La Batalla de Aragón: Förzt, bäzt och vackrazt.

Landat än?

För jag förmodar att jag inte var ensam om att utmana förordningarna om för hur länge det är möjligt för en människa att hålla andan igår. Andades in då Apoño gjorde 2-1 och kunde först andas ut 18 minuter senare. 

Man blir lite yr av sånt.

Och den här upplagan av Real Zaragoza, som av någon slags majoritet med "sakkunskap" har räknats ut sedan November 2011, är skoningslös särskilt mot oss som älskar den. För visst har vi dansat mellan hopp och förtvivlan förr, men nu är det ingen dans längre. Nu är det tvära kast. Nu väcker någon en mitt i natten genom att lyfta på ens ögonlock och rikta en strålkastare rakt in i pupillen. Man blir bländad, ser ljuspunkter och svart och färger, det gör rätt ont med.

Och sådär håller det på.

Då Abraham Minero väljer att göra 2-1 mot Villarreal är det i den 93 minuten och på läktaren på La Romareda drabbas en äldre herre av hjärtattack. 

Något slags masochistiskt särdrag döljer det sig väl i en när man verkligen fröjdas åt tanken på att få lida "ända till slutet".

Aja, ska inte dribbla bort mig själv här nu.

Vad jag egentligen skulle säga var att vi blev lite mer historiska med segern över Valencia.

 

För såhär är det. Aldrig någonsin tidigare i La Ligas långa historia så har tabelljumbon, på bortaplan, med en man mindre vänt på ett underläge och vunnit.

Visst blir man ztolt?

 

Och tänk va. Med nio man lyckades det här krigarlaget sedan behålla ledningen och vinna, tack vare hårt slit, en stridbar inställning och en massa stolthet.

Det är det inte alla som klarar.

I en annan match till exempel, i en annan stad i en annan timme men i samma region lyckades nio pojkar från motsatta sidan av tabellen och med helt andra förutsättningar ifråga om ekonomi och inflytande förvisso få med sig en poäng hem, men inte var de nöjda för det utan fälde tårar och kastade glåpord omkring sig på ett sätt som saknar motstycke.

De hade inte överlevt tre veckor som oss.

 

 

Och så avslutar vi med ett uttalande från vår kapten, Javier Paredes.

- Mitt kontrakt med Real Zaragoza är inte skriftligt, utan det bygger på en lidelse.