Mallorca - Real Zaragoza: 1-1

Ett poäng på bortaplan brukar anses vara godkänt av de flesta. Tar man dessutom med i beräkningen att poänget tillskansades efter att man spelat nästan hela matchen (72 minuter) med tio man brukar det verka ännu lite bättre. Lägger man vidare till det faktum att Real Zaragoza har en mycket tunn trupp med få möjligheter till variation, och att nästan samtliga som spelade mot Mallorca också spelade i cupen mot Granada bara två dagar tidigare och att tröttheten inte saknar betydelse borde vi vara ÄNNU nöjdare över poängen.

Men icke.

Det går inte att komma ifrån att slarvet i den 86:e minuten och Mallorcas efterföljande (inte alls orättvisa) kvittering som blev det som satte punkt känns som en förlust och inget mindre.

 

Det var en tät och fysisk match på Iberostar, av det slag vi tyvärr inte ser så ofta i Spanien längre. Ett välkommet avbrott från "den moderna fotbollen" om man så vill, och det tog Glen Loovens bara en minut och 38 sekunder att efter en eftersläng skaffa sig matchens första varning, en varning som sedan - tack vare ett fräckt spratt från Mallorcas Nsue och Perez Lasas naiva inkompetens -  skulle visa sig bli ödesdiger.

Båda laget skapade sina respektive chanser, men i den elfte minuten tog sig Nsue fram på högerkanten och in i Real Zaragozas straffområdet. Han tog sig förbi försvararna, förvisso kom han emot Álvaro, men behöll balansen och fortsatte framåt ett par steg innan det slog honom att han ALDRIG skulle kunna nå bollen. Då stöp han i backan. Bam. Där låg han och vred sig, flera steg före närmaste försvarare, och vinkade på straff.

Perez Lasa blåste förstås.

Och sedan varnade han Álvaro, som var den spelare som senast var i närheten av Nsue. Men säga vad man vill om honom; hans engagemang för Mallorca skrattar man inte bort. Inte bara hade han fixat en felaktig straff, han såg dessutom till att ordna numerärt överläge då han rakt upp och ner talade om för Perez Lasa att det minsann inte alls var Álvaro som "gjort ner" honom, det var Loovens!

Jaha, sa Perez Lasa, återkallade varningen på Álvaro och skickade ut Loovens.

Att Roberto sedan fick rädda Victors straff kändes som ett försök av dem som tror på rättvisa att legitimera sekvensen.

Men ni vet vad jag alltid hävdar apropå straffskyttar som på något sätt inte sätter den. 

 

Med en man mindre lägger Zaragoza in nästa växel. Är inte det ett ganska tydligt mönster? Ganska snart inpå en utvisning blir berört lag extra dynamiskt i ungefär fem explosiva minuter?

Helder Postiga tar vara på ett riktigt rörigt Mallorcaförsvar och hade legat offside om det inte varit för att hemmalaget själva serverade honom, sedan rundar han Aouate (undrar vad han får ut av det, han som skulle sätta hela sin förmögenhet på oss här om året) och placerar bollen säkert vid målvaktens vänstra stolpe.

Det är ett underbart, kaxigt mål. Helder Postiga va, vilken liten måltjyv. 

 

Manolo Jimenez flyttar ner Zuculini som högerback och Sapunaru får gå in centralt för att täcka upp för Loovens och det här öppnar upp en del ytor för Mallorca, som föga överraskande tar "kontrollen över matchen" om man med det endast förstår att syfta till det offensiva. Själv vill jag förstås mena att Zaragoza har minst lika mycket kontroll som spelar ett så effektivt försvarsspel man det verkar som att skönheten i detta går många förbi idag. Trist.

Precis innan det är dags för paus sparkar Pereira till Abraham i ansiktet. Det är igen olycka, det är klasiskt, vårdslöst spel, och vänsterbacken blöder ymnigt från ett sår i pannan. Enligt alla konstens regler borde detta vara rött direkt men det enda röda är vårdarnas pappersnäsdukar och Abrahams tröja.

Perez Lasa skickar inte ut Pereira, men han kan sträcka sig "så långt" som till att ge honom ett gult kort.

 

Uppslutningen på Iberostar är inte "den bästa". det är långt mellan åskådarna, vilket gör att det går att höra nästan allt som sägs på planen. Det här är fantastiskt underhållande förstås, och får mig att tänka på rugby, där domaren bär mikrofon och varje gång han kommunicerar med spelarna hör såväl publiken som de hemma i sofforna allt som sägs. Det är är ett av två moment från rugbyn jag skulle vilja införa i fotbollen. Det andra är det vita kortet, som domaren visar om han är extremt tveksam (det händer mycket sällan, det vet ni som ser på rugby) och därför behöver överlägga med fjärdedomaren som också kan visa situationen i repris på en liten skärm innan han fattar beslut om straffspark eller utvisning. Men oftast har han så pass bra koll på läget att det inte behövs. För dem som fruktar spelavbrott kan en ju berätta att situationerna med det vita kortet går mycket fortare än alla dessa eviga cirkelkonferenser vi tvingas bevittna i den spanska ligafotbollen, där minst hälften av alla spelare (varenda en, till och med målvakten om det är Barcelona, därav att man kallar det "Barcelonacirklar" inom SvFF) ska upp och tala om för domaren i munnen på varandra vad han ska göra.

Minns Fernando Meira (ni kommer väl ihåg att han spelade i Zaragoza ett tag förra året) sa om det hela.

- De spanska domarna väljer ett par spelare som de lyssnar på, det är Messi, Iniesta, Xavi, Casillas och sedan ignorerar de alla andra.

Nåväl, för att återgå till matchen.

Det är itne mycket folk på Iberostar och vi får höra vad som sägs.

Zuculini som förefaller vara outtröttelig försöker få igång någon slags offensiv hos ett väldigt försvarande Zaragoza och tar sig gång efter annan hela vägen in i motståndarnas straffområde, vilket innebär att han har en ganska lång väg "hem" till sin högerbacksposition. Mitt i en räd skriker därför Manolo Jimenez till honom att sluta för fan upp med de där rusherna och håll dig i försvaret nu, jag får hjärtattack varje gång du sticker!

Mycket festligt.

Mallorca fortsätter trycka på och kommer hela tiden närmare och närmare den där kvitteringen. 
Abraham är groggy efter smällen i första och signalerar för byte. 
Han orkar inte.
In kommer kapten Paredes, en av de tre spelare i Zaragoza som är mest ifrågasatta för stunden. De andra två är Loovens och Zuculini.

 

 

Med bara fyra minuter kvar av ordinarie speltid kommer till sist 1-1, det är den samlade fotbollshistoriens minst oväntade mål, och givetvis kommer det genom Victor, vars straff Roberto tidigare räddat.

Kommentatorn ändrar riktning med vinden. Han har hela tiden hävdat hur innerligt Mallorca förtjänar att göra mål "med den offensiven" (det enda folk förstår om fotboll numera, som sagt) men när det här välförtjänta målet kommer heter det plötsligt att nej, gud, Zaragoza förtjänade verkligen inte att tappa poäng, så bra som de stått upp med bara tio man under hela matchen.

Men det är precis vad som sker - Real Zaragoza förlorar poäng.

 

Caparros pratar om det fruktbara i ångesten på den efterföljande presskonferensen opch Jimenez lyfter sina spelares krigiska inställning, deras disciplin och gemenskap och beklagar det sena målet.

Han applåderar också Caparros beslut att plocka in Giovani Dos Santos och Alfaro och menar att det var tränarens insiktsfulla beslut som bitchslappade Zaragoza över ansiktet så oförskämt, så sent.

 

 

RCD Mallorca: Aouate, Ximo (Giovani, min. 27), Nunes, Geromel, Bigas (Marc, min. 74), Pina, Márquez (Alfaro, min. 60), Pereira, Nsue, Víctor Casadesús och Tomer Hemed.

 

Real Zaragoza: Roberto, Sapunaru, Loovens, Álvaro, Abraham (Paredes, min. 74), Movilla (Pintér, min. 88), Apoño, Zuculini, Víctor (José Mari, min. 65), Montañés och Hélder Postiga.

 

Målen: 0-1, Hélder Postiga (min. 15); 1-1, Víctor Casadesús (min. 85).

 

Domare: Pérez Lasa 

Varningar, Real Zaragoza: Loovens,  Sapunaru (min. 27) och Movilla (min. 88). 

Utvsining, Real Zaragoza: Loovens efter två gula (min. 1 och 12).

Varningar, Mallorca:  Pereira (min. 41), Bigas (min. 45), Víctor Casadesús (min. 47) och Pina (min. 66).

 

Härnäst väntar ytterligare en bortamatch för Real Zaragoza, som möter Rayo Vallecano måndagen den 10 december, klockan 21:00.

Aupa Zaragoza!