Washington - San José
0 - 5

Spurs 2 - 1 Pompey

En försvarsmiss och en domartabbe kostade Pompey poäng på White Hart Lane.

Pompey åkte på sin andra raka förlust när man besökte White Hart Lane. Två bjudningar, en från Pompeys Glen Johnson och en från domaren Chris Foy, räckte för att Spurs skulle göra två mål på ett för dagen ganska darrigt försvar. Kanske hade den ovanliga darrigheten något att göra med att Sol Campbell spelade inför den publik som en gång hyllade honom som hjälte, men som nu benämner honom som Judas.

Redan efter 40 sekunder hamnade Pompey i underläge. Campbell missade en brytning. Bollen hamnade hos Defoe vars inlägg nickades mot mål av Berbatov. James kunde inte hålla bollen och när sedan Johnson oförklarligt försökte täcka bollen en halvmeter framför mål hände det oundvikliga.

En lätt knuff av Berbatov fick Johnson ur balans och Danny Murphy kunde påpassligt klacka in bollen i mål. 1-0 och en mardrömsstart för gästerna.

Men Pompey svarade med att pressa hemmalaget till tre hörnor på kort tid. En nick från Kanu kunde kanske i den bästa av världar resulterat, men Paul Robinson hade inga större problem med den.

Murphy kom nära ett andra mål när han sköt ett skruvat vänsterskott mot James högra kryss, men den forne landslagsmålvakten sträckte ut och svarade för en klassräddning.

Även om det inte hände speciellt mycket framför Pompeys mål kändes det som att Tottenham hade ett ganska fast grepp om matchen. Pedro Mendes och Sean Davis var inte riktigt sig lika och lät sig domineras av Jenas och Zokora.

Zokora, ja. Slå upp namnet i valfri ordbok så finner ni säkert något i stil med följande: Zokora [såkå:ra] fuskare, fjant, förstörare av illusionerna sportsmanship och ärlighet (se Boudewijn Zenden)

Jag tycker synd om Tottenhams fans som skamset måste erkänna att de vann matchen tack vare en domarmiss eller att de skamset måste stå ut med att ha en sådan spelare i sitt lag, men efter den här förlusten har jag inte lust någonstans att vara diplomatisk. Hans filmning var bland det gräsligaste jag sett. Han hade bollen och hade nästan fintat bort Pedro Mendes. Minst trettio centimeter skiljde det mellan Zokora och Mendes högerben. Mendes drog till och med undan benet innan Zokora lade sig. Efteråt sade han att han hade halkat. Sure. Se reprisen och erkänn! Pinsamt nog tog Martin Jol Zokoras parti.

Redknapp frågade sig varför man inte kunde använda fjärdedomaren till att kolla på en repris. Det finns en TV där han står. Det visas repriser på den. Om fjärdedomaren kunde få Zidane utvisad i VM-finalen efter att ha kollat på samma typ av repriser på en TV placerad ungefär på samma ställe, varför kan han då inte gå in och ändra ett felaktigt domslut som så uppenbart påverkar matchen?

Dessutom tycker jag nog att Jermaine Defoe kunde varit en så stor människa och missat straffen, men denna åsikt är väldigt subjektiv och förutsätter att Defoe kände till filmningen.

På något vis tände detta bortalaget. Nu började man trycka till i närkamperna och nu började man vinna tillbaka initiativet. Bara fem minuter efter straffen skickade O'Neil in sitt bästa inlägg för säsongen. Det var bara för Kanu att sätta dit pannan och så var han femmålsskytt. Pompey var på gång.

I andra halvlek dominerade man bollinnehavet ganska klart och hade ett par fina kombinationer, men rörelsen hos anfallarna var för dålig. Spurs försvar var också riktigt bra. Det blev aldrig riktigt farligt och i ärlighetens namn var det närmare 3-1 än 2-2. Hemmalaget hade några riktigt farliga kontringar, men det märktes tydligt att avsluten inte fungerar.

Pompey hotade vid endast två tillfällen. Andrew Coles skott blockerades av Michael Dawson och Lua-Luas stopptidsnick med skuldran tippades till hörna av Robinson.

Trots fler klara målchanser för Tottenham ska de vara tacksamma för segern. Om inte effektiviteten framåt höjs rejält kommer det inte att bli en topp 6-placering som jag hade tippat. Man kan inte lita på försvarstabbar och domarmisstag varje match.