-
Inför Pompey - Manchester U
Pompey jagar tredje raka segern över United på Fratton Park.
Det känns meningslöst att fortsätta skriva om varje match som en måstematch, eller för att använda Peter Storries ord, en cupfinal. Misslyckas Pompey med att ta poäng de närmaste sex matcherna försvinner den teoretiska möjligheten att nå 40 poäng. Fram till dess är det bara att hålla hoppet vid liv.
Och det bästa sättet att hålla hoppet vid liv på är att besegra Manchester United imorgon. Det skulle i så fall bli den tredje raka segern hemma över Fergusons mannar.
Den senaste tiden har den mer eller mindre väntade kritiken mot Redknapp vuxit fram. Hans svek skulle förlåtas ifall han såg till att producera lite resultat, men hittills är det inte på något sätt bättre än Perrin.
Bortaspelet är numera uselt. Taktiken är dåligt vald. Griffin och Pamarot väljs före Priske trots att dansken är klart bättre än de båda andra. Varför? Jo, därför att Priske inte värvades av Redknapp själv. Pompeys manager känner nämligen endast till talang om han har upptäckt den först. Därför spelar den långsamme och offensivt svage Pamarot från start mot United.
Gästernas försvarsspel har varit lite darrigt de två senaste matcherna. Fyra insläppta mot Blackburn och två mot Fulham. Kanske tar det lite tid innan nye Vidic vuxit in i Premier League. Framåt är man starkt som alltid och i van der Saar har man äntligen funnit en målvakt av klass.
Pompey var totalt chanslöst på Old Trafford. Det stod visserligen 1-0 länge, men bortalagets målchanser var klart begränsade och i matchens slutskede kunde sedan United göra 2-0 och 3-0.
Det har gått lite bättre på Fratton Park. Det blev seger med 2-0 senast efter en straff som gjorde Ferguson rasande (visst är det skönt att även andra lag kan åka på billiga straffar...) och mål av Yakubu, assisterad av Shaka Hislop. Säsongen dessförinnan blev Steve Stone hjälte när han slog in matchens enda mål.
Jag har i många inför match-rapporter skrivit att jag skulle vara nöjd med att se en hedersam förlust. Det är jag inte längre. Seger är det enda som räknas. Det kommer inte bli en match där D'Alessandro och Lua-Lua snurrar upp sina motståndare gång efter annan. Taylor kommer inte att göra något drömmål. Benjani gör inget hattrick.
Jag vill ha en fantastisk stämning på Fratton Park där fansen uppmuntrar varenda tackling, rensning och vunnet inkast. Jag vill se mitt lag ha ett äckligt flyt genom hela matchen och jag vill se Fergusons ansikte rödare än någonsin.
1-0 till Pompey efter självmål av Gary Neville. Det skulle göra min lördag.
