Valencia - Real Zaragoza: 2-0

Omgången för Fair Play - oh the irony

Den förste februari slöt LFP, RFEF, TAC och AFEPE  ett nationellt avtal om Fair Play inom Spanien, med stöd av SCD, Uefa och Fifa. Redan då beslutade man att detta skulle förseglas i vad som inte alltför kortfattat döptes till La Jornada del Juego Limpio och datumet för "invigningen" sattes till 29 september - 1 oktober.

Förfarandet var enkelt formulerat. I matchens alla skeden skulle "vikten av respekt, anständighet och sportsmannaanda lysa igenom". Därtill skulle domare såväl som spelare hålla barn i handen vid inmarschen.

Efter avslutad match ska man nu härdanefter dessutom återigen ställa upp på led och tacka varandra och domarteamet i vad som blir en (påtvingad) gest av ömsesidig respekt.

Men.

Med kompetensnivån på den spanska domarkåren färskt i minnet blir det som var tänkt att vara "något fint" eller "bra" om än aldrig så ofrivilligt bara farsartat.

Det var Valencia och Real Zaragoza som hade äran att kicka igång La Jornada del Juego Limpio, dömde gjorde Perez Montero och tja... han lyckades råna såväl värdarna som gästerna på varsin solklar straffspark, han visade ut Feghouli för att han halkade in i Abraham.

Och många var de spelare som struntade i överenskommelserna om tackandet och bara gick efter matchen, som inte spelade med. Det var ändå lite fint att se.

 

Valencia vann direkt

Real Zaragoza inledde oroväckande bra på Mestalla, och vid det här laget vet vi blott alltför väl vad det innebär - nämligen ett baklängesmål vid första halvchans som dyker upp.  För Valencia kom den efter ett par minuter av total Zaragozadominans, och naturligtvis, i samband med en fast situation. Och trots att Alvaro var först på bollen och till och med "fick undan den" var det inte längre än till närmaste Valenciaspelare; Feghouli - som tackade med en tunnel och 1-0. 

Valencia fick luft under vingarna efter målet och tog över kontrollen. Snart därpå drog Tino Costa iväg ett skott som hamnade högst ett par centimeter på rätt sida om Robertos vänstra stolpe och först efter att Perez Montero snuva Valencia på en straff (Paredes gjorde helt ogenerat omkull Joao Pereira) visste Real Zaragoza att rycka upp sig.

Liksom i premiärmatchen mot Valladolid (och den slutade ju bra...) ägde vi slutet och början av första halvlek utan att lyckas producera ett...smack.

Manolo Jimenez - som hittills pratat mycket om vad som är värt att "ta med sig" från de matcher vi spelat - kan lägga till ett stundtals utmärkt passningsspel till nästa veckas presskonferens. Återigen utmärkte sig särskilt de unga katalanerna Montañés och Victor Rodriguez, även om jag personligen också är mycket svag för den kaxige José Mari. (Han har som högst spelat i Segunda B, köptes för att förstärka B-laget, imponerade under försäsongen och vann en plats i Real Zaragoza, har tagit det hela iskallt och inte visat något som helst tecken på prestationsångest. Inte heller verkar han överdrivet imponerad av sig själv.)

Hur som helst. Det är fint att passningsspelet funkar - och som match betraktad var Valencia - Real Zaragoza en ren fröjd att beskåda, med sitt böljande spel åt båda håll, men det var ju fel lag som vann och det framför allt för att vi är så förbannat ineffektiva framför mål.

Det spelar ingen roll att Victor lyckas få publiken att tappa andan med en perfekt genomskärare till en rättvänd Postiga när den senare skjuter lösare än en överkokt nudel. Det spelar ingen roll att TANKEN bakom inläggen är fina när det inte finns en enda tankeläsare i laget och möjligheterna går en förbi en efter en. Även fast det är underhållande att se på.

 

Och eftersom...

Real Zaragoza inleder andra halvlek med ett jätteläge; Victor Rodriguez träffar ribban efter en framspelning av Helder Postiga och det borde enligt konstens alla regler varit oavgjort där.  

Och Real Zaragoza tråcklade sig kvar på Valencias planhalva en stund med sitt späda passningsspel på och fick det att se ganska bra ut men ingenting hände.

Istället kom Valencias 2-0-mål från det som andra kallar ingenstans men som vi känner som Abrahams kant. Det är andra matchen i rad som "Visca Zaragoza" missar allt som går att missa och testar tänja på gränsen till nästa dimension. Fortsätter han i den här stilen kan han bli säsongen Juarez. (Vi hoppas att Obradovic är tillbaka snart.)

Det enda Abraham "tjänade till" ikväll var då han råkade stå ivägen när Feghouli halkade och fick sitt andra gula kort och därmed så orättvist det bara går tvingades lämna planen. Jag vet inte var eller hur ni såg matchen. Jag såg den i alla fall via Bet365, och jag kan inte minnas när senast jag hörde en kommentator så upprörd som denna engelsman blev i samband med utvisningen. Som han svor över domarna! Han fick lov att lugna sig och be om ursäkt men han hade ju rätt.

Sedan hände det inte så mycket.

Valencia backade hem.

Jimenez böt in den osälla Aranda och ja, han lyfte laget en aning. Aranda är mycket bra på att ta sig in i straffområdet och ändå lyckas behålla bollen. Inte heller det är av särskilt stor betydelse (mer än rent symboliskt) när ingen finns där som är beredd på passningen som kommer. 

Real Zaragoza laggar som få andra i anfallet. Vem som än snappar upp att en boll är på väg är alltid minst två, tre avgörande sekunder efter motståndarens försvarare. Och ja, då händer det inte så mycket.

Soldado - som i första halvlek slängde sig huvudstupa in i det som då var Zaragozas målställning visade upp sitt allra girnigaste jag. Han kunde mycket väl fått syna det röda kortet (han förtjänade det helt klart mer än Feghouli) då han tog ut sina agressioner på vår stackars utsatte vänsterback. Men Perez Montero var konsekvent inkonsekvent.

 

Han avslutade sin insats i La Jornada del Juego Limpio med att snuva även Real Zaragoza på en straff - det ska ju inte vara orättvist! - då Victor Ruiz knuffade undan den boll som var på väg mot Helder Postiga med handen i straffområdet.

Och så blåste han av fyra sekunder (som kunde ändrat på allt!) för tidigt.

 

Manolo Jimenez var sur efteråt.

- Det var en orättvis förlust, fräste han som om sådana existerade (de enda orättvisa förlusterna är då domaren avgör, tex delar ut felaktig straff eller godkänner mål som inte är mål men så var inte fallet här). Resultatet spelglar inte matchbilden, vi var värda ett poäng. Men vi sätter inte våra chanser.

 

Om jag får tipsa coachen: träna på fasta situationer i veckan. Träna pån hörnor. För just nu är det enda Real Zaragoza klarar av att göra närhelst det blir hörna att släppa in mål.

Det var det hela.

 

 

Valencia CF: Guaita, Cissokho, Rami, Víctor Ruiz, J. Pereira (Barragán, min. 48), Gago, Tino Costa, Viera (Guardado, min. 71), Feghouli, Jonas och Soldado (Valdez, min. 84).

 

Real Zaragoza: Roberto, Abraham, Paredes, Álvaro, Sapunaru, José Mari (Movilla, min. 71), Apoño, Romaric (Aranda, min. 60), Montañés (Edu Oriol, min. 71), Víctor Rodríguez och Hélder Postiga.

 

Målen: 1-0, Feghouli (min. 11); 2-0, Viera (min. 59).

 

Domare: Pérez Montero 

Gula kort, Real Zaragoza: José Mari (min. 23), Sapunaru (min. 73). 

Gula kort, Valencia: Tino Costa (min. 47), Soldado (min. 80). 

Utvisning, Valencia (efter två gula): Feghouli (mins. 45 & 61).

 

Härnäst väntar Getafe, hemma på La Romareda. Och den matchen har förbundet till och med låtit Real Zaragoza flytta lite på, så att den ska synka med invigningen av Pilarfestivalen.

 

Aupa Zaragoza!