Shut up you southern muppets - Elake Daves Krönika (II)
Tycka vad man vill om saken men efterslängar är inte tillåtna i fotboll. Man får inte ge igen. Ruud van Nistelrooy hade kunnat dansa polsk folkdans, draperat sig i en dansk flagga och kissat på hörnflaggan. Vieira får ändå inte ge igen. Det är inte svårare än så. Det står var och en fritt att fördöma Ruud för hans provokationer, i den mån de förekom, men att använda dem för att rättfärdiga Vieireas eftersläng eller skandalscenerna efter slutsignalen är i förlängningen lika korkat som att rättfärdiga Keanes berömda överfall på Haaland eller Cantonas Kung-Fu spark.
Och det är vid talet om provokationer den berömda dubbelmoralen kommer in. Se Arsenal och dess backklippor Martin Keown och Tony Adams. Någon som på fullt allvar tror att dessa två herrar inte kunde och kan alla knep i boken? Och dessutom skrev till några egna kapitel? Blotta tanken på ett "nej, inte alls är löjlig". Ändå vill Arsenal fördöma Nistelrooy för att han använder vad som benämns fula knep. Vi behöver ingen bibel som riktmärke för att inse att något är väldigt snett med objektiviteten här.
Låt oss först slå fast att Ruud van Nistelrooy är långt ifrån någon ängel. Det torde varje människa oavsett stamtillhörighet kunna inse. Han är stor, stark och känner till en himla massa småknep som retar gallfeber på vilka motståndare som helst. Han vet precis hur man ska kroka i för att få frispark och han vet vilka knappar han ska trycka på för att få en reaktion. Det är inte konstigt att han är så illa omtyckt. Men är han verkligen ensam om att känna till och använda sin kunskap? Blang. Fel. No Way José. Detta är en egenskap alla världens främsta målskyttar har haft sedan urminnes tider. Det är en väsentlig del av vad som gör dem så bra. Folk idag har inga problem att idag hylla Maradona som spelare men fråga några av backarna som mötte honom vad de tyckte om honom egentligen. Fråga t ex englands backlinje om Guds Hand utmärker en bra fotbollspelare. Ett av de största misstag man kan göra är att naivt tro - eller ens förvänta sig - att alla fotbollsspelare är renhåriga idrottsmän som sätter sportslighet i främsta rummet. Och om det verkligen behövs sägas: ja, det gäller alla spelare.
Men ger faktumet att Ruud ej är en ängel Arsenal rätt att i närmast mobbingliknande scener först håna och sedan fysiskt ge sig på honom? Är motiveringen "Du, vi gillar inte dig" giltig för vilket beteende som helst? Och om så, kan vi omsätta det i våra dagliga liv också? Är det okej om jag imorgon går ner på ICA och nitar den jobbiga kassörskan som alltid slår in fel priser? Kan jag efter det gå över till grannen mittemot som har fräckheten att hålla på ett annat lag än mitt och skicka ett par ryska smällare i hans brevlåda? Är det okej? Eller är det så att man måste spela i Arsenal för att få ta sig sådana friheter och räkna med att alltid tagen i försvar? Den som har ett svar får gärna lämna besked så fort som möjligt för en annan av mina grannar har börjat spela sånger från Fame Factory nu och jag finner det jäkligt provocerande.
Eller så kan jag svara själv. Nej, ett dylikt handlande är förstås inte tillåtet. Bara för att något irriterar oss äger vi inte rätten att förvandlas till djur och agera efter våra mest primitiva drifter. Även om fler än vad jag trodde faktiskt tycks ha den uppfattningen - nu räknar jag förstås bort rena klubbsupportrar vars åsikt ändå aldrig kan tas på något som helst allvar mer än som en stunds förströelse och fascination över hur rätt Einstein hade i att människans dumhet är oändlig. Nej, jag menar människor som bevisligen har fler än två hjärnceller och ändå lyckas missa att vad som definierar oss som personer är våra handlingar, och särskilt våra handlingar i stunder av provokation och motgång.
Det finns en stor skillnad mellan orden förstå, förklara och ursäkta. Kan vi förklara att Arsenalspelarna överföll Nistelrooy efter slutsignalen? Japp, det är inte svårt. Det var länge sedan Arsenalspelarna miste all självkontroll. Kan vi gå vidare och förstå handlingen? Lite svårare men låt oss köpa teorin om att Ruud van Nistelrooy går dem på nerverna och att de som psykologiforskarna skulle ha utryckt saken lät sina handlingar styras av kognitiv omedvetenhet, vilket enkelt uttryckt betyder att de lämnade hjärnan vid dörren.
Kan vi då på bakgrund av våra tidigare slutsatser ursäkta deras beteende? Nej, inte alls. Agerandet är oförlåtligt enligt alla etiska och moraliska ramar som finns. Den som börjar ursäkta beteendet kommer snart få fullt upp med att ursäkta allt från mordet på John Lennon till Irakkriget via mobbning i landets skolor. Även om spelarna i stundens hetta agerade utan hjärna betyder det inte att vi andra som granskar och försöker förstå händelserna får bete oss på samma sätt.
För att dra en sedvanlig långsökt liknelse. Det sägs att stunden Dukakis förlorade amerikanska presidentvalet 1988 var när han i slutspurten fick en fråga i stil med: om din fru och din dotter blev våldtagna, skulle du inte vilja att mördaren fick dödstraff då? Ingen lätt fråga att få när man är motståndare till dödsstraffet och när Dukakis inte omedelbart svarade tolkade det som tvekan och osäkerhet. Sanningen är att Dukakis sökte efter rätt ord för att kunna förklara för ett folk som - hur ska vi säga detta på bästa sätt - inte är kända för att bara bestå av kärnfysiker, att i ett rationellt tänkande måste man kunna frikoppla hjärnan från hjärtat. Även om hjärtat säger "die m*****" så måste hjärnan kunna ta över och se till den stora bilden.
Jag tror inte det behöver poängteras att budskapet passerade på jetplanshöjd över de flesta amerikaners huvud.
Men, låt oss lämna den amerikanske politiken och återvända till Ruud och Arsenal.
Innan vi fortsätter vill jag dock varna känsliga läsare för obehagliga sanningar. Om ni äger luktsalt så gå och hämta det nu.
Ruud är inte ensam i Premier League om sina färdigheter. Jag vet att detta strider mot allt ni har hört från Arsenal och Liverpool håll men det är icke desto mindre sant.
Det finns många som är minst lika aktiva och antagligen etter värre. Få är dock naturligtvis så bra som Ruud. Någon måste ju självklart nog vara bäst men det finns ett par spelare som kommer väldigt nära holländaren.
Del 3 av 4
