Portsmouth 1 - 0 Luton
En tät och tuff match mellan seriens två bästa försvar slutade med hemmaseger. Portsmouth var större delen av matchen det bättre laget, men Luton hade två gyllene kvitteringslägen i andra halvlek. Det var nära att Portsmouths ineffektivitet hade kostat laget ytterligare en gång.
Efter att ha spelat 4-4-2 i Newport och 4-3-3 i Yeovil ändrade Paul Cook tillbaka till 4-2-3-1. Istället för att starta med Noel Hunt, som jag hade gissat på, blev det Michael Smith längst fram. Det visade sig vara ett utmärkt drag då Smith återigen gjorde en stor insats, förutom framför gästernas mål.
Inledningen var trevande och det var först när Lutons målvakt ganska så klantigt tappade bollen och sedan plockade upp den i samband med en utspark som det började hända saker. Det blev frispark i straffområdet och bollen rullades mot Michael Doyle, vars skott blockades. Bara några minuter senare inträffade matchens mest kontroversiella händelse. Lutons talangfulle mittfältare Cameron McGeehan kom tufft och fel in i en 50-50-duell med Doyle som resulterade i ett benbrott. En frustrerad och arg McGeehan fräste ett antal fula ord mot Doyle och hemmasupportrarna, bankade i gräset av smärta och vägrade för en stund bli placerad på båren. Han blev utburen, utbuad och varnad.
Det tog långt tid innan matchen kunde återupptas. Farliga chanser var det ont om även om båda lagen hade ett par skottlägen. Gareth Evans kom närmast med ett skott som gick halvmetern över. Carl Baker fick ett fint läge på ett inspel från vänster efter gott samarbete mellan Enda Stevens och Kal Naismith, men fick inte träff på bollen. Kyle Bennett sköt sedan tätt utanför. Luton hade inte mycket anfallsspel i avsaknaden av sin bäste mittfältare. Hemmalaget tog ledningen efter en halvtimme då Christian Burgess nickade in Bennetts frispark i ett öppet mål sedan Christian Walton hängt tvätt. Burgess fick ytterligare ett fint nickläge på en hörna av Naismith, men nicken gick strax utanför innan domaren blåste för paus efter åtta stopptidsminuter.
Portsmouth hade 7-1 i avslut i paus och ledde därmed rättvist och andra halvlek inleddes som den första avslutades. Evans nickade rakt på Walton från nära håll och Baker hade ett bra läge från fem meter utan att få kontroll på bollen. Plötsligt skapade Luton en farlig chans. Direkt efter Bakers miss skickades en chansboll upp som Burgess kom fel på. Danny Hylton tog bollen och lyfte en delikat chipp över David Forde, men som tur var för hemmalagets del träffade bollen ribban och studsade ut. Luton gjorde sitt andra och tredje byte och drygt tio minuter senare kom en än bättre kvitteringschans. Matt Clarke försökte täcka ut bollen till inspark, men Hylton tog sig emellan. Clarke gick omkull enkelt utan att få frispark och Hylton spelade in bollen till Jonathan Smith som från ett par meter skickade bollen tillbaka där den kom från. En otrolig miss.
Luton pressade på för en kvittering och James Justin testade Forde med ett distansskott. Portsmouth satsade nu helt på kontringar men hade problem med att få ordning på bollen i bra lägen. Inhoppande Gary Roberts hade problem med bollbehandlingen, men även Luton hade svårt att hålla i bollen och man kan tänka sig att det täta matchandet bidrog till det. Ett gyllene läge att avgöra på var avsett för Naismith på en av kontringarna, men Smith kom emellan och dribblade bort chansen.
Mot slutet spelade Luton effektivt med en man mindre sedan Hylton skadat ryggen och inte kunde göra sig själv rättvisa. Portsmouth hade ganska god kontroll, men ett mål är alltid en bräcklig ledning. Cook drog till med att släppa in ytterligare en forward för att döda matchen. Noel Hunts stora bidrag var att ordna en straffspark i 92a minuten, men Gary Roberts drog den högt över och spänningen bestod ytterligare i tre minuter. Det blev dock inte någon farlighet framför Fordes mål och Portsmouth kunde rida ut stormen.
Poängen var ytterst välkomna då Carlisle passade på att förlora sin första hemmamatch för säsongen. Grimsby vann med 1-3. En annan toppkonkurrent som förlorade var Plymouth som föll med 1-0 borta mot Barnet. Nu är det fyra poäng upp till Carlisle, sex till Plymouth och sju till Doncaster, som står för motståndet på torsdag. Det blir en oerhört intressant match mellan seriens bästa lag just nu och en titelfavorit som börjar komma igång. Sex vinster och en förlust på tio matcher är siffror som liknar det vi vill se och som kan bära långt om det håller i sig säsongen ut.
Den stora snackisen efter matchen var McGeehans skada och hur han behandlade och behandlades av hemmasupportrarna. Lutons manager Nathan Jones drog alla Portsmouth-fans över en kam när han sågade buandet. Han tyckte också att det var fel att spelaren blev varnad för att banka näven i gräset av smärta. De som satt nära händelsen hävdade å andra sidan att varningen utdelades för de ord McGeehan riktade mot Doyle, att buropen hade att göra med de gester han riktade mot publiken, att han vägrade bli upplyft på båren samt att han ansågs (av hemmasupportrarna) ha gått in i duellen för att skada Doyle. Dessvärre var incidenten utesluten ur höjdpunkterna, så jag kan inte säga något om den. Men det spelar för mig ingen roll hur en spelare betett sig eller hur många spelare i andra motståndarlag som har maskat och filmat tidigare. När det är uppenbart att en spelare är allvarligt skadad (det är det när han sitter på en bår med fixerat ben) buar man inte åt honom. Och man skanderar definitivt inte ramsor om att åka hem med ambulans.
Pompey (4-2-3-1): Forde - Evans, Burgess, Clarke, Stevens - Rose (Linganzi 84), Doyle (k) - Baker (Hunt 80), Naismith, Bennett (Roberts 68) - Smith
Luton (4-1-2-1-2): Walton - O’Donnell, Cuthbert (k), Mullins, Justin - Rea - Gilliead (Lee 54), Smith - McGeehan (Mpanzu 20) - Cook (Vassell 54), Hylton
Domare: Tim Robinson
Publik: 17402 (1547 gästande)
