Villa Lidköping - Sirius
9 - 1

Villa Lidköping BK – IK Sirius: 9-1

För andra gången denna säsong åkte Sirius till väst och släppte in hela nio mål. Ett tafatt Sirius stod för säsongens sämsta insats. Den tionde raka förlusten i Lidköping blev ett trist faktum.

Det såg inte ut som att Sirius var där. Men det var man. I mål fick "bortamåls-målvakten" Erik Persson förtroendet, som på de senaste två bortamatcherna endast hade släppt in två mål. Det var dock inte mycket till hjälp som den gode Persson fick av utespelarna denna gång. I laget skedde en förändring. August Elebring hölls, liksom förr förra bortamatchen, utanför matchtruppen medan Tuomas Liukkonen tillkom efter tre matcher i ”frysboxen”.

Matchen blåstes i gång med taktfasta handklapps-"applåder" och monotont dunkande från en trumma. Det såg ut som om bortalaget fick huvudvärk av detta och spelarna uppträdde minst sagt sömnigt. Taktiskt sett kunde en defensiv matchplan anas. Sirius låg lågt, men för lågt, och för otaggat. Det såg uppgivet ut.

Hemmalaget såg å andra sidan riktigt spelsugna ut. Kanske syntes viss frustration över att tabellsexan inte verkade vilja bjuda upp till dans, men de kunde sedan tacka och ta emot när Blåsvart försökte ta sig fram med flera farliga bolltapp som följd.

I den 14:e minuten kom det första målet efter Villas andra hörna, den första gjorde Erik Persson en jätteräddning på, men den andra kunde han inte göra någonting åt. I den 20:e minuten kom också det första spelmålet och det efter ett snabbt uppspel som skyttekungen Joakim Andersson förvaltade som den målgörare han är. Ett par minuter senare hade Villa utökat ledningen till 3-0 genom mål av Joel Broberg.

Sirius vaskade förvisso fram ett par hörnor och målchanser i den första halvleken, men skärpan fanns inte riktigt där. Mest på tå var Jimi Heinonen och Teemu Määttä. Överlag var det inte mycket till spel dock. Det blåsvarta gänget gick inte riktigt att känna igen, eller föll tillbaka i gamla synder med lågt sjunkande utan något som helst aggressivt presspel alls. Att det ”bara” stod 3-0 på tavlan i halvtid kändes lindrigt.

I andra halvlek borde Siriusspelarna fått sig en rejäl hårtork, men spelarna kom ut som att väckarklockan inte hade ringt. Det såg om möjligt än sömnigare ut. Villa å andra sidan fortsatte trumma på. Ägde boll. Spelade bandy. Sirius backade hem och såg tafatta ut framåt.

Det dröjde till 55:e minuten innan Villa utökade sin ledning till 4-0 efter klapp-klapp-spel mellan diverse världsspelare och Johan ”Löken” Löfstedt dunkade till sist in bollen. Tio minuter senare hade ledningen utökas till 5-0 av en annan gigant, Johan Esplund.

Kort därefter reducerade dock Sirius genom skyttekungen Jimi Heinonen, som haft ett par matchers måltorka. Ett mål som inte väckte laget utan bara blev ett tröstmål. Teemu Määttä hade dock ett hörnskott som gick i ribban, något som hade kunnat skapat välbehövlig energi i laget. ”Femettan” stod sig i stället länge på tavlan. Med mindre än tio minuter kvar av matchen ballade dock Blåsvart ur. Man slutade spela. 6-1, 7-1, 8-1 och slutligen 9-1 gjordes efter minut 82. Det ena målet enklare än det andra. Det såg ut som att laget gav upp i slutet då fyra mål släpptes in. Tungt var det.

Till Sirius försvar ska sägas att Villa dels var bra denna match, men också att laget är ungt (yngst!) och då kan prestationer variera så här. Det var långt ifrån prestationerna som många gånger visats upp i början av den här säsongen, men samtidigt i stil med Vänersborg borta, som slutade med 9-2-förlust. Det kan nog bli en del högt och lågt denna säsong. Förhoppningsvis kan laget skaka av sig denna kross lika snabbt som det förra debaclet nere i väst. Ett nytt topp-topplag väntar dock härnäst, så poängmässigt bör man inte förvänta sig något, men prestationsmässigt kan man kräva en betydligt mer energifull insats. Upp på hästen igen!