Ye Olde Time Hockey: 1990-96 Dynastin som kom av sig och Canadas senaste Stanley Cup triumf (andra delen)
Isen låg blank och nyspolad och förväntningarna på en ny dynasti var höga men något hände med Pittsburgh Penguins eller rättare sagt Mario Lemieux
Under de här två säsongerna hände bland annat detta: Mario Lemieux insjuknade i cancer, Eric Lindros blev tradad till Philadelphia i utbyte mot bland annat Peter Forsberg, Teemu Selänne slog igenom med dunder och brak, Gary Bettman blev NHL:s nye boss, Montreal Canadiens vann sin 24:e Stanley Cup som fortfarande är den senaste för en lag från Canada och New York Rangers rekordlånga Stanley Cup drought tog äntligen slut.
Gary Bettman blev NHL:s nye boss och Canada återtog Stanley Cup pokalen
Ottawa Senators och Tampa Bay Lightning blev NHL:s 23:e och 24:e lag och dessutom slog ”The Finnish Flash” till samtidigt som NHL:s äldsta lag vann Stanley Cup igen.
Fyra och en halv timme efter att Pat Burns sagt upp sig som coach för Montreal Canadiens skrev han på för Toronto Maple Leafs och lite senare fick John Ziegler Jr. sparken som NHL:s president pga. spelarstrejken och ersattes tillfälligt av Gil Stein medan NHL letade efter en permanent efterträdare. De nya NHL-lagen Tampa Bay Lightning och Ottawa Senators fick Terry Crisp respektive Rick Bowness som coacher. I det här årets expansionsdraft hade varken Tampa Bay eller Ottawa någon större lycka, de mest kända spelarna som Tampa Bay valde var Shawn Chambers, Rob Ramage och Brian Bradley medan Ottawa plockade bland annat Peter Sidorkiewicz, Brad Shaw, Sylvain Turgeon och Lauri Boschman. NHL-säsongen skulle under de kommande säsongerna bestå av 84 matcher och anledningen var inte de två nya lagen, nej NHL hade fått för sig att varje lag skulle spela två matcher var på neutral mark för att på så sätt se vilka städer som var lämpliga för nästa expansion.
Eric Lindros fick igenom sin vilja när Quebec valde att trada honom till Philadelphia Flyers, problemet var bara att Quebecs ägare dessutom hade godkänt en trade av Lindros till New York Rangers. Efter tio dagars förhandlingar beslutade NHL:s arbitrator Larry Bertuzzi att traden med Flyers var den som gällde. Flyers fick skicka Ron Hextall, Steve Duchesne, Kerry Huffman, Mike Ricci, Chris Simon och Peter Forsberg plus första valet i draften 1993 och 15 miljoner dollar till Quebec. Det sägs att Rangers bud bestod av John Vanbiesbrouck, James Patrick, Tony Amonte, Doug Weight och Alexei Kovalev plus tre val i första rundan (1993–95) och 12 miljoner dollar. Rookien Teemu Selänne som inte kom överens med Winnipeg Jets som draftat honom skrev på ett ”offer sheet” från Calgary Flames som Winnipeg till slut bestämde sig för att matcha.
Montreal insåg att de behövde göra mer mål och tradade till sig centern Vincent Damphousse från Edmonton i utbyte mot Shayne Corson, Brent Gilchrist och Vladimir Vujtek. Hartford tradade Bobby Holik till New Jersey mot Sean Burke och Eric Weinrich medan Chicago Blackhawks tradade Dominik Hasek som inte fick någon speltid bakom Ed Belfour till Buffalo Sabres som bara behövde ge Chicago en farmarlagsmålvakt och ett val i den fjärde draftrundan 1993.
John Kordic avled bara 27 år gammal av en kombination av steroider, droger och alkohol på sjukhus dit han förts efter att det krävts 9 poliser att arrestera honom. Tampa Bay Lightning bjöd in den kvinnliga målvakten Manon Rheaume till sitt träningsläger som en del i sin PR-kampanj men Rheaume överraskade både ledare, spelare och journalister positivt och fick spela en period i en träningsmatch mot St. Louis Blues där hon släppte in två mål, Rheaume blev därmed den första kvinnan som spelat med ett NHL-lag.
Precis innan säsongen startade hade Mario Lemieux skrivit på ett sjuårigt kontrakt som gjorde honom till ligans bäst betalde spelare. Samtidigt var den som tidigare fått mest betalt Wayne Gretzky skadad och saknades när LA Kings inledde säsongen. Både Tampa Bay och Ottawa inledde sin första NHL-säsong strålande, Chris Kontos gjorde 4 mål för Tampa Bay när de besegrade Chicago med 7–3 i sin första match och Ottawa besegrade Montreal med 5–3 i sin första match i NHL. Eric Lindros inledde sin NHL-karriär genom att göra mål i sin första match och när Flyers mötte Quebec gjorde han två mål.
Den 17 oktober blev LA Kings finländare Jari Kurri den förste europeiske spelaren som nådde 500 mål i NHL när han gjorde mål i tom bur då LA Kings besegrade Boston med 8–6. Den 9 december blev Bostons back Gordie Roberts den förste amerikanske spelaren i NHL som kom upp i 1000 matcher. Barclay Plager slutade som coach i St. Louis efter bara 11 matcher, anledningen var att han inte klarade av stressen och under hösten lämnade Mike Keenan Chicago eftersom ägaren ”Dollar-Bill” Wirtz inte höll sina löften om att Keenan skulle få mer ansvar.
Eric Lindros skadade sitt ena knä den 22 november, han och Teemu Selänne låg då lika i poängligan för rookies med 28 poäng var. Efter 21 matcher hade Ottawa fortfarande bara en seger och tre poäng, Tampa Bay hade däremot gått riktigt bra för att vara ett expansionslag och hade 9 vinster och 20 poäng på sina 21 första matcher. Chris Kontos hade gjort hela 19 mål under de 21 matcherna och Brian Bradley hade plockat 24 poäng. Under december tilläts Bob Probert lämna USA för första gången sedan han fastnade i tullen med knark (om han hade lämnat USA innan beslutet kom hade han som straffad kanadensisk medborgare inte blivit insläppt i USA igen).
I december beslutade NHL att nästa expansion skulle ske den kommande säsongen med lag från Anaheim och Miami. NHL beslutade också att Gary Bettman skulle bli ligans nye president men att han inte skulle ta över förrän den 1 februari 1993. Den 13 december spelade Manon Rheaume för Salt Lake Golden Eagles i IHL och blev därmed första kvinna att spela i en professionell herrliga. Quebec Nordiques svenske Mats Sundin fick sin poängsvit på 30 matcher bruten när han inte gjorde poäng när han misslyckades göra poäng när Quebec besegrade San Jose med 8–7 efter förlängning. Sviten var då den fjärde längsta i NHL-historien.
Rangers sparkade sin coach Roger Neilson efter uppgifter om att han och Mark Messier inte kom överens. Messier och Neilson fortsatte att bråka i media även efter att Neilson fått sparken och det syntes i tabellen där fjolårets Presidents' Trophy vinnare sladdade i botten under den nye coachen Ron Smith. Mario Lemieux som ledde NHL:s poängliga med 104 poäng efter 40 matcher skadade sig i ryggen samtidigt som Wayne Gretzky gjorde comeback efter sin ryggskada. Den 11 januari 1993 chockades NHL och hockeyvärlden när Pittsburgh och Mario Lemieux meddelade att det inte var någon vanlig ryggskada utan att Lemieux insjuknat i Hopkins's disease (en form av cancer).
Det var inte bara Gretzky och Lemieux som hade problem den här säsongen i slutet av januari gav Flyers forne 50-målsskytt Tim Kerr upp sin karriär efter nio axeloperationer, ett brutet ben, ett ljumskbrock och tre knäoperationer. Rangers Mike Gartner nådde 30 mål för 14:e säsongen i rad vilket givetvis var ett nytt NHL-rekord och före All Starmatchen utbröt en mindre orkan av trader. Edmonton skickade Bernie Nicholls till New Jersey för Zdeno Ciger och Todd Elik, Detroit tradade till sig Paul Coffey, Jim Hiller och Sylvain Coutourier från LA Kings som fick Jimmy Carson, Marc Potvin och Gary Shuchuk.
Toronto tradade Grant Fuhr till Buffalo eftersom Felix Potvin som fått smeknamnet Felix The Cat för sina blixtsnabba reflexers skull tagit över som förstemålvakt. I motsatt riktning gick Buffalos storväxte PP-specialist Dave Andreychuk, Darren Puppa och ett val i första rundan 1993. Efter All Starmatchen sattes flera NHL-rekord när Calgary Flames tvålade till San Jose Sharks med 13–1, Theo Fleury satte nytt rekord med +9 och målvakten Jeff Reese gjorde tre assist vilket också var nytt NHL-rekord. Den 14 februari bröt äntligen San Jose sin svit på 17 raka förluster, när de besegrade Winnipeg med 3–2, San Jose tangerade NHL rekordet med sina 17 raka förluster.
I Los Angeles fick målvakten Rick Knickle äntligen göra sin NHL-debut efter 522 matcher i de olika farmarligorna, tyvärr förlorade Kings med 7–3 mot Chicago men Knickle var nöjd ändå eftersom han pojkdröm infriades. Bill Torrey och Bobby Clarke utnämndes till president resp. GM för det nya NHL-laget i Florida. I Toronto drog domarna på sig kritik nä de gav Toronto ett lagstraff på 2 minuter efter att hela laget lämnat båset för att gratulera Glenn Anderson när han gjorde sin 1,000: e poäng, dagen efter nådde Steve Yzerman samma gräns men då lät domarna bli att straffa Detroit som också tömde båset.
Den legendariske kommentatorn Danny Gallivan avled den 24 februari och NHL sörjde den fantastiske ordvirtousen som bland annat skapade följande uttryck: ”Savardian spinorama”, ”cannonading drive”, ”hair raising save”,"kicked out his pad in rapier-like fashion", "nowhere near the net", "dire dearth", "rather gingerly", "dipsy-doodle", "there has not been a multitudinous amount of shots", "and the penalty has expired!" och ””visitation to the box of punishment”. Han kallade målvakternas utrustning för"paraphernalia" och räddningar beskrevs ofta som "scintillating", "larcenous" eller "enormous" och ett dåligt anfallsspel kallade han "anemic". När en universitetsprofessor skrev och klagade på att det inte fanns något som hette ”Cannonading” svarade Gallivan ”There is now”. Flera av hans uttryck har till och med letat sig in i ”The Canadian Oxford Dictionary” som är en ordbok som dels förklarar skillnader mellan engelsk och kanadensisk stavning och uttal och dels speciella uttryck som enbart finns i Canada (när det gäller Gallivans ordlekar återfinns de i ordarsenalen hos engelskspråkiga kommentatorer i flera sporter över hela världen).
När Cam Neely gjorde comeback efter 13 månaders frånvaro pga. ett skadat ben sa Bostons GM Harry Sinden ”He's to us like Lemieux to Pittsburgh” och blev med viss rätt hånad av en del journalister. Den 28 februari gjorde Teemu Selänne sitt 50:e mål för säsongen när han gjorde fyra mål när Winnipeg besegrade Minnesota med 7–6. Han blev då den tredje rookien genom tiderna som nått drömgränsen och en vecka senare passerade han Mike Bossys rookierekord på 53 mål.
Den 2 mars gjorde Mario Lemieux en bejublad comeback efter att han missat 24 matcher pga. sin cancerbehandling, han gjorde 1 mål och 1 assist när Pittsburgh förlorade mot Philadelphia med 5–6. Lemieux som lett poängligan överlägset innan han gjorde uppehåll pga. sjukdomen var nu 12 poäng bakom Pat LaFontaine som ledde men sina 116 poäng. I mars meddelade Minnesota North Stars ägare Norm Green att han nästa säsong skulle flytta laget till Dallas, han sa själv att det var ett affärsbeslut men många är övertygade om att han försökte blidka hustrun eftersom han blivit stämd för sexuella trakasserier av en anställd. Att Green dessutom var en av de ledande männen bakom flytten av Atlanta Flames till Calgary och att han tvingades sälja Dallas Stars pga. Dåligt skött ekonomi har gjort att hans rykte inom hockeykretsar och speciellt i Minnesota är ganska uselt.
Det här årets trading deadline innehöll bara nio trader och inga större namn var inblandade. Dave Andreychuk blev den andre spelare i NHL historien som gjorde 50 mål under en säsong då han bytt lag, Craig Simpson var först 1987–88 och det är fortfarande bara de två som lyckats göra 50 mål under en säsong de tradats. I NCAA blev Paul Kariya den förste någonsin som vunnit Hobey Baker Award under sin första säsong. NHL meddelade att den kommande säsongen skulle de gamla kända namnen på divisionerna Adams, Norris, Patrick och Smythe bytas ut mot geografiska namn och samma öde skulle även drabba Prnce of Wales Conference och Colin S. Campbell Conference. NHL beslutade dessutom att ändra slutspelsreglerna men mer om det under nästa säsong.
Luc Robitaille satte nytt rekord för vänsterforwards när han slog Steve Shutts gamla notering på 60 mål och Washington Capitals blev det första laget någonsin som hade tre backar som gjorde 20 mål eller mer under samma säsong (Sylvain Cote, Kevin Hatcher och Al Iafrate). I Vancouver krossade Pavel Bure både klubben mål- och poängrekord med sina 60 mål och 110 poäng. Teemu Selänne krossade rookierekordet för mål och poäng med 76 mål och 132 poäng, samtidigt som Bostons Joe Juneau satte nytt rookierekord med sina 70 assist. Rookien Felix Potvin ledde dessutom NHL:s målvakter med sitt 2,50 GAA.
Trots att han missade 24 matcher vann Mario lemieux poängligan med sina 69 mål och 160 poäng, tvåa blev Pat LaFontaine med 148 poäng och trea blev Adam Oates med 142 poäng. Säsongen 1992–93 sattes rekord i antal 50-måls skyttar, 60 måls skyttar och spelare med 100 poäng.14 spelare gjorde minst 50 mål vilket var en ökning av rekordet med 4 personer, 5 spelare gjorde minst 60 mål en ökning med 2 och hela 21 spelare gjorde över 100 poäng vilket var 5 fler än det tidigare rekordet. Lite i skymundan av Selänne gjorde även Alexander Mogilny 76 mål under säsongen och hela 10 spelare gjorde över 120 poäng. Mats Sundin blev med sina 114 poäng den fjärde svensken som gjorde över 100 poäng på en säsong och han la sig tvåa bakom Kenta Nilsson som gjorde 131 poäng säsongen 1980–81.
Toronto satte ett nytt klubbrekord med 44 vinster men det räckte bara till tredje plats i Norris där både Chicago (106) och Detroit (103) samlade på sig över 100 poäng. Pittsburgh var NHL:s bästa lag med sina 119 poäng, Vancouver vann Smythe med 101 poäng och i Patrick hade tre lag över 100 poäng nämligen Boston (109), Quebec (104) och Montreal (102). Att lagen spelade 4 matcher mer än den föregående säsongen är en förklaring till att antalet lag över 100 poäng ökade från ett lag (Rangers) 1991–92 till sju 1992–93 men också att det under den här säsongen fanns två riktiga slagpåsar i Ottawa och San Jose som båda hade ynkliga 24 poäng och givetvis blev sist i sina divisioner Adams och Smythe. Ottawas ordförande Bruce Firestone fick skoningslös kritik för sitt uttalande ”There are only two teams in the NHL this year who will achieve their goals., the Stanley Cup champions and the Ottawa Senators”. Uttalandet tolkades som att Ottawa ville bli sist i NHL för att kunna välja först i draften och det råder nog inget tvivel om att så var fallet.
Övriga lag som missade slutspelet var Hartford som blev näst sist i Adams med 58 poäng och Edmonton som blev näst sist i Smyhe med 60 poäng. Tampa Bay blev sist i Norris med 53 poäng medan Minnesota blev näst sist med 82 poäng och i Patrick missade Philadelphia slutspelet med sina 83 poäng och fjolårets Presidents' Trophy vinnare Rangers kom sist i divisionen med 79 poäng. Det innebar att inget av de lag som missade slutspelet hade mer poäng än något lag som tog sig till slutspelet tack vare en sämre division och det var ett tag sen senaste gången det hände.
I Smythe slog ettan Vancouver ut Winnipeg med 4–2 i matcher, alla sex matcherna var jämna och i den sjätte matchens slutminuter dömdes ett mål bort för Vancouver efter en tio minuter lång videogranskning. Målet hade betytt att Vancouver vunnit matchen på ordinarie tid men eftersom Greg Adams avgjorde för Vancouver under förlängningen så blev aldrig avbrottet/videogranskningen kontroversiellt. I den andra serien besegrade LA Kings Calgary med 4–2 i matcher trots att Calgary lyckades stoppa Kings målfarliga forwards i de fyra första matcherna då varken Wayne Gretzky, Tomas Sandström, Tony Granato eller Luc Robitaille lyckades göra mål. I match fem och sex lossnade det för Kings som gjorde nio mål i båda matcherna och de fyra nämnda spelarna stod för hälften av Kings mål i de båda matcherna. I divisionsfinalen vann LA Kings med 4–2 i matcher över Vancouver och Canucks ryske stjärna Pavel Bure blev hårt kritiserad av media och framförallt av Don Cherry i Coach's Corner, Cherry fick dock svar på tal av Vancouvers coach Pat Quinn som fly förbannad skällde ut Don Cherry i Hockey Night in Canada.
I Norris blev NHL:s tredje bästa lag i serien Chicago svepta av St. Louis där målvakten Curtis Joseph storspelade. Cujo höll nollan i match två och tre och hade en svit på 105 räddningar utan att han släppte in ett mål. Toronto behövde sju matcher och två övertidsmål för att slå Detroit, Mike Foligno gjorde 4–3 i förlängningen av den sjunde och avgörande matchen samtidigt som Doug Gilmour spelade lysande under hela serien. Gilmour & Pat Burns defensiva system fällde avgörandet i divisionsfinalen där Felix Potvin bara släppte in 11 mål på de sju matcher som krävdes innan Toronto för första gången sedan Stanley Cup vinsten 1967 tog sig till en Stanley Cup semifinal. St. Louis målvakt Curtis Joseph var inte mycket sämre han fram till den sjunde och avgörande matchen då Toronto vann med 6–0.
I Patrick besegrade Pittsburgh New Jersey med 4–1 i matcher men New Jersey lyckades sätta stopp för Pittsburgh vinstsvit i Stanley Cup när man besegrade Penguins med 4–1 i den fjärde matchen. Pittsburghs vinstsvit stannade på 14 raka vinster och lagets bäste segerorganisatör var givetvis Mario Lemieux som gjorde fem mål i serien. I den andra matchserien skrev sig Washingtons Dale Huter för alltid in sig bland NHL:s fulaste spelare när han flera sekunder efter att Islanders Pierre Turgeon avgjort den sjätte matchen med sitt 5–3 mål tacklade Turgeon i ryggen. Turgeon skadades allvarligt och missade resten av slutspelet medan Hunter blev avstängd i 21 matcher för överfallet. Islanders coach Al Arbour var rasande och han fick med sig Islanders som överraskande slog ut Pittsburgh i divisionsfinalen efter sju hårda matcher. Mario Lemieux missade två av matcherna pga. sin onda rygg men han fanns på isen när David Volek gjorde 4-3 till Islanders efter 5:16 av förlängningen i den sjunde och avgörande matchen.
I Adams föll överraskande Boston mot Buffalo i fyra raka matcher men det krävdes förlängning i tre av matcherna där framförallt Bostons målvakt Andy Moog hade det besvärligt. I den andra serien möttes Quebec och Montreal för första gången sedan 1987 då Quebec senast var i slutspelet. Quebec tog ledningen med 2–0 i matcher men Montreal vann sedan fyra raka och gick vidare med 4–2 i matcher. Tre av matcherna krävde OT och efter att Quebec vunnit den första så vann Montreal de övriga två. Quebecs coach Pierre Page var förbannad och upprörd när Quebec föll ihop i slutet av serien och skällde under den sjätte matchen ut Mats Sundin och Andrei Kovalenko så det stod härliga till i båset. I divisionsfinalen mot Buffalo slutade samtliga fyra matcher 4–3 till Montreal och de tre sista krävde förlängning, matchseriens främste spelare var Habs lagkapten Kirk Muller som gjorde mål i samtliga fyra matcher.
I Campbell Conference slog LA Kings ut Toronto med 4–3 i matcher men allt snack handlade om det som hände i den sjätte matchen. Toronto ledde med 3–2 i matcher och ställningen var 4–4 vid full tid. I förlängningen träffade Wayne Gretzkys klubba Doug Gilmour i ansiktet utan att Gretzky blev utvisad och i nästa byte gjorde Gretzky 5–4 till LA Kings som därmed tvingade fram en sjunde och avgörande match som LA Kings till slut vann med 5–4. Domaren i den sjätte matchen Kerry Fraser förföljdes under resten av sin karriär av Torontos fans men också av andra som tyckte att Gretzky specialbehandlades av NHL och domarna.
I Prince of Wales Conference fortsatte Montreal att vinna på övertid, när Islanders besegrades med 4–1 i matcher så krävdes det övertid i två av matcherna som Habs vann. Det betydde att Montreal vunnit sju matcher på övertid vilket var ett nytt NHL/Stanley Cup-rekord. I matcherna mot Islanders var Patrick Roy den store hjälten men i varje match steg då okända spelare som Gilbert Dionne, John LeClair och Paul DiPietro fram och gjorde mål när det som mest behövdes.
LA Kings vann den första Stanley Cupfinalen som spelades i Montreal med 4–1 och ledde den andra med 2–1 efter att Pat Conacher gjort mål efter 8:32 av den tredje perioden. När det återstod 1:45 begärde Montreals coach Jacques Demers mätning av Marty McSorleys klubba som visade sig ha en mycket för stor hook. Under McSorleys utvisning klev backen Eric Desjardins fram och kvitterade för Montreal med sitt andra mål för kvällen, Habs behövde bara spela PP i 32 sekunder för att kvittera och efter bara 51 sekunders spel av övertiden avgjorde Desjardins med sitt tredje mål, han blev då också den förste och hittills ende backen i Stanley Cup historien som gjort ett hattrick i en Stanley Cupfinal. I den tredje matchen går Montreal fram till 3–0 innan LA kommer igång och kvitterar till 3–3 innan den andra periodens slut. Efter en mållös tredje period avgör Montreal direkt i förlängningen genom John LeClair och nu hade Montreal vunnit nio slutspelsmatcher efter förlängning. Även den fjärde matchen krävde förlängning och även den här gången var det John LeClair som avgjorde i förlängningen, den matchen är annars mest känd för att det är i den matchen som Patrick Roy blinkar åt Tomas Sandström när denne åkte förbi målet efter att Roy gjort ännu en fantastisk räddning. Den femte matchen vann Montreal enkelt mot ett uppgivet LA Kings som knäckts av Roy, Montreal vann med 4–1 efter två mål av Paul DiPietro som spelade sitt livs hockey under slutspelet där han gjorde 8 mål och 13 poäng.
Trivia: Paul DiPietro lämnade NHL 1997 för spel i Europa, han blev schweizisk medborgare 2004 och i OS-turneringen i Turin 2006 gjorde DiPietro Schweiz båda mål när Schweiz besegrade Canada med 2–0. Patrick Roy belönades med Conn Smythe framförallt för sitt spel i semifinal och final men efter halva säsongen ville både fans och media i Montreal trada Roy som inte alls spelat bra under hösten. Montreals spelade 11 övertidsmatcher i slutspelet vilket givetvis var nytt rekord precis som de 10 övertidssegrarna (det är i teorin möjligt att slå rekordet på 10 övertidsvinster men eftersom det bara krävs 16 vinster för att vinna Stanley Cup är chansen minimal). Det spelades sammanlagt 85 matcher under slutspelet och av dem så gick 28 till övertid, vilket även det är NHL/Stanley Cup-rekord.
När det var dags att dela ut troféerna tog Mario Lemieux hem en jackpot, förutom Art Ross, Hart, Lester B. Pearson fick han dessutom Bill Masterton Trophy. Torontos coach Pat Burns vann Jack Adams för andra säsongen (för två olika lag) och efter förlusten mot Islanders i slutspelet fick Pittsburgh nöja sig med Presidents' Trophy. Ed Belfour i Chicago vann både Vezina och Bill Jennings medan Blackhawks stjärnback Chris Chelios vann Norris. Teemu Selänne vann givetvis Calder som årets rookie, Islanders Pierre Turgeon fick Lady Byng och Torontostjärnan Doug Gilmour vann Selke trots att han gjorde 127 poäng under säsongen och som jag redan nämnt vann Patrick Roy Conn Smythe för andra gången.
Det här året hölls draften i Quebec och Ottawa valde först efter en usel säsong med bara 24 poäng., San Jose som också bara fick ihop 24 poäng hade tradat sitt val till Hartford som fick välja som tvåa. De två nya lagen Florida och Anaheim fick välja som fjärde respektive femte lag i draften. Ottawa valde Alexandre Daigle som floppade medan Hartford fick en jackpot med det andra valet när de tog Chris Pronger. Övriga spelare som gick i den fösta rundan var: Chris Gratton, Paul Kariya, Rob Niedermayer, Viktor Kozlov (San Jose), Jason Arnott, Niklas Sundström, Jocelyn Thibadeault, Brendan Witt, Kenny Jönsson, Adam Deadmarsh, Jason Allison, Saku Koivu, Anders Eriksson och Todd Bertuzzi.
I övriga rundor valdes bland annat: Shean Donovan, Jay Pandolfo, David Vyborny, Jamie Langenbrunner, Janne Niinimaa, Brendan Morrison, Bryan McCabe, Kevin Weekes, Ville Peltonen, Krysztof Oliwa, Vaclav Prospal, Marek Malik, Jmal Mayers, Eric Daze, Miroslav Satan, Tommy Salo, Jere Karalahti, Darcy Tucker, Patrick lalime, Todd Marchant, Andrew Brunette, Manny Legace, Hal Gill, Mike Grier, Pavol Demitra och Kimmo Timonen, Det sattes ett nytt rekord för européer när 92 spelare därifrån valdes, 35 av dem var ryssar, 18 svenskar och 14 tjecker.
1993 blev Guy Lapointe, Steve Shutt, Billy Smith och Edgar Laprade invalda som spelare i Hockey Hall of Fame, Laprade var det här årets val från ”legendkommittén”. Som Builders tog Fred Page (amatör & Juniorhockey) och de båda fd ägarna Seymour H. Knox (Buffalo) och Frank Griffiths (Vancouver) plats i HHoF som dessutom släppte in den legendariske linjemannen John D'Amico (nästan 1700 matcher i NHL). NHL:s tillfällige president Gil Stein blev också invald men valde att tacka nej efter att han blivit utsatt för massiv kritik eftersom han sparkat två medlemmar av de 18 som röstar och ersatt dem med nya medlemmar bara 2 veckor före HHoF:s nya medlemmar skulle utses.
NHL växte för tredje året i rad och NHL:s längsta Stanley Cup drought tog slut
Under Gary Bettmans första säsong som NHL:s commissioner (NHL bytte ut president mot commissioner när Betman tillträdde) bytte NHL namn på både divisioner och Conferencer, Minnesota North Stars flyttade till Texas, vilket var första flytten av ett lag i NHL sedan 1982 då Colorado Rockies blev New Jersey Devils och NHL fortsatte expandera med ytterligare två nya lag.
Några veckor efter att Rangers säsong var avslutad blev Mike Keenan lagets nye coach och han fick för den tiden otroliga 900,000 dollar per säsong. Ottawa gjorde större delen av NHL-lagens ägare förbannade när de gav Alexandre Daigle som de draftade som den förste spelaren i draften ett femårigt kontrakt värt otroliga 12,5 miljoner dollar. I Detroit försvann Bryan Murray och Scotty Bowman blev ny coach, Floridas GM Bobby Clarke utnämnde Roger Neilson till lagets förste coach och i expansionsdraften valde laget bland annat Rangers målvakten John Vanbiesbrouck, Stephane Richer, Scott Mellanby och Brian Skrudland, Det andra expansionslaget Mighty Ducks of Anaheim hade en betydligt sämre draft med spelare som Stu Grimson, Bobby Dollas, Glenn Healy och Sean Hill.
Ottawa sparkade Mel Bridgman som GM och ersatte honom med Randy Sexton som var en av lagets ägare och grundare. Gary Bettman som startat en undersökning om Ottawa avsiktligt förlorat matcher under den gångna säsongen friade Senators från anklagelserna men han bötfälldes lagets Governor Bruce Firestone hela 100,000 för dennes uttalande inför säsongens sista match där han ska ha lovat fyra spelare i motståndarlaget jobb i Ottawa om de såg till att Ottawa förlorade. Pittsburghs forward Brian Mullen fick en stroke under träning och under september genomgick han en akut hjärtoperation.
I Philadelphia försvann coachen Bill Dineen och ersattes av Terry Simpson och Flyers passade dessutom på att köpa tillbaka Ron Hextall från Quebec. Jacques Lemaire blev ny coach i New Jersey efter Herb Brooks, Kevin Constatine ersatte George Kingston som coach i San Jose och Eddie Johnston tog upp Scotty Bowmans mantel i Pittsburgh. Precis före säsongsstarten meddelade NHL och Gary Bettman att Brian Burke utsetts till ligans senior vice-president och director of NHL operations. Det innebar att Bettman till skillnad från sina företrädare inte skulle behöva blanda sig i beslut om regeländringar, försäsongsmatcher, uppvisnings- och internationella matcher, avstängningar, böter och andra bestraffningar.
Det började hetta till kring Alan Eaglesons som efter klagomål från flera spelare i Boston Bruins nu granskades av både IRS (amerikanska skattemyndigheten), FBI, RCMP (Royal Canadian Mounted Police) och lokala polisenheter i både USA och Canada. När säsongen sen startade saknades Steve Larmer i Chicagos laguppställning, Larmer som var på väg att slå Doug Jarvis Ironman rekord på 964 matcher strejkade för att bli tradad (Larmers svit stannade på 884 matcher som fortfarande är den tredje längsta sviten i NHL:s historia) och efter några matcher av säsongen tradades han till Rangers. En annan spelare som saknades när säsongen startade var Mario Lemieux som under sommaren genomgått ännu en ryggoperation.
Florida Panthers coach Roger Neilson blev den förste coachen som varit headcoach i sex olika NHL-organisationer (Toronto, Buffalo, Vancouver, Los Angeles och Rangers) och innan han tragiskt avled 2003 hann han med att leda ytterligare två lag (Philadelphia och Ottawa). När Florida mötte Tampa Bay för första gången sattes ett nytt publikrekord i NHL när 27,227 såg matchen i Tampa Bay Rays hemmaarena Thunderdome (baseballarena med öppningsbart tak där man placerat en rink, en tidig föregångare till dagens utomhusmatcher). Toronto inledde säsongen med 10 raka vinster och satte ett nytt prydligt NHL-rekord. Den 15 november drabbades NHL av en ny strejk den här gången bland domarna, NHL använde amatördomare under 17 dagar innan man kom överens om ett nytt avtal och som tur är så hände inga allvarliga incidenter under tiden.
Rangers målvakt Mike Richter slog ett klubbrekord från säsongen 1939–40 (ett år som Islanders fans använt flitigt under lagens matcher mot varandra) då han gick obesegrad i 20 raka matcher och slog Dave Kerrs gamla rekord på 19 matcher. Flera av de ryska spelarna i NHL utsattes under säsongen för utpressningsförsök från den ryska maffian som hotade att kidnappa spelarnas släktingar i Ryssland. Torontostjärnan Doug Gilmour blev dödshotat av en kvinnlig bekant men kvinnas bror tipsade polisen som gav Gilmour skydd (kvinnan som led av en psykisk sjukdom gjorde aldrig något försök att göra allvar av hotet).
I slutet av januari sparkade Washington coachen Terry Murray och ersatte honom med Jim Schoenfeld och i början av februari blev Scotty Bowman den förste coachen som nådde 1000 vinster (inklusive slutspelsmatcher) och kort därefter spelade Red Wings Paul Coffey sin 1000:e match i NHL. Samtidigt blev kanadensaren Jimmy Boni dömd i en italiensk domstol för dråp efter att en spelare (Miran Schrott) avlidit efter att Boni slashat honom, Boni erkände sig skyldig för att slippa fängelsestraff och dömdes till böter och skadestånd. Washingtons Peter Bondra gjorde under en match den 5 februari fyra mål på fyra skott på bara 4:12 i den första perioden och blev den som behövt minst tid på sig att göra fyra mål i NHL genom tiderna. I den tredje perioden gjorde dessutom Bondra sitt femte mål i matchen som Washington vann med 6–3 över besökande Tampa Bay Lightning.
I februari led dessutom NHL ett förödmjukande nederlag i en kanadensisk domstol som i ett domslut kom fram till att NHL felaktig fört över pengar från spelarnas pensionsfond till andra konton och NHL tvingades betala ca 45 miljoner dollar till före detta spelare som fått för lite i pension. NHL tvingade dessutom fylla på fonden för att de nuvarande spelarna skulle få rätt pension i framtiden plus att NHL fick betala rättegångskostnaderna.
I Lillehammer vann Sverige OS-guld genom att besegra Canada i finalen men de flesta kanadensarna var mer intresserade av vad som hände med Alan Eagleson som i mars åtalades för mutbrott, bedrägeri, förskingring och förhindrande av utredning i en domstol i USA. Eagleson som var parlamentsledamot för det konservativa partiet kommer eftersom han inte kunde bli utlämnad till USA lyckas hålla sig undan rättvisan i ytterligare tre år men när han 1997 även blir åtalad i Canada går han frivillig med på att infinna sig i domstolen i USA. Om Eagleson blev dömd väntade drygt 10 år bakom galler.
Vid trading deadline genomförs det 21 trader och de mest namnkunniga spelarna som bytte lag var: Mike Gartner; Joe Juneau, Al Iafrate, Craig Janney, Ulf Dahlen, Steve Konroyd, Tony Amonte, Stephane Matteau, Glenn Anderson, Craig MacTavish, Alexei Kasatonov och Pelle Eklund. Speciellt de två trader som NY Rangers genomförde där de fick Glenn Anderson och Stephane Matteau kom att spela en avgörande roll under slutspelet. På tal om trader så tradade Winnipeg under sommaren 1993 Kris Draper till Detroit Red Wings mot ”future considerations” och i det här fallet bestod ”future considerations” av att Detroit fick betala 1 dollar till Winnipeg.
Den 23 mars blev Wayne Gretzky den spelare i NHL som gjort flest mål i NHL när han passerade Gordie Howes gamla rekord på 801 mål när han gjorde sitt 802:a mål i karriären bakom Vancouvers målvakt Kirk McLean. Matchen avbröts i 10 minuter för hyllningar och han fick bland annat en Rolls Royce av LA Kings ägare Bruce McNall. I andra ändan av spektret tvingades Brian Mullen sluta efter att han under sitt försök till comeback efter sommarens stroke kollapsat och fått konvulsioner innan han fördes till sluthuset. Han klarade sig men tvingades inse att hockeykarriären var över för gott. Mannen som räddade Vancouver Canucks från konkurs 1974 Arthur Griffiths avled i april och utan honom hade säkert Canucks lämnat Vancouver under 1970-talet.
Florida Panthers slog NHL-rekordet för hur många poäng ett nytt lag i NHL plockat under sin första säsong med de 83 poäng som laget samlade ihop, det gamla rekordet på 73 poäng hade Philadelphia Flyers från expansionssäsongen 1967–68. Rangers som missade fjolårets slutspel var revanschsugna och med Sergei Zubov som bäste poängplockare vann laget NHL med 52 vinster och 112 poäng. Tre lag till passerade 100 poäng, Pittsburgh som vann Northeast Division (101 poäng), Detroit som vann Central Division (100 poäng) och New Jersey som kom tvåa bakom Rangers i Atlantic Division (106 poäng). Den fjärde divisionen Pacific vanns av Calgary Flames med 97 poäng. I den östra Conferencen missade Florida (83), Philadelphia (80), Quebec (76), Tampa Bay (71), Hartford (63) och Ottawa (37) slutspelet. I den västra Conferensen missade Anaheim (71), Los Angeles (66), Edmonton (64) och Winnipeg /57) slutspelet och Anaheim missade slutspelet trots att man kom fyra i sin division på grund av de nya slutspelsreglerna som innebar att de åtta lag i konferensen med högst poäng tog slutspelsplatserna, De lag som vann divisionerna rankades som #1 och #2 och resten av lagen rankades efter poäng.
Wayne Gretzky vann poängligan och Art Ross med sina 130 poäng före Detroits Sergei Fedorov (120) och Bostons Adam Oates (112). Åtta spelare kom över 100 poäng och nio gjorde 50 mål eller mer och en av de som passerade 50 mål var Adam Graves som gjorde 52 mål och satte nytt klubbrekord. Torontos Mike Gartner gjorde över 30 mål för 15:e säsongen i rad (givetvis nytt rekord), Jari Kurri blev under säsongen den europe med flest poäng i NHL när han passerade Peter Stastnys 1222 poäng. Doug Gilmour satte också ett rekord när han blev den förste spelaren i NHL som gjort minst 200 assist i tre olika lag (St. Louis, Calgary och Toronto). Bland målvakterna var det Dominik Hasek i Buffalo som tog över showen, han hade 1,95 i GAA och ,930 i räddningsprocent
I den östra Conferensen svepte seriens bästa lag Rangers lokalkonkurrenten Islanders samtidigt som Washington besegrade Pittsburgh med 4–2 i matcher. Den stora anledningen till att Washington slog ut Pittsburgh är att Lemieux & Co. bara gjorde 12 mål under de sex matcherna. New Jersey slog ut Buffalo med 4–3 i matcher trots att Dominik Hasek storspelade speciellt i den sjätte matchen då han gjorde 70 räddningar när Buffalo vann med 1–0 efter att Dave Hannan avgjort i den fjärde övertidsperioden. Matchen var då NHL:s sjätte längsta genom tiderna och idag ligger den på elfte plats genom tiderna. I den fjärde serien besegrade Boston de regerande mästarna Montreal med 4–3 i matcher, Patrick Roy drabbades inför den tredje matchen av blindtarmsinflammation och missade tre av matcherna innan han bara dagar efter operationen gjorde comeback i den sjätte matchen.
I den andra rundan besegrade Rangers Washington ganska enkelt med 4–1 i matcher, Capitals Peter Bondra drog på sig Rangersspelarna vrede när han sa: ”The Rangers are not that good. They have all these names from the past. They're past their times.” I den andra serien slog New Jersey ut Boston med 4–2 i matcher men det som är anmärkningsvärt är att Devils bara drog 11,000 åskådare till den första hemmamatchen i serien. I Stanley Cup semifinalen hade New Jersey Rangers i säcken när laget ledde med 3–2 i matcher inför den sjätte matchen som skulle spelas i New Jersey. Rangers lagkapten Mark Messier sa efter den femte matchen att lagen skulle komma tillbaka till New York för den sjunde matchen och eftersom han gjorde ett hattrick i den sjätte matchen skapades en myt som NHL och media älskar trots att Messier inte var den förste som kommit med liknande uttalanden som sedan uppfyllts. Kevin Stevens sa något liknande i slutspelet 1992 då Pittsburgh låg under med 1–3 i matcher mot Washington, han gjorde 2 mål och 4 assist i den femte och sjätte matchen innan Mario Lemieux tog över showen i den sjunde matchen när Pittsburgh vände serien. I den sjunde och avgörande matchen var det Rangers Stephane Matteau som avgjorde med sitt 2–1 mål i den andra övertidsperioden och därmed tog han Rangers till Stanley Cupfinalen.
I den västra Conferensen blev Scotty Bowman hårt kritiserad efter att Detroit blivit utslagna av San Jose med 4–3 i matcher, kritiken tryckte framförallt på att sedan 1980 hade ett lag coachat av Bowman bara tagit sig förbi den första slutspelsomgången tre gånger. Han blev dessutom hårt kritiserad för att han inte deltog i den traditionella handskakningen efter den avgörande matchen. Calgary ledde med 3–1 i matcher över Vancouver men förlorade tre raka matcher på övertid när Vancouver överraskande gick vidare till den andra omgången. Dallas svepte St. Louis och Felix Potvin höll nollan i tre matcher när Toronto besegrade Chicago med 4–2 i matcher.
I den andra omgången fortsatte Vancouver att överraska när laget slog ut Dallas med 4–1 i matcher samtidigt som San Jose i ledning med 3–2 matcher missade ett gyllene läge att ta sig vidare när Johan Garpenlöv träffade ribban i den andra övertidsperioden av den sjätte matchen. Toronto både den sjätte och den sjunde matchen och tog sig vidare till Stanley Cup semifinalen där Vancouver väntade. Vancouver ledda av ”Captain Kirk” McLeod i målet hade inga problem med att slå ut Toronto som föll med 1–4 i matcher, den femte matchen krävde dubbel övertid men efter bara 14 sekunder såg Greg Adams till Vancouver vann och tog sig till sin första Stanley Cupfinal.
McLeod fortsatte att glänsa och stod för 52 räddningar i den första Stanley Cupfinalen som Canucks vann med 3–2 efter Greg Adams återigen avgjort i OT. I den andra matchen var det veteranen Glenn Anderson som tog på sig hjälterollen för Rangers när han gjorde matchavgörande 2–1 till Rangers med en man mindre på isen. Anderson gjorde GW-målet även i den tredje finalen som Rangers vann med 5–1 men planens bäste spelare var Brian Leetch som gjorde två av Rangers mål. Rangers vann även den fjärde matchen (4–2) och svartabörshandlarna sålde biljetter till den femte matchen som spelades i New York för femsiffriga belopp i dollar. Vancouver vann till New Yorkpublikens förtvivlan den femte matchen med 6–3 och i den sjätte matchen som Vancouver vann med 4–1 blev ett mål av Mark Messier underkänt när en videogranskning visade att Canucks Geoff Courtnall gjort 4–1 målet för Vancouver i anfallet före Messiers underkända reducering. Den sjunde matchen avgjordes i den första perioden då Rangers tog ledningen med 2–0 efter mål av Brian Leetch och Adam Graves som gått mållös i 10 matcher. Trevor Linden reducerade i den andra perioden men Mark Messier såg till att Rangers tvåmåls ledning stod sig inför den tredje perioden där linden än en gång reducerade för Vancouver som aldrig var riktigt nära en kvittering. Rangers vann Stanley Cup för första gången sedan säsongen 1939–40 (dvs samma år Dave Kerr satte målvaktsrekordet Mike Richter slog under säsongen) och därmed avslutades NHL:s längsta ”Stanley Cup drought” någonsin. Rangers 54 åriga ”Stanley Cup drought” är fortfarande det längsta ett lag fått vänta mellan två vinster i Stanley Cup även om Toronto Maple Leafs (50 år) närmar sig. Brian Leetch vann slutspelets poängliga med 11 mål och 34 poäng (andre backen genom tiderna efter Al MacInnis 1989) före Canucks Pavel Bure som gjorde 16 mål och 31 poäng. Leetch blev också den förste amerikan som belönades med Conn Smythe Trophy. Rangers ryska spelare Alexander Karpovtsev, Alex Kovalev, Sergei Nemchinov och Sergei Zubov blev de första ryssarna (med europeisk hockeyuppfostran) som vann Stanley Cup.
Rangers vann som sagt både Presidents' Trophy (andra gången på tre år) och Stanley Cup men Leetch var ensam Rangersspelare att vinna en tung trofè (Adam Graves vann King Clancy). Buffalos Domink Hasek tog hem både Vezina och Bill Jennings som han delade med veteranen Grant Fuhr. En annan målvakt vann Calder nämligen New Jersey Devils Martin Brodeur, Wayne Gretzky vann Lady Byng och Art Ross för elfte och sista gången. Ray Bourque vann Norris för fjärde gången på fem säsonger och New Jerseys coach Jacques Lemaire tog hem Jack Adams medan Detroits ryske stjärna Sergei Fedorov tog hem Selke, Hart och Lester B. Pearson.
Draften som 1994 hölls i Hartford är nog en av de allra sämsta genom tiderna men flera blivande stjärnmålvakter valdes det här året. Florida Panthers och Disneys lag Mighty Ducks of Anaheim som debuterade i NHL under säsongen fick välja först och eftersom Anaheim fick välja först av de två den föregående säsongen fick Florida det första valet och tog Ed Jovanovski. Ottawa som kom klart sist i NHL fick välja som tredje lag efter Anaheim som valde den ryske backen Oleg Tverdovsky med det andra valet. Andra spelare som valdes i den första rundan var: Radek Bonk, Jeff O'Neill, Ryan Smyth, Brett Lindros, Jeff Friesen, Mattias Öhlund, Jason Botterill och Dan Cloutier. I de senare rundorna valdes bland annat: Jose Theodore, Richard Park, Patrik Elias, Artem Anisimov, Fredrik Modin, Sheldon Souray, Chris Drudy, Milan Hejduk, Nils Ekman, Marty Turco, Daniel Alfredsson, Bryce Salvador, Tim Thomas, Johan Hedberg, Evgeni Nabokov, Tomas Vokoun, Jörgen Jönsson, Steve Sullivan, Richard Zednik. Sergei Berezin, Tomas Holmström, Dick Tärnström och Kim Johnsson. Sammanlagt 85 européer valdes och bland dem fanns 34 ryssar, 17 svenskar och 15 tjecker,
Hockey Hall of Fame valde det här året in Brian O'Neill som Builder, O'Neill hade jobbat inom NHL sedan 1967 och 1987 blev han en av Stanley Cup pokalens beskyddare (trustees). Som spelare valde HHoF bara in Harry Percival Watson och Lionel Conacher som båda föreslagits av ”legendkommittén”, Watson vann Stanley Cup 5 gånger med Detroit och Toronto medan Conacher fortfarande anses vara en av Canadas absolut största idrottsmän genom tiderna med nationella mästerskapstitlar i olika sporter som fotball, ishockey, baseball, lacrosse, wrestling och boxning. Sedan 1978 delas Lionel Conacher Award ut till Canadas bäste manlige idrottare efter en omröstning bland landets journalister.
