- -
AFC Wimbledon 4 – 0 Portsmouth
Portsmouth inkasserade den tredje raka förlusten inom loppet av en vecka när Wimbledon utklassade gästerna på Kingsmeadow. Pompeys svit med obesegrade matcher i ligan är därmed slut och det usla spel som laget visat upp på senare tid lovar inte gott för framtiden.
Jed Wallace summerade det hela ganska väl när han i en intervju efter matchen påstod att detta var den värsta veckan i hans fotbollskarriär. Som supporter så finns det ett antal veckor som har varit tyngre än denna men att laget har en målskillnad på 0-7 i de två senaste matcherna är oroväckande.
Whittingham gjorde fem förändringar från Newportmatchen och det var ett nygammalt anfallspar som fick förtroende i den forne Wimbledonspelaren Agyemang och Connolly. På det centrala mittfältet fick vi se Ertl och Ferry och Wallace var tillbaka på kanten efter sin avstängning. Försvaret formerades olyckligt nog på samma vis som i Newportmatchen.
Det var en väldigt tråkig och chansfattig inledning av matchen och det skulle dröja till den 20:e minuten innan någonting noterbart hände. Domaren tilldömde då en straff till hemmalaget efter att Carson i bortakassen kommit ut sent och fällt Kaid Mohamed i straffområdet. Carson skulle dock få revanch då han slängde sig åt rätt håll och räddade Pells straffspark, returen hamnade hos straffskytten igen men även denna gång stod Carson ivägen.
Carson höll hoppet uppe för de tillresta bortafansen men det skulle inte dröja länge innan han skulle få hämta bollen ur nätmaskorna. Men innan bollen var i mål så hann Agyemang med att halta av planen och det var förmodligen den skada som höll honom borta från Newportmatchen som gjorde sig påmind, Ryan Bird ersatte.
Ledningsmålet kom efter en hörna och det var mittbacken Frampton som kunde peta in bollen från nära håll efter att Carson bara fått en hand på bollen. Wimbledon hade sedan en till boll i mål innan halvtidsvilan men målet dömdes bort eftersom hemmalaget hade gått för hårt åt Carson.
Den andra halvleken började lite tråkigt och chansfattigt som den första och Whittingham valde att ersätta Ertl med Racon i den 56:e minuten i hopp om att få in lite kreativitet på mittfältet. Men det var Wimbledon som var närmare ett 2-0 mål när Bradley i sista stund lyckades rensa Mohameds inlägg till hörna.
Sen kom Pompeys första chans i matchen och det var Barchams som fick den efter samarbete med Connolly, avslutet hamnade dock utanför målet. Strax därefter var Barcham framme igen och fick nästan till ett kvitteringsmål men hans avslut tog retfullt i stolpen.
Portsmouth tvingades till att göra sitt sista byte när den inbytte Bird fick en smäll mot huvudet efter att ha försvarat en hörna, Craddock ersatte. I den 73:e minuten blev det ännu mer nattsvart för Pompeys del när Frampton lämnades omarkerad på en hörna och kunde göra sitt andra mål i matchen.
Wimbledon drog inte av på takten och det tredje målet kom några minuter senare, Sammy Moore fick drömträff på volley utanför straffområdet och Carson var chanslös. På tillägstid kom sedan 4-0 målet efter att Smith kommit först på en långboll och avslutat behärskat.
En lång eftermiddag på Kingsmeadow var därmed slut. Denna matchen vill nog alla Portsmothfans och spelare glömma, två skott på mål noterades för bortalaget. Det är nog ingen i laget som kan få godkänt efter denna match och jag räknar med en hel del förändringar till Scunthorpematchen nästa helg.
En del supportrar skriker redan nu efter Whittinghams avgång, jag är inte en av dem.
AFC Wimbledon 4 – 0 Portsmouth
1-0 Frampton (33), 2-0 Frampton (73), 3-0 S.Moore (82), 4-0 Smith (90)
AFC Wimbledon: Wörner , Fuller , Bennett (c) , Frampton , Kennedy , S.Moore , Porter , Pell , Sweeney (L.Moore 74) , Mohamed (Francomb 85) ; Smith
Pompey: Carson , East , N'Gala , Bradley , Devera , Wallace , Ertl (c) (Racon 56) , Ferry , Barcham , Connolly , Agyemang (Bird 29(Craddock 70))
Domare: Rob Lewis
Publik: 4605 ( 802 Pompey fans )
