La Batalla de Aragón: Varför Paredes blir bra

Javier Paredes bekräftar att han i och med Leo Ponzios sorti tar över som kapten för Real Zaragoza.

Jag kan inte låta bli att le eftersom jag tänker på hur han med ett skratt över en kopp kaffe berättade för Joel och mig om "hatet" han kände för klubben för en sådär sex år sedan.

- Jag hatar det där skitlaget, skrek han i frustration. Över att ha satsat en stor summa pengar på enkel Real Madrid-seger i Copa del Rey.

Han tänkte minsann aldrig ha något med Real Zaragoza att göra och ett halvår senare satt han där med pennan i handen och nu är det han som kommer bära bindeln runt armen framöver.

Jag tror det blir bra.

Mycket på grund av:

1.) Paredes är frispråkig. Han vågar vara besvärlig. Det här är jag övertygad om är en inte bara bra utan direkt nödvändig egenskap hos en ledare. Det handlar inte om att plocka popularitetspoäng. Det handlar om att få folk (i det här fallet lagkamraterna) att förstå att du kommer föra deras talan även när det är obekvämt för den som ska lyssna.

Jag har följt Paredes under hela hans tid i Real Zaragzoa och är det något jag aldrig sätt honom göra så är det att backa undan; varken då det börjar bli besvärligt eller då det börjar bli för hett. Han har förvisso passerat gränserna för vad som går an ibland, detta har alltid varit för lagets skull, för att han sätter laget främst.

2.) Paredes tar ingen skit.

Tillbaka till oktober, och caféet vi satt på tvärs över gatan från La Romareda. I bilen utanför fönstret höll ett par män på att stuva in utrustning i bagabeluckan.

- Den där jävlen är journalist på Heraldo, sa Paredes och pekade. Honom pratar jag aldrig med. Ibland när jag har presskonferens ochhan ställer en fråga skrattar jag åt honom och säger att han ju vet om att han inte behöver göra sig besväret att ta sig dit. Att jag inte pratar med honom. Eftersom han alltid bara skriver en massa lögner.

Det här rör sig alltså om en man som vid upprepade tillfällen hittat på en massa rykten om Real Zaragoza med syftet att vända folk emot klubben och öka trycket på styrelsen. Han hittade till exempel på historien om nattklubbsbesöket i Sevilla 2010 och menade att han sett 15 Real Zaragoza-spelare där, minst.

- Okej, sa kapten Gabi, då vill jag att du talar om för mig vilka 15 det var.

Det kunde han förstås inte.

Det var också han som fabricerade historien om Real Zaragozas påstådda strejk förra året. Spelarna skulle "i protest mot Agapito" (lokalpressens eviga agenda) vägra spela. Gabi kallade till extra presskonferens och flankerad av Jorge Lopez och Leo Ponzio bröt han ner lögnen bit för bit.

Att Javier Parerdes snäser av honom på presskonferenserna är därför inte mer än rätt, det har han jobbat ihop till.

Paredes har dessutom överlevt sju tränare och det ska inte förminskas. Framför allt Marcelino och José Aurelio Gay arbetade aktivt för att få bort honom från klubben men han har visat sig vara oerhört resistent.

- Jag har inte för avsikt spela någon annastans. Jag tänker stanna i Zaragoza, har han ihärdigt upprepat.

Det har inte bara varit tomma ord. Javi har visat att han inte är den som låter sig skrämmas iväg eller utan kamp ser andra forma hans framtid.

De här båda puntkerna, eller karaktärsdragen om man så vill, går förstås hand i hand med en hel del andra egenskaper; beslutsamhet, plikttrogenhet, hjärta, mod, temprament.

Det är precis det här en kapten för ett lag som Real Zaragoza måste vara. Gentlemannamässig och korrekt i alla lägen kan den vara som allt går med, men i motgång måste någon orka ta striden, flytta på marginalerhna eller sparka sönder dem.

I en tid då konformiteten börjar göra oss så farligt inskränkta att vi glömmer bort de alternativ som inte erbjuds. Där ödmjukhet, förnöjsamhet och underlydnad framhålls som de vackraste egenskaper en människa kan besitta eftersom alla vill leka att de är tsarer är det ännu viktigare att motsatserna ges utryme. De som inte bärs fram utan som knuffar. De som aldrig accepterar ett underläge eller en omständighet utan sparkar och gapar och härjar ("är jobbiga") tills det händer någonting och sturntar i om den som ställt sig i vägen och insisterar på att inte flytta på sig blir lite tilltufsad på kuppen.

Det är enbart dem som kan förändra något.

Eftersom de andra finner sig i allt och tackar.