Shut up you southern muppets - Elake Daves Krönika (III)
Och det är när man diskuterar dessa saker man inser att dubbelmoralen alltid är supporterns bästa vän. Hur ska man annars kunna ha en standard för egna spelare och en för motståndare? Detta är ju trots allt en väsentlig del av vad som utmärker en klubbsupporter. Jag använder termen klubbsupporter och inte fotbollssupporter. En fotbollssupporter bör besitta åtminstone grundläggande objektivitet - må så vara med viss polarisering - och respekt medan en klubbsupporter mer karaktäriseras av en naiv övertro till allting som bär de egna färgerna och rent hat till allting som inte gör det.
Men dubbelmoralen, eller rent ut sagt hycklandet, är inte bara supporterns bästa vän. Det är tydligen även en fotbollsmanagers allra främsta egenskap. Hur ska man annars förklara att Wengers lilla tal om Nistelrooy efter söndagens match var en nästan exakt kopia av vad David O'Leary sade om Ashley Cole säsongen 01/02? Ett uttalande Wenger fördömde i icke ringa ordalag.
Ni minns säkert Ashley Cole säsongen 2001/2002.
Han låg ner så ofta att folk undrade om likbilen var på väg. Han stupade i straffområdet för att vinna straffar, han stupade i närstrider för att få spelare utvisade, han stupade vid så många enskilda tillfällen att röster ifrågasatte om han verkligen hade fysik nog för att spela fotboll på toppnivå.
Men till skillnad från i fallet Nistelrooy så ansåg förstås Wenger att Cole aldrig gjorde något fel. När Newcastles Bellamy flaxade till med en hand i Coles nacke varvid Cole stöp som en klubbad säl gick Wenger gick ut och sa att Cole hade spräckt läppen och att Bellamys röda kort var mer än befogat. -Har han spräckt läppen efter en hand i nacken? frågade journalisterna.
Han har spräckt läppen sade jag: svarade Wenger iskallt och därmed var frågestunden slut.
När samma Cole ramlade omkull och skadades av Cisses vinddrag mot Birmingham blev Cisse utvisad. Tv-repriserna visade att kontakten varit minimal och det röda kortet drogs sedermera tillbaka. Wenger kommenterade incidenten med att det var rätt att slänga sig åt sidan, annars kunde man ju bli träffad. Jämför gärna med Ruud van Nistelrooys hopp vilket Wenger så ivrigt kritiserade. Naturligtvis är det också en intressant detalj att Cole var en av de som skrek "Fuskis" i Ruuds ansikte efter söndagens match.
Cole är dock naturligtvis inte ensam i Arsenal om ha uppvisat dubiöst beteende. Minns ni när Keown blev blind? Eller åtminstone snudd på.
När Tottis hand flög upp och i vad som verkade vara minst fem minuter höll Keown händerna framför sitt ansikte, ackompanjerad av en något pinsam tystnad eftersom tv-repriserna samtidigt avslöjade att Tottis fingrar bara snuddat Keowns kind. Totti fick ändå rött kort vilket Wenger ansåg som självklart. Keown kunde ju faktiskt ha blivit blind.
Nämnde jag för övrigt att Keown var den som skrek det högsta "Fuskis till Ruud?
När vi ändå håller på kan vi ta en till så alla Arsenalsupportrar riktigt kan gnissla tänder. Så sent som en vecka sedan rasade Pires i Portsmouths straffområde, fick en straff och Arsenal räddade en poäng. Scenariot var inte helt olikt vad som inträffade i Valencia i CL förra året. I underläge 2-1 behövde Arsenal desperat ett kvitteringsmål när Pires tog chansen och rasade omkull i straffområdet. Straffen uteblev dock men det blev ett gult kort för filmning. En filmning Pires sedermera bad om ursäkt för, dock inte innan en församlad Arsenalvärld hade förkunnat att man minsann blev rånade på en klockren straff, vilket onekligen i efterhand ter sig ganska lustigt.
Portsmouthstraffen hade dock en rätt otrevlig backlash. Det var nämligen inte straff och Pires har anklagats för både det ena och de andra under veckan som har gått. Utom av Wenger förstås som faktiskt ändå kunde sträcka sig till att det var en tveksam straff. På Wengerspråk betyder detta dock förstås: -Mon Dieu. Dumma engelsmän. Klart det inte var straff men vi tar så gärna emot era gåvor.
Nackdelen med att lista exempel som ovan är förstås att folk kan dra slutsatsen att det är bara Arsenalspelare som fuskar eller att det åtminstone är i majoritet. Det är naturligtvis inte sant. Man kan sammanställa mycket längre listor med spelare från samtliga lag i Premier League. Namn som t ex Owen, Shearer, Hasselbaink, Savage, Beattie, Anelka, Angel, Cole, Heskey. En lista på spelare som vid en viss tidpunkt har stämplats som fuskare är i princip oändlig och är på intet sätt utmärkande för något specifikt lag. Nej, det som utmärker Arsenal är istället den berömda oförmågan att få bort flisorna ur sina egna ögon innan de anklagar alla andra. Det räcker med att se till Vieiras senaste fem utvisningar för att få ett klart hum om hur Arsenal egentligen hanterar röda kort för sin nuvarande lagkapten.
22/9 2003 mot Manchester United.
Detta vet ni redan, Nistelrooys överdrev sin reaktion på Vieiras utfall.
1/9/2002 mot Chelsea.
Smärre skillnad. Här överdrev Gronkjaer sin reaktion på Vieiras tackling..
24/8 mot Lecicester.
Återigen ett felaktigt kort. Denna gång var det Dennis Wise som provocerade.
21/8 2000 mot Liverpool.
Börjar mönstret bli klart nu? Ett misstag av domaren och provocerande Liverpoolspelare.
19/8 2000 mot Sunderland.
Typexempel på någon annans fel. En Sunderlandspelare tar tag i Vieieas tröja och givetvis är en armbåge det enda sättet att korrekt hantera situationen. Wengers omedelbara reaktion? Vieira var offret.
Dessa exempel säger faktiskt mer än vad som först anas. Förutom det uppenbara att Vieira aldrig förtjänar en utvisning utan är alltid ett offer för andras fusk, provokation och/eller domarens inkompetens säger det också att Vieira är synnerligen lättretad och likt de övriga spelarna i Arsenal inte kan lägga band på sig själv när det krävs. Falla på eget grepp är inte direkt det sista man tänker på.
Äntligen slut: Del 4 av 4
