- -
Wigan 1 - 2 Pompey - kontraktet säkrat!
The greatest of great escapes är fullbordad. För nio omgångar sedan låg Pompey åtta poäng efter West Bromwich, då på rätt sida strecket. Med en match kvar att spela är kontraktet säkrat.
Det har nu gått en timma sedan slutsignalen gick ungefär samtidigt på JJB och på St Andrews. Portsmouth har säkrat nytt kontrakt. Fullständigt otroligt, fantastiskt, underbart. Chocken har inte lagt sig än.
Visst visste man att det kunde vara klart så här dags. Seger samtidigt som Birmingham tappade poäng skulle ju innebära att sista matchen var betydelselös.
Wigan började bäst, men Pompey skapade målchanserna. Todorov och Benjani syndade i bra lägen. Det skulle straffa sig när Camara gjorde 1-0 efter svagt försvarsspel av gästerna i samband med en hörna. Precis som senast kändes det som att ridån gick ner.
O'Neil träffade ribban strax därefter, men ledningen motiverades än mer av att hemmalaget gång på gång kom igenom gästernas durkslag till försvar. Camara tvingade Kiely till två jätteräddningar, och nytt kontrakt kändes avlägset i halvtid. Men chansen fanns, då Pompey låg under med bara ett mål. Birmingham hade 0-0 mot Newcastle.
Routledge hade värmt upp, men Harry valde ett annat drag. In med mittbacken Noe Pamarot istället. Taylor och Priske flyttades upp ett steg och hamnade i de positioner där de båda är mest effektiva. 4-4-2 hade blivit 3-5-2. Nu tätade man igen hålen och fick ett numerärt överläge på mittfältet. Smart.
Andra halvlek inleddes som den första när Todorov återigen brände ett kanonläge. En kvart in på halvleken såg det visserligen ut som att 1-1 var närmare än 2-0, men vändningen som skulle komma såg man inte någon större skymt av.
Så hände det. Taylor prickade stolpen och Benjani nickade in returen, hans första mål för Portsmouth i sin femtonde match. 1-1 och hopp. Fortfarande 0-0 på St Andrews.
Tio minuter efter kvitteringen fick Benjani öppet läge. Hans nick räddades av Teales hand och straffen var solklar. Pompeys andra för säsongen. Rött kort för Teale.
Laget har ingen uttalad straffskytt. Det har inte funnits någon anledning. Men Matthew Taylor gjorde som senast, tog tag i bollen och satte den säkert i nät. Kontraktet säkrat i detta moment.
Sista 20 minuterna var olidliga. Ett mål för Wigan och ett för Birmingham hade ju inneburit att Birmingham tagit sig upp över strecket.
Forssell fick ett friläge, men Shay Given räddade och tog hand om returen. Dagens tredje stora jubel var ett faktum. Bara minuter kvar på bägge arenorna. På JJB hände inte mycket, Pompey kontrollerade sina decimerade värdar.
Slutsignal i bägge matcherna. Saken var klar.
Tack till Pedro Mendes som gav oss hopp med sitt övertidsmål mot Manchester City. Tack till Matthew Taylor som slog de två straffarna som andra spelare aldrig hade vågat slå. Tack till Gary O'Neil som spelat med skadad fot de senaste matcherna. Tack till Milan Mandaric som svalde stoltheten och återanställde Harry Houdini. Tack till Dean Kiely för alla räddningar. Tack till Andres D'Alessandro för alla fina finter och läckra passningar. Tack till Benjani för allt hårt arbete och målet som gjorde det till synes omöjliga möjligt. Tack till Linvoy Primus för att han återigen motbevisat kritikerna och visat att han är en back av högsta klass. Tack till Brian Priske som lyckades övertyga Redknapp om att han är truppens bästa högerback. Tack till kapten Stefanovic för hans lojalitet. Tack till Svetoslav Todorov som kom tillbaka efter två års skadehelvete för att göra tre viktiga mål. Tack till Alexandre Gaydamak som gjorde allt detta möjligt. Och sist men inte minst ett stort tack till världens bästa fans. Lagets tolfte man och idag även den trettonde. 5000 resande fans i de senaste bortamatcherna har gjort sitt till. Play up Pompey, Pompey play up!
