2017-09-16 15:00

Foggia - Palermo
1 - 1

Real Zaragoza 0-2 Real Betis

Real Zaragoza har stirrat ner i avgrunden länge nog; nu börjar den stirra tillbaka.

Det här som skulle bli så bra. Förra helgen vann laget äntligen, hela veckan har vi varit på gång, och på uppgång. Trodde vi, i alla fall. Sju dagar av lycka fick vi, inte mer. Nu är den positiva känslan något vi måste vinna tillbaka. Skenet ovanifrån svävar bort från oss, nu har vi tänt våra ficklampor för att hålla hoppet vid liv.

Matchen började - inte ”som så många gånger tidigare”, men som åtminstone ett på den senare tiden successivt ökande antal gånger - så började det faktiskt bra. För att vara Zaragoza, vill säga; inga klantiga baklängesmål, och ett självförtroende i spelet vi inte varit bortskämda med på länge. Och målchanser, tro det eller ej. Ruben Micael har genomgått någon slags metamorfos sedan Jiménez kom till klubben och spelar nu faktiskt berömvärt. Han hade ett farligt skott på mål efter sju minuter som tvingade Betismålvakten till en avancerad räddning. På hörnan som följde slog Luis Garcia INTE in bollen på måfå, utan man lyckades med en variant som innebar att Da Silva blev i stort sett fri att vid den bortre stolpen nicka bollen mot mål. Tyvärr var backen som skulle markera honom inte heller så uppmärksam att han markerade Aranda, utan stod istället mellan de två. Vilket fick till följd att han styrde undan bollen till en ny hörna, som var mer lik denna upplaga av Zaragoza. Det vill säga, resultatlös.

Det betyder inte att man inte försöker. Nog för att Betis hade ett farligt läge efter en kvart, men Roberto gjorde då sin patenterade och snygga minst-en-per-match-måste-räddning. I övrigt var farligheterna Zaragozas. Aranda springer väldigt mycket och är dessutom inte offside när han gör det. Och sedan vi ”fick tillbaka” Obradovic har vänsterkanten bestående av honom och Lafita blivit riktigt farlig. Igår spelade dessutom Edu Oriol bra.

Så ni kan ju förstå att hoppets låga lyste starkare än det gjort på länge.

Det betydde i sin tur egentligen bara att mörkret blev desto svartare när det släcktes. För det gjorde det. Alla blir ställda av en lobb över backlinjen, alla utom Ruben Castro. Han blir friställd istället, och gör inga misstag. Ett kontrollerat skott och Roberto har egentligen ingen chans. 0-1 till Real Betis.

Efter målet återstår endast fem minuter av halvleken. Ett desperat Zaragoza personifieras bästa av Apoño, som när Zaragoza får frispark med endast en halvminut kvarvarande av halvleken inte får ta den snabbt, och blir upprörd. Domare Del Cerro Grande är bestämd: bollen ska absolut flyttas tillbaka två meter, till mittlinjen. Och så lite längre ut från mittcirkeln. Och så lite till. Nej, inte riktigt där. Apoño blir så arg att han snackar (eller mest troligt, svär) till sig ett gult kort. Frisparken? Stressat slagen, resultatlös. Suck.

Jag vågar inte gissa mig till hur stämningen var i omklädningsrummet i halvtid, men jag vågar påstå att den nog visade på spelarnas karaktär.

I andra halvlek är Aranda förbannad. Han springer, men får inte den hjälp han känner att han ska få, och försöker egga på de andra. Det är bra.

Jiménez försöker sig på lite halvoffensiva byten, Juan Carlos in mot Edu Oriol, Barrera in för Luis García, men det är Betis som blir allt farligare. Ett dubelläge räddas gemensamt av Roberto och Da Silva, Alvarez rensar bollen som sista man när Roberto vid ett tillfälle passerats av Ruben Castro, men det kan omöjligen hålla hur länge som helst. Särskilt inte för ett lag med sådant oflyt som Zaragoza.

0-2 är kanske ingen jätteöverraskning, men det betyder inte att vi blir mindre besvikna. Ruben Castro, som egentligen inte uträttat något av värde för det att han gjorde mål, har vaknat till i andra halvlek. Förvisso får han först gult kort för filmning när han faller (verkligen, tårna måste fastnat i de tjocka grässtråna, det var omöjligen hans fel) mot marken efter en utrusning av Roberto, men han får ytterligare en chans. Och han tar den. Dåligt förssvarsspel leder till ett friläge för Betis, men Roberto parerar skottet. Tyvärr inte bättre än att bollen studsar ut till en framrusande Castro, som bara behöver stöta in bollen i mål. Ridå, godnatt, hejdå Zaragoza.

Det finns några chanser till i matchen - Betis lobbar i stolpen, Zaragoza studsar med bollen en halvmeter från Betis mållinje - men egentligen händer inte så mycket mer. Och det är väl däri som Zaragozas problem ligger. Det HÄNDER ingenting, och gör det mot förmodan det kan man räkna med att vad som än sker upphör det att ske så fort man når fram till motståndarnas straffområde.

Gör man inga mål kan man inte vinna. Vinner man inte får man inga poäng, och utan poäng blir det Segunda. Vi skapar artificiellt ljus i mörkret för stunden, men frågan är om inte batterierna i våra ficklampor snart börjar ta slut.

Varningar:
Real Zaragoza: Edu Oriol (36’), Apoño (45’), Da Silva (90’)
Real Betis: Sevilla (45’), Ruben Castro (65’), Cañas (66’), Beñat (86’)

Mål: 0-1 Ruben Castro (41’), 0-2 Ruben Castro (69’)