SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 1. Pittsburgh Penguins
Tre tapp, tre talanger och kanske tre titlar? Ska Pittsburgh kunna ta sig hela vägen fram igen?
Föga förvånande så dimper de regerande mästarna in på en första plats i rankingen av Metropolitan division. Även fast Pittsburgh precis som alla andra lag har fått se en del spelare lämna så är kärnan i truppen ganska intakt. Frågan är bara om Pittsburgh verkligen kan klara att gå hela vägen en gång till? Kan man göra det man gjorde i fjol utan en hårt arbetande Nick Bonino och utan tekningsgurun Matt Cullen? Kan man hålla uppe målskyttet och produktionen över fyra kedjor på samma sätt som sist och klarar sig Murray utan en Fleury som sporrar honom framåt?
För mig handlar det mer om vad man har kvar än vad man har tappat. Tre personer som kommer att spela en avgörande roll i hur den här säsongen tar sin början är de ganska unga spelarna som får nya och större roller i år. Det blir riktigt intressant att se hur spelare som Jake Guentzel, Brian Dumoulin och Olli Maatta kommer agera. Guentzel dök nästintill upp från ingenstans förra säsongen och blev en nyckelfigur i Stanley Cup racet. I år får han räkna med allt mer speltid men också med allt högre förväntningar och en allt mer betydelsefull roll. Brian Dumoulin och Olli Maatta har i mina ögon agerat “filler backar” i ett par säsonger nu och måste ta ett steg framåt. I och med att Pittsburgh fått släppa iväg några backar måste både Dumoulin och Maatta visa att de också kan vara nyckelspelare för att ge laget en chans till den efterlängtade Threepeaten.
I år är givetvis Letang också tillbaka i spel och på backsidan har en del nyförvärv kommit in för att hjälpa till och fylla hålen efter Trevor Daley, Ron Hainsey och Mark Streit. Streit och Hainsey är ju inga oväntade tapp då de båda i princip var “måste-värvningar” för att fylla tomrummet i den hårt tilltufsade backlinjen som Pittsburgh gick in i slutspelet med. Trevor Daley väger desto tyngre och var förvisso förväntad att gå men lämnar efter sig en lucka på ca 20 minuters speltid per match. En lucka som lär fyllas av nyförvärvet från free agents listan Matt Hunwick.
Förutom Hunwick så har Penguins varit heta på att plocka in backar och inte minst från AHL. Frank Corrado kom senast från Toronto, Kevin Czuczman från Manitoba Moose i AHL, Jarred Tinordi också från spel i AHL, Chris Summers plockas också in i laget från AHL spel. Mest troligt är det just i AHL som dessa spelare till största del kommer att spendera sin tid, men Pittsburgh vet bättre än någon att spelardjupet är guld värt.
Sist men inte minst så har hungern i laget knappast minskat efter två raka cup-segrar. Pittsburgh har en underbar blandning av hungriga ungtuppar och rutinerade superstjärnor i truppen som tillsammans jagar efter en tredje raka titel. Något som ingen klubb har lyckats med sedan New York Islanders vann fyra i rad 1980-84. Det finns delar som talar för och delar som talar emot. Värt att tänka på är dock att Crosby har vinnandet i blodet, Guentzel har mycket att bevisa och leva upp till, Malkin är solid som en sten och Matt Murray har för första gången i sin karriär en given startplats mellan stolparna. Om det kommer att räcka hela vägen till ännu en titel? Ja, vem fan vet egentligen.
Målvakter:
Trots att Marc-Andre Fleury plockades upp av Las Vegas Knights i expansionsdraften har inte Pittsburghs målvaktsposition förlorat sin stjärnkvalité. Mellan stolparna har Pittsburgh både en given Matt Murray som spelat absurt bra och som nu har fått bygga upp en hel del erfarenhet. Dessutom har laget en nyvärvad Antti Niemi som knappast är en dålig andra keeper.
Matt Murray har bara gått från klarhet till klarhet under sin tid i Pittsburgh. Efter en imponerande första säsong där han axlade rollen som förstakeeper i Fleurys frånvaro och hjälpte laget med att plocka hem cup-vinsten så har han nu inte bara två Stanley cup-ringar utan även två säsonger under sitt bälte. Med det sagt så har han också skyhöga förväntningar på sig och förutspås av bland annat NHL.com att vara den målvakten med mest vunna matcher i hela ligan. Självklar förstamålvakt i laget och kommer nog inte behöva dela med sig av kassen lika mycket med Niemi som han gjorde med Fleury.
Antti Niemi hade inte en felfri säsong senast i Dallas. Han startade i 30 matcher och hade en räddningsprocent runt 89% snåret. Dallas mäktade bara med att vinna 12 av de 30 matcher (under ordinarie speltid) som Niemi vaktade kassen i. Den ganska dåliga siffran bär dock inte Niemi ensam skulden för och i ett lag som Pittsburgh där produktionen framåt är betydligt högre än i Dallas borde det inte vara så bekymmersamt att låta Niemi vakta kassen ibland. Sannolikt andrakeeper bakom Murray. NHL.com tippar på att Niemi kanske får starta i ca 30 matcher men om Matt Murray håller sig frisk och spelar som han brukar så tror jag snarare på att Niemi får vara nöjd med runt 20 matcher.
Utöver Murray och Niemi så ska vi inte glömma att Pittsburgh har ännu en ung och lovande målvakt i Tristan Jarry. Han lär förvisso behöva lite mer tid i AHL innan han kan tävla om en ordinarie plats i A laget, men han har definitivt visat att han har kvalitén och talangen för sig. På 45 spelade matcher i AHL rundade han av säsongen med en räddningsprocent på 92.5% och 28 vinster.
Backar:
Backsidan i Pittsburgh är och har under ganska lång tid varit lagets frågetecken. Det går inte att sticka under stolen med att flera andra klubbar i NHL har en långt mer imponerande backuppsättning än vad pingvinerna har. Men det är fortfarande inga veklingar som står på blålinjen för Pittsburgh och med den offensiva hockeyn som laget spelar så är det viktigare med ett vasst spelsinne än med tyngd.
Kris Letang är givetvis generalen i pingvinernas försvar. Han är ju inte riktigt en Erik Karlsson men han är ta mig tusan inte så jävla mycket sämre. Hans spelsinne och placeringsförmåga på isen är ett av de bästa i NHL och han är inte minst ett vapen på den offensiva halvan av planen. Trots skadeproblemen i karriären finns det få spelare som lägger ner lika mycket tid på träning och justeringar som Letang och får han bara vara hel under säsongen är han en självklar kandidat för Norris trophy tillsammans med spelare som Erik Karlsson och Brent Burns.
Bakom Kris Letang är det dock inte lika självklara superstjärnor som står uppskrivna i pingvinernas försvarsuppställning. Rent kvalitémässigt är väl den som kommer närmast Justin Schultz. Schultz kommer från en klockren säsong där han bara har blivit bättre och bättre. Med 51 poäng och en plus/minus på +27 efter 78 matcher i grundserien och med 13 poäng på 21 slutspelsmatcher är han definitivt en back att räkna med. Han kan ibland trassla till det lite för sig när han ska prova på att göra det där lilla extra, men om han bara kan spela sitt spel är han i mina ögon back nummer 2 i Pittsburgh.
Efter Letang och Schultz bör även Brian Dumoulin ha en plats i pingvinernas topp 4. Dumoulin är ju inte samma offensiva kanon som Schultz eller Letang men han har en oerhört hög arbetsmoral. Efter en lite knackig säsong så tycker jag att han lyfte sitt spel i slutspelet och lyckades minimera sina misstag. Dumoulin är fortfarande bara 26 år, ingen yngling förvisso, men han har fortfarande tid på sig att utvecklas. Något som han definitivt har möjligheten att göra med Kris Letang som mentor och med coach Sullivan, som verkar ha en oerhört bra hand med sina spelare, i båset. Dumoulin lär få en mer betydande roll i laget i år än tidigare och måste visa att han har vad som krävs.
Pittsburghs sista topp 4 back är tuffare att utse. Ska jag nu prompt utse någon så får jag lite motvilligt ge den platsen till Olli Maatta. Maatta har dragits med en massa skadeproblem, övervunnit cancer och har redan bevisat att han är villig att kämpa för att bli bättre. Han är nyligt 23 fyllda och har definitivt potential för att bli riktigt jävla grym. Det som stör mig med Maatta är dock att han kontinuerligt tycks göra samma misstag. Han spelar fast sig själv i försvarszonen, trasslar med att få till snabba spelvändningar och hamnar lite fel i sin positionering. Värt att anteckna är ju att han inte gör det här i varje match och stundtals kan han vara en av de bästa spelarna på planen. Om den unge finländaren bara kan hitta en jämnare nivå i sitt spel bör han definitivt ses som en av de bättre försvararna i Pittsburgh. Kan bli intressant att följa Maatta i år.
Bakom topp 4 kan det bli intressant för pingvinerna. Ett flertal backar lär slåss om speltid i NHL och jag kan enbart spekulera i vissa spelares utveckling under säsongen. Matt Hunwick är ju värvad av en anledning och lär få spendera en hel del tid på isen, även Ian Cole och Chad Ruhwedel har fått spela en del i A-laget. Inte minst bör Ian Cole få en hel del speltid då han varit Pittsburghs grovjobbare under den gångna säsongen. Det finns få backar som täckt lika många skott och kastat sig in i lika många närkamper som Cole. Ruhwedel gjorde bra ifrån sig i fjol när han fick chansen och kommer säkerligen testas ytterligare i år.
Förutom dessa har pingvinerna en hel del intressanta namn i truppen som kommer från spel i AHL. Troligtvis kanske det trots allt är där de kommer att husera nu också men att Pittsburgh behöver en bredd av spelare i försvaret är väl förra säsongen ett tydligt exempel på.
Forwards:
Om det är något som Pittsburgh har varit bra på under de senaste åren så är det att spela en offensiv hockey. Man har också haft lyxen att bygga sitt offensiva spel på en stadig stomme av kvalitéspelare. Det går däremot inte att förneka att laget på pappret tagit en liten smäll åtminstone i sitt centerdjup. Nick Bonino var en nyckelspelare förra säsongen på alla sätt och vis. Matt Cullen ägde tekningscirkeln och var en viktig kugge i boxplayspelet. Det kan tyckas som väldigt stora skor att fylla för spelare som Carter Rowney, Jean-Sébastien Dea, Dominik Simon eller Greg McKegg. Men i ärlighetens namn finns det ingen anledning till att få panik innan vi sett hur spelet artar sig. Det är ju inte en dålig forward uppsättning som fyller resterande platser i laget.
Mister Kanada, eller Pittsburghs egna superhjälte, oavsett vad man tycker om honom som person eller vad man kallar honom för så är Sidney Crosby fortfarande världens bäste. Även om NHL.com nu vill påstå att Connor McDavid är bäst i världen så är det bara trams. Inte ens McDavid själv ville påstå att han var bättre än Sid. Givetvis kommer han oundvikligen att passera Crosby förr eller senare i takt med att Crosby åldras och McDavid mognar, men vi är inte där än! Förste centern i Pittsburgh är inte bara bäst i laget, han är så mycket mer. Alla hans individuella talanger i all ära, men det som är det allra bästa med Crosby är hans förmåga att höja sina medspelare. Levande exempel på det är bland annat, Jake Guentzel, Conor Sheary eller Bryan Rust. Man kan kasta in vem som helst bredvid Crosby på isen och den spelaren blir nästan genast bättre.
Det är få lag förunnat att kunna stoltsera med två av världens, ja åtminstone 10 bästa spelare, som sina topp 2 centrar, men det kan Pittsburgh. Evgeni Malkin har en helt annan spelstil, en helt annan uppsättning av talanger och en helt annan image än vad Crosby har, men han är fortfarande en av världens absolut bästa centrar. Malkin är en spelare som stundtals kan vända matcher helt på egen hand. Hans hastighet i kombination med hans storlek och styrka gör honom nästintill ostoppbar när han flyger fram över isen och hans avslut är ruggigt precisa och stenhårda. Det enda negativa jag har att säga om Malkin är att han kan vara lite grinig och tjurig när det går tungt.
Men så var det det där med centerdjupet då. Vem i hela världen kliver in som tredje center? Ja just nu ser det väl kanske ut som att en Greg McKegg får fylla den platsen. Inget ont om McKegg men det känns som en lite väl stor skillnad att hoppa ner från Malkin till Mckegg som gjorde 46 NHL matcher och 7 poäng i fjol. Det känns inte som att han är självklar som tredje center här i Pittsburgh och han lär få slita hårt för att hålla en ordinarie plats i NHL om Pittsburgh nu någonsin hittar den där 3e centern som de letar efter!
Jag hade egentligen velat se en ung Zach Aston-Reese kliva in i Pittsburgh som en tredje center som spelar sitt livs bästa hockey varje natt, men det här är tyvärr ingen film och Aston-Reese ingen skådis. Mest sannolikt i mina ögon är att Carter Rowney får kliva in som lagets fjärde center bakom McKegg och Aston-Reese får lite mer tid på sig att växa in i rollen nere i AHL. Rowney är däremot i mina ögon superintressant. Han har fått spela en hel del hockey i NHL på sistone och bör ha spelat sig fram till en plats i laget efter sina 20 slutspelsmatcher förra säsongen. Han har slitit sig fram i karriären, gått den långa vägen så att säga och nu när han fått känna på hur det är att husera i finrummet vill han nog knappast släppa den chansen. Han kommer dock också att få kämpa för sin plats, unge Jean-Sébastien Dea är givetvis inte i en nuvarande startuppställning för Pittsburgh, men vem vet var han befinner sig när vi börjar närma oss Januari?
Om centerdjupet nu ska vara det där lite dystra som vi upprepar och rackar ner på så kan vi väl i alla fall glädjas åt våra forwards. På vänsterkanten känns det ju som att Conor Sheary startar vid sidan av sin mentor Sidney Crosby. Sheary flyttades runt en hel del i laguppställningen förra säsongen och bevisade att han inte bara är bra på grund av att han spelar med Crosby. Sheary gjorde 53 poäng på 61 matcher i fjol och hade säkert kunnat landa på uppåt 70 poäng+ om han inte haft skadeproblem.
I andrakedjan misstänker jag att Bryan Rust kommer kliva in på vänsterkanten. Rust har gått från klarhet till klarhet i Pittsburgh och verkar alltid steppa upp när det gäller som mest. In Rust we trust som man säger!
Bakom Sheary och Rust dyker det kanske upp en Carl Hagelin som ofta parats ihop med Phil Kessel i spelet. Hagelin är en ursinnigt snabb spelare som medför den där extra växeln varje gång han är på isen. Om han får igång sitt målskytte så tror jag inte alls att det är omöjligt att han får se sin speltid stiga en hel del i år.
I fjärdelinan hoppas och tror jag att Scott Wilson snor åt sig en plats på vänsterflanken. Wilson är en riktig grovjobbare som gör allt från att smälla på motståndare till att göra mål. Älskar hans intensitet på isen!
På högerkanten ser det ju knappast sämre ut och jag misstänker att mitt påstående om att en Jake Guentzel startar vid Crosbys ena sida hade varit ganska mycket mer kontroversiellt i fjol. Guentzel rivstartade sin karriär i NHL och tog fullkomligt över en ordentlig del av målskyttet redan i sin NHL-debut. Guentzel landade på 33 poäng på 40 matcher och 21 poäng på 25 slutspelsmatcher under förra säsongen och har nu en given plats i A-laget.
Bakom Guentzel har vi spelaren som individuellt sett är Pittsburghs tredje man bland forwards. Phil Kessel hade en riktigt bra säsong med pingvinerna i fjol och verkar ha hittat rätt i laget nu. 70 poäng på 82 matcher i grundserien och 23 poäng på 25 i slutspelet talar för sig själv. Jag förväntar mig inte mycket mer av Kessel men tror att han definitivt har förmågan att klättra ytterligare och med lite flyt landa på dryga 80 poäng i år.
Penguins högerkant är rakt igenom livsfarlig och frågan är väl egentligen om Patric Hörnqvist kommer att spela i första, andra eller tredje linan. Tror väl kanske att han passar bättre med Malkin och Kessel än med Rowney, som också är lite utav den grovjobbare som Hörnqvist är, men för stunden får han stå skriven som 3a på högerflanken. Hörnqvist har hjärtat och arbetsmoralen som vinner matcher, något som syntes under hela den gångna säsongen och inte minst i finalserien mot Nashville.
Kampen om fjärde valet på pingvinernas högerkant är stenhård. Ryan Reaves känns som en tuffing som kan få en del speltid där, men han konkurrerar med Tom Kuhnhackl och den unge talangen Daniel Sprong om en plats i laget. Ska bli intressant att se vem Sullivan ger mest förtroende.
---
Nyckelspelare:
Sidney Crosby, Kris Letang, Evgeni Malkin och Matt Murray.
Nyförvärv:
Matt Hunwick – från Toronto – free agent
Kevin Czuczman – från Manitoba moose (AHL) – free agent
Greg McKegg – från Tampa Bay Lightnings – free agent
Antti Niemi – från Dallas Stars – free agent
Ryan Reaves – från St. Louis Blues – trade
Förluster:
Nick Bonino – till Nashville Predators – free agent
Matt Cullen – till Minnesota Wild – free agent
Trevor Daley – till Detroit Red Wings – free agent
Marc André Fleury – till Las Vegas Golden Knights – expansionsdraften
Ron Hainsey – till Toronto Maple Leafs – free agent
Chris Kunitz – till Tampa Bay Lightning – free agent
Mark Streit – till Montreal Canadiens – free agent
Oscar Sundström – till St. Louis Blues – trade
Derrick Pouliot – till Vancouver Canucks – trade
Svenskar:
Carl Hagelin, Patric Hörnqvist
Filip Gustavsson, Linus Ölund och Lukas Bengtsson är också ägda av Pittsburgh. Bengtsson spelar i AHL och kanske får prova benen i någon NHL match. Gustavsson och Ölund är utlånade till elitserien över säsongen.
Coach:
Mike Sullivan
Preliminär laguppställning:
Conor Sheary – Sidney Crosby – Jake Guentzel
Carl Hagelin – Evgeni Malkin – Phil Kessel
Bryan Rust – Carter Rowney – Patric Hörnqvist
Scott Wilson – Greg McKegg – Ryan Reaves
Kris Letang – Brian Dumoulin
Olli Maatta – Ian cole
Matt Hunwick – Chad Ruhwedel
Matt Murray (Antti Niemi)
Andra notabla spelare: Tom Kuhnhackl, Zach Aston-Reese, Daniel Sprong och senaste uppstickaren Andrey Pedan.
---
Bästa nyförvärvet: Matt Hunwick
För tillfället står Matt Hunwick ut från de övriga övergångarna. Här är en spelare som redan visat vad han kan åstadkomma och kommer säkerligen spela många matcher för pingvinerna i år. Han bidrar till att stärka upp på backsidan och fyller upp tomrummet efter Trevor Daley.
Värsta förlusten: Nick Bonino (Fleury)
Sett till kvalitén så är det onekligen Nick Bonino som svider allra mest att förlora. Vem som ska ta hans plats i tredje linan är fortfarande oklart och om Pittsburgh vill ha en ny tredjecenter kanske det är dags att agera snart. Det mest emotionellt tunga tappet är i form av Fleury. Den mannen önskar vi allt gott i världen och jäklar vad det kommer att rulla tårar i Pittsburgh när han kommer tillbaka i en annan matchtröja.
Säsongens poängkung: Sidney Crosby
Det stod och vägde mellan Sid, Malkin och Guentzel för mig men Malkin brukar missa några matcher, Guentzel vet jag inte riktigt vart jag har för stunden och Crosby är alltid Crosby. Det finns faktiskt bara en Sidney Crosby och jävlar vad han är bra! Jag tippar på åtminstone en 80+ säsong kanske till och med lite mer.
Säsongens nykomling: Josh Archibald
Efter Jake Guentzels sjuka streak i fjol så var det svårt att utse en nykomling som inte var just han. Men Josh Archibald besitter en ordentlig mängd talang och kan få sin chans på riktigt i NHL i år. Archibald är 24 år och har fått tid på sig att utvecklas och såg i fjol riktigt pigg och rapp ut på isen. Får han bara chansen kan han mycket väl bli den här säsongens Jake Guentzel. Eller nja, men nästan kanske.
Säsongens genombrott: Jake Guentzel
Jag vet inte om det kan kallas för ett genombrott efter den fjolårssäsongen men ska det vara så ska det vara. Guentzel måste verkligen fortsätta att bevisa för världen hur bra han är och då borde han absolut kunna tas upp i diskussioner tillsammans med betydligt större namn än vad han gör nu. Om Guentzel når 70 poäng eller mer i år, vilket faktiskt ser väldigt rimligt ut så blir Pittsburgh farliga i ännu ett slutspel.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Metropolitan Division:
1. Pittsburgh Penguins
2. Washington Capitals
3. New York Rangers
4. Columbus Blue Jackets
5. Carolina Hurricanes
6. Philadelphia Flyers
7. New York Islanders
8. New Jersey Devils
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
