SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 7. Vancouver Canucks
Vancouver har tagit in ett gäng veteraner, men är det verkligen rätt väg att gå?
Vancouver befinner sig i en svår sits. Å ena sidan skulle organisationen må bra av att vara mitt uppe i en ordentlig rebuild – å andra sidan är det förmodligen inget man kan, eller vill, så länge bröderna Sedin fortfarande är hyggligt slagkraftiga. Nu blir det därför något mellanting.
Daniel och Henrik Sedin är fortfarande två skickliga spelare, men höjderna man nådde för några år sedan är ett minne blott. 36-åringarna är idag goda för 50-60 poäng vardera – en klart respektabel nivå i dagens liga, men samtidigt ett tydligt steg tillbaka. Tillsammans har bröderna gjort 2006 poäng i NHL och är organisationens främsta spelare genom tiderna.
De förtjänar all respekt för sina karriärer, men i ärlighetens namn kan de kanske numera stå i vägen för Canucks bästa.
Sedan Stanley Cup-finalen 2011 har Vancouver dippat av. De efterföljande sex säsongerna resulterade bara i slutspel vid tre tillfällen, och då rök man redan i förstarundan tre gånger om. Efter några år som topplag har man fallit ner i ligans bottenskikt och för de flesta skulle det kunna innebära en rebuild.
Vancouver har däremot envisats med att försöka hålla sig så slagkraftiga det bara går. Sedinarnas närvaro i kombination med krävande ägare har helt enkelt satt Vancouvers management i en svår sits. Man kan föra starka argument för att bröderna Sedin har gjort så pass mycket för organisationen att de inte förtjänar att få frågan om de kan tänka sig att lämna laget – i synnerhet inte som de har gjort det väldigt klart att de vill vara kvar. Skulle man kunna få till en trade skulle utbytet säkerligen kunna bli högst attraktivt och ett nybygge skulle kunna ta fart.
Men där är inte Vancouver.
Istället har man försökt hålla laget i en position där man kan utmana om slutspelsplatserna samtidigt som man försöker bygga upp talangbanken med bra prospects. Men som så ofta förr blir varken det ena eller det andra särskilt framgångsrikt.
Vancouver har alltså hasat sig fram i ingenmansland och något vidare nybygge har vi inte märkt av. Spelare som Bo Horvat och Brock Boeser har visserligen gjort lite avtryck och i de två senaste drafterna står såväl Olli Juolevi som Elias Pettersson ut – men likväl försöker Canucks lappa ihop bygget med veteraner.
Den här sommaren utgör inget undantag. En handfull etablerade nyförvärv i kombination med några tryout-kontrakt kan mycket väl hålla den yngre generationen utanför ligan ännu en säsong. Kanske skulle Vancouvers långsiktiga planer – om det finns några? – må bättre av att slussa in Jake Virtanen eller Nikolay Goldobin istället för att ta in Alexander Burmistrov, Ryan White eller Scottie Upshall?
Sommaren bjöd i alla fall på lite förändringar då Willie Desjardins fick lämna efter tre säsonger som head coach. Jim Benning & Co befordrade Travis Green från AHL-laget Utica Comets och den tidigare spelaren, med knappt 1000 NHL-matcher, är ett intressant val. 46-åringen har pekats ut som en av de mer hypade coacherna på uppgång och har genererat intresse i några år. Han blir onekligen intressant att följa när han nu kliver in i NHL.
I ett försök att sprida NHL till nya marknader har ligan förlagt två träningsmatcher till Kina. Vancouver och Los Angeles ska mäta krafterna i Shanghai och Peking innan man vänder hem över Stilla Havet. Lagen har däremot gott om tid på sig att återhämta sig inför premiären, så det borde inte påverka uppladdningen allt för mycket.
Målvakter:
Efter tre säsonger med Ryan Miller har nu amerikanen flyttat söderut och vi har ett helsvenskt målvaktspar i Vancouver. Jacob Markström har tålmodigt väntat på sin chans, som något förvånande – med tanke på hur han såg ut när han slog igenom här hemma – kommer först vid 27 års ålder. I takt med att Millers spel dippade av har dock Markström närmat sig förstaspaden och veteranen lär nog inte saknas allt för mycket i sydvästra Kanada.
Markström går nu in på det första året på ett treårskontrakt och får landsmannen Anders Nilsson bakom sig. Trots tuffa förutsättningar i Buffalo kommer 27-åringen från en bra säsong. Han hade en räddningsprocent på 93,3 i even strength – att jämföra med Markströms 91,9 – vilket är på Carey Prices och Braden Holtbys nivåer. Det blev dock bara 26 matcher, men de 26 matcherna gav ett tvåårskontrakt värt $5 miljoner hos Canucks.
Vancouver stoltserar inte med ligans på förhand mest trygga målvaktspar, men om allt faller väl ut bör målvaktsspelet i alla fall hålla en god nivå.
På sikt bör Thatcher Demko – som kommer från sin första AHL-säsong – definitivt kunna utmana om en NHL-plats, men lär få stå på tillväxt ytterligare någon säsong. Tills vidare är annars Richard Bachman ett dugligt tredjeval.
Backar:
Det finns några vettiga inslag i Vancouvers försvarsbesättning, men på det stora hela är den inte övertygande. Chris Tanev gör inte tillräckligt med poäng för att få den där uppmärksamheten eller erkännandet, men är i grunden en pålitlig försvarare. Han kan åka skridskor och hanterar pucken fördelaktigt, men har genom åren också dragit på sig lite skador här och där.
Går vi tillbaka några år så var Alexander Edler en aningen underskattad försvarare som var duktig på det mesta. 2017 har han däremot – som de flesta från den tidens stomme – gått ner sig. Svensken är på inga sätt dålig och har i ärlighetens namn också varit i ett ensamt och utsatt läge under de senaste åren, men det går inte att blunda för Edlers förfall.
Bakom den duon tunnas det ut rätt kvickt. Michael Del Zotto är förmodligen en gedigen värvning och lär ger någon sånär stabilitet under det tvåårskontrakt han signerade. Efter några tuffa år i New York Rangers och Nashville fick han ordning på karriären i Philadelphia, även om det svängde en del under den sista säsongen. Puckhanteringen och skridskoåkningen bör i alla fall göra honom till en topp-4-back i Canucks.
Erik Gudbranson anslöt från Florida inför den gångna säsongen, men kom bara upp i 30 matcher på grund av en handledsskada. När han väl var frisk användes han dock flitigt i numerärt underläge och han fick ett nytt ettårskontrakt i juni.
Vancouvers topp-6 fylls förmodligen ut av två spelare med aningen mindre erfarenhet än de övriga, nämligen Troy Stecher och Ben Hutton. Rookien Stecher spenderade en hel del av förra säsongen jämte Alexander Edler och duon lär kunna kampera ihop även nu. Vancouver var ett av ligans sämre possession-lag, men Edler-Stecher tillhörde i alla fall laget bästa försvarare i den kategorin. Med 24 poäng var 23-åringen dessutom lagets poängbästa back. Hutton landade inte allt för långt bakom Stecher i poängligan, med 19 poäng. Det var visserligen ett litet steg tillbaka från rookiesäsongen, men Hutton bör kunna känna sig relativt trygg i topp-6.
29-årige Alex Biega står redo att fylla på vid behov och nyförvärvet Patrick Wiercioch – som tidigare i karriären har haft fina possession-siffror – är väl värd en chansning. Nye Philip Holm får inleda i AHL, men har utvecklats fint i SHL och kan mycket väl få speltid i NHL om det vill sig väl.
Forwards:
Forwardsbesättningen i Vancouver svämmar inte över av klass, även om det finns några spännande spelare. Glansdagarna med 100-talet poäng och varsin Art Ross Trophy är visserligen långt borta – men det är fortfarande tvillingarna Sedin som hamnar i fokus. Daniel Sedin kommer från den sämsta säsongen sedan de första åren i ligan, medan Henrik Sedin i alla fall var snäppet bättre.
Dagarna då Vancouver kan räkna med att bröderna bär lagbygget till slutspel är över, även om det inte alls skulle förvåna om duon studsar tillbaka lite. Båda två går nu in på det sista året på sina kontrakt och det spekuleras en del om deras framtid. De har själva varit tydliga med att de bara ser sig själva i Vancouver och Canucks lär inte undersöka någon trade framåt trade deadline – även om det förmodligen vore det bästa för organisationen.
Kanske blir det ytterligare något år för de kommande 37-åringarna, men oavsett vilket är det hög tid att släppa in en yngre generation i styrhytten.
Längst fram i det ledet hittar vi Bo Horvat. 22-åringen har sakta men säkert utvecklats under tre säsonger och tog ett härligt kliv 16/17. Med 52 poäng (20+32) toppade han den interna poängligan och med en ännu större offensiv roll – flera veteraner stod fortfarande framför honom den gångna säsongen – kan poängskörden definitivt öka.
Horvat är Canucks framtid. Nu är det dags att Canucks viker framtiden åt Horvat.
Men kanske väljer man istället att snurra vidare med veteranerna i ledande roller. Kanske släpper Travis Green loss ungdomarna, eller så väljer han det tryggare och mindre kontroversiella alternativet och fortsätter att förlita sig på veteraner. I så fall lär Loui Eriksson och Brandon Sutter återigen få framträdande roller.
Vancouver betalade ett högt pris för att få in Sutter för två år sedan och signade honom nästan omedelbart till en kontraktsförlängning. Han är ett småhyggligt alternativ som tredjecenter, men Canucks gav enbart Henrik Sedin mer istid förra säsongen – och ett lagbygge med Sutter i en sådan framskjuten roll lär inte vara ett allt för framgångsrikt lagbygge.
Förra sommaren slängde Vancouver en hel del pengar över Loui Eriksson, och fick elva mål i utbyte. Under den sista säsongen i Boston – på ett utgående kontrakt – blev svensken återigen en 30-målsskytt, men debutsäsongen i Canucks lämnade mycket att önska. Kanske hade man förblindats av några dugliga insatser tillsammans med bröderna Sedin i Tre Kronor och fått upp förhoppningar, men efter en säsong i Vancouver kan inte någon av parterna vara så värst överlyckliga över det sexårskontraktet.
Ett gäng nya veteraner har hämtats in från free agency. Såväl Thomas Vanek som Sam Gagner är i sig intressanta värvningar, men Vancouver fortsätter också på den inslagna vägen med att försöka lappa ihop något halvdant bygge med veteraner istället för att släppa fram yngre alternativ.
Gagners karriär slirade till för några år sedan, men nu ser han ut att ha fått kontroll på den igen. Under John Tortorella – av alla människor – i Columbus fick han en specialsydd roll och började göra gott om poäng. Han landade på 50 poäng, varav 18 kom i powerplay, och noterades därmed för karriärens poängbästa säsong.
Vanek är fortfarande en fullgod winger för en middle-6-roll och det får ändå ses som aningen förvånande att bättre lag inte högg 33-åringen. De senaste åren har han legat kring 20-talet mål och dubbelt så många poäng. Han lär säkerligen vinna några matcher åt Canucks, men det lär snarare innebära att man kommer längre ifrån toppvalen i draften än att man når slutspel.
Även Alex Burmistrov hämtades in från free agency. 25-åringen lär inte göra bort sig en bra bit ner i hierarkin, men återigen kan samma fråga återupprepas – skulle inte Canucks må bättre av att släppa fram någon yngre spelare i stället?
En yngre spelare som definitivt inte bör lida av nyförvärvens ankomst är dock Brock Boeser. 20-åringen, draftad i förstarundan 2015, anslöt från University of North Dakota förra säsongen och hann med fyra mål på nio matcher. Det har följts upp av en stark pre-season och det skulle förvåna om Boeser inte placeras in jämte Horvat och Sven Baertschi. Schweizaren fick det aldrig att lossna på riktigt i Calgary, men efter traden till Vancouver under våren 2015 har det börjat ta sig. Under 16/17 blev det 18 mål och totalt 35 poäng på 68 matcher.
Markus Granlund har i skymundan av sin bror Mikael gått och skaffat sig en hygglig NHL-karriär, i alla fall om den gångna säsongens genombrott visar sig vara på riktigt. Tvåvägsspelet duger och 32 poäng är klart godkänt.
Ytterligare ett gäng veteraner behövs så klart i Vancouver. Derek Dorsett borde hållas långt borta från NHL-rinkarna, men pesten kan mycket väl få en plats. Såväl Scottie Upshall som Ryan White har bjudits in till training camp på tryout-kontrakt och det skulle inte förvåna om i alla fall en av dem får ett kontrakt.
Spelare som Reid Boucher, Michael Chaput, Brendan Gaunce och Jayson Megna lär säkert vara högaktuella för speltid, men gör varken till eller från. Anton Rödin fick den gångna säsongen spolierad av skada men var en toppspelare i SHL innan dess och kan kanske utmana om en plats.
Två yngre spelare som mycket väl kan få stå tillbaka till förmån för veteranerna är Jake Virtanen och Nikolay Goldobin. 21-årige Virtanen har ännu inte lyckats slå igenom i vare sig NHL eller AHL, men nog skulle en former 1st rounder vara värd en chansning före vissa av veteranerna som har tagits in? Goldobin anslöt från San José i början av året och har två bra AHL-säsonger bakom sig. Det är kanske dags att låta ryssen visa upp sig på allvar i NHL?
---
Nyckelspelare:
Daniel Sedin, Henrik Sedin, Bo Horvat
Nyförvärv:
Philip Holm – från Växjö – free agent
Michael Del Zotto – från Philadelphia Flyers – free agent
Anders Nilsson – från Buffalo Sabres – free agent
Sam Gagner – från Philadelphia Flyers – free agent
Patrick Wiercioch – från Colorado Avalanche – free agent
Alexander Burmistrov – från Arizona Coyotes – free agent
Thomas Vanek – från Florida Panthers – free agent
Ryan White – från Minnesota Wild – tryout
Scottie Upshall – från St. Louis Blues – tryout
Förluster:
Nikita Tryamkin – till Avtomobilist Yekaterinburg – free agent
Philip Larsen – till Salavat Yulaev Ufa – free agent
Drew Shore – till ZSC Lions – free agent
Luca Sbisa – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Ryan Miller – till Anaheim Ducks – free agent
Jack Skille – till Dinamo Minsk – free agent
Joseph Cramarossa – till Calgary Flames – tryout
Svenskar:
Jacob Markström, Anders Nilsson, Alexander Edler, Philip Holm, Jonathan Dahlén, Loui Eriksson, Anton Rödin, Daniel Sedin, Henrik Sedin
Coach:
Travis Green
Preliminär laguppställning:
Daniel Sedin – Henrik Sedin – Loui Eriksson
Sven Baertschi – Bo Horvat – Brock Boeser
Thomas Vanek – Brandon Sutter – Sam Gagner
Markus Granlund – Alex Burmistrov – Derek Dorsett
Alexander Edler – Troy Stecher
Michael Del Zotto – Chris Tanev
Ben Hutton – Erik Gudbranson
Jacob Markström (Anders Nilsson)
Andra notabla spelare: Richard Bachman, Thatcher Demko, Alex Biega, Patrick Wiercioch, Reid Boucher, Michael Chaput, Brendan Gaunce, Jonathan Dahlén, Nikolay Goldobin, Jayson Megna, Anton Rödin, Jake Virtanen, Scottie Upshall, Ryan White
---
Bästa nyförvärvet: Thomas Vanek
Man kan argumentera fram och tillbaka om Vancouver egentligen borde ha tagit in Thomas Vanek, och andra veteraner, men i sig är han en bra rekrytering. 33-åringen kom in på ett billigt ettårskontrakt och framåt trade deadline bör Canucks kunna få ett hyggligt utbyte för honom.
Värsta förlusten: Ryan Miller
Ryan Miller är den enda etablerade spelaren som har lämnat, men i ärlighetens namn är det nog ingen större förlust. Jacob Markström och Anders Nilsson bör utgöra ett fullgott par i jämförelse med Miller.
Säsongens poängkung: Bo Horvat
Bo Horvat kommer med en poängligaseger bakom sig och om han tar ytterligare ett kliv, vilket de flesta säkert förväntar sig, lär han än en gång toppa Vancouvers interna poängliga.
Säsongens nykomling: Nikolay Goldobin
Är det här säsongen då Nikolay Goldobin slutligen tar sig in i NHL på allvar? Han vore onekligen mer intressant att följa än alla Dorsetts, Upshalls och Whites som Vancouver envisas med att ge chansen.
Säsongens genombrott: Brock Boeser
Brock Boeser imponerade under få matcher den gångna säsongen och det ska bli spännande att se honom jämte Bo Horvat under en längre tid. Han har haft lätt för att göra mål tidigare och duon bör kunna komplettera varandra bra.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Vancouver Canucks
8. Vegas Golden Knights
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
---
Se alla NHL-matcher i HD, hela säsongen, i Viaplay! Helt utan bindningstid.
