Real Sociedad - Real Zaragoza: 2-0

Inför mötet med Real Zaragoza pratade Real Sociedads tränare Philippe Monatnier aktningsfullt om gästerna. De var ett svårt motstånd, menade han, det skulle bli en jobbig match. Kanske försökte han sig på någon slags omvänd form av jinxning, för mycket enklare matcher än den som ägde rum ikväll kommer Real Sociedad inte att spela i år. 

För oskyldiga som lamm spatserade Real Zaragoza mest omkring på Anoeta och tittade på gräset.

 

Inledningsvis var det alltjämt inte riktigt lika bedrövligt.

Manolo Jimenez lät både Christian Sapunaru och Stefan Babovic debutera i en (Postiga borträknad) övrigt mycket trött och initiativlös uppsättning Zaragozaspelare. Attityden (dvs det han ville ta med sig ifrån utvalda delar av de tidigare mötena)  såg vi inte mycket av förrän motgångarna i andra halvlek började ta ut sin rätt. För nog måste tjurskallighet anses vara en form av attityd. Nåja.

Det faktum att Zaragoza faktiskt lyckades skapa sig två små målchanser i första halvlek ska kanske inte förbises rakt av. Båda kom genom Helder Postiga. Det första skottet tvingade Claudio Bravo att sträcka på sig, medan det andra gick långt utanför. 

Eftersom första halvlek var av det händelsefattiga slaget var de enda siffror som fanns att redovisa bollinnehavet (61% till dem, 39% till oss), skotten; 3 för dem, 2 för oss, och hörnorna där de senaste numren byter plats - 2 till dem, 3 till oss.

 

Och andra halvlek började som den första startat. med ett tamt Zaragozaanfall som blev en Real Sociedadkontring och sedan tog de över.

Vi hade bara spelat tio minuter av andra halvlek då det som skulle bli den mentala dödsstöten kom. I samband med en hörna tog La Real ledningen genom Iñigo Martinez TROTS att denne hade FEM Zaragozaspelare runt sig då han gick upp och nickade. Och Roberto var på bollen, men istället för att greppa tag om den och låta den vila tryggt i famnen placerade han sina händer framför sig som en sköld, vilket visade sig vara mycket kontraproduktivt då de istället för att bilda ett pansar vilket bollen studsade undan mot blev en ramp för den att rulla upp över hans ansikte på och in bakom ryggen i mål.

Att påstå att han var irriterad vore en underdrift, och resultatet av denna enda verkliga motgång i matchen var Zaragozas mentala kollaps. För så bräckliga förefaller laget att det rasar ihop som ett korthus när det bär emot. Som vore missräkningarna snarare osynliga linor man snubblade över och skadade sig på, uppspända av självaste Orättvisan (vars närvaro man först erkänner och sedan kapitulerar inför i sann förloraranda).

Inom sex minuter hade Paredes knuffat omkull Carlos Vela i straffområdet (den senare gjorde inte direkt allt i sin makt för att hålla balansen) och Iglesias Villanueva tvekade inte utan dömde straff. Det går inte att argumentera emot det. Det enda som går att göra är att beklaga och ifrågasätta Paredes agerande i samband med den situationen. Tyckte han inte att det var utmanande nog att bara ligga under med 1-0 ? För nog måste han ha förstått att Carlos Vela liksom majoriteten bränt fotbollens hederskodex (där det bland annat står att fotboll är en fysisk sport tillsammans med bifogad förklaring: man inte stöper i backen så fort någon passerar tillräckligt nära för att det skulle kunna se ut som kontakt från där domaren befinner sig) oläst. Jag vill inte påstå att Paredes använde något övervåld, jag tror att det på allt annat än en fotbollsplan klassats som en handpåläggning på någons axel, men att det inom straffområdet förvadlas till "en knuff" är sedan gammalt.

När Carlos Vela gjorde 2-0 hade det bara gått sex minuter sedan hörndebaclet.

 

Montanier måste ha bestämt sig för att låta sig nöjas. Real Sociedad flyttade ner hela laget och Zaragoza lyckades inte - trots att Jimenez bytte ut Stefan för Javi Alamo i den 75:e - skapa en enda målchans.

Vår oförmåga till offensiv kreativitet börjar sannerligen utvecklas till ett rejält orosmoment. På fyra matcher har vi gjort två mål, varav ett är ett straffmål (Apoños).

 

I min bok är det tre Real Zaragozaspelare som klarar sig undan med betyget godkänd ikväll. Det är Helder Postiga och de två debutanterna.

 

Dessvärre blir det knappast lättare i kommande omgång; då väntar hatmatchen; Real Zaragoza - Osasuna. 

 

 

Real Sociedad: Bravo, De la Bella, Mikel, Iñigo, Estrada, Markel, Illarra, Zurutuza (Ros, min. 77), Griezmann, Vela (Ifrán, min. 84) och Agirretxe (José Ángel, min. 82).

 

Real Zaragoza: Roberto, Abraham, Paredes, Álvaro, Sapunaru, José Mari, Zuculini (Apoño, min. 63), Babovic (Javi Álamo, min. 75), Edu Oriol (Aranda, min. 63), Montañés och Hélder Postiga.

 

Mål: 1-0, Iñigo (min. 55); 2-0, Vela, de penalti (min. 61).

 

Domare: Iglesias Villanueva  

Gula kort, Real Zaragoza: Paredes (min. 36) och Abraham (min. 90).

Gula kort, Real Sociedad: De la Bella (min. 37), Markel (min. 56), Vela (min. 67) och Griezmann (min. 90).

Aupa Zaragoza!