Dortmund - 1. FC Köln
2 - 2

Charlton 2 - 1 Pompey

För tredje gången på tre säsonger kastar Pompey bort en till synes säker ledning mot Charlton.

Jag har precis sett Birmingham besegra Blackburn. Besvikelsen är stor. Pompey är nu på nedflyttningsplats och seger mot Sunderland och Wigan är ett absolut måste. Det skiljer fyra mål mellan lagen, men det är en målskillnad som är näst intill omöjlig att ta igen på tre matcher. Då gäller det att ta fler poäng än Birmingham.

Den här situationen hade inte uppkommit om Matthew Taylor hade kunnat nicka bollen någon annanstans än rakt i ryggen på Richard Hughes. Ledningen kändes säker, men när Darren Bent fick tag i bollen och vände bort Taylor innan han spelade fram Bryan Hughes framför mål hade den förvandlats till något som var allt annat än säkert. 1-1 var ett faktum och Pompey, som hade haft bud på fler mål, kan mycket väl få sota för det här.

1-1 blev 2-1 ganska snart. Pamarot hängde inte alls med Bent och anfallaren avslutade säkert. Både Benjani och Karadas hade lägen att kvittera, men det flyt laget haft var bortblåst.

Det har varit en oerhört jobbig säsong. Ledningen lovade en säker mittenplacering, satsningen på Perrin kändes rätt och så hade man ju värvat den där Mbesuma. Mbesuma vem? frågar man sig. Har han varit med alls?

Ett inhopp mot Tottenham i premiären är allt jag kan komma på. "Han är inte i matchvikt" sades det om anfallaren som skulle ersätta Yakubu. Det är han antagligen inte nu heller.

Hoppet har väckts till liv med ojämna mellanrum. Segern borta mot Sunderland skulle vända allt. Det vände inte. Perrin fick sparken och Redknapp tog över. Nytt hopp, eftersom en ny manager alltid innebär en kortsiktig förbättring. Segrar mot Fulham och West Bromwich innebar kontakt, men den tappades snart igen. Nedflyttningen var klar när avståndet var åtta poäng.

Så kom formtoppen. Sex raka utan förlust och helt plötsligt tre poäng ner till strecket. En poäng mot Charlton skulle innebära att man med stor sannolikhet slapp åka ur på grund av dålig målskillnad. D'Alessandros drömmål gav Pompey ledningen. Strax dessförinnan hade Richard Hughes skjutit ett skott som räddats på mållinjen. Välförtjänt ledning.

Charlton hade ett par fina lägen i början på andra halvlek, men ganska så snart var det Pompey som började dominera på nytt. D'Alessandro missade ett kanonläge, Todorov likaså. Resten vet ni vid det här laget. Taylors misstag gav 1-1, och 1-1 gav sedan 2-1.

Och för att strö lite extra salt i såren: Birmingham 2 - 1 Blackburn. Härligt. Det har varit jobbigt att hela säsongen slitas mellan hopp och uppgivenhet, orkar man tre omgångar till?