Ineffektiviteten

Jag tar mig friheten att exkludera Mallorca och Getafe och konstaterar att av alla lag som spelade den här omgången var Real Zaragoza bäst på en sak: att skjuta mot mål.

Hela 17 skott mäktade vi åstadkomma som lördagseftermiddagen övergick till kväll. 

Real Zaragoza hade dessutom ett visst övertag av det i min mening alltför överskattade och sedan länge uttjatade bollinnehavet. 52% mot 48.

Trots det vann Valencia med vad som i alla fall på pappret ser ut som trygga 2-0.

 

Jag vill inte ta ifrån Guaita någonting, han hade trots allt dubbelt så mycket att göra som Roberto, men det han fick jobba med var inte det som testade hans kvaliteter som målvakt, så att säga.

Real Zaragoza må ha fått iväg de där 17 skotten men det är itne särskilt mycket finess som ligger bakom. 

Och det är oroande. Så många chanser och ingenting som konverterades till något mer faktiskt.

För när allting kommer kring spelar det mindre roll om Zaragoza "spelar bättre" i år än vad vi gjorde förra året om vi inte börjar sätta våra möjligheter och vinna.

Jag tycker att 6 poäng på lika många matcher är i underkant av vad som får anses vara godkänt med tanke på att vi mött flera lag som vi är jämnbördiga med "på pappret" och mot vilka de där poängen måste komma.

 

 

Visst är utvecklingen under Jimenez svår att skratta bort. Men den handlar mest om att få igång ett något sånär fungerande passningsspel än att göra - och för den delen försvara sig mot- mål.

Vi har 58 avslut på sex matcher. (Vilket är helt okej.)

Men.

Vi har gjort FYRA mål, varav två är straffmål.

Det känns som att begreppet ineffektiv är på väg mot en omdefiniering om det ska fortsätta såhär.

 

 

På fasta situationer är Real Zaragoza rent ut sagt bedrövliga, både dem vi får med oss och tvärt om. 

- Jag tror helt enkelt inte att det går att kräva mer av Real Zaragoza än såhär, säger den före detta tränaren José Aurelio Gay när han av någon oklar anledning tillfrågas om rådande situation, och det gör mig frustrerad att höra en man som har som jobb att utveckla och leda på allvar uttala de där orden. 

Det går att kräva MYCKET mer av Real Zaragoza än såhär.

Att hävda motsatsen är inte bara att säga att det är "okej" att nöja sig vilket det aldrig är utan också att förneka lagets potential, och den är trots allt högre i år än vad den till exempel varit de två tidigare säsongerna.

 

Det har hunnit bli oktober.

Det är av betydlese eftersom det är i oktober det brukar börja gå åt helvete på allvar för oss; den här månaden kommer att bli lite av ett eldprov för Jimenez.

För 6 poäng på sex matcher är precis vad Marcelino, Gay och Aguirre också skrapat ihop vid den här tidpunkten, de tre föregående åren.

I helgen tar Real Zaragoza emot Getafe på La Romareda. (Idag blev det känt att det är Muñiz Fernandez som dömer...) Getafe är ett av de lag som spelar i vad vi får lov att kalla "vår liga". För Manolo Jimenez - och för Real Zaragoza - kommer det inte räcka att hålla på och prata om positiv utveckling samtidigt som man fortsätter bränna 56 av 58 avslut.