Shut up you southern muppet - Elake Daves Krönika (Del 4)
Anders Svensson vill byta klubb. Han trivs inte med sin defensiva roll i Southampton och ska vi ana att han inte riktigt trivs med Gordon Strachan heller? Frågan är vad Anders Svensson vill mer än att stå i motståndarnas straffområde och köra helikoptern (den rumsrena varianten förstås). Faktum är att för att vara en så pass bra spelare är han fullständigt anonym i Premier League. Det är en sak att skylla på att spelsystemet inte passar, att planen är för hård och att man inte får någon hjälp av sina lagkamrater. Det är en helt annan sak att faktiskt bita ihop och börja prestera som t ex Fredrik Ljungberg gjort i Arsenal. Hårt arbete för laget är vad som räknas i England och sett ur den aspekten har Anders Svensson underpresterat den gångna säsongen. Däremot har Michael Svensson imponerat stort under tiden som gått sedan hans antåg från franska Troyes. Sportbladets smeknamn mördarn är dock någonting han undanber sig, men har man spelstilen av en tank på dåligt humör får man nog räkna med ett och annat putslustigt epitet.
Bortsett från Anders Svensson bekymmer så har Southampton enligt egna mått haft en mycket bra säsong. Man slutade på övre halvan av tabellen och tog sig till FA-cup final där man helt väntat åkte på stordäng av Arsenal. Men bara att ta sig final räckte för att få en plats i nästa års UEFA cup - Arsenal är som alla borde veta kvalificerade för Champions League.
För Anders Svensson väntar en sommar fylld av spekulationer. Svensk media med Sportbladet i spetsen kommer naturligtvis att försöka koppla ihop honom med diverse storklubbar runt om i världen men allting talar för att han stannar där han är. Rent konkret har han inte varit bra nog för att några större klubbar ens ska vara överdrivet intresserade.
Southampton kommer ha betydligt större problem med att hålla fast vid James Beattie. Den unge engelsmannen presenterade sig på allvar för Premier League publiken den gånga säsongen och stänkte in hela 24 mål. Lika många som Henry i Arsenal och bara ett färre än skyttekungen Ruud van Nistelrooy. Redan nu ryktas det om att Manchester United är på jakt efter en kompis åt Ruud van Nistelrooy och James Beattie är ett fullt logiskt alternativ. Gordon Strachan får bereda sig på en sommar där han sopar bort uppvaktande klubbar lika flitigt som han rensade bollar i Man Utd.
#
För West Ham blev det tyvärr som befarat. Inget lag som har legat sist vid jul har någonsin klarat sig kvar i Premier League och West Ham blev tyvärr inte undantaget som bekräftade regeln.
Hade någon sagt innan säsongen att West Ham med sin trupp av landslagsspelare och den sjätte högsta lönekostnaden i ligan skulle åka ur hade personen mötts med gapskratt. Risken är dock stor att den gapskrattande personen nu sätter skrattet i halsen och desperat försöker inse vad som har hänt. Hur kunde det gå så illa? 42 poäng och 18:e plats kan knappast sägas vara ett väntat resultat för ett lag som förra säsongen slutade på sjunde plats.
Tja, vem vet. Ibland är fotbollen märklig och West Hams fall är ett av de märkligaste i Premier Leagues historia. Visst måste fingrar pekas anklagande åt håll och kanter men det är svårt att hitta något specifikt skäl till varför det har gått fel och framförallt vad som har gått fel. Självfallet saknar man ett försvar men det gör t ex Manchester City också och de åkte inte ut. Ej heller har man något anfall att tala om men det har inte Liverpool heller. Målvakten kanske inte är bäst i ligan men han är långtifrån sämst. Mittfältet är fyllt med vad som sägs vara Englands mest lovande spelare (och hur tragiskt för England är då inte det?). Kort sagt, det finns inget enskilt logiskt skäl till att West Ham åkte ur.
Man kan om man vill alltid använda Houlliers favoritursäkt och skylla på otur. Det var trots allt oturligt för West Ham att just denna säsong så räckte inte 42 poäng för att klara sig kvar. Förra säsongen kom man som sagt sjua på 53 poäng. Det är bara nio poängs skillnad och det illustrerar rätt väl hur tunn linjen är mellan relativ framgång och yttersta misär.
Den lättaste förklaringen vore förstås att peka ett anklagande finger mot coachen Glenn Roeder i bästa Di Canio stil och säga att han, han bär enskilt skulden till fallet. Men det är att göra det lite för lätt för sig. Det är knappast Roeders fel att Di Canio mest springer omkring halvskadad med armarna i vädret eller att Sinclair gör sitt bästa för att bevisa att han inte är mannen som ska lösa Englands problem på vänsterkanten. Stackars Roeder hamnade på sjukhus med hjärnproblem efter alla bekymmer och tillfällig coach är gamle legendaren Trevor Brooking. Huruvida Roeder kommer tillbaka eller inte är en öppen fråga i dagsläget. Min gissning skulle vara nej.
Nu är det som det är och West Ham förbereder sig för minst en säsong i Nationwide. Det förväntade manfallet har redan börjat. Först ut att försöka lämna det sjunkna skeppet var Jermaine Defoe som antagligen läst The Sun lite för mycket. Han tycktes tro att om man lämnade in en transferansökan skulle Manchester United och komma knacka på dörren inom fem minuter som i fallet med Rio Ferdinand. Verkligheten var dock att West Ham slängde hans transferansökan i papperskorgen och meddelade Defoe att han inte fick gå någonstans. Har man satt fan i båten får man ro honom i land om så färden måste gå genom division 1 träsket.
West Ham tänker försöka utöva denna taktik på alla sina lovande unge spelare såsom Joe Cole, Michal Carrick, Jermain Defoe och Glen Johnson. Däremot har man insett att det blir omöjligt att behålla spelare som Trevor Sinclair och David James vilka (med viss tvekan) förtjänar att spela i Premier League. Dessutom har man sagt upp bekantskapen med 10 spelare däribland Paolo Di Canio, Lee Bowyer, Raimond van der Gouw (nu måste han väl ändå lägga ner fotbollen?) samt Nigel Winterburn. Mest förvånade är utan tvekan Paolo Di Canio men gissningsvis var det hela en ekonomisk fråga.
West Ham kommer komma tillbaka, jag sticker ut hakan redan nu och vågar påstå att sejouren i division 1 blir kortvarig. Hur man än vänder och vrider på allting så går det inte att komma bort från det faktum att man har ett talangfyllt lag. På riktigt. Jag lovar.
Fortsättning: Del 5
