Cittadella - Brescia2 - 2
Real Zaragoza 2-0 Athletic Bilbao
Real Zaragoza vinner tar ett krampaktigt tag kring nedflytttningsstrecket.
Det var mycket som stod på spel inför söndagens match. Förlust skulle i praktiken eliminera Zaragozas chanser till fortsatt spel i La Liga, och för Athletics del handlade det om att skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt inför slagen om Europaplatserna. Men det betydde inte att zaragozafansen inte kunde beklaga Iñigo Cabacas död, och kräva rättvisa av den baskiska polisen.
Att piskan mot Zaragoza skulle få större effekt än Athletics morot var inte något som matchens första minuter skvallrade om. Gästerna anföll och styrde matchen under de första tjugo minuterna, men lyckades inte skapa några nämnvärda chanser; Zaragozaförsvaret var för ovanlighetens skull säkert. Det jobbigaste är att Roberto måste reflexstyra undan ett oväntat inlägg.
Athletictränaren Marcelo Bielsa hade ställt över ett antar tunga namn efter att man kämpat sig till en finalplats i Europa League i torsdags - Llorente, Susaeta och Muniain återfanns alla bänken, åtminstone inledningsvis. Steg för steg jobbade sig dock Zaragoza in i matchen. Och en av de viktigaste pjäserna heter Apoño, som flera gånger testar Iraizoz i Bilbao-målet. Han har en stenhård frispark som lurar muren, men inte motståndarmålvakten - Iraizoz räddar till hörna. Strax därpå skjuter samme man ett halvoväntat skott från en plats utanför straffområdet. Bollen studsar i ena stolpen, och rullar sedan längs mållinjen och förbi den andra stolpen. Vår vanliga otur ser ut att lägga krokben för oss igen.
Men inte denna dag. För nu var laget tvungna att vinna, ’på riktigt’. ”¡Sí se puede!” deklarerar La Romareda-publiken högljutt gång på gång, översatt: ”Ja, det går!” Och plötsligt får Edu Oriol bollen en bit utanför Athletics straffområde, och han sätter fart. Ytan bara öppnar upp sig framför honom, och han tar sig igenom hela det baskiska försvaret. Med bara Iraizoz kvar fintar han på något sätt och får målvakten att gå åt fel hål samtidigt som han placerar in bollen vid närmsta stolpen. Det gick! 1-0 till Zaragoza!
Publiken jublar, men inte särskilt länge. Lyckligtvis är det inte ett baklängesmål som förändrar stämningen, istället är det dags för ytterligare en s.k. Agapitada, en visselkonsert under minut 32 - Zaragoza grundades 1932 - tillägnad president Agapito och dennes misstag. Ja, ni kan ju allt det där utantill vid det här laget.
En kort stund senare är det dock nära att vi får se ett baklängesmål på riktigt när Athletic slåt slår en genomskärare som Abraham styr ”undan” (hem mot mål). Álvarez får tag på bollen och rensar med sin förstatouch - det är bara det att han inte uppfattat att Roberto lämnat målet för att plocka upp bollen, och Álvarez spelar istället bollen rakt ut till en bask som nästan har öppet mål. Men bara nästan; Abraham räddar Zaragoza och Álvarez skinn när han lyckas styra undan skottet.
Álvarez ser dock till att revanschera sig minuten senare, då ett inlägg efter några studsar landar framför De Marcos, någon meter från mållinjen. Han skjuter och Athleticsfansens händer börjar höjas mot skyn och zaragozafansens diton rör sig mot ansiktet... Men Álvarez står på mållinjen och lyckas ha huvudet på precis rätt ställe (eller fel om man räknar sig som Athleticfan) och ser till att nicka undan bollen. Och det var en extremt viktig räddning.
Athletic - som ändå spelade Europa League i veckan - verkar, till skillnad från andra nordspanska lag, sikta på att ta tre poäng och sätter därför in Markel istället för Gabilondo under pausen. Dessutom går det inte många minuter i andra halvlek innan både Llorente och Muniain värmer upp.
Men det går inte riktigt som de tänkt sig. Det däremot som Zaragoza tänkt sig (eller snarare hoppats). En lång passning mot offensiv planhalva når Postiga som gör två för honom helt otroliga saker: han står inte offside, och han tar bollen och sätter fart mot mål. Han når dock inte hela vägen fram, men lyckas åtminstone ordna en frispark en kort bit från Athletics straffområde. ”Inläggsläge” antecknar jag, men Apoño håller inte med, utan avviker från Zaragozavanan att hålla tummarna och slå in bollen (i valfri ordning), utan skjuter istället. Och med lite tur - den där rötan som börjat betala tillbaka sig nu - går den, via muren, Iraizoz händer och stolpen, in i mål. 2-0 till Zaragoza!
Athletic, som som sagt gärna vill ha med sig tre poäng, hänger inte med huvudena. Strax efter målet är Susaeta nära att bli helt fri, men Da Silva, som är mer pensionärsmotionär än sprinter, lyckas på något sätt hinna upp och tackla undan bollen. Toquero, som antagligen skulle kunna springa hem till Bilbao efter matcherna, ersätts av Llorente, och Muniain tar Iñigo Pérez plats. Athletic ger inte upp.
Men bortalaget fortsätter trots bytena att vara relativt uddlöst. Man skapar någon chans här och någon där, men det är liksom aldrig sådär ”nära” att bli mål. Men det betyder såklart inte att vi Zaragocistas någonsin blir så självsäkra att vi benådar våra nagelband. Förutom de som faktiskt befinner sig på La Romareda, där sjungs och hejas det mer och mer ju närmre slutet man kommer.
Ruben Micael har en strålande chans att avgöra med en kvart kvar, men när inlägget från vänster når honom väljer han att skjuta direkt (och över) från fyra meter istället för att ta emot bollen lugnt och fint, vilket han hade möjlighet att göra i lugn och ro. Men han är inte ensam om att missa. Zuculini, enligt Edu Oriol syndabock i Mallorcamatchen, bidrar också. Just som en Zaragozakontring är på väg att stanna upp efter att Postiga fått bollen, som brukligt är, spelas bollen till en framrusande Zuculini. Argentinaren fintar sig i hög fart förbi tre Athleticspelare, och dundrar bollen i ribban så hårt att han av misstag håller på att starta en Athletickontring.
Jiménez väljer till slut ändå att spela lite mer defensivt; Edu Oriol fick en smäll när en Athleticspelare stängde hans löpning utan boll, och han tvingas efter några minuter att bytas ut, till förmån för den betydligt med defensive Pintér. Innan dess har Zaragozatränaren dessutom tvingats byta ut vår ovärderliga speedkula Da Silva (fast vi tycker om honom ändå) mot Lanzaro, då paraguayanen fått ont.
De sista fem minuterna beskrivs bäst med tre händelser. Först rusar Lafita ikapp en Athleticspelare på egen planhalva och tacklar ut bollen, och får för det stående ovationer från hemmapubliken. Sådana uppoffringar både gillas och behövs. Sedan får Zaragoza en hörna, bollen seglar över alla spelare och hamnar hos Pintér som befinner sig allra längst bort. Han avslutar direkt med ett vänsterskott, tyvärr parerar Iraizoz skottet fint. Sådana skott och farligheter på hörnor är vi inte vana att se från Zaragoza. Vad vi däremot är vana vid att se är det som händer allra sist i matchen: Lanzaro ska rensa ett inlägg genom att nicka bort en boll i knähöjd. Ni hör ju redan där hur det kommer att gå. Han står bara en och en halv meter från mållinjen, och bollen träffar inte pannan utan hans mage, och studsar rakt på mål. Turligt (?) nog står Roberto där, och fastän han inte hinner reagera stoppar han bollen med kroppen. När han sedan ska sparka ut bollen igen blåser domaren av matchen.
Och Zaragoza har bärgat ytterligare tre poäng! Fastän Athletic inte mönstrade sin starkaste elva (förståeligt nog, efter EL-avancemang i veckan) var det skönt att se Zaragoza spela så bra. Athletic må ha haft ett överlägset bollinnehav, men som vi vet sedan innan är det i sig inget man vinner matcher på. Plötsligt känns räddningen mycket närmare än på länge, eftersom Villarreal nu står på endast fyra poäng mer än Zaragoza, med tre matcher kvar. Denna säsongsavslutning kan komma att bli extremt spennante för Aragoniernas del!
Zaragoza ger sig aldrig, och ja, det går!
Matchfakta:
Real Zaragoza - Athletic Bilbao
Bollinnehav: 35%-65%
Målchanser: 8-3
Skott (på mål): 19(11)-6(2)
Gula kort: 1-2
Hörnor: 7-6
Varningar:
Athletic: Ander (64’), Iturraspe (84’)
Zaragoza: Micael (65’)
Mål: 1-0 Edu Oriol (28’), 2-0 Apoño (51’)
Edu Oriol; bäst i matchen. Klappar sig för hjärtat när han firar målet, som för att visa att det visst fortfarande slår.
