Leken med lagen i London
Sir Steve med dotter har varit en vecka i London och beskådat Englands succé i EM-kvalmatcherna
Det var spända men förväntansfulla fader och dotter som satte sig på tåget med slutmål Kastrup. Äntligen var det fredag och en veckas vistelse i London med två EM-kvalmatcher väntade.
Framme på Kastrup var det dags för incheckning och leta upp avgången med British Airways till London. Det kändes härligt när planet började gå ner över London och vi skymtade Stamford Bridge på vägen. Sedan var det dags att testa Londons berömda underground in till City och vårt hotell som låg vid Victoria Station ca: 1.5 km sydväst om Big Ben. Inte det lyxigaste hotell man kan tänka sig, men som många känner till är inte den engelska hotellstandarden den bästa.
Vi firade vår ankomst med att gå ut på kvällen och äta Fish and chips, det blev en tidig läggning då båda ville vara utvilade inför lördagens match. En härlig känsla spred sig i kroppen när vi vaknade på lördagen och det äntligen var match. Redan vid 11-tiden tog vi tunnelbanan ut till Wembley och det var en mäktig syn som mötte när vi närmade oss stationen Wembley Park. Huden knottrade sig och håret reste sig på armarna när jag
såg denna magnifika arena torna upp sig som en jätte med den enorma bågen som ansluter över arenan.
Vi gick och hämtade våra biljetter inne på kontoret i Wembleybyggnaden och sedan gick vi runt kvarteret för att vara med på ett speciellt Fanparty som englandsfansen hade bjudit in något hundratal personer till. Det var många gamla goda vänner som vi känner sedan tidigare som vi träffade där och det var klassiska engelska fotbollssånger som spelades.
Efter några timmar med mat, öl och trevlig gemenskap var det dags att bege sig till arenan en timma innan avspark. Det var redan köer till de flesta ingångar, men det gick trots allt ganska snabbt att ta sig in på arenan. När vi hittat våra platser stod jag och tittade runt i arenan och upplevde en otrolig vällust för denna mäktiga varelse. Vi hade bra platser lite snett bakom hörnflaggan på rad trettio. Sedan fylldes arenan på och det var synnerligen välfullt på samtliga platser utom bland de sektioner där israels fans stod, totalt var publiksiffran något över 85.000. Det var rejält mäktigt och stort när nästan alla
(israels fans undantagna) klämde i med den engelska nationalsången.
Själva matchen skriver jag inte så mycket om eftersom Paul Kemeny skrivit en välgjord matchrapport. Jag konstaterar bara att den engelska segern var fullt välförtjänt och hela laget gjorde en mycket bra insats. Att försöka åka tunnelbana direkt efter matchen är inte att tänka på då det brukar ta en till två timmar innan det lättat på. Vi gick istället till Fanpartyt som fortsatte en bra stund efter matchen.
Det var segerfirande fans som hade allsång och även dans (tydligen är det någon tradition ibland männen att ta av sig på överkroppen i samband med dansen, något som
damerna inte har anammat ännu), vi blev kvar där några timmar och när de stängde för kvällen var det betydligt lugnare att ta tunnelbanan hem till hotellet.
Söndagen blev en lugn dagen efterdag och efter fyllt på energin med mat på McDonalds gick vi ut och promenerade lite. På eftermiddagen packade vi en korg och hade picknick
i Hyde Park som är en fantastisk vacker park, vi satt där i flera timmar och tittade på folklivet innan vi i skymningen tog tunnelbanan hem. På måndagen tog vi en riktig långprommenad på förmiddagen och hamnade plötsligt utanför Stamford Bridge.
Den låg inbakad ibland vanliga hus och var väldigt svår att upptäcka, om jag inte är helt ute och seglar så ligger den dessutom i Fulham. Gränserna emellan Chelsea och Fulham är inte helt lätta då de ligger grannar med varandra, men tunnelbanestationen som vi tog hem hette i alla fall Fulham Broddway.
På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en båttur på Themsen i det fina och varma vädret, väl framme i Towern gick vi runt i finanskvarteren och tittade. Sedan åkte vi hem till hotellet och käkade lite innan det var dags för nästa tunnelbanetur till Emirates Stadium.
Den var riktigt mäktig när vi gick runt utanför och tittade, efter detta tog vi en tunnelbanestation och plötsligt var vi i Tottenham.
Tyvärr så hann vi inte med White Hart Line också då det började bli mörkt och man har bättre behållning av att se arenorna i dagsljus. På tisdagen bestämde vi oss för att göra något annorlunda mot att se de vanliga turistmålen så vi begav oss via tunnelbanan ut till Est End. Det var verkligen annorlunda då vi nästan var de enda vita personerna där och folk tittade efter oss. Vi gick in och tittade på en marknad som de hade och i princip det gick att köpa allting ifrån mat till tekniska prylar. Sedan letade vi upp Upton Park som bara låg några minuters prommenad ifrån tunnelbanan, där var biljettkassorna öppna och det verkade som att man kunde köpt biljett till lördagen hemmamatch.
Just då hade man gärna stannat ytterligare några dagar i London. Vi tog tunnelbanan in till Oxford Street som är motsatta kontrasten till Est End, efter en härligt god pizzabuffé var det dags att besöka de berömda varuhusen och andra sevärdheter i området. Kvarteren runt Soho har blivit bättre men man vill inte vara någon lång stund ibland allt skumt folk som rör sig runt porrklubbarna. Vi gick ända bort till Hyde Park och avslutade dagen med varsin glass där.
Så var det onsdag och matchdag igen, eftersom det var kvällsmatch hans ett besök i Wimbledon med. Det blev lokalbuss efter tunnelbanan för att komma ut till den mäktiga centercourten och alla banorna brevid. Dessutom ett riktigt rikemansområde med alla fina hus runt omkring, här såg vi i kontrast till Est End knappast till några mörkhyade människor. Tillbaka till hotellet och på med matchkläderna för att
redan vid 2-tiden åka ut och vara med på Fanpartyt innan matchen. Som vanligt härlig stämning och mycket fotbollssnack och minnen ifrån matcher som vi varit på tidigare
och kommande planering.
Många engelsmän blir alldeles till sig när de bara tänker tanken på att England skulle kunna missa EM, de planerar redan för semester och resor till turneringen. Timmarna går snabbt när man har trevlig och plötsligt var klockan 19.00 och det var dags att gå till Wembley. Vi hade återigen fått bra platser lite snett bakom ena hörnflaggan på rad trettio och man känner sig helt omsluten av den härliga arenan.
På något sätt så känns det nästan som om man sitter inomhus och ljudet ifrån publiken blir kompaktare. Det var ännu bättre stämning i matchen mot Ryssland och målen som föll för England gjorde naturligtvis inte saken sämre. Allsång och handklappningar ekade runt den mäktiga arenan och jag får gåshud bara jag skriver dessa rader,
Efter den härliga triumfen var det dags att gå till Fanpartyt igen då tunnelbanan inte var att tänka på ännu. När klockan började närma sig halv tolv var det dags att lämna partyt som för övrigt stängde vid midnatt då tunnelbanan slutar gå klockan 24.00. Det var fortfarande en hel del trängsel på tågen trots att det var nästan två timmar sedan matchen slutade.
Vi hoppade av utanför Big Ben och tog sedan en nattbuss som lämpligtvis stannade precis utanför vårt hotell.
På torsdagen var det dags att åka hem och när jag satte på TVn för att se nyheterna visade det sig att en tunnelbanestation som vi skulle passera ut till Heathrow hade signalfel. Det blev att snabbt kasta om planerna och gå till busstationen där jag visste att det gick direktbussar till flyget. Vi han med en buss och kom till flygplatsen i hyfsat god tid,
men nu visade det sig att planet var försenat , dock bara med 20 minuter.
Tur att vi inte åkte med SAS då de ställt in de flesta turer till och ifrån Kastrup denna dag.
Måste säga att jag blivit positivt överraskad av servicen på British Airways då de i motsats till många andra flygbolag bjuder på fina smörgåsar och dricka till. Sedan funkade allt med tåg och lokalbuss hem, trötta men mycket nöjda var vi åter tillbaka i verkligheten.
Sammanfattningsvis en otroligt lyckad resa som man hoppas de flesta englandsfans boende i Sverige skullefå uppleva. Vi hade otroligt varmt och härligt väder med 20-23 grader och ljumna kvällar i kontrast till vår regniga sommar och höst. Vi har besökt och sett en massa intressanta platser i London och som kronan på verket fått se två otroligt
härliga vinster. Nu har vi sett de tre senaste EM-kvalmatcherna live och det har blivit 3-0 i samtliga.
Det är med stor förväntan som man ser fram emot fortsättningen. I jämförelse med EM-kvalmatcherna tidigare så är det som ett helt annat lag nu. När man läser de engelska tidningarna och intervjuéer med spelarna så verkar de ha kul ihop trots det utsatta läget.
Jag har tidigare inte tycket att vi skall skilja på Lampard och Gerrard, men efter sett dessa två matcher har jag ändrat inställning. De är för lika i spelsätt och vill vara på samma position vilket bevisligen inte har fungerat . Vem av dem som skall spela tycker jag att dagsformen skall avgöra, just nu är det Gerrard, men om en månad kan det vara annorlunda.
Dessutom är det otroligt att se vad Barry har blommat ut i dessa matcher, jag har sett alla Villas matcher utan en i år och där tycker jag inte att han har imponerat. Jag kan hålla på och skriva hur länge som helst om individuella insatser för det var många som imponerade, men jag stannar här och konstaterar med U21-landskamperna och dessa två EM-kvalmatcher att Englands framtid ser ljus ut en vacker dag kommer vi att
skörda efter alla motgångar.
