Real Zaragoza 2 - Sevilla 1

Fenomenet tolvmatchen blev inte alltför uppskattat då det introducerades för att behaga lukrativa tittare i Asien förra säsongen. Själv har jag ganska svårt att tycka illa om att få in ytterligare en match i ett vanligtvis ganska späckat söndagsschema. Det finns förstås ytterligare ett skäl att tycka bra om de här matcherna; till dags dato har Real Zaragoza aldrig förlorat en.

Fast från början såg det ut att bli väldigt jobbigt.

 

Eftersom Manolo Jimenez var förpassad till läktaren (han satt tillsammans med Cuartero i Onda Ceros glashytt) var det Jesus Calderon som stod i den tekniska zonen, men laguttagningen antar jag att vi får tacka Manolo för.

På det stora hela var det samma lag som startade idag som startade mot Granada senast, den enda förändringen var att Alvaro (tillbaka efter avstängning) och Loovens bildade mittlås och kapten Javier Paredes placerades på bänken.

 

Roberto

Sapunaru - Alvaro - Loovens - Abraham

Apoño - Movilla

Zuculini - Victor - Moontañés

Helder Postiga

 

Sett till dagens spelarmaterial är det enligt mig den bästa uppställningen vi kan starta med.

Trots det tog det tio minuter för Real Zaragoza att över huvudtaget ta sig fram till Sevillas straffområde. Hade de inledande minuterna varit en futuristisk återspegling av hur matchen skulle komma att fortsätta (det var de inte) så hade Abraham nog haft sin jobbigaste kväll i Zaragoza-tröjan som han försökte hålla undan Navas. Två gånger på bara ett par minuter fick han finna sig helt bortgjord, men Glenn Loovens - som storspelade idag - räddade hemmalaget från ett tidigt baklängesmål.

Det var alltså gästande Sevilla som öppnade med betydligt större övertygelse, men de slarvade med detaljerna, brände ett friläge (Movilla gav bort bollen till Negredo som bara hade Roberto mellan sig och målet, jag hann svära så för givet tog jag att de skulle göra ledningsmålet där, men han sköt utanför) och metodiskt började Zaragoza arbeta sig in i matchen.

 

Hemmapubliken visade prov på sitt högljudda missnöje då Franco Zuculini (i en situation som påminde mycket om den då Pedro Leon fick straff och Alvaro efter viss uppståndelse fick lämna planen) gick omkull i Sevillas straffområde. Fick inte se några ordetnliga reprisbilder på situationen, men det ser ut som att argentinaren blir påsprungen bakifrån av spahic och Navarro och slår ihop sina knän, faller. Enligt Marcas minut för minut-rapportering borde Zaragoza ha fått straff här, men jag låter bli att uttala mig om huruvida domaren gjorde rätt eller inte för det är en otroligt svårbedömd situation.

 

Vi pratade lite i Radio La Liga om den här matchen och jag sade att jag alltid brukar gilla mötena mellan Zaragoza och Sevilla som de tenderar vara fyllda av intensitet, frustration och flirtande med de där berömda gränserna för vad som går an. 

Och det här var givetvis inget undandtag på något sätt.

Botia plockade matchens första varning i den tolfte då han kapade Paco Montañés. Det är spanjorens SJÄTTE varning på sju matcher. Imponerande på sitt sätt.

 

Helder Postiga gav hemmalaget ledningen i den 36 matchminuten, och det var som så ofta då portugisen är inblandad ett fantastiskt fotbollsmål, där han först gör bort en försvarae och sedan lite fräckt rundar Palop.

Jag älskar Helder Postigas arrogans, väl medveten om att det är ett personlighetsdrag som ofta väger över åt det negativa hållet. Vi har tidigare pratat om hur ogärna han släpper ifrån sig bollen, idag fick vi kanske svar på varför det ofta ser ut så då han två gånger serverade Victor Rodriguez riktigt fina inlägg från vänsterkanten, men som den senare slarvade bort.

Vill dröja kvar vid Victor en stund. Han har fått mycket beröm under hösten, han anses vara utropstecknet och det är inte utan anledning. Nog har han imponerat. 

Men.

Kanske har det varit för mycket av det goda på senare tid, kanske börjar Victor gå på myten om sig själv? För idag var han imponerande dålig, så som en vanligtvis mycket begåvad ung kille är dålig; på ett dumsdristigt vis. 

Han krönte sin eftermiddag i skammens tjänst med att göra den bedrövligaste filmning jag sett någon Zaragozaspelare göra, någonsin, i slutet av andra halvlek. Det fanns ingen kontakt mellan Victor och Palop, men Victor slog ihop händerna som förberedde han sig och dök sedan rakt ner i backen. Mycket riktigt varnades han.

Det är inte särskilt svårt att räkna ut var de där fasonerna kommer ifrån, men om han tror att det är sådant som brukar fungera också i denna hans nya klubb är det hög tid att tänka om. För det finns bara två lag som I VÄRSTA FALL skulle kunna få ut något av att bete sig sådär och han representerar varken det ena eller det andra längre.

Victor har en del att bevisa nu.

 

Men. Innan Victor Rodriguez praktiserade simhopp i Sevillas straffområde hann Real Zaragoza dubbla sin ledning, och detta genom den fantastiske rumänske högerbacken Christian Sapunaru.

Liksom Loovens gjorde han en anmärkningsvärd insats mot Sevilla och det var inte bara på grund av målet han stod för. Sapunaru är klippt och skuren för att spela i ett lag som Zaragoza. Han är orädd och skoningslös i sitt försvarsspel, han är dessutom imponerande effektiv framåt. Det var länge sedan jag njöt så mycket av att detaljgranska en högerback (och då är jag generellt svag för försvarare).


Sapunaru nickar in 2-0.

 

Zaragoza gick ut med bekväma 2-0 i halvtid och orosmolnen tornade upp sig på erfarenhetshimlen. Det brukar kunna gå utför ganska snabbt.

 

Sevilla var taggade som de kom in till ringande busvisslingar i andra halvlek och de inledande minuterna pressade man hemmalaget, som verkade oroväckande nöjda med att försvara sin ledning, hårt.

Förvisso hade Sevilla ett visst övertag ifråga om bollinnehav, men deras insats på La Romareda är själva skolexemplet på varför det inte alltid per automatik innebär bra fotboll. Man måste ju göra något med bollen också, och jag tror inte att bortasupportrarna var särksilt nöjda med egna lagets effektivitet.

 

När halvtimmen återstår börjar sköden av Sevillas frustration och Zaragozas arrogans sås. Matchen som tidigare varit intensiv präglas nu av tjuvnyp och gliringar från båda hållen. Fernando Navarro golvar Postiga genom att stöta till honom med axeln i ansiktet och trots att Gnällder gör sin bästa Busquets-imitation låter Del cerro Grande kortet vara kvar i bröstfickan. (Hoppas Victor Rodriguez ser och lär, det FUNGERAR INTE i Zaragoza och det ska det nte göra heller!).

I första halvlek skrev jag på Twitter att Gleen Loovens varit så bra att det bara kan betyda en sak för hans del innan de nittio minuterna plus tillägg är över - ett självmål.

Det var inte långt ifrån sanningen ska det visa sigh då Sevilla genom Gary Medel reducerar i den 70 spelminuten. Bollen når Medel efter att först ha studsat emot Robertos högra stolpe, och chilenaren tar i för president och fosterland och gör 2-1 via Loovens utsträckta ben.

Så garanterades vi vårt lidande igen. 

Inget lidande - inget Real Zaragoza.

Sevilla reducerar med 20 minuter kvar och allt som kändes så bra och lekande lätt är plötsligt borta och tillbaka är ångesten, förvissningen över hur mycket som kan hända på så få minuter.

Jag tror helt ärligt att man måste vara masochist för att vara zaragocista.

 

De återstående minuterna blir en turbulent åktur som vi överlever med andan i halsen och när Del Cerro Grande ÄNTLIGEN blåser av är alla alldeles utmattade utom Gary Medel. Han är så arg så han ser till att få med sig ett gult kort från spelargången.

 

Vill framför allt framhålla följande Zaragozaspelares insatser idag:

Loovens, Sapunaru, Montañés och Franco "man of the match" Zuculini.

 

För mig innehöll den här matchen allt en fotbollsmatch ska innehålla. Den började illa, den utvecklades, den hade nerv, det gruffades en del, vi fick vår lidandefix och vårt lyckliga slut.

(Sevillaredaktionens matchrapport - här.) 

 

Real Zaragoza ligger för närvarande på ÅTTONDE plats i tabellen. Vi har 12 poäng. det är lika många som vi hade då Manolo Jimenez tog över laget på nyårsafton, det.

I veckan väntar både Copa del Rey, där Granada återigen står för motståndet, och Real Madrid borta.

 

 

 

 

Real Zaragoza: Roberto, Sapunaru, Loovens (Paredes, min. 71), Álvaro, Abraham, Movilla, Zuculini (Romaric, min. 70), Apoño (José Mari, min. 82), Víctor, Montañés y Hélder Postiga.

 

Sevilla FC: Palop, Cicinho, Spahic, Botía (Fazio, min. 65), F. Navarro, Medel, Maduro (Perotti, min. 45), Rakitic, Manu del Moral (B. Diawara, min. 65), Navas y Negredo.

 

Målen: 1-0, Hélder Postiga (min. 36); 2-0, Sapunaru (min. 44), 2-1, Medel (min. 69).

Se Helders mål här - och njut.

 

Domare: Carlos Del Cerro Grande (Sevilla har ALDRIG vunnit när han dömt?!)

 

Gula kort, Real Zaragoza: Sapunaru (min. 61), Víctor (min. 78) och Movilla (min. 81).'

Gula kort,  Sevilla: Botía (min. 12), Spahic (min. 63), Navas (min. 90) och Medel (min. 90).

 

 

 

 

Aupa Zaragoza!