Reserapport: Manchester: Del II
Intensivt reserepotage i två delar efter påskhelg spenderad i Manchester.
Fortsättning från del I
Slut på matchen och det bar iväg ut igen. Hett tips till er som inte gillar oväntade överraskningar och hjärtattacker, köp inte biljetter av touts. Nu gjorde vi det kanske dummaste men vi var å andra sidan så desperata att komma in att vi lika gärna kunnat försökt planka.
Se till att i alla fall få en vanlig biljett (där block, radnummer, stolsnummer står utsatt) istället för ett säsongskort för går ni in med säsongskort så måste ni ha både boken och kupongerna/kupongen med er. Och det är inte särskilt många som är sugna på att låna ut hela sin bok utan någon som helst säkerhet på att få den tillbaka.
Blocknummer är en bokstav (E/W/N/S) följt av fyra siffror (där den första alltid är 1/2/3/4).
Vi beslöt oss för att se vad det blivit av gamla Dog and Partridge som revs för en viss tid. Den har ersatts av en sjabbig Wheterspoon pub (en kedja…) som heter Bishops Blaize. Det var visserligen stundtals ordentligt bra stämning där inne. Här fick vi en bättre variation på sånger. Med bland annat klassiker som ”Leeds/Yorkshire is full of sheep, sheep and more sheep. När hela puben klämmer i med ”We shall not be moved” är det gåshud all over. Jag tror dock det blir svårt att överträffa mytomspunna Dog and Partridge. Inte för att jag personligen har varit där… Vi tröttnade ganska snabbt och den genuina känslan fanns aldrig där. Precis innan vi ska gå ser vi den något neurotiske touten som dock ackompanjerad av Barry the Baptist från Lock, stock and two smoking barrels samt en annan vän i välkänt huliganklädesmärke. Vi bestämmer oss ändå för att gå fram och konfrontera idioten, F.E.A.R. börjar systematiskt tala honom till rätta dock utan något egentligt gensvar. När vi sedan hävdar att vi borde ha någonting i gengäld (läs: ”At least you can buy us a fucking pint”) så sticker han illa kvickt därifrån utan ett ord. Vi fick ändå någon slags upprättelse, han drog från sin pub, vi såg matchen på bra platser, vi var kvar på puben, vi vann…
Vi begav oss återigen mot spårvagnen och innerstan (och mer pubar…). På puben Pig and Porcupine mötte vi en schysst Red i sina bästa 40 som vi tidigare mött på Bishops Blaize. Av någon absurd anledning glorifierade han norrbaggarna och pratade om vilka ”top reds” dom var osv. Usch och urk. Trevliga grabbar hur som helst.
Efter en snabbvisit på YH:et så begav vi oss ut igen. Denna gång mot Ancoats och klubben Sankeys Soap där DJ:n och producenten Dimitri from Paris skulle spela. Men innan vi kommit dit så var det dags för någonting att äta. På en parallellgata till Newton Street införskaffades en minst sagt stark kebab där mötte vi även Bertie Magoo (annat ord för bitter Citysupporter) som var en man som helt klart sett sina bästa år och började fråga varför vi åkt till Manchester och varför vi snodde biljetterna från barnen i Stretford och Salford. Hans påhopp var så stereotypa att det nästan blev skrattretande. Det är verkligen skillnad på folk och folk, han skulle behöva åka tillbaka en sisådär 26/27 år tillbaka i tiden då City faktiskt var bra.
Väl ute ur kebaberian insåg vi att vi började närma oss, det syntes på husen. Det finns ganska många delar av Manchester som inte är allt för trevliga att beskåda samt beträda. Vi tog i alla fall en taxi den sista biten och det kanske var tur det. För frågan är om vi inte bara gått förbi klubben annars. Det enda som talade för att det var en klubb var ett dussin britter i t-shirts som stod och frös i en klunga samt en stor ståldörr. Väl inne var det en grym klubb och bra mycket fräschare än sitt yttre. Dimitri var grym men vi körde en ganska tidig sorti ändå. Vi var båda trötta och insåg att det skulle vara mycket jobbigt att missa planet tillbaka till Stockholm morgonen därpå.
Söndag
Upp vid 08:00 och mött av ett öde Manchester checkade vi ut och begav oss till Deangates tågstation där vi sedan tog tåget till flygplatsen. Resan hem gick smidigt med flyg över Köpenhamn. Väl hemma i Sverige befann vi oss vid 16:00. Efter dåligt med sömn, påtagligt alkoholintag kvällarna före samt sjuk kropp var man långt ifrån fräsch vid hemkomst. Det var badkar med Alvedon i och kortnummer till Anticimex som gällde.
All in all så var det en mycket trevlig tripp och det ända som bromsar nästa resa är det finansiella.
