Real Zaragoza - CA Osasuna: 1-1

Den revolution Manolo Jimenez talade om innan matchen visade sig vara av det defensiva slaget. Istället för Apoño och Abraham som innermittfältare satsade han på Dujmovic och Pinter, och på topp: Helder Postiga.
Inledningsvis såg det stabilt ut. 

Real Zaragoza uppträdde inte alls som den ängsliga tabelljumbo vi ju är, tvärtom öppnade vi aggressivt och med hög press och även om gästerna inte var helt ofarliga var det en bekväm halvlek med Zaragozamått mätt. Ja, förutom den där detaljen att det inte gjordes något vettigt av de solklara målchanser vi skapade. Var det inte ribban som kom i vägen (sammanlagt lyckades vi få till tre ribbträffar ikväll) var det decimetrarna som bredde ut sig som öknar mellan Primera och Segunda. 

Osasuna hade två riktigt bra möjligheter; den första genom Abella i elfte minuten, den andra genom Raul Garcia tio minuter senare, men båda fick se sig överträffade av Roberto Jimenez. Vem annars?

Uppskattar man då det smäller i duellerna blir man sällan besviken när de här två lagen ställs mot varandra och på den här punkten utgjorde kvällens match inget undantag ( däremot var det inte så stökigt på läktarna, det var lugnt utanför arenan - på så sätt skilde sig dagens derby mot de "normala"). 

På La Romareda var det gräset som var slagfält. Det var hårt, grinigt och låst. Osasuna låg och väntade, Real Zaragoza köttade på, på sitt vis.

 

Andra halvlek fortsatte som den första slutat och det såg länge ut att bli en match som - mycket orättvist, sett till matchbilden - skulle sluta 0-0. Frustrationen blev alltmer konkret som minuterna rann undan; Real Zaragoza spelade med själ och hjärta och vad skulle räcka om inte det räckte?

Särskilt utmärkte sig Angel Lafita, som varit ifrågasatt de senaste veckorna. Zaragozasonen vet vilka Osasuna är och vad man som zaragocista anser om dem, han vet hur de ska tas eller ja - nästan. För ikväll var han överallt, han var hjärtat, blodet, venerna och artärerna - men gästernas målvakt Andrés lyckades han inte komma kring trots att de stod öga mot öga vid flera tillfällen.

Blåslagen och med lindat huvud tvingades Ruben Micael utgå i den 78 minuten, det var tredje och sista gången han lämnade planen. Han missar mötet mot Valencia nästa omgång (det hade han gjort oavsett eftersom han fick sin 5:e varning).

 

Mateos, som gjorde sin första match från start hade tydliga problem med konditionen och fick i samband med de byten som gjordes samt under Real Zaragozas anfall från sextionde minuten och framåt hjälp att stretcha bort krampen av Roberto.

Vi spelade med 9 och en halv spelare

 

I den 85 minuten, då allt hopp om mer än en poäng försvnnit, gav Helder Postiga Real Zaragoza ledningen med en praktfull vänster. Är det något vi lärt oss så är det att Helder Postiga inte gör fula mål, men hellre fula än konstverk ändå va? I vår situation.

Hur som helst så fullkompligt exploderade La Romareda. Helder slet av sig tröjan och slängde sig ner på marken, han försvann snart under en sjö av firande lagkamrater, och över dem stod Paradas Romero lite tafatt med ett gult kort i handen som ingen kunde bry sig mindre om.

 

Och sedan kom kallduschen och den var rejäl.

 Jag kan bara prata för mig själv, men jag visste det redan då Osasuna sparkade igång matchen igen. Jag visste att nu skulle inte nerverna hålla och det gjorde de inte. Vi bjöd på en hörna, en markeringsmiss på juniornivå och en kvittering som förmodligen är årets mest orättvisa och missvisande i Spanien.

 

På tilläggstid skulle Real Zaragoza haft TVÅ straffar, då Mateos blev omkulltryckt och Helder Postiga kapad men vad brydde sig väl Paradas Romero om det? I det som var faktiska situationer såg han väl bara desperation. Om han ens såg.

 

- Jag är otroligt irriterad, sa Manolo Jimenez på den efterföljande presskonferensen. Det här är fotboll när den är som allra grymmast. Jag har aldrig upplevt en så brutal orättvisa. Vi förtjänade verkligen den här segern, vi spelade balanserat och uppoffrande, vi var starkare än dem, bättre än dem och sedan förlorade vi två poäng inom lika många minuter.

 

Jag vet inte vad mer jag kan säga förutom Real Zaragoza, siempre och nunca se rinde. Ni får förlåta mig, men med det där kvitteringsmålet - det som jag bara väntade på - rann all energi av mig.

Jag känner mig tom.

 

 

Real Zaragoza: Roberto, Álvarez, Mateos, Paredes, Obradovic, Dujmovic, Pintér (Zuculini, min. 53), Ruben Micael (Apoño, min. 78), Luis García (Edu Oriol, min. 78), Lafita och Hélder Postiga.

 

C. A. Osasuna: Andrés Fernández, Damiá, Roversio, Sergio, Marc Bertrán, Puñal, Nekounam (Timor, min. 88), Lamah (Manu Onwu, min. 55), Cejudo, Raúl García och Nino (Annunziata, min. 83).

 

Målen: 1-0, Hélder Postiga (min. 85); 1-1, Roversio (min. 87).

 

Domare: Paradas Romero

Varningar, Real Zaragoza: Pintér (min. 32), Paredes (min. 37), Lafita (min. 60), Ruben Micael (min. 61) och Hélder Postiga (min. 87).

Varningar, Osasuna: Raúl García (min. 35) och Nekounam (min. 75). 

 

 

 

 

 

Aupa Zaragoza,
nunca se rinde.