Lagbanner
2017-12-03 15:00

Avellino - Carpi
1 - 1

Valencia CF 1-2 Real Zaragoza
Apoño; bigoleador. Bra ord, som sagt.

Valencia CF 1-2 Real Zaragoza

Och rötan infann sig till slut.

Vilken helt otroligt galen match! Domare Del Cerro Grande gjorde sitt bästa för att avgöra, men Zaragoza lyckades höja sig över honom och traditionsenligt sno åt sig de tre poängen mot Valencia. Sedan återkomsten till La Primera 2009 har Zaragoza nämligen alltid vunnit vårmatchen mot dem; 2010: 3-0, 2011: 4-0, och så idag, 2-1.

Precis som att förustättningarna var "rätt" inför Valencias vinst mot Athletic i förra omgången, verkade samma ekvation gälla för Zaragoza denna helgen: Valencia hade vinster i bagaget, och Zaragoza är långt ifrån att vara i någon toppform. Så gott som helt uträknade, med andra ord.

Frågan Viktor ställde sig i infören var ”Hur förbereder man sig för att möta ett så schizofrent lag som Zaragoza?” Efter matchen stod det klart att frågan lagen skulle ha ställt sig var hur man förbereder sig inför en match som döms av Del Cerro Grande. För han hade nämligen redan från början bestämt sig för att han och ingen annan skulle spela huvudrollen i kvällens drama.

Misstag nummer ett kommer redan efter åtta minuter, då Valencia tar sig in i Zaragozas straffområde. De spelar bollen enligt handboken snett-inåt-bakåt där Pablo Hernández befinner sig, och spanjoren gör inget fel utan styr bestämt bollen mellan benen på en Zaragozaback och in i mål. 1-0. Min enda invädning är det faktum att att Aduriz står precis framför Roberto och täcker hans synfält vilket hindrar målvakten från att göra ett ingripande, och därigenom (enligt min tolkning åtminstone) inverkar Aduriz på spelet. Vilket då skulle betyda avblåsning för offside, om jag förstått regeln (och tolkat situationen) rätt. Zaragoza är naturligtvis inte glada efter målet, men Valencia är det lag som varit och under hela matchen är farligast, så det är knappast orättvist i det avseendet. Och det är, trots allt, domaren som dömer.

Motståndarlagets knappa ledning kan vi (som vanligt) tacka Roberto för. Valencia hade bud på ännu fler mål, och hade det inte varit för vår briljante målvakt hade Zaragoza inte fortfarande varit med i matchen när första kvarten passerat.

Sedan får Álvarez hastigt och lustigt rött kort direkt för att han tacklar Soldado bakifrån, ett beslut som möjligtvis var lite väl hårt. I alla fall om man ser till domarens så kallade ”konsekvens” i senare beslut. Zaragoza är tio man mot elva, i (målmässigt) underläge, på Mestalla. Jaja, det kunde ändå ha varit värre. Del Cerro Grance kunde ju kanske ha fått för sig att visa ut två spelare, bara för att.

Men, ibland har man tur, och det måste vara all otur Zaragoza samlat på sig under säsongen som nu börjar betala av sig, om man nu är en sådan som tror att tur/otur-kontot landar på +/- 0 när säsongen är över. Eller så tycker man som jag, att domaren helt enkelt tar ett av de dummaste besluten detta millenium. Juan Carlos för bollen längs Zaragozas vänsterkant i ett av få anfall, och när han närmar sig kortlinjen slår han ett inlägg mot Valencias straffområde. Där går Aranda upp i en luftduell med Dealbert, och den senare nickar ut bollen ur straffområdet via Arandas hand. Så Del Cerro Grance blåser naturligtvis i visselpipan. Helt rätt.
Det är bara det att han kompromisslöst proklamerar att Zaragozas ska ha straff. Hur? Varför? Jag vet inte - av de få bilder jag sett tycker jag att duellen är schysst, och då bör det ju enligt alla relevanta regler vara frispark för Valencia, inte sant?

Men Zaragoza, som känner att de sista fibrerna i repstegen man hänger allra längst ner i håller på att brista, bara tacka och tar emot. Apoño rullar in kvitteringen då Guaita går åt fel håll, och så står det 1-1.

Stämningen på planen blir efter det naturligtvis ansträngd, och ingen av spelarna kan lita på att domaren gör sitt jobb. Särskilt Soldado verkade grinig, för några minuter efter målet trycker han undan Paredes genom att sätta handflatan i ansiktet på honom (tur att Paredes inte är någon filmare) och sekunden efter försöker han medvetet stoppa upp sin armbåge i Dujmovic näsborrar så snabbt och hårt och långt det bara är möjligt. Vilket naturligtvis borde vara direkt rött kort och mer än en omgångs avstängning.
Om nu Del Cerro varit konsekvent, vill säga. I detta fallet väljer ju han att göra ingenting.

Första halvleken slutar med ställningen 1-1, men hemmalaget har haft 70% bolleinnehav, och skottstatistiken leder man med 13(5 på mål) mot 2(1).

-Andra halvleken-

Den är inledningsvis inte lika intressant som den första. Valencia hotar mest, Zaragoza försvarar eftersom man är i underläge. Roberto räddar oss gång på gång.

Efter två defensiva byten, när fansen frågar sig om inte Jimenez nästa drag ska bli att ta in en extra målvakt på planen, sker någonting i anfallsväg: Luis García får hoppa in, i minut 76. Och precis direkt därefter snor Lafita åt sig bollen från en Valenciaback, väntar in och passar Apoño, som efter lite fumlande med vänsterfoten sätter bollen i mål. 1-2 till Zaragoza! Äntligen ett mål som domaren inte hade inflytande över!

Hemmalaget fördubblar sina insatser, men oavsett hur nära man kommer så vill bollen aldrig korsa mållinjen. Den unge och väldigt orutinerade (och därtill ”endast” inbytte) Zuculini snackar till sig sitt andra gula kort efter han oklokt nog försökt argumentera med Del Cerro Grande. Att ”tacklingen” domaren blåst frispark för inte var någon tackling eftersom det inte fanns någon som helst kontakt mellan spelarna (Zuculini kastade sig för att täcka ett inlägg) vill Del Cerro Grande inte veta av. Så Zuculini får lämna planen.

Zaragoza är reducerade till nio man, och då får Lanzaro kramp och måste kliva av planen. Men allt det det hjälper inte, för nu har Zaragoza vittring och medvind och röta och allt annat bra man kan ha med sig - Valencias sista chanser boxas undan av Roberto eller smiter förbi stolpen med några centimeters avstånd.

Efter att de fem tilläggsminuterna (och lite mer för sedvanligt och enligt mig astråkigt tidsslöseri) avverkats blåser domaren för sista gången och alla andas ut. Valenciafansen i en djup suck, Zaragozafansen i glädjetjut. Tre poäng på Mestalla är det inte alla gästande lag som tar!

Och vi är så glada att den nya lagsidedesignen förde tur med sig!

Då Mallorca till slut vann mot Zaragozas bottenkonkurrent Sporting samtidigt som Villarreal lyckades spela lika mot Real Madrid ser bottenskiktet av tabellen för närvarande ut såhär:

pos.                       m      p
17. Villarreal.........28.....28
18. Racing............27.....24
19. Sporting..........28.....24
20. Zaragoza........28.....22

Sex poäng upp. Tio matcher återstår. Ingenting är omöjligt, bara olika svårt.

Matchstatistik:
Valencia CF - Real Zaragoza
Bollinnehav: 65%-35%
Skott (på mål): 27(10)-6(3)
Gula kort: 3-5
Röda kort: 2-0
Hörnor: 9-0

Varningar:
Valencia: Dealbert (28’), Soldado (35’), Barragán (90’)
Real Zaragoza: Àlvarez (utv.), Lanzaro (31’), Dujmovic (42’), Roberto (57’), Zuculini (66’+87=utv.’)

Mål:
Pablo Hernández 1-0 (9’), Apoño 1-1 (30’), Apoño 1-2 (77’)

¡Zaragoza nunca se rinde!

Joel Olsson2012-03-22 00:18:55
Author

Fler artiklar om Zaragoza