Ungern - Belgien
0 - 4

Serieledning

Lördagens bortamatch mot Charlton slutade med en historisk seger. För första gången på 50 år vann Pompey på The Valley.

Seger borta mot Charlton skulle innebära serieledning i minst ett dygn. Pompey, fortfarande utan insläppt mål, gjorde inga förändringar jämfört med senast. Inga nya nyförvärv fick plats på bänken trots att samtliga spelade med reserverna i veckan.

Ett hårt skadedrabbat Charlton tvingades placera Amdy Faye som mittback. Iain Dowie valde att spela 4-3-3 från start och det kan med facit i hand ses som ett felaktigt val.

Pompey dominerade första halvlek ganska kraftigt. Sean Davis och Pedro Mendes hade full koll på mittfältet. Men det var hemmalaget som skapade den första målchansen. Ett ballonginlägg från Rommedahl som inte såg alltför farligt ut nickades av Marcus Bent i ribban. Returen hamnade hos brorsan Darren som prickade stolpen från nollvinkel.

Efter två bra nicklägen, ett för El Karkouri och ett för Benjani, stod det fortfarande 0-0, men Pompey började här ta över matchen. Under en period spelade man verkligen som ett topplag. Passningsspelet var lugn och behärskat och man arbetade sig metodiskt fram till bra lägen. Bästa lägena fick Nwankwo Kanu som först tvingade Scott Carson till en bra räddning innan han oförklarligt nickade utanför i ett läge där det var lättare att göra mål.

Kanu låg bakom mycket med sitt finurliga spel. Vid flera tillfällen tog man sig fram med eleganta kombinationer, men utdelningen uteblev. Första halvlek slutade 0-0.

Dowie gjorde ett smart drag i halvtid. Ut med den svage Marcus Bent och in med halvskadade mittbacken Jonathan Fortune. Amdy Faye klev upp på mittfältet och helt plötsligt började man ta över matchen. Med Faye högre upp i banan blev det mer stål i Charlton. Portsmouth var på väg att tappa matchen.

Men backlinjen stod pall. Charlton skapade inte mycket. Stefanovic och framförallt Primus och Johnson var mycket bra. Campbell ledde sin backlinje på ett sätt som man förväntar sig av honom.

Det var dock riktigt nära 1-0 när Dennis Rommedahl fick på en volleykanon som definitivt var värd ett bättre öde. Bollen smet tätt utanför James vänstra kryss.

Benjani plockades ut och in kom Lua-Lua. Mer flärd i anfallet, mer snabbhet i kontringarna. Jag pratade med Figge, känd från forumet, på mobilen när bytet kom. Han sade att första målet skulle komma i den 73:e minuten. När Lua-Lua drev upp bollen och utmanade Fortune sade Figge att nu sitter den. Och minsann, han hade rätt. Lua-Lua drog bollen till höger och sköt ett inte alltför märkvärdigt skott som Carson fick fingrarna på. 0-1 i 74:e minuten.

Uddamålsledningar mot Charlton har inte hållt i sig de senaste säsongerna, men nu var det dags. Hemmalaget förmådde inte att hota Pompeys ledning och det var närmare 0-2 än 1-1. Portsmouths nolla höll i sig ytterligare en match. Nu fem raka nollor, klubbrekordet ligger på sex.

Detta var en typisk match mellan två lag med olika förutsättningar. Pompey i kanonform och utan skador och Charlton ur form med skador. Bägge lagen ägde en halvlek var och matchen kunde lika gärna slutat oavgjort, men Pompey var lite vassare och hade det där lilla flytet som lag i form har.

Efter den här kanonstarten börjar vi fans drömma om Europa. Men det är fortfarande 40 poäng som gäller. 27 kvar alltså.