Aston Villa - Brighton
1 - 1

Inför Bolton - Portsmouth

Årets sista match är ett något oväntat toppmöte. Att Bolton skulle befinna sig däruppe är väl mindre oväntat, desto mer oväntat är det att Portsmouth alltjämt kämpar om spel i Europa efter 20 omgångar.

Julhelgen gav maximal utdelning för Portsmouth. Först vände man 0-1 till 3-1 hemma mot Sheffield United tack vare två hörnmål, sedan slog man tillbaka ett pånyttfött West Ham med 2-1 efter mål på fasta situationer. De fyra senaste målen har gjorts på fasta situationer, något som kommer att bli nyckeln i morgondagens match.

Portsmouth är tydligen effektivast av samtliga klubbar på hörnor. Främst är det backarna Campbell, Primus och Pamarot som är starka i huvudspelet, men det dröjde ända till matchen mot Arsenal innan en back gjorde mål. Då var det Pamarot som slog till. Fransmannen, som jag sågat så många gånger, har varit strålande efter en trevande inledning på säsongen.

Mot West Ham var det Primus som stal showen med sina två mål. Bredvid Campbell har han utvecklats ytterligare och nu vid 33 års ålder är han bättre än någonsin. Vi fans hoppas på att han fortsätter i klubben tills han är 40, för inte kan han väl sluta utvecklas?

Portsmouth har annars problem framåt. Kanu måste vila tre-fyra dagar mellan varje match. Därför sparas han till matchen mot Tottenham. Benjani är fortfarande halvskadad, men Redknapp riskerar honom den här gången. Att han hade problem med baklåret mot Sheffield United kunde ingen se. Benjani springer och springer ändå utan att klaga. Andrew Cole orkar inte en hel match efter den senaste skadan, men han byts förhoppningsvis in före Benjani slagit upp sin skada. Lua-Lua är fortfarande ett par veckor från comeback och James Keene existerar inte i Redknapps trupp även om han har kontrakt några dagar till.

Av dessa anledningar blir det återigen 4-5-1 för Pompey, ett system som funkat bra på bortaplan. Det har blivit poäng mot Arsenal och Liverpool samt seger mot West Ham. Nu är man uppe i sex raka ligamatcher utan förlust. Inte illa med tanke på motstånd och skadeläge.

Bolton är också i form. För andra gången den här säsongen är man nu uppe i fyra raka segrar. Det är förstås inte världens största fjäder i hatten att göra två mål på Newcastles tredjemålvakt Srnicek (han har spelat i Portsmouth så jag vet precis hur kass han är), men att hålla Martins från nätkänning en hel match i den form han är i är starkt.

Nu slåss de båda lagen om Champions League-platser. Bolton, på fjärde plats, ligger en poäng före femman Pompey. Big Sam Allardyce och Harry Redknapp har likheter. De är väldigt skickliga på att hitta kvalitet för lite pengar. Och bägge två värvar gärna spelare som borde vara lite för gamla för Premier League.

Hemmalaget kommer att sakna Giannakopoulos, Fortune och O'Brien, men det finns ändå kvalitet nog att ta hem alla tre poäng. El Hadji Diouf är som han är, jag skulle aldrig vilja ha honom i mitt lag men man måste ändå acceptera att han är en väldigt skicklig fotbollsspelare. Kevin Davies kan leda ett giftigt anfallspel på egen hand och nu har han också hjälp av Anelka, som äntligen hittat målet.

Det blir som vanligt en tuff match mot Bolton. Bara ett av mötena i Premier League har inneburit fler än två mål. Bolton har ett historiskt övertag på Pompey och vann även i höstas. Då gjorde man mål på ett av sina två skott medan Pompey brände chanser i massor.

Revansch?