Fleetwood 1 - 2 Portsmouth (FA-cupen)
Portsmouth malde ner ett allt tröttare hemmalag och avgjorde matchen med två hörnmål i andra halvlek. Fleetwood reducerade sent, men kom aldrig till något kvitteringsläge.
Med tätt matchande för båda lagen var ändringar att vänta. Joey Barton hade hintat om att ge några unga spelare chansen, men valde istället att inte ändra alls. Kenny Jackett å andra sidan gjorde tre byten. In med debutanten Steve Seddon istället för Ben Close med följd att vikarierande vänsterbacken Anton Walkes placerades på innermittfältet. Andy Cannon och John Marquis ersatte Gareth Evans respektive Ellis Harrison som tia och nia. Alex Bass fick fortsatt förtroende i mål.
Precis som i förra matchen trycktes Portsmouth tillbaka direkt, men skillnaden var stor i hur fotbollen spelades. Det extremt chansartade spelet Gillingham spelade byttes mot fotboll. Fleetwood vill spela bollen till en medspelare och lyckades bra med det inledningsvis. Ett par fasta situationer blev det och på var och en av dem kontrade gästerna snabbt. Första chansen kom efter en sådan situation när Marcus Harness drev upp bollen över nästan hela planen för att sedan hitta James Boltons panna, men bollen smet precis utanför bortre krysset.
Strax därefter ville Marquis ha straff när Ashley Eastham fått bollen för långt ifrån sig och kastat sig fram med sulan först. Ett klart rött kort i Premier League, men detta är två division tre-lag och då kan man låta saken passera. Att Eastham möjligen fick något på bollen spelade säkert in i bedömningen. Dock var graden av denna bollträff svår att avgöra på reprisen och vi konstaterar istället att det var en tuff League 1-satsning som inte träffade spelare tillräckligt mycket mer än boll för att den skulle beivras. En seger för fotbollen enligt nostalgikern i dessa VAR-tider (själv tycker jag att de flesta matcher utan inslag av Gillingham är en seger för fotbollen).
Matchen var småtrevlig och ganska balanserad med ett bortalag som såg vassare ut. Cannon vräkte ett volleyskott över när det hade varit smartare att inte ta i riktigt så hårt. Harness låg bakom det mesta och lirkade sig fram till två skottlägen utan att lyckas näta. Fleetwood var uddlöst och hade egentligen bara en målchans före paus. Ched Evans och Paddy Madden samarbetade bra och den sistnämnde sköt ett skott som Bass enkelt tog hand om. Oavgjort i halvtid.
Fleetwood spelade upp sig i andra halvlek och bakåt avvärjde den väldig Harry Souttar det mesta. Han är så stor att man ifrågasätter Sean Raggetts påstådda längd på 198 när man ser dem bredvid varandra. Hemmalaget lyckades inte komma till någon vidare farlighet och ganska snart svängde pendeln tillbaka. Fleetwood sattes under press och det blev allt tydligare att de inte orkade hålla uppe spelet. Ett inlägg från vänster orsakade kalabalik och James Bolton var nära att ta vara på returen. Högerbacken fick revansch minuten senare när han från mycket nära håll knäade in Ronan Curtis hörna. En sällsynt företeelse att Portsmouth gör mål på hörna, tredje gången för säsongen om jag minns rätt.
Madden brände en bra chans på en passning snett inåt bakåt. Direktskottet gick högt över. Det blev kostsamt då 0-2 kom strax efter. Seddons hörna nickades mot bortre stolpen av Christian Burgess och på mållinjen stod Marquis och såg till att bollen gick in. Förutom en straff mot QPR har Marquis bara gjort mål från positioner i målområdet.
Madden gjorde en kopia av sin miss tidigare och Portsmouth såg ut att kunna spela av matchen utan problem. Bolton fortsatte vara överallt på sin kant och lyckades till och med fälla Josh Morris med ett osynligt ben. Det var inte samma gamla bekanta känsla av att man backade hem även om Fleetwood lyckades flytta upp. Allt var lugnt tills Conor MacAleny gjorde 1-2 via Raggetts bakdel 20 sekunder in på tilläggstiden, men därefter var gästerna först på allt i eget straffområde. Det var väldigt viktigt att hålla undan med tanke på alla sena, insläppta mål och alla tappade ledningar denna säsong. Det såg nervöst ut, men vetskapen och erfarenheten av att det går att hålla undan på bortaplan blir säkert värdefull.
Samtliga taktiska drag gick hem då Seddon gjorde en stark debut, även om han tappade lite i positionsspelet vid ett par tillfällen, men det är kanske inte konstigt med tanke på hur lite han spelat under säsongen. Walkes såg verkligen bekväm ut på mittfältet och Cannon var väldigt säker med boll och ettrig utan den. Bass gjorde inga misstag medan Marquis såg tung ut, men när han hade bollen gjorde han något bra med den. Jag räknar ändå med att Ellis Harrison återtar platsen mot Wimbledon.
Barton sade något om att det var starkt av Fleetwood att mer än matcha ett lag byggt med betydligt större budget. Sedan menade han att Portsmouth bara skapar chanser på fasta situationer. Alternativa fakta, men man måste ändå medge att han passar bra i keps och med tuggummi. Och även om han inte är lika underhållande som Steve Evans föredrar jag en match mot Fleetwood alla dagar i veckan.
Fleetwood (4-4-2): Cairns; Coyle, Eastham (McAleny 83), Souttar, Andrew; Burns, Coutts (k) (Sowerby 72), Dempsey, Morris; Madden (Saunders 81), Evans
Pompey (4-2-3-1): Bass; Bolton, Burgess, Raggett, Seddon (Close 81); Naylor (k), Walkes; Harness, Cannon, Curtis; Marquis
Domare: Marc Edwards
Publik: 2145 (525 gästande)
