrera den i tid. Inga storstjärnor tradades men när Dave McLlwain tradades till Toronto så blev Maple Leafs det fjärde laget han spelade för under säsongen (Winnipeg, Buffalo & NY Islanders).
Nu började fans och media på allvar oro sig för att NHLPA skulle utlysa en strejk eftersom NHL & NHLPA ännu inte kommit överens om ett nytt avtal efter det som gick ut den föregående sommaren. Eric Lindros spelade sin sista juniormatch och gick till stormangrepp på framförallt Quebec Nordiques ägare Marcel Aubut som han anklagade för att bara försöka vinna politiska poänger och inte försöka lösa situationen mellan Quebec och Lindros. Mario Lemieux nådde 1000 poäng under en match mot Detroit, det var hans blott 513:e NHL-match och han blev därmed den näst snabbaste till 1000 poäng efter Gretzky.
Den 1 april gick NHLPA ut i strejk med röstsiffrorna 560 för en strejk och 4 emot, om man vet vad som sker i framtiden är LA Kings ägare Bruce McNalls ilska skrattretande, McNall dömdes i december 1994 till fängelse i 70 månader för bedrägeri vilket gjorde att LA Kings 1995 var nära att gå i konkurs. Efter att NHL-spelarna strejkat i 10 dagar kom partnerna överens om ett nytt kort avtal och spelarnas strejk la grunden till ägarnas nya strategi att lockouta spelarna vid alla framtida avtalsförhandlingar. Den 12 april kom spelet igång igen och under 5 dagar avslutades serien och slutspelet spelades som planerat fast under större tidspress.
NY Rangers blev NHL:s bästa lag med 105 poäng och var ensamma om att nå över 100 poäng, Pittsburgh spurtade till en tredje plats i Patrick på samma poäng som fyran New Jersey men 11 poäng efter tvåa Washingtons 98 poäng. Detroit vann Norris på 98 poäng, Montreal vann Adams med 93 poäng trots att det inte blev något nytt rekord när det gällde få insläppta mål. När Vancouver vann Smythe på 96 poäng så var det för första gången på 16 säsonger som Canucks hade ett resultat över ,500 (proffsligorna i USA/Canada använder ofta procenttal i tabellerna och ,500 eller 500-hockey betyder att man tagit minst en poäng per match i snitt). San Jose blev som väntat NHL:s sämsta lag och trots att NHL trodde man gett laget vissa fördelar så blev det bara 39 poäng (en poängsumma som inte är så dålig om man tittar på den kommande säsongen), Quebec blev ligans näst sämsta lag med 52 poäng. Toronto missade slutspelet i Norris med sina 67 poäng (hade räckt till slutspel i Adams) medan både NY Islanders (79 poäng) och Philadelphia (75 poäng) som missade slutspelet i Patrick hade gått till slutspel i samtliga de övriga divisionerna.
Mario Lemieux vann poängligan på 131 poäng trots att han missade 16 matcher, hans kedjekamrat Kevin Stevens kom tvåa och Wayne Gretzky kom trea. Brian Leetch blev den femte och senaste backen som nådde 100 poäng under en säsong, Leetch hamnade på nionde plats i poängligan med sina 102 poäng. Det var bara nio spelare som gjorde över 100 poäng under säsongen och bara fyra spelare med Brett Hull (70 mål) i spetsen passerade 50 målsgränsen. Kevin Stevens bedrift att bli tvåa i både mål- och poängligan med 54 mål och 123 poäng är verkligen imponerande om man vet att han samtidigt samlade på sig 254 utvisningsminuter. Stevens 254 PIM räckte till en 18:e plats i utvisningsligan där Chicagos Mike Peluso blev den tredje spelaren i NHL-historien som hade fler än 400 PIM under en säsong. Peluso ligger också på tredje plats genom tiderna med sina 408 PIM efter Paul Baxter (409) och Dave Schultz (472), Schultz har dessutom varit över 400 PIM under ytterligare en säsong.
I Smythe hjälpte det inte att LA Kings hade gamla Oilersspelare som Jari Kurri, Paul Coffey och Wayne Gretzky i laget utan Edmonton slog ut Kings med 4–2 i matcher och i tre av matcherna gick Gretzky poänglös från isen. Los Angeles Larry Robinson spelade i sitt 20:e raka slutspel och satte med det ett nytt prydligt Stanley Cup rekord. I den andra serien vände Vancouver ett underläge 1–3 i matcher till seger med 4–3 i matcher över Winnipeg. Tom Fergus som haft en usel säsong och till och med skickats till farmarlaget gjorde poäng för Vancouver i seriens samtliga sju matcher. Edmonton besegrade Vancouver med 4–2 i divisionsfinalen och lagets store härförare var Joe Murphy som efter lagets 12 slutspelsmatcher hade gjort hela 22 poäng.
I Norris vann Chicago över St. Louis med 4–2 i matcher och Jeremy Roenick gjorde Blackhawks båda mål i den sjätte matchen som laget vann med 2–1. Detroit fick det oväntat besvärligt mot Minnesota som tog ledningen med 3–1 i matcher innan Red Wings lyckades vända och gå vidare med 4–2 i matcher efter 2 segrar på övertid. Detroit sveptes i divisionsfinalen av Chicago och Red Wings GM Bryan Murray skyllde förlusten på lagets ungdom och orutin.
I Adams krävdes det övertid i den sjunde och avgörande matchen innan Montreal tack vare Russ Courtnalls matchvinnade mål slog ut Hartford med 4–3 i matcher. Även Boston behövde sju matcher för att slå ut Buffalo som förlorade den sjunde matchen med 2–3, Buffalo hade tvingat fram en sjunde och avgörande match genom att utklassa Boston med 9–3 i den sjätte matchen. Buffalos Pat LaFontaine blev historisk under serien eftersom han gjorde minst ett mål i samtliga sju matcher. Boston och Montreal möttes därmed återigen och Boston svepte Montreal när lagen möttes i slutspelet för nionde året i rad. Resultatet 4–0 i matcher när Boston vann över Montreal för tredje säsongen i rad innebar att det var första gången på 40 år som Montreal Canadians sveptes i en slutspelsserie om bäst av sju.
I Patrick överlevde NY Rangers den första omgången nätt och jämt efter att New Jersey tvingat fram en sjunde match men förstakedjan med Mark Messier, Adam Graves och Tony Amonte såg till att Rangers gick vidare med 4–3 i matcher efter en 8–4 seger i den avgörande matchen. Även Pittsburgh behövde sju matcher för att ta sig vidare till den andra omgången och det hade aldrig hänt tidigare att så många serier krävde sju matcher (6 av 8). Washington hade tagit ledningen med 3–1 i matcher innan Mario Lemieux kom igång, när Washington var utslagna hade Lemieux gjort 7 mål och 17 poäng. Den högt emotsedda matchen mellan Lemieux och Messier uteblev efter att Lemieux brutit handleden efter en slashing av Adam Graves och även Messier missade flera matcher pga. en ryggskada. Pittsburgh tog sig vidare till Stanley Cupfinalen efter att man slagit ut Rangers med 4–2 i matcher.
I finalen i Prince of Wales gjorde Lemieux tack vare ett specialskydd överraskande comeback i seriens andra match (han missade bara 6 matcher) när Pittsburgh körde över Boston med 4–0 i matcher och målskillnaden 19–7. I finalen i Campbell krävdes det också bara 4 matcher innan Chicago slagit ut Edmonton, det var Chicagos elfte raka seger i slutspelet och laget slog därmed rekordet på 10 raka vinster som sattes av Boston 1970.
Chicagos segersvit avbröts direkt i den första finalmatchen och när Pittsburgh tack vare Ron Francis vann den fjärde finalen med 6–5 hade Pittsburgh tangerat Chicagos nysatta rekord på 11 raka vinster i ett Stanley Cup slutspel. Trots att Pittsburgh vann med 4–0 i matcher fick laget slita hårt, tre av matcherna vanns med uddamålet. Mario Lemieux vann poängligan i slutspelet med 34 poäng trots att han missade sex matcher och han belönades med Conn Smythe även om flera experter gärna sett Chicagobacken Chris Chelios som vinnare av trofén. Under slutspelet visade dessutom Jaromir Jagr vilken fantastik spelare han skulle bli, till och med Pittsburghs GM Craig Patrick blev överraskad av Jagrs framfart. Kjell Samuelsson som under säsongen kommit från Philadelphia blev den elfte svensken genom tiderna som fick lyfta Stanley Cup pokalen.
Förutom Conn Smythe så vann Mario Lemieux Art Ross för tredje gången men han fick se Rangers lagkapten Mark Messier ta hem både Hart och Lester B. Pearson. Rangers Brian Leetch vann Norris medan Vancouvers blixtsnabbe målfarlige ryss Pavel Bure blev årets rookie och vinnare av Calder. Montreals Patrick Roy vann Vezina för tredje gången och Bill Jennings för fjärde gången men den här gången behövde han inte dela Jennings med någon. Montreals defensive stjärna Guy Carbonneau vann Selke för tredje gången och Wayne Gretzky vann Lady Byng för andra året i rad. Vancouvers coach Pat Quinn vann Jack Adams och NY Rangers belönades som seriens bästa lag med Presidents' Trophy.
Då var draften tillbaka i Montreal igen och den här gången skulle ytterligare två lag få delta nämligen Tampa Bay Lightning och Ottawa Senators som fick välja som #1 resp. #2. Tampa valde med sitt första val tjecken Roman Hamrlik och Ottawa valde ryssen Alexei Yashin. Det var första gången någonsin som två europeiska spelare gick som de två första spelarna i draften. Andra spelare som valdes i den första rundan var: Mike Rathje, Darius Kasparaitis, Cory Stillman, Sergei Krivokrasov, Sergei Gonchar, Dmitri Kvartalnov och Martin Straka. I de senare rundorn valdes bland annat: Boris Mironov, Valeri Bure, Michael Peca, Sergei Brylin, Andrei Nikolishin, Mattias Norström, Brent Gretzky, Manny Fernandez, Kirk Maltby, Craig Rivet, Martin Gelinas, Robert Svehla, Matthew Barnaby, Jere Lehtinen, Marcus Rgnarsson, Adrian Aucoin, Ian Laperriere, Nikolai Khabibulin, Mattias Timander, Anson Carter och Jonas Höglund, Sammanlagt 80 européer och av den var 41 ryssar, 20 tjecker och 11 svenskar.
1992 blev AHL-legenden Frank Mathers, Philadelphia Flyers gamle GM Keith Allen och den nyss avlidne coachen Bob Johnson invalda i Hockey Hall of Fame som Builders. Lanny McDonald, Bob Gainey, Marcel Dionne och Woody Dumart valdes in i spelarkategorin och Dumart efter att ”legendkommittén” föreslagit honom.
Fortsättning följer nästan vecka då handlar det om åren 1992-94
Här hittar du länkar till de tidigare delarna i serien:
NHL:s historia Ye Olde Time Hockey
